Genetik

Senast ändrad: 18 februari 2023

Vargarna i Skandinavien utgör en geografiskt avgränsad population som breder ut sig i delar av Sverige och Norge. Sedan grundandet av populationen 1983 har DNA-prov samlats in och bidragit till ett näst intill fullständigt släktträd, vilket åskådliggör vargarnas inbördes släktskap.

Fåtalet grundare till population har i samband med en populationsökning under tre decennier lett till omfattande inavel och genetisk isolering gentemot närliggande populationer i Finland och Ryssland. Vi har påvisat negativa effekter av inaveln på flera egenskaper som är viktiga för vargarnas reproduktion. I ljuset av tidigare och ny kunskap om inavelsläget i populationen fortsätter vi våra studier av inavelseffekter och genetisk diversitet, hur populationen påverkas av inflödet av immigranter från närliggande populationer samt hur en aktiv rovdjursförvaltning påverkar vargarnas genomsnittliga släktskap.

Släkträd över den Skandinaviska vargpopulationen. Inavelskoefficienten för kullen anges i stigande grad (ljusblått, mörkblått, gult, orange, rött) med ljusblått som lägst inavelskoefficient och rött som högst.