Forskning om varroakvalster

Senast ändrad: 03 december 2021
Bin med kvalster på ryggen.

Varroa destructor är en externparasit hos honungsbin som otvivelaktigt är det största hotet mot honungsbins hälsa och hållbar biodling världen över. Genom vår forskning vill vi få en ökad kunskap om kvalstrets ekologi, evolution och anpassningen mellan honungsbin, varroakvalster de virus som kvalstret sprider.

Alltsedan den globala spridningen av denna parasit i början av 1980-talet har vilda samhällen av honungsbin, särskilt i Europa och Nordamerika, i stort sett utrotats. Honungsbisamhällens överlevnad har blivit beroende av att biodlare bekämpar varroakvalstrets tillväxt genom olika behandlingar. Utan  bekämpning för att hålla antalet kvalster nere skulle ett bisamhälle kollapsa inom ett par år. Men det är inte de höga kvalstertalen i sig som orsakar kollapsen utan de virusinfektioner som sprids av kvalstret och som utvecklas till en epidemi i takt med att kvalsterpopulationen ökar.

Naturligt anpassade kvalsterresistenta bin

Trots den påverkan som varroakvalster haft på honungsbin globalt finns det några unika och väldokumenterade honungsbipopulationer som har överlevt kraftiga angrepp av varroa under flera år (Locke 2016). Vår forskargrupp har gjort några av de mest betydande vetenskapliga upptäckterna om dessa bipopulationer:

  • Att de har utvecklat egenskaper som på något sätt minskar kvalstrets reproduktiva förmåga och populationstillväxt (Locke & Fries, 2011; Locke et al., 2012).
  • Att dess egenskaper går i arv (Locke 2016).
  • Att dessa bin utvecklat både resistens och tolerans mot virusinfektioner (Locke et al., 2014; Thaduri et al., 2019; Locke 2021) oberoende av deras motståndskraft mot varroakvalstret
  • Att förändringarna i varroakvalstrets populationsgenetik i de överlevande honungsbipopulationerna tyder på en samevolutionär kapplöpning mellan värden och parasiten (Beaurepaire et al., 2019).

Nuvarande mål för vår forskning är att så heltäckande som möjligt beskriva egenskaperna bakom motståndskraften mot varroakvalstret som dessa naturligt anpassade populationer har. Vi hoppas att det kan ge insikter och underlag till förbättringar inom biodlingens avel för kvalsterresistenta bin.

Hur påverkar biodlingen ekologi och samevolution hos virus associerade med varroa?

Den frågan har varit ett mångårigt och centralt tema i vår forskargrupp. Det naturliga ”värd-parasit-patogensamspelet” (i vårt fall samspelet mellan bin, kvalster och virus) är komplext men påverkas också i hög grad av biodlingen. Genom att förstå betydelsen av biodlingsmetoders påverkan på det här systemet kan vi komma fram till bättre strategier för en bättre bihälsa.