Tjarn

Och här ligger Tjarn. ”Det är ett väldigt vackert och fridfullt ställe”, berättar Bengt-Erik Hesse som äger gården och driver verksamheten, ”De brukar bli tagna, folk som kommer ner här... och de får landa”. Gården är ett gammalt hemman, ett jordbruk med mangårdsbyggnad, härbre, bagarstuga och lagård. I slutet av 1800-talet behövde Olofsfors bruk en bostad för förmannen vid sågen i Hyngelsböle, som fanns en kilometer nedströms. 1885 flyttade man två enkelstugor, timrade kolartorp, och timrade upp dem till en mangårdsbyggnad i Tjarn. Till Tjarn finns bilväg, men vägen ner till gården är granska brant. Ofta brukar Bengt-Erik ta emot sina gäster uppe vid en parkering som han låtit göra. Därifrån är det 7-8 minuter vandring ner till gården. Gården ställer han i ordning innan gästerna kommer. ”Det är lite som en teaterföreställning, brukar jag säga. Det är svårt att få upplevelsen när man inte är på plats. Och det är lite speciellt, många av besökarna blir lite tagna”, berättar Bengt-Erik. Han ställer i ordning alla bäddplatser, som finns i fyra olika byggnader, på förhand. Kunderna får välja var de vill inkvartera sig, det finns krypin där man kan dra för ett draperi om man vill bo enskilt. ”Han som bodde här hade en vedspis. Idag har vi 13 vedkaminer, tror jag. Den här tiden på året får man elda ganska mycket för att få upp värmen i alla de här byggnaderna. Så mycket jobb går åt att få allt varm och skönt. Så smyckar jag ut ganska mycket, ställer rosor i vaser på alla bord, tänder upp en massa ljus och lyktor på kvällarna. Sen dukar vi alltid fint och lite speciellt. Alltid brinner det en eld ute på gården, från det att gästerna kommer tills det att de åker hem”.

Gården är spartansk, men vacker. Bengt-Erik har satt mycket tid på detaljer. Rummen är vackert inredda. Det finns vedeldad bastu och duschar ute i lagårdsdelen. Efter bastun kan man ta ett dopp i älven, året runt. ”Det finns faktiskt toa inomhus också, och rinnande kallt vatten. Sen har jag utedass också. Ett med älvutsikt och två med åkerutsikt” säger Bengt-Erik och skrattar. ”Jag brukar säga att när dörren är öppen är det upptaget.” Den sista invånaren på gården hade el mellan 1948 och 1954, men när han gick bort klipptes elen av. ”Sen har jag valt att inte dra tillbaks den för att få ett avbrott, så att det blir kontrast” säger Beng-Erik. Men det finns solceller, batteriladdare och -omformare, och mycket batterikapacitet. Det går att ha med dator och ladda mobiltelefoner, och det finns faktiskt en projektor på Tjarn också för de kunder som behöver.

Vi pratar en stund om miljöns betydelse för möten och diskussioner. ”Jag brukar säga till kunderna att den här miljön som de kommer ner till gör att hierarkierna försvinner, man hamnar på samma nivå på något sätt. Det är mycket lättare att få igång samtal, speciellt om de sitter runt elden eller i vårt mötesrum med soffor och gungstolar – det behöver inte vara trista, fyrkantiga bord de sitter runt, utan det kan vara en annan typ av miljö. Det lättar helt klart upp för samtal, det blir bra samtal – och det är det som jag vill jobba med. Jag vill se till att kunderna får bra samtal”.

Innan det är dags att avsluta vårt samtal pratar vi lite om framtiden för Tjarn. ”Jag har alltid haft utvecklingsidéer men samtidigt vill jag inte göra så mycket mer på gården nu faktiskt. I princip är jag ganska färdig med byggnadskulturen och vad jag vill göra med den. Jag känner att det är ganska optimalt som det är nu. Sen får man se, jag är trots allt 60 år, hur länge orkar man rent fysiskt. Men jag har sagt att jag kommer att fortsätta, även när jag blir pensionär. Sen är det väl bara frågan om hur mycket!”.

Och vid Tjarn fortsätter Lögdeälven att flyta förbi, som den alltid gjort – en plats där tiden står stilla och naturen och kulturhistoria finns nära. En vacker gård mellan fjäll och hav, mellan skog och älv. 

/Text: Sara Kåll-Fröjdö & Maria Hofman-Bergholm, Yrkeshögskolan Centria, november 2020

/Foto: ©Tjarn

Vill du läsa mera om vårt samtal med Bengt-Erik kan du läsa här

Tjarn - hemsida