Kan en basinkomst skapa långsiktigt hållbar försörjning på landsbygden i fattiga länder?

Bakgrund

Många av världens fattiga bor på landsbygden i Afrika söder om Sahara, där olika insatser för fattigdomsbekämpning ofta har misslyckats med att på ett avgörande sätt bidra till att dessa människor kan hitta en varaktig försörjning. Sverige investerar också en hel del i utvecklingsprojekt, via biståndet, via koldioxidkompensation/köp av utsläppsrätter. Under det senaste årtiondet har diskussionen kommit att fokusera mycket på sociala trygghetssystem och särskilt så kallat inkomststöd, som utgör ett nytt sätt att tänka kring landsbygdsutveckling i syd, och Svenska kyrkan har engagerat sig mycket i att förespråka inkomststöd (se t.ex. deras publikation Pengar i handen: Sociala trygghetssystem som metod för att bekämpa fattigdom och hunger, 2011).

Tanken är att små, ovillkorade bidrag kring 100 SEK/månad/person ska kunna hjälpa människor att tillgodose sina mest grundläggande behov. De ska då kunna fokusera sin tid och energi på en självvald försörjningsstrategi, exempelvis genom investering i utbildning, jordbruk, boskap, småföretagande eller jobbsökande. I Sydafrika har ett sådant inkomststöd diskuterats livligt sedan 2002. Det har framhållits att det innebär jämförelsevis låga administrativa kostnader då kostsam behovsprövning eliminerats, och att det är ekonomiskt görbart. Dock har motståndet mot idén ändå varit kraftigt. Flera pilotprojekt med inkomststöd (bland annat i Namibia) har visat mycket goda resultat. Människor använder pengarna väl och lyckas relativt ofta hitta arbete eller höja sin inkomst med betydligt mer än inkomststödet. Strategin möter främst kritiken att den bara tacklar symptomen på fattigdom och att pengarna främst används till konsumtion och därför inte har en långsiktig effekt. Ett problem är att experimenten pågått nyligen och under relativt kort tid.

Projektet

Detta forskningsprojekt ämnade se om små bidrag kan ha långsiktiga effekter på försörjning genom att utvärdera barnbidragens effekt i två byar i Sydafrika. Barnbidragen är jämförbara med inkomststödet i det att de betalats ut månadsvis och utgjort en mindre summa pengar per barn. Projektledaren samlade för sin doktorsavhandling in data på hushållens försörjning från två byar (250 hushåll) under 2002, precis innan hushållen började få tillgång till barnbidrag. Därmed var det möjligt att jämföra hushåll som fått bidrag under de senaste 14 åren med liknande hushåll som inte fått bidrag för att se om det finns någon skillnad i deras långsiktiga försörjning. Ifall teorierna som säger att små bidrag inte får några följder för produktion och försörjning stämmer bör det inte vara någon större skillnad mellan de två typerna av hushåll. Ifall förhoppningarna om inkomststödets positiva effekter på försörjning istället stämmer, borde det vara en märkbar skillnad där de som fått tillgång till regelbundet stöd bör ha en mer stabil försörjning.

Metod

Djupintervjuer med utvalda hushåll bidrog till att belysa orsaker och samband samt visa på hur processer kring inkomster från bidrag och andra försörjningsstrategier samverkar. Att utvärdera effekterna av bidrag är svårt eftersom olika typer av försörjning och konsumtion är sammanlänkade. Exempelvis kanske bidragspengarna går till att köpa mat, men om det i förlängningen leder till att man kan spara sitt utsäde för att odla nästa år istället för att tvingas äta upp utsädet, som annars är vanligt i fattiga hushåll, så har pengarna ändå haft en långsiktig effekt på produktion och försörjningsmöjligheter.