Ett utforskande projekt som i ett samspel mellan praktik och akademi undersöker begreppet ’estetisk hållbarhet’ för att förstå hur det skulle kunna berika hållbarhetsdebatten och i förlängningen skapa mer hållbara miljöer.
Estetik är avgörande för att förstå och ta sig an hållbarhetsrelaterade utmaningar, men den har en prekär och ambivalent roll inom landskapsarkitekturen.
Estetiska värden brukar anses som lyxproblem i jämförelse med akuta globala utmaningar som klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. Detta leder till att frågor kring t ex formgivning och upplevelsekvalitéer får står tillbaka i relation till frågor avseende ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter av hållbarhet.
2018 införde dock riksdagen en ny arkitektur- och designpolitik där arkitektur, form och design ses som medel för att skapa ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle.
Arkitektur, form och design ska bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle med omsorgsfullt gestaltade livsmiljöer, där alla ges goda förutsättningar att påverka utvecklingen av den gemensamma miljön. (Prop. 2017/18:110:17)
Eftersom estetik, konst och kultur är starkt sammanflätat, är även Unescos och Världsbankens (2021) rapport om kulturens betydelse för stadsutvecklingen relevant i sammanhanget. Rapporten beskriver en outnyttjad potential i kulturella uttryck och sammanhang för att skapa hållbara miljöer.
Vi är intresserade av att argumentera utifrån estetikens egenvärde och intresserade av att undersöka hur estetik just genom detta egenvärde kan bidra till att främja hållbar utveckling.
