Vecka 22-23: Julia, Robin och spårhundsetektiven Onni

Snygg-Sven

Förra veckan bjöd Snygg-Sven på det värsta och det bästa området (klustret) sen vi startade!

Det värsta var otroligt svårt att ta sig igenom, speciellt med en hund som fått upp ett spår… Det bestod av tät ungskog och otroligt många nedfallna, döda träd, till den grad att jag inte bara kunde ta mig över. Det var nästan lite klaustrofobiskt när jag stod i mitten av det och insåg att jag måste ta mig ur det också.

Det finaste var i ett naturreservat, med höga klippor. Det kändes nästan som taget ur en sagobok!:

Snygg-Sven hittar viloplatser på många olika ställen. Både på stenar...

...och under stenar:

...men även under träd. Frågan är om denna variation är kopplad till väder eller bara vad han känner för under dagen?

Under dessa två veckor har Snygg-Sven dessutom börjat ta älgkalvar. När jag hittade den första trodde vi inte riktigt på det. Det är väldigt ovanligt att lodjur tar älgar, den enda gången vi vet att det hänt tidigare är i Norge. Men, när jag denna vecka hittade ännu en älgkalv vid ett av Snygg-Svens favoritställen kunde jag dessutom säkerställa att det var ett lodjur som fällt den. Det var en otroligt spännande upptäckt!

För att se om ett lodjur har fällt djuret kollar man på bytets hals. Ibland går det att se märken från tänderna i huden, och ibland får man skära upp huden på halsen lite för att se färgändringar på insidan av den. 

Vi spekulerade lite kring varför just Snygg-Sven tar dessa byten, och misstänker att det bara är så att han lärt sig jaga dem på ett effektivt sätt utan för hög risk att bli attackerad av älgkon.

Sickan

Det blev lite dåligt med byten för Sickan förra veckan, trots många GPS-positioner (kluster).

Ett av klustren jag besökte var samma som veckan innan. Tidigare hade jag hittat ett nästan helt rådjur där, men nu när jag återvände hittade jag bara ett ben. Han måste kommit tillbaka och ätit upp resten och passat på att gömma det lite, då jag hittade flera tecken på att han rafsat i marken. 

Viloplatser hittade jag å andra sidan många av! Samtliga var på marken, och på de flesta av dem kunde jag även hitta hår från honom:

…här ser man hur gräset tryckts ner när han legat på det.

Ett ställe han varit vid var på samma område som jag besökt tidigare. Troligtvis hade han legat ovanpå stenen han tidigare gången legat under:

Spårhundsdetektiven Onni fick upp ett ljud och stod i en sådan stilig pose i flera minuter:

Vid en av hans favoritplatser ställde jag mig frågan ”Sickan, hur tänkte du här?”. Det var nämligen precis vid en endurobana. Kanske var det bra utsikt, eller tyst och skönt så länge motorcyklarna inte var där? Eller så var han lekfull och tyckte det var kul att kolla på de när de körde, fast på bekvämt avstånd, haha. Lodjur kan ju trots allt vara lite lekfulla av sig.

Denna vecka var jag och Robin på Sickans två sista kluster för denna gång, och vi hittade bytesrester på båda ställena! Ett rådjur och en hare. Vi hittade även en viloplats med Sickan-hår på ett av ställena. Bra resultat trots få positioner helt enkelt.