En undersökning av styrelseformer genom ”land-grabbing” av jordbruksmark

Markrättigheter är mänskliga rättigheter, som också är fundamentala för att uppnå hållbar utveckling. I en kontext av snabba miljöförändringar och minskad demokrati världen över skapas utrymmen för nya aktörer med nya verktyg att kontrollera, tillskansa sig och utmana tidigare markinnehav. Detta kräver en förnyad diskussion om markrofferi, eller ’landgrabbing’.

I detta treåriga projekt undersökte jag i vilken utsträckning landgrabbing av jordbruksmark kan kopplas till mer omfattande konflikter över styrelsesätt, maktrelationer och identiteter.

Jag angrep frågor rörande relationen mellan statsbildning och landgrabbing från ett jämförande nord-syd-perspektiv (Ungern/Nicaragua), ett interdisciplinärt perspektiv (där jag kombinerade feministisk politisk ekologi och forskning om styrelseformer), ett transdisciplinärt perspektiv (med inslag av aktionsforskning), med ett fokus på ett understuderat område i debatten: jordbruksregioner i länder under politisk omvandling.

Min forskning syftade till att:

1. analysera i vilken utsträckning statsbildning påverkar förändringar i nationella markägandesystem;
2. förstå effekterna av nutida markpolitik, i synnerhet inverkan på marginaliserade småbrukare,
3. undersöka hur vi kan skapa en hållbar markpolitik i en kontext av djupgående politiska skiften.

Datainsamlingen inkluderade intervjuer, deltagande kartering, medborgarforskning, och social nätverksanalys.