Bakgrund
Det av FN deklarerade Decade of Ocean Science for Sustainable Development, 2021-2030 (decenniet av havsvetenskap för hållbar utveckling) ger en möjlighet att främja rättvisa i den blå ekonomin. Det innebär att man tar itu med de orättvisa arbetsförhållandena inom kommersiellt fiske som avslöjats av den senaste tidens skandaler om modernt slaveri.
Styrningen av det globala fisket står inför två stora hållbarhetsutmaningar: hur säkerställer man att skaldjursprodukter är både gröna och etiska(1). Styrningen är komplex: fisk och skaldjur är en av de mest omsatta råvarorna globalt, med ofta långa leveranskedjor som är svåra att spåra. Fiskefartyg är också den farligaste arbetsplatsen i världen - på grund av stormar, olyckor, hantering av farlig utrustning på en båt i rörelse, och utmattning av arbetare på grund av långa arbetstider och tid till sjöss.
Det finns uppskattningsvis 260 miljoner arbetare inom havsfiske världen över, varav 50 miljoner är engagerade i direktfiske, och är föremål för arbetsförhållanden som inte skulle vara acceptabla för arbete på land.
Spårbarhet
En viktig mekanism för att främja anständiga arbetsförhållanden inom fisket är villkoren om spårbarhet i värdekedjor. Spårbarhetssystem ses som lovande verktyg i säkerställandet av informationsflödet från källor till konsumenter och de är en förutsättning för ingripanden som syftar till att förbättra arbetsförhållanden. Spårbarhet(2) i sig är dock inte tillräckligt eftersom fiskeförvaltningen hittills har fokuserat på ekologisk hållbarhet medan arbetsnormerna ofta förblir otillräckliga eller efterlevs dåligt.
EU och Sverige har främjat en "Farm to Fork"-ideologi som en del av Green Deal-policyn i linje med företagens ansträngningar för att skapa spårbarhet genom privata revisionssystem och grön märkning av produkter. Men studier visar att konsumenter blir mer kritiska till dessa gröna etiketter och associerar dem med ”green washing” snarare än förbättrade förhållanden
Vietnams fiskeindustri
Vietnam är världens tredje största exportör av vattenlevande produkter i värde och är en viktig leverantör till EU:s marknader. Dess fisk och skaldjursexport till EU produceras både genom fiske och odlad fisk (vattenbruk) där vattenbruket i sin tur beror på det fiskmjöl som produceras från det marina fisket. Det finns uppskattningsvis 400 000 arbetare på större (industriella) fartyg baserade i Vietnam och en miljon arbetare inom fisket totalt. De flesta arbetar under otrygga förhållanden med ofta sjunkande inkomster på grund av både fiskeförvaltningspolitik och överfiske(3).
Projektet
Detta projekt undersöker hur stater kan använda EU:s nya obligatoriska direktiv om mänskliga rättigheter och miljömässig företagbesiktning (due diligence) mHREDD-lagarrna, som tvingar företag att ta itu med både etik och hållbarhet i globala värdekedjor med betydande konsekvenser för dem som inte uppfyller kraven. Målet är att undersöka potentialen för att ta itu med mänskliga rättigheter inklusive arbetsrättigheter som del av Vietnams pågående fiskereformer.
Projektet gör de svåra kopplingarna mellan brott mot arbetstagares rättigheter(4) och fiskeförvaltning, och ställer frågan hur insatser för att reformera fiskeförvaltningen påverkar arbetsförhållanden.
Den kommer att besvara frågan "vem betalar egentligen priset för billig fisk och skaldjur?" som kommer in på EU-marknaden.
Projektet bygger på resultaten av tidigare forskning (Sweatshops till sjöss) där vi utforskade arbetsreformer inom thailändskt fiske.
Relevanta miljömål (SDGs)
SDG 1 (Ingen fattigdom), SDG 8 (Anständigt arbete och ekonomisk tillväxt) och SDG 14 (Livet under vattnet).
