Vecka 16-17 - rapport från Julia

Snygg-Sven

Vecka 16

Förra veckan besökte jag många platser (kluster) utan att hitta något. Så kan det vara ibland....

En av platserna där Snygg-Sven hängt på kommer jag ihåg lite extra. Den är nog en av de mest svåråtkomliga hittills. Det fanns två vägar in till stället som GPS-positionerna markerade:

1. En väldigt brant backe med lös sand som försvann under fötterna:

2. Törnbuskar. Det är intressant att tänka på vilken väg han tog. Eller så hittade han en som jag inte gjorde. Själva stället var otroligt fint, men blött och lerigt:

Vecka 17

Denna vecka hade han däremot lämnat många överraskningar; vid tre av hans favoritställen hade han lämnat bytesrester, totalt två harar och ett rådjur. Och han hade smaskat i sig nästan allt!

Det fanns även många viloplatser, en av de på samma som han hade ätit rådjuret, under en fallen gran. Man blir trött av att äta mycket!

Lyckan var total när jag hittade hår från honom där:

Det är intressant att se hur lodjurens miljöpreferenser börjar bli lite tydligare; våtmarker och steniga partier verkar vara Snygg-Svens grej:

Många av viloplatserna de senaste veckorna har varit vid rotvältor. Kanske är de ett bra skydd för vind?:

Sickan

Vecka 16

Förra veckan besökte jag ett område (kluster) där Sickan varit till och från i nästan 5 dygn. Det är ett tecken på att det troligtvis är en bytesplats. Ibland kan de gömma bytet, gå en sväng och sen komma tillbaka för att äta mer senare. Under mossa hittade jag hår från rådjuret, men det fanns inte så mycket annat förutom lite skinn och ben. Troligtvis hade andra djur hunnit dit.

På platsen hittade jag även avföring från Sickan, väl övertäckt:

Vecka 17

Denna vecka hittade jag flera spår från honom! En hare, ett rådjur och många viloplatser. På stället med haren mötte jag en flock dovhjortar när jag kom. Kanske var det de han hade siktat in sig på men fick nöja sig med haren? Rådjuret hade han ätit under en enbuske. Precis som förra gången såg det ganska mysigt ut!: 

Sickans grej verkar vara platser med mängder av fallna döda träd:

Lättaste sättet att ta sig förbi är att gå över. Lättare sagt än gjort, men balansen tränas upp i alla fall! Sjukt hur smidiga katterna är: