Här kan organisationer och företag bidra med projektidéer och ta del av redan genomförda projekt.
Kursen ger olika typer av kommunikationsfärdigheter såsom hantering av konflikter, projekt- och processledning, arbete med samverkan, tala och skriva, möten, samtal, intervjuer mm och syftar till att förbereda studenterna för ett arbetsliv där kontakter med människor är en viktig del. I kursen uppmärksammas även olika agronomyrkens förutsättningar. Med utgångspunkt i kommunikationsteorier behandlas och hanteras komplexa frågor, samt olika aktörers perspektiv och roller, bland annat vad rådgivarrollen och myndighetsutövarrollen innebär.
Under kursen genomförs konkreta projekt av aktuellt intresse för näringen där studenter från olika inriktningar arbetar tillsammans. Projektarbetet och själva arbetsprocessen utvärderas löpande. Projektarbetet bör handla om något som vi tar upp på kursen. Exempel på vad ett projekt skulle kunna handla om kan vara; nya metoder för rådgivning, att förbereda konflikthantering omkring ett område/ämne, utvärdera ett projekt eller en kommunikationsinsats eller att planera effektiv kommunikation kring ett ämne till en speciell målgrupp. Projektarbetet genomförs i en grupp med studenter från blandade inriktningar på agronomprogrammet och motsvarar en total arbetsinsats som ett exjobb (ca en termin, heltid).
Om man är intresserad av att läsa någon projektrapport i sin helhet eller diskutera nya projektidéer med oss så kan man höra av sig till kursledningen.
För att förbereda agronomstudenterna för yrkeslivet så ges från och med HT 2018 kursen ’Projekt och kommunikation i den agrara sektorn’ för samtliga studenter på agronomprogrammet. Kursen är på 15 hp och går på heltid. Studenterna går vanligtvis i årskurs 4 när de läser kursen och har därmed genomfört ett kandidatarbete. En viktig del av kursen är genomförandet av ett arbetslivsanknutet projekt.
Omfattning: Projektet genomförs i en grupp på ca 4-6 studenter och motsvarar i total arbetsinsats ett individuellt examensarbete. Projektet redovisas muntligt och skriftligt i slutet av kursen och examineras med avseende på upplägg, innehåll och framförande.
Syftet är att lösa eller analysera ett verkligt problem gärna kopplat till information, kommunikation, intressekonflikter, samverkan, projektledning, organisationsutveckling eller dylikt. Det är meningen att arbetet ska vara autentiskt för en yrkesarbetande grupp agronomer på en eller flera arbetsplatser och innehålla uppgifter passande för flera agronominriktningar.
Aktiviteter: En indelning i projektgrupper med agronomstudenter från olika inriktningar görs av kursledningen. Vid kursstart presenteras ett antal projektförslag utformade i samarbete med er; aktörer inom näringsliv, organisationer och myndigheter. Studenterna får sedan gruppvis önska projekt. Till projektgruppen kopplas även handledare med lämplig kompetens från SLU eller annan institution. Redovisning genomförs muntligt i slutet av kursendå också representanter från projektbeställarna inbjuds delta. En skriftlig redovisning kommer också att finnas tillgänglig.
Vi hoppas att du och din organisation vill vara med och bidra till en god utbildning av framtidens agronomer och att du/ni känner att ni får något tillbaka!
Helena Nordström Källström
Grupp Hulk: Sarah Grenholm, Magnus Wretemark, Tora Lundin, Viktor Nilsson och Clara Kjellström
Opponent Ant-man: Malin Holm, Kajsa Bruhn, Linnea Rohlin, Ella Råhlén och Emil Bengtsson
Beställare: Bengt Johnsson, Jordbruksverket
Handledare: Lars Hallgren, Institutionen för stad och land
Grupp Black Widow: Caroline Beck-Friis, Sofie Gunnarsson, Claes Larsson, Johanna Ankarcrona och Elin Lindén
Opponent Iron man: Lucas Hylander, Sandra Danielsson, Matilda Hedelin och Sanna Bergqvist
Beställare Helena Elmquist, Odling i balans, LRF
Handledare Lars Hallgren, Institutionen för stad och land
RAST
Grupp Elektra: Fanny Blom, Karolin Rask, Lisa Karlsson, Lovisa Nilsson och Knut Holmberg Andersson
Opponent Korath: Michaela Lagerqvist, Lina von Hackewitz, Emelie Olsson, Edvin Nåbo och Ida Johansson
Beställare: Julia Pearson & Ida Lindman, Grönt Center i Ås, Hushållningssällskapet Jämtland
Handledare: Therese Strimell Flodqvist, Institutionen för stad och land
Grupp Captain Marvel: Louise Andersson, Amanda Jacobsson, Linn Eriksson, Gabriella Apelthun
Opponent Mirage: Vilhelm Linde, Olivia Jansson, Rosmarie Sundström, Beatrice Tillgren och Sara Hellgren
Beställare: Elin Ångman, LIFE IP Rich Waters, Länsstyrelsen
Handledare: Helena Aronsson, Institutionen för mark och miljö
LUNCH
Grupp Captain Marvel: Louise Andersson, Amanda Jacobsson, Linn Eriksson, Gabriella Apelthun
Opponent Mirage: Vilhelm Linde, Olivia Jansson, Rosmarie Sundström, Beatrice Tillgren och Sara Hellgren
Beställare Elin Ångman, LIFE IP Rich Waters, Länsstyrelsen
Handledare: Helena Aronsson, Institutionen för mark och miljö
Grupp Iron man: Lucas Hylander, Sandra Danielsson, Matilda Hedelin och Sanna Bergqvist
Opponent Gamora: Felicia Norén, Ellinor Peterson, Viktor Botvidsson, Linnea Gustafsson och Sofie Pålsson Andersson
Beställare: Erik Svadling, Stiernhööksgymnasiet
Handledare: Martin Westin, Institutionen för stad och land
RAST
Grupp Fury: Carl Filip Trolle-Hjälte, Ronja Lindell, Gabriel Thor och Maria Weigl
Opponent Black Widow: Caroline Beck-Friis, Sofie Gunnarsson, Claes Larsson, Johanna Ankarcrona och Elin Lindén 3
Beställare: Malin Lovang & Margareta Dahlberg, Lovang Lantbrukskonsult AB, MD Lantbruksråd
Handledare: Hanna Bergeå, Institutionen för stad och land
Grupp Mirage: Vilhelm Linde, Olivia Jansson, Rosmarie Sundström, Beatrice Tillgren och Sara Hellgren
Opponent Daredevil: Filip Blomqvist, Matilda Larsson, Amanda Björksell, Anna Douhan Sundahl och Arieta Shabani
Beställare: Johanna Östlund, Research Institutes of Sweden (RISE) - Enheten för jordbruk och livsmedel
Handledare: Helen Arvidsson, Institutionen för stad och land
Grupp Luke Cage: Marie Leijon Cedermark, Daniel Eriksson, Olivia Stopek, Adrienne Bring och Niklas Zeiner
Opponent Fury: Carl Filip Trolle-Hjälte, Ronja Lindell, Gabriel Thor och Maria Weigl
Beställare: Malin Helen Elmerstig, Härjedalens kommun
Handledare: Tove Ortman, Institutionen för stad och land
Grupp Gamora: Felicia Norén, Ellinor Peterson, Viktor Botvidsson, Linnea Gustafsson och Sofie Pålsson Andersson
Opponent Jessica Jones: Ebba Kuylenstierna, Assar Sundholm, Gabriella Rådberg, Emma Larsson och Victor Olsson
Beställare: Maria Karlsson, LRF
Handledare: Erica von Essen, Institutionen för stad och land
RAST
Grupp Jessica Jones: Ebba Kuylenstierna, Assar Sundholm, Gabriella Rådberg, Emma Larsson och Victor Olsson
Opponent Elektra: Fanny Blom, Karolin Rask, Lisa Karlsson, Lovisa Nilsson och Knut Holmberg Andersson
Beställare: Jonatan Fogel, Länsstyrelsen
Handledare: Sofie Joosse, Institutionen för stad och land
Grupp Korath: Michaela Lagerqvist, Lina von Hackewitz, Emelie Olsson, Edvin Nåbo och Ida Johansson
Opponent Hulk: Sarah Grenholm, Magnus Wretemark, Tora Lundin, Viktor Nilsson och Clara Kjellström
Beställare: Lotta Fabricius Kristiansen, RådNu – Kompetenscentrum för rådgivning SLU
Handledare: Antoienette Wärnbäck, Institutionen för stad och land
Grupp Daredevil: Filip Blomqvist, Matilda Larsson, Amanda Björksell, Anna Douhan Sundahl och Arieta Shabani
Opponent Captain Marvel: Louise Andersson, Amanda Jacobsson, Linn Eriksson, Gabriella Apelthun
Beställare: Tommy Persson & Hugo Larsson Holmberg, Uppsala yrkesgymnasium Jälla, Uppsala kommun
Handledare: Lisa Matteses Åhrgren, Institutionen för stad och land
Sammanfattning: Beställaren av det här studentprojektet är Helena Elmqvist som är verksamhetsledare på Odling i balans. Odling i balans är en förening som består av lantbrukare, rådgivare och organisationer. De har under en tid drivit projektet SamZon där Odling i Balans strävar efter att öka den biologiska mångfalden, skydda naturen och samtidigt gynna lantbrukaren. SamZoner är ett nytt begrepp för avsatta jordbruksarealer som ska agera som skyddszoner och är myntat av Odling i Balans. För att uppnå detta har de tagit fram olika fröblandningar som testats på pilotgårdar. Målet med vårt projekt är att se likheter och skillnader i hur aktörerna ser på projektet SamZon. Sju olika aktörer som är involverade i projektet intervjuades och materialet resulterade i sex olika teman: aktörernas syn på projektet Samzon, miljömålen, ekonomiska intressen, biologisk mångfald, samarbeten och utmaningar. Aktörerna som intervjuades var Jordbruksverket, Lantmännen, Havs- och vattenmyndigheten, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges lantbruksuniversitet, Världsnaturfonden och Kemikalieinspektionen. Några av samsynerna mellan aktörerna som har stor betydelse är biologisk mångfald och samarbete. Det allra viktigaste är att öka intresset hos lantbrukarna så att de vill utföra åtgärder som gynnar ekosystemtjänster samt att de ska få ersättning för sitt arbete. Flera av aktörerna ansåg också att projektet SamZon bygger på flera av miljömålen. Resultatet har även visualiserats i en bild kopplat till de olika teman.
Sammanfattning: Syftet med detta arbete är att bidra med information om vad som krävs för uppbyggnaden av ett producentnätverk för mathantverkare och småskaliga livsmedelsproducenter Jämtland Härjedalen, samt hur producentnätverket ska organisera sig för att producenterna ska fortsätta engagera sig över tid. En inventering av existerande producentnätverk gjordes initialt och därefter undersöktes två producentnätverk närmare genom intervjuer.
Kommunikation är den övergripande teorin som använts för att förstå empirin, vidare har begrepp som nätverk, samverkan och socialt kapital använts eftersom dessa tillsammans kan ge en god helhetsbild av strukturen och organisationen. Intervjufrågorna strukturerades efter kartläggningen i tre teman som karakteriserar ett fungerande producentnätverk: initiativtagande till producentnätverk, producentnätverkets organisation samt medlemmarnas perspektiv på producentnätverket. Slutsatsen från projektet är att ett producentnätverk kräver bärande strukturer som lämnar utrymme för öppenhet och transparens där medlemmar har möjlighet till egna initiativ, detta genom att agera som en plattform för samverkan. För att detta skall vara möjligt krävs en samlande drivkraft som motiverar medlemmarna att engagera sig i det ideella arbetet.
Sammanfattning: FaceTime a Farmer (FTF) är ett pedagogiskt initiativ som startades av den brittiska lantbrukaren Tom Martin och Linking Environment and Farming (LEAF) i England 2017. Under hösten 2019 har Hushållningssällskapet i samarbete med LEAF startat upp projektet i Sverige. Syftet med FTF är att genom videosamtal minska avståndet mellan konsument och lantbrukare. Den här rapportens syfte är att undersöka om metoden FTF uppfyller syftet och målet, samt hur metoden kan användas för att genomföra ett framgångsrikt samtal.
Resultaten ska användas som ett handledningsverktyg för lantbrukare och lärare.
Två grundskoleklasser och två lantbrukare träffades två gånger vardera där projektgruppen närvarade hos båda parter vid alla fyra tillfällena. De huvudsakliga faktorerna för ett framgångsrikt samtal som har identifierats är kommunikation mellan lantbrukare och lärare, ett överenskommet ämne som ska behandlas under samtalet, att läraren hjälper till att leda samtalet, samt att eleverna har förberett frågor och att lantbrukaren tydligt visar det den berättar om. Några fallgropar som identifierats var att eleverna satt för långt bort från mikrofonen för att frågorna skulle höras, dålig täckning och tidsbrist hos lärarna. Vår slutsats av detta projekt är att FTF har potential att öka barns och ungas förståelse för livsmedelskonsumtion och i förlängningen minska avståndet mellan konsument och lantbrukare.
Sammanfattning: Denna rapport är utformad utifrån ett delprojekt som ingår i ett större projekt kallat Rich Water, vars syfte är att minska växtnäringsförluster från lantbruket till närliggande vattendrag och sjöar. Rich water finansieras av LIFE Programme (EU finansiering för miljö- och klimatåtgärder) och Havs- och vattenmyndigheten. Inom delprojektet har det utformats en metodik för gårdsvisa vattenplaner vilket syftar till att genom kommunikation och samverkan mellan rådgivare och lantbrukare ta fram konkreta åtgärder för att minska näringsläckage.
Syftet med detta projektarbete är att utvärdera metodiken för gårdsvisa vattenplaner utifrån lantbrukarnas erfarenheter på fyra av testgårdarna, samt att undersöka kommunikationen mellan rådgivaren och lantbrukaren. Projektet kretsar kring den socioekonomiska aspekten som utgår ifrån hur lantbrukare upplever vattenplanerna och hur vattenplanerna anpassas till deras övriga målsättningar. Rådgivare och testgårdarna som intervjuats är verksamma i Uppsala och Västmanlands län. Utifrån insamlad empiri framförs ett resultat samt diskussion med hjälp av teorier inom kommunikationområdet. Målet med denna rapport är att få en förståelse för projekt och kommunikation inom den agrara sektorn samt att bidra med kunskap gällande den socio-ekonomiska aspekten i arbetet kring gårdsvisa vattenplaner.
Rapporten har en kvalitativ forskningsstrategi med en induktiv ansats. Empiriinsamling har skett via en semistrukturerad intervju med testgårdar från Rich Water projektet där frågorna fokuserade kring den socioekonomiska aspekten. Studiens slutsats visar att lantbrukarna upplever att vattenplanerna är till stöd då de fick hjälp med att identifiera och prioritera åtgärder, samt stöd i att hitta resurser för att verkställa åtgärder som tidigare inte kunnat prioriteras. Genom lantbrukarens delaktighet i processen har dennes övriga intressen kunnat vägas in och de föreslagna åtgärderna varit av relevans även för andra målsättningar inom verksamheten. En brist i kommunikationen var finansieringen för åtgärderna inom gårdsvisa vattenplaner. Projektet befanns sig dock i ett tidigt skede och därför kan detta vara något som testgårdarna informeras om senare. Bortsett från finansieringen har kommunikationen mellan rådgivare och lantbrukare fungerat bra och testgårdarna uttryckte att de blivit mer motiverade och inspirerade att ta tag i möjliga åtgärder.
Sammanfattning: Importen av Halloumi till Sverige har ökat kraftigt under de senaste åren och osten har blivit ett populärt alternativ till kött. All Halloumi som importeras till Sverige kommer från Cypern, och under sommaren 2019 uppmärksammade media att Världsnaturfonden WWF ifrågasatte huruvida importerad Halloumi var ett klimatsmart och hållbart alternativ. Kritiken låg i att Cypern är det land med högst antibiotikaanvändning per korrigerad djurenhet i EU. Frågan fick stor medial uppmärksamhet och begreppet “Halloumiskam” myntades. Intresset för svenskproducerade alternativ till Halloumi väcktes hos konsumenterna och svenska gårdsmejerier upplevde en ökad efterfrågan av deras ostar.
Med tanke på den ökade konsumtionen av importerad Halloumi och den ökade efterfrågan av svenska alternativ är det av intresse att undersöka förutsättningarna för produktion och försäljningen av svensk Halloumi. Syftet med rapporten är därför att beskriva nuläget och framtida möjligheter och utmaningar för svensk produktion och försäljning av svensk Halloumi. Rapporten baseras på en litteraturstudie med utgångspunkt i sommarens debatt i media samt intervjuer med viktiga livsmedelaktörer och en enkätundersökning med småskaliga gårdsmejerister. I rapporten redogörs även för vilka varumärkesskydd som finns för Halloumi och dess konsekvenser för den svenska produktionen diskuteras.
Det resultatet visar är att den mediala uppmärksamheten haft stor påverkan på efterfrågan av svensktillverkade alternativ till Halloumi. Den ökande efterfrågan från konsumenter har lett till en rad initiativ hos ledande aktörer att satsa på svenska alternativ till Halloumi och har även lett till ett uppsving i försäljningen hos svenska småskaliga producenter. För de småskaliga producenterna finns det svårigheter att få till en fungerande distribution av osten. Det finns också en problematik kring många och dyra livsmedelskontroller av olika myndigheter. Svenska producenter upplever också att mer tid, personal och kapacitet i mejerierna behövs för att kunna möta efterfrågan. För att livsmedelskedjor ska kunna sälja svensk Halloumi i större skala behövs leverantörer som kan leverera i tillräckligt stor mängd.
Resultatet från studien diskuteras vidare utifrån begreppen intressentmodell, legitimitetsmodell och varumärkesuppbyggnad för att förstå vilken roll olika aktörer involverade i produktionskedjan spelar, hur företag skapar legitimitet samt hur ett varumärke byggs upp och får genomslagskraft. Svenska producenter framhåller positiva aspekter med bland annat svensk djurhållning för att skapa legitimitet för sin produkt. Dessa värden kan bidra till att bygga upp ett legitimt varumärke som skapar affektionsvärden hos konsumenten. Detta kan få konsumenten att föredra ett svenskt alternativ till Halloumi över ett redan etablerat varumärke vilket Halloumi är.
Sammanfattning: Användandet av sociala medier blir allt viktigare i organisationers marknadsföringsstrategi. I dagens samhälle kan det vara riskfyllt att inte finnas på sociala medier om konkurrerande organisationer är etablerade på dessa plattformar. En betydande plattform, som samlar hela 60 procent av internetanvändarna i Sverige, är Instagram. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och deras branschorganisation LRF Mjölk har tillsammans med lantbrukare och mejerier utformat den långvariga kampanjen Hjärta mjölk. Denna kampanj ämnar marknadsföra fördelar med mjölk, dess produktion och konsumtion, på sociala medier till följd av den stora potentiella räckvidd som återfinns där. Kampanjen har dock inte nått önskvärd effekt enligt de involverade parterna. Således beställdes detta projekt med syftet att hitta verktyg för att förbättra Hjärta mjölks kommunikation på sociala medier.
Projektet ämnar kartlägga kommunikativa verktyg som Hjärta mjölk kan implementera i kommunikationsstrategin för sociala medier, såsom att: 1) analysera nuvarande position och strategi för Instagram, 2) analysera närliggande aktörers kommunikation på samma plattform, och 3) lära från analyserade organisationer och ur det identifiera och formulera åtgärdspunkter för Hjärta mjölk att tillämpa i sin kommunikation. För att uppfylla projektets syfte genomfördes en kvalitativ studie med empiri från semikonstruerade intervjuer och bildanalyser med semiotik som teoretiskt ramverk. Ur resultatet formulerades därefter åtgärdspunkter med ändamålet att bidra till en förbättring av Hjärta mjölks kommunikation. Dessa uppmanade exempelvis till att omvärdera valet av målgrupp, formulera en tydlig kommunikationsplan i vilken inlägg svarar till ett tydligt syfte och innehåller bilder av hög kvalitet och genuinitet, rikta större fokus på att kommunicera mervärden samt att kombinera organiskt och köpt material i sitt flöde.
Sammanfattning: Denna rapport presenteras på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm som har initierat projektet Resursfisk. Resursfisk syftar till att ta till vara på bifångster från mälarfisket och är en del av Stockholms livsmedelsstrategi. Syftet med denna rapport är att bidra med underlag till projektet Resursfisk genom att identifiera i vilken omfattning de karpfiskar som bifångsterna ofta består av finns till försäljning, samt vilka kundgrupper som konsumerar karpfisk. Våra eftersökningar har gjorts i Stockholms- och Uppsalaområdet. För att ta reda på i vilken omfattning karpfiskar säljs och vilka som konsumerar karpfiskar har ett antal butiker och återförsäljare kontaktats. Resultatet visar att 12 av 20 tillfrågade butiker säljer någon typ av karpfisk och att kunderna framförallt har ursprung från östeuropa, mellanöstern eller sydostasien. En tredjedel av butikerna sålde endast karp kring jul, främst till polska kunder. Som del i undersökningen intervjuades även en polsk förening, en lettisk förening, en irakisk restaurang samt två fritidsfiskare med ursprung från Ungern och Sverige. Intervjuerna visade att karpfisken är vanligt förekommande inom matkulturen i Polen, Lettland och Irak. Slutsatsen är att det finns blandade attityder till konsumtion av karpfiskar samt att personer med påbrå från Lettland, Polen och Irak kan vara potentiella konsumenter av svensk karpfisk.
Sammanfattning: Jälla egendom är en del av Uppsala yrkesgymnasium som bland annat driver en naturbruksskola i Uppsala kommuns regi. Gården ska till utgången av 2020 vara ekologisk certifierad, och omställningen till ekologisk produktion är en del av Uppsala kommuns långsiktiga arbete med målet att göra kommunen till en ekologisk hållbar kommun. Mjölken som produceras på Jälla uppgår till cirka 900 000 - 1 000 000 kg mjölk per år och levereras idag som konventionell mjölk till Arla då gården fortfarande är under omställning till ekologiskt. Utgångspunkten för projektet är att Jälla i dagsläget inte har något avtal för leverans av den ekologiska mjölken, samtidigt som en tidigare utredning visar att mjölkproduktionen på Jälla matchar kommunens försörjningsbehov av dryckesmjölk.
Syftet med projektet är att utreda olika möjligheter till hantering av den ekologiska mjölken som produceras på Uppsala yrkesgymnasium. För att besvara syftet har kvalitativa intervjuer med mejerier, kommuner och andra relevanta aktörer genomförts. Projektgruppen har i samråd med uppdragsgivaren avgränsat projektet till att genom ett kommunikationsperspektiv undersöka följande alternativ:
1. Förädling genom avtal om återtag från ett befintligt mejeri. Mejeriet förpackar mjölken och skickar produkterna på retur till kommunens verksamheter.
2. Lokalt mejeri eller alternativ småskalig förädling. Antingen genom att hitta en entreprenör, i samarbete med andra mjölkproducenter, eller i egen regi.
3. Avtal med mejeri om leverantörskontrakt av ekomjölk.
Ett resultat av projektet är att det utifrån nuvarande förutsättningar och en avstannande efterfrågan på ekologisk mjölk inte identifieras några möjligheter att förädla den ekologiska mjölken genom leverantörskontrakt med mejerier, eller i samarbete med producenter som ingått i denna studie. Dock nämnde de tillfrågade aktörerna att de är öppna för en framtida dialog. Vidare resulterar projektet i konstaterandet att ett lokalt mejeri i form av en nykonstruktion, mejericontainer eller mjölkautomat har fördelar för Jälla, inklusive pedagogiska vinster. Förslaget med lokal förädling kräver samverkan mellan kommunen och eventuella privata aktörer, men även mellan skolans enheter och kommunen. Slutligen är alternativet återtag relevant för Jälla och Uppsala kommun, men det finns administrativa och praktiska hinder. Kontentan är att det oavsett hanteringsmodell av mjölken ställs krav på samverkan mellan offentlig och privat sektor, samt vikten av kommunikation i dessa komplexa problem.
Sammanfattning: Innovationsklimatet hos lantbrukarna i Sverige är lågt i förhållande till övrigt företagande. Regelverk kan enligt en studie från OECD utgöra ett hinder för innovation. För att kartlägga hur rådgivarna uppfattar lantbrukarnas situation gällande regler som hindrar verksamhetsförändringar har en intervjustudie genomförts med avgränsning till växtrådgivning. Resultatet visar att regelverkens otydlighet, brist på anpassningsförmåga samt avsaknaden av vissa regler utgör hinder för lantbrukarnas förändringsmöjligheter. Resultatet visar även att rådgivarna uppfattar en frustration hos lantbrukare över myndigheternas bristande tillit till deras kompetens. Ökad dialog mellan aktörerna anser vi skulle förbättra denna situation.
Sammanfattning: I den Regionala mat- och livsmedelsstrategin i Jämtland och Härjedalen (2018) fastställs följande vision: “Vi skall vara en ledande matregion genom att använda våra resurser på ett ansvarsfullt och kreativt sätt”. Härjedalens kommun arbetar med näringslivsutveckling och deras uppgift anses vara att ansvara för service och dialog. Härjedalen har skickliga matproducenter men idag saknar kommunen en sammanhållen bild av hur livsmedelsnäringen ser ut och vilka kommunala åtgärder som behövs för att stärka den ytterligare. Kommunen vill därför hitta ett sätt att stötta de lokala livsmedelsproducenterna inför framtidens utmaningar. Syftet med rapporten är att bidra till ett ökat samarbete mellan Härjedalens kommun och livsmedelsproducenter inom kommunen. Detta för att underlätta för samverkan och livsmedelsproduktion för företagen. Genom intervjuer med rådgivare och livsmedelsproducenter framkom flera utmaningar och förslag på utvecklingsområden. Dessa analyserades sedan med utgångspunkt i tre olika begrepp om kommunikation.
Producenterna upplever ett gott samarbete med varandra och det finns flera drivna aktörer inom näringen. Utmaningarna är bland annat det bristande utbudet på arbetskraft och logistik. Vi har konstaterat att det finns flera områden för samverkan och att det finns en vilja hos berörda aktörer att finna lösningar. Några av dessa är marknadsföring, administrativa tjänster och en kontinuerlig dialog mellan aktörerna
Sammanfattning: Beställaren av det här studentprojektet är Helena Elmqvist som är verksamhetsledare på Odling i balans. Odling i balans är en förening som består av lantbrukare, rådgivare och organisationer. De har under en tid drivit projektet SamZon där Odling i Balans strävar efter att öka den biologiska mångfalden, skydda naturen och samtidigt gynna lantbrukaren. SamZoner är ett nytt begrepp för avsatta jordbruksarealer som ska agera som skyddszoner och är myntat av Odling i Balans. För att uppnå detta har de tagit fram olika fröblandningar som testats på pilotgårdar. Målet med vårt projekt är att se likheter och skillnader i hur aktörerna ser på projektet SamZon. Sju olika aktörer som är involverade i projektet intervjuades och materialet resulterade i sex olika teman: aktörernas syn på projektet Samzon, miljömålen, ekonomiska intressen, biologisk mångfald, samarbeten och utmaningar. Aktörerna som intervjuades var Jordbruksverket, Lantmännen, Havs- och vattenmyndigheten, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges lantbruksuniversitet, Världsnaturfonden och Kemikalieinspektionen. Några av samsynerna mellan aktörerna som har stor betydelse är biologisk mångfald och samarbete. Det allra viktigaste är att öka intresset hos lantbrukarna så att de vill utföra åtgärder som gynnar ekosystemtjänster samt att de ska få ersättning för sitt arbete. Flera av aktörerna ansåg också att projektet SamZon bygger på flera av miljömålen. Resultatet har även visualiserats i en bild kopplat till de olika temana.
Sammanfattning: Rådgivning har länge varit en viktig del av det svenska lantbruket. I denna rapport har några av de förutsättningar som påverkar framförallt små rådgivningsföretag synliggjorts. Inhämtning av information har skett genom intervjuer med femton rådgivare. Intervjuerna har sammanfattats och resultaten diskuterats. De frågor vi avsåg undersöka var anledningar till att rådgivare väljer att starta egna företag, eller arbeta i mindre företag, hur de driver verksamheten, vad de upplever som fördelar och nackdelar kopplade till att vara egenföretagare, eventuella utmaningar särskilt för mindre företag samt hur rådgivarna nätverkar. Resultaten som vi presenterar visar att rådgivarna i stor utsträckning arbetat inom större organisationer innan de valt att starta eget. De främsta anledningarna för rådgivarna har visat sig vara friheten i egenföretagandet, och en negativ upplevelse av stora rådgivningsorganisationers arbetssätt. Rådgivarna använde sig av ett diversifierat rådgivningskoncept och en stor del är verksamma inom någon form av specialområde. En av de fördelar rådgivarna uppgav var friheten att lägga upp och planera arbetet själv. Några av nackdelarna var att det lätt blir för mycket tid som läggs på arbetet, svårigheterna i att hålla sig àjour angående ny kunskap. Dessa ansågs också vara några av de stora utmaningarna framöver. Som egenföretagare värderades ett kontaktnätverk högt, främst för att kunna förmedla och ta till sig information. Många upplevde problem med byråkrati kopplat till upphandlingar med diverse myndigheter. För att underlätta upphandlingarna efterfrågade flertalet smidigare system bättre anpassade för små rådgivningsföretag. De slutsatser vi har kommit fram till var bland annat att rådgivarna uppgav att lantbrukarna ofta vill ha en rådgivare med spetskunskap men som samtidigt besitter förmågan att bedöma situationer ur ett helhetsperspektiv på företagande. Det är en särskild utmaning i små företag, där man inte har möjlighet att nyttja en kollegas expertis. Samordning för små rådgivningsföretag i form av kluster eller plattformar kan vara en metod för utökade möjligheter och utvecklad kompetens
Sammanfattning: Stiernhööksgymnasiet har under flera års tid använt sig av konceptet återtaget där produktionen av vegetabilier och animalier från skolan används i alla kök som är kopplade till Rättviks kommun. Planen för framtiden är nu att utveckla återtaget med ytterligare produkter med hjälp en akvaponikanläggning där både fisk och grönsaker odlas i ett samspel med varandra. Detta betraktas som ett steg i den hållbara utvecklingen där Stiernhööksgymnasiet kan ta tillvara på oanvända resurser och använda dessa till att implementera en ny produktionsgren. Genom att implementera detta på en gymnasieskola förväntas det att genom kommunikation kunna sprida denna kunskap vidare till eleverna, vilka ses som den yngre generationen lantbrukare. Rapporten belyser vilka perspektiv som finns representerade på Stiernhööksgymnasiet med fokus på akvaponik, hållbar utveckling, den framtida matproduktionen och akvaponikens roll för lokalsamhället. Det har genom rapporten framkommit att flera av medarbetarna på Stiernhööksgymnasiet saknar kunskap kring akvaponik. En del av medarbetarna reflekterar över hur användningen av en sådan anläggning kan användas mer lokalt och en del har även reflekterat hur anläggningen kan användas i ett mer globalt perspektiv. I och med dessa skiljaktigheter kan det också uppstå olika kommunikativa utmaningar av att implementera en akvaponikanläggning. Detta då vissa program på skolan kan komma att få en större användning av anläggningen än andra.
Projektgrupp: Åsa Larsson, Filippa Isaksson och Sara Pihl
Beställare: Inger Pehsson, Nutriflow, +46729775901, Inger.Pehrson@jordbruksverket.se
Handledare vid SLU: Helena Nordström Källström, institutionen för stad och land, helena.kallstrom@slu.se
Sammanfattning: Övergödning av Östersjön är ett miljöproblem starkt kopplat till jordbrukssektorn. NutrInflow, som är ett projekt i EU:s initiativ Flow Baltic, utlyste en innovationstävling för studenter vid Linköpings universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet. Målet med tävlingen är att komma på innovativa lösningar för att få bukt på växtnäringsläckaget från jordbruket. Tävlingen är i formen av ett innovationsrace vilket är en metod för att stimulera innovativa idéer. Vår projektgrupp valde att rikta in vår innovation mot hästbranschen då det ofta är en bortglömd samt oreglerad del av jordbrukssektorn med stora läckageproblem. Syftet och målet med vårt projekt var att med hjälp av vår innovation minska dessa läckage. Gruppens kommunikation har skett via veckovisa telefonmöten, Google drive dokument och en chatgrupp. Efter innovationsracet genomfördes en litteraturgenomgång för att få med bakgrundsinformation, för att komplettera denna genomfördes även intervjuer med relevanta respondenter samt en marknadsundersökning. Både marknadsundersökningen och intervjuerna räknas som kvalitativa men styrker varandra vilket ger legitimitet till vår innovation även om generella slutsatser är svåra att dra. Avgränsningar i projektet har behövts göras för att ta hänsyn till projektets omfattning, medlemmarnas förkunskaper och även ekonomiska förutsättningar. Under diskussionen tar vi upp innovationsracet som metod, en utvärdering av vår innovationslösning samt en analys om hur väl vår SWOT-analys fungerat. Som resultat i rapporten har vi valt att presentera gruppens skriftliga tävlingsbidrag.
Projektgrupp: Mathilda Bergman, Lotta Jonasson, Emma Hellstedt
Beställare: Inger Pehsson, Nutriflow, +46729775901, Inger.Pehrson@jordbruksverket.se
Handledare vid SLU: Helena Nordström Källström, institutionen för stad och land, helena.kallstrom@slu.se
Sammanfattning: Av Sveriges antropogena växtnäringsutsläpp till centrala östersjön står jordbruket för 50 %. Det resulterar i en ackumulering av näringsämnen som leder till övergödning, algblomning och tillslut bottendöd. Minskad övergödning ingår i Sveriges miljömål och kräver en internationell samverkan mellan länderna som gränsar till Östersjön. Som ett led i detta har det interregionala EU-projektet Nutrinflow anordnat en tävling där syftet är att utveckla en innovativ idé för att minska näringsläckaget från jordbruket till Östersjön.
Projektet startade med ett 24 timmars innovationsrace där studenter från Sveriges lantbruksuniversitet och Linköpings universitet gemensamt utvecklade en innovativ idé till att minska växtnäringsläckaget från jordbruket. Innovationen utvecklades sedan vidare med mål att presentera ett tävlingsbidrag på Elmia lantbruksmässa den 25 november. Under utvecklingsprocessen undersöktes litteratur för att stärka innovationen och för att hjälpa den sociala arbetsgången i gruppen skrevs kontrakt, projektplan samt veckovisa Skype-möten genomfördes.
Vår innovationsidé, Nutripond, är en damm som anläggs i anslutning till jordbruksmarker för att samla upp det näringsrika vattnet istället för att det ska rinna ut i Östersjön. Den baserar sig på att det idag sker oönskad algblomning i Östersjön som vi vill förflytta till gårdsnivå där näringsämnen kan recirkulera och mervärden skapas för lantbrukaren. I dammen ska ett odlingssystem implementeras och mervärden i form av växande biomassa genereras. Sensorer i vattendrag och dräneringssystem mäter näringsinnehåll vilket kommer att skapa en stor mängd data som idag är en ekonomisk resurs och som kan användas för beslutstöd. Genom att kombinera och utveckla befintliga system kan vi få ett cirkulärt innovativt system som skapar mervärde för markägaren och minskar växtnäringsläckaget. Idén utgår från att 90% av växtnäringsläckaget sker från 10 % av åkermarken under 1 % av året genom vattenavrinning. Eftersom fosfor är en ändlig resurs och en kostnad för lantbruket, vill vi skapa ett kretslopp där fosfor och kväve återförs till jordbruket. Vi ser växtnäringsläckaget som en tillgång och vill skapa ekonomiskt incitament att recirkulera den på gårdsnivå.
Lösningen har flera fördelar och styrkor som hög realiserings grad och ett starkt fokus på lantbrukets vinning. Det är dock en stor svaghet att idén inte har prövats i verkligheten och att det krävs en pilotstudie för att försäkra sig om verkningsgraden.
En praktisk prövning och pilotprojekt behövs för att validera den teoretiska bakgrunden av projektet. Där ingår även en ekonomisk kartläggning och utvärdering. Arbetet inom gruppen kunde ha underlättats genom tydligare arbetsfördelning och kommunikation från början.
Projektgrupp: Ebba Alteg, Hanna Nyberg, Elizabeth Lövstaf, Elisabeth Runesson och Victoria Linder
Beställare: Nils Lagerroth, Jordbruksverket, +46703602234, nils.lagerroth@jordbruksverket.se
Handledare vid SLU: Lars Hallgren, institutionen för stad och land, lars.hallgren@slu.se
Sammanfattning: Landsbygdsnätverket har uppmärksammat att det finns tecken på att rådgivning saknas till livsmedelsföretag utan primärproduktion. Exempelvis har Livsmedelsverket inte möjlighet att själva svara på alla frågor företagare ställer. De hänvisar till länsstyrelser, vilka i sin tur framförallt riktar sin rådgivning till primärproducenter. Detta indikerar att en specifik grupp, små livsmedelsföretag utan egen råvaruproduktion, riskerar att inte ta del av den rådgivning de är i behov av. Eftersom små livsmedelsföretag spelar en viktig roll för sysselsättningen på landsbygden, samt bidrar till Sveriges självförsörjning, är det viktigt att dessa företag får ta del av kunskap och innovation. I denna studie undersöks behov av rådgivning hos små livsmedelsföretag utan primärproduktion. Vi har genomfört tio intervjuer och utifrån dem observerat tre teman; kunskapsbehov, olika former av rådgivning samt emotionell association till rådgivning. Sammanfattningsvis uttrycker företagarna ett behov av en rådgivare med god kunskap om livsmedelsindustrin, som är lyhörd och kan ge rådgivning utformad efter deras specifika behov samt är insatt i livsmedelsindustrins regelverk. Vi konstaterar även att myndigheter med fördel bör se över hur de kommunicerar information, eftersom en mer användarvänlig kommunikation skulle kunna minska den frustration som finns kring regelverk och myndigheter. I arbetet fastställer vi att den befintliga rådgivningssituationen inte uppfyller företagarnas behov av kunskap. Slutligen konstaterar vi att fortsatta studier krävs för en komplett bild av den upplevda rådgivningssituationen hos små livsmedelsföretag utan primärproduktion
Projektgrupp: Olof Krumlinde, Herman Lönnqvist, Ida Escudero Saukko, Tilda Magnusson och Viktor Westman
Beställare: Nils Björid, +46738276686, nils.bjorid@gmail.com
Handledare vid SLU: Stina Powell, institutionen för stad och land, stina.powell@slu.se
Sammanfattning: Jordbrukets klimatpåverkan är stor och komplex, där den enskilda gårdens odlingssystem och jordmån spelar stor roll. Idag står jordbruket för 13% av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser och mer än hälften kommer från animalieproduktionen. Samtidigt är jordbruket en av få näringar som binder kol i marken.
Projektets syfte är att skapa en nulägesanalys av Björid Gårds klimatpåverkan samt att skapa en kommunikationsplan för hur denna information kan förmedlas till intressenter. Denna nulägesanalys gjordes genom en semi-strukturerad intervju med beställaren och en litteraturstudie av jämförbara gårdar. Med hjälp av nulägesanalysen kunde Björid Gårds klimatpåverkan kartläggas med fokus på växthusgasutsläpp och kolinlagring. Vidare gjordes en kommunikationsplan för att förmedla gårdens klimatarbete till slutkonsumenter och samarbetspartners.
Projektet resulterade i att Björid Gård har förhållandevis låga växthusgasutsläpp jämfört med liknande gårdar. Den växtföljd som Björid Gård tillämpar idag är en stark bidragande faktor till lägre växthusgasutsläpp och är även optimal sett ur kolinlagring jämfört med relevanta alternativ. En förändringsåtgärd som är möjlig för Björid Gårds mjölkproduktion är att de kan odla andra grödor för att förse sig själva med eget kraftfoder och därmed minska sin andel inköpt kraftfoder. Dock kommer det minska den totala mängden kolinlagring som sker i vallproduktionen idag.
Projektets förslag till kommunikation är genom en Facebook-sida där Björid Gård kan kommunicera sitt klimatarbete. Denna sida ska vara riktat mot slutkonsumenter och eventuella samarbetspartners till Björid Gård. Projektet har här utgått från en kommunikationsplan med frågorna för vem, varför, vad, hur, när och av vem. Målet för beställaren med denna Facebook-sida är att inspirera och samtidigt kommunicera ut en klimatmedvetenhet från sin sida som producent.
Projektgrupp: Arvid Ektander, Christian Pålsson, Sofie Skalstad, Hanna Lundqvist och Ida Mackegård
Beställare: Katarina Gillblad, Potatisodlarna, +46708558144, katarina.gillblad@potatisodlarna.se
Handledare vid SLU: Cecilia Waldenström, institutionen för stad och land, cecilia.waldenstrom@slu.se
Sammanfattning: Otillbörliga affärsmetoder kan vara en källa till matsvinn enligt en rapport från Naturvårdsverket. I Sverige är otillbörlig handel ett problem främst i potatisbranschen och i synnerhet färskpotatisbranschen. I denna rapport presenteras hur svenska färskpotatisodlare och handelsledet upplever marknaden de verkar på och kommunikationen parterna emellan. Utifrån intervjuer med olika parter i färskpotatisbranschen har kommunikationen när det kommer till handelsavtal mellan odlare och handelsledet undersökts. Utöver intervjuerna utfördes även litteraturstudier för att få en ökad förståelse för kommunikation inom jordbrukshandeln. Resultatet av studien visar på en betydande ojämnlikhet i branschens maktfördelning. Skriftliga avtal ingås sällan vid affär mellan odlare och grossist och odlarna känner sig ofta lurade då de inte sällan får ett lägre pris än det överenskomna. Handelsledet å andra sidan menar att muntliga avtal fungerar bra vilket visar på en bristande kommunikation mellan handelsled och odlare. Färskpotatisbranschen genomsyras av svårigheten att förutspå utbud och efterfrågan på potatis vilket försvårar prissättningen.
Projektgrupp: Ken Mattsson, Erik Johansson, Alies Hellsten, Izabel Nordlund, Berglund Jessika och Maria Jose Rodriguez Arriola
Beställare: Bengt-Johnny Johansson, Jämtland Härjedalens producentförening, +46706794145, bengt.johansson@bjo.pp.se
Handledare vid SLU: Helena Nordström Källström, institutionen för stad och land, helena.kallstrom@slu.se
Sammanfattning: Jämtland Härjedalen producentförening är en medlemsägd ekonomisk förening bestående av nio producenter med olika slutprodukter. Förening arbetar för att skapa en samordnad lagring och distribution för att hjälpa den enskilda producenten att svara på anbud.
Vi har fått i uppdrag att utforma en kommunikationsplan åt Jämtland Härjedalen producentförening. I kommunikationsplanen ges förslag på åtgärder för att förbättra kommunikationen.
För att ta reda på hur kommunikationen i föreningen fungerar i dagsläget har projektbeställare och befintliga medlemmar intervjuats. De beskriver hur kommunikationen i föreningen fungerar mindre bra i dagsläget och att definitionen av föreningens mål skiljer sig beroende på vem man frågar. Medlemmarna beskriver också avsaknaden av löpande information och hur de önskar större insyn i föreningens arbete, särskilt kring ett planerat fryshus.
I rapporten presenteras tre kommunikationsmodeller samt förslag på hur de kan användas både internt och externt för att öka kommunikationen i producentföreningen. En analys av dessa visar att modellerna bör användas till olika ändamål beroende på syfte. För den interna kommunikationen fungerar envägskommunikation till viss del och flera av de intervjuade medlemmarna efterfrågar e-postutskick. I den externa kommunikationen bör informationen anpassas till mottagaren så att kunder och nya medlemmar kan nås. Analysen visar att den interna kommunikationen är grundläggande för att den externa kommunikationen ska fungera.
Projektgrupp: Alina Eriksson, Karin Sigurd, Hanna Sjulgård, Denis Bisaso, Hanna Wessling och Linda Agerstig
Beställare: Mimmi Skarelius Lille, Vallentuna kommun, +46858785017, Mimmi.skarelius@vallentuna.se
Handledare vid SLU: Ylva Jonsson, institutionen för stad och land, ylva.em.jonsson@slu.se
Sammanfattning: I Vallentuna kommun utreds förutsättningarna för att ta fram ett landsbygdsprogram. Syftet med detta projekt är att föreslå åtgärder för ett framtida landsbygdsprogram i Vallentuna inom tre valda fokusområden. Dessa områden är näringsliv, självförsörjning och lokalproducerade livsmedel samt service och infrastruktur. Projektet resultat baseras på litteratur- och dokumentstudier, semistrukturerade intervjuer samt ett besök på kommunen.
Projektgruppen betonar vikten av att kommunicera med medborgare, föreningar och företag på landsbygden vid utformandet av ett landsbygdsprogram. Detta kan ske via bland annat dialogmöten och workshops. För att ta tillvara kompetensen och kunskapen som finns lokalt kan kommunen upprätta en kommunikationsplan för att utveckla medborgardialogen. Ett annat sätt att skapa engagemang är att utveckla samverkan med universitet och organisation med kompetens inom lokala utvecklingsprocesser, för att till exempel genomföra workshops och utvecklingsverkstäder som kan främja lokalt engagemang.
Projektgrupp: Anders Nilsson, Hugo Hultin, Anna Ferguson, Therese Holmsten, Felicia Olsson och Anna Jansson
Beställare: Julia Pearson, Grönt center i Ås, +46767639014, julia.pearson@grontcenter.se
Handledare vid SLU: Hanna Bergeå, institutionen för stad och land, hanna.bergea@slu.se
Sammanfattning: I Jämtlands län har en regional mat- och livsmedelsstrategi tagits fram för att lyfta de insatser som krävs för en hållbar livsmedelsproduktion med fokus på länets unika värden inom mat, kultur och turism. Det gröna näringslivet i Jämtlands län har en betydligt högre sysselsättningsgrad än riksgenomsnittet, och ytterligare tillväxt inom sektorn kan bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen och skapa fler arbetstillfällen.
Syftet med rapporten är förmedla en nulägesanalys av länets primärproduktion och kartlägga självförsörjningsgraden av de respektive livsmedlen, visa på potentiella utvecklingsmöjligheter samt kopplingen mellan primärproduktion, kommunikation och hållbar konsumtion. Vi har definierat självförsörjningsgrad som andelen av den totala volymen producerade produkter i länet dividerat med den totala konsumerade, och alltså inte inkluderat insatsvaror. För att svara på syftet har vi främst använt oss av litteratur och statistik. Semistrukturerade intervjuer med bland annat primärproducenter och rådgivare har kompletterat litteraturstudien och bidragit till en fördjupad förståelse för den Jämtländska kontexten.
Vårt projekt har kommit fram till att Jämtlands län är mer än 100 % självförsörjande på mjölk, renkött och fisk och 91 % självförsörjande på nötkött. Inom produktionsgrenarna gris, honung, lamm och ägg är självförsörjningsgraden 50 % eller lägre. I Jämtlands län produceras det få grönsakssorter och i en liten utsträckning, vilket leder till en väldigt låg självförsörjningsgrad. Potatis med en 50 % självförsörjandegrad ligger bäst till, därefter kålväxter på 6 %, i övrigt är det näst intill obefintlig produktion av odlade grönsaker och bär. Vårt fördjupningsarbete inom produktionsgrenarna grönsaksodling och mjölkproduktion har visat att det finns goda förutsättningar för utveckling av respektive produktion. Inom grönsaksodling kan satsningar framför allt göras inom infrastruktur som växthus och lagring samt genom utökad rådgivning. Mjölkproduktionen har förbättringsmöjligheter gällande kompetens och arbetskraftstillgång inom branschen.
Parallellt med den politiska viljan att öka självförsörjningsgraden pågår en rörelse som förespråkar en omlokalisering av hela livsmedelskedjan. Initiativ inom denna rörelse främjar kommunikation konsument och producent emellan, vilket genererar kunskap om primärproduktion hos befolkningen samt en uppfattning om miljömässiga rätt- och skyldigheter. Dessa faktorer är förutsättningar för en mer hållbar konsumtion av livsmedel.
Projektet beställdes av Grönt center i Ås, ett kluster vars syfte är att tillsammans med andra företag utveckla verksamheter i den gröna näringen. Projektet är en del av kursen Projekt och kommunikation i den agrara sektorn för agronomstudenter på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Förutom denna rapport finns ett tillhörande visuellt material vars syfte är att kunna användas som ett verktyg i politiska beslut.
Projektgrupp: Elisabeth Hidén, Julia Vahtra, Hedvig Säll, Julia Abrahamsson, Kerstin Gauffin och Johanna Viklund
Beställare: Karin Gustavsson, klimatanpassningssamordnare, länsstyrelsen i Uppsala län, +46702238273, karin.gustavsson@lansstyrelsen.se
Handledare vid SLU: Christoffer Söderlund , institutionen för stad och land, christoffer.soderlund@slu.se
Sammanfattning: Sveriges länsstyrelser har sedan 2009 i uppdrag att arbeta med klimatanpassning. Klimatanpassning innebär åtgärder för att anpassa samhället till klimatförändringarna, både nuvarande och framtida (SMHI, u.å.). Arbetet inkluderar att minska sårbarheter och att ta tillvara på möjligheter för att utveckla ett långsiktigt hållbart samhälle. Länsstyrelsen ansvarar också för samordning av insatser inom området samt att sprida kunskap och information till berörda. Detta projekt ska fungera som underlag för länsstyrelsen Uppsala län i arbetet med klimatanpassning och fokuserar på effekterna av det förändrade klimatet för Uppsala läns lantbruk fram till år 2100. Regionens förmåga att producera mat kommer vara central i framtiden till följd av en ökad befolkningstillväxt, klimatflyktingar som söker sig hit samt osäkra möjligheter till import på grund av naturkatastrofer och stor risk för kollapsade ekonomier.
För lantbrukarna i Uppsala län kommer klimatförändringarna leda till förändrade förutsättningar både för växt- och djurproduktion och de kommer sannolikt behöva göra anpassningsåtgärder i sin nuvarande verksamhet. Insamlingen av vårt empiriska material gjordes genom en litteraturgenomgång samt genom fysiska intervjuer med lantbrukare och en forskare. Med hjälp av symbolisk interaktionism och perspektivtagande har vi sedermera utifrån deras syn på klimatförändringarna och roll i klimatanpassningen tagit fram möjliga åtgärder för att anpassa den befintliga lantbruksverksamheten. De huvudsakliga resultaten härleds till flertalet åtgärder som kommer implementeras reaktivt gentemot klimatförändringarna, en framtida produktion i stort sätt lik dagens och en önskan hos lantbrukare om förbättrad kommunikation mellan sektorer och aktörer. Lantbruket måste bli bättre på att förmedla sina mervärden till konsumenterna, men även kommunikationen mellan olika myndigheter och lantbrukare behöver förbättras.
Projektgrupp: Henrik Nobel, Mattias Åkerblom, Sanna Pasanen, Léonie Prevel och Emma Mart Lindahl
Beställare: Charlotta Moraeus, Stiernhööksgymnasiet i Rättvik, +46725880428, charlotta.moraeus@rattvik.se
Handledare vid SLU: Erica von Essen, institutionen för stad och land, erica.von.essen@slu.se
Sammanfattning: Sveriges regering har beslutat om en nationell livsmedelsstrategi som syftar till att stärka den inhemska produktionen av livsmedel, utan att det sker på bekostnad av naturen. Biodling är ett exempel på en livsmedelsproduktion som tillsammans med naturen bidrar till ökad biologisk mångfald. I Sverige fyller biodlingen flera viktiga funktioner, både miljömässiga och ekonomiska men den kan även skapa sociala mervärden.
Stiernhööksgymnasiet i Rättviks kommun är ett naturbruksgymnasium som är en del av ett Återtagsprogram, vilket syftar till att Rättvik ska konsumera maten som produceras inom kommunen. Medlemmarna i Återtaget utgörs av kommunala skolor och äldreomsorg i Rättviks kommun, där Stiernhööksgymnasiet producerar nästintill all potatis och nötkött som konsumeras av medlemmarna.
Projektbeställaren är Stiernhööksgymnasiet som efterfrågar ett underlag för vilka förutsättningar som krävs för att integrera honung i Återtaget. Biodlingen kommer att bedrivas av gymnasiet som en del av en biodlingskurs för eleverna och målet är att verksamheten ska omfatta 50 bikupor på sikt. Vi har använt oss av litteratur och intervjuer för att ta fram underlaget för denna rapport. Arbetet har utgått från medlemmarnas totalkonsumtion av honung år 2017 och potentialen att kunna ersätta sirap och socker med honung. Resultaten tyder på att Stiernhööksgymnasiet har goda förutsättningar att integrera honung i Återtagsprogrammet.
Biodlingens sociala mervärden har även undersökts där vi sett att biodlaren kan uppleva känslor av stolthet och lycka kopplat till biodlingen. Dessa mervärden kan i sin tur leda till en ökad avkastning eftersom en biodlare som blir lycklig av hantverket kommer lägga ned mer tid och engagemang på att sköta om sina bin.
Projektgrupp: Viktor Ånöstam, Armina Beslaga, Kristina Hansén, Fanny Anderholm och Cecilia Winkler
Beställare: Aksel Ydrén, Eldrimner, +46102253433, aksel@eldrimner.com
Handledare vid SLU: Lotten Westberg, institutionen för stad och land, lotten.westberg@slu.se
Sammanfattning: Eldrimner är ett nationellt resurscentrum för mathantverk som bland annat erbjuder flertalet kurser i livsmedelsförädling. Framöver planerar de även att hålla kurser i autoklavering, det vill säga en metod för att konservera livsmedel. I nuläget är utbudet av autoklaverade delikatesser litet i Sverige. Syftet med vårt projekt var därför att undersöka konsumenters inställning till autoklaverat mathantverk och analysera förutsättningarna för att introducera denna produktgrupp på den svenska marknaden.
Undersökningen är baserad på kvalitativa intervjuer med personal i delikatessbutiker, småskaliga livsmedelsförädlare samt en forskare inom måltidskunskap och mattrender. Gemensamt för intervjupersonerna är att de har bred kunskap och god uppfattning om olika konsumentgruppers preferenser och köpvanor inom varusortimentet delikatesskonserver. Intervjumaterialet analyserades utifrån SWOT-modellen, för att kartlägga vilka styrkor, svagheter, möjligheter och hot som bör beaktas vid introduceringen av autoklaverat mathantverk i Sverige.
Våra intervjuer visade att konserverad mat har förhållandevis låg status och att helkonserverade produkter säljs i liten utsträckning. I dagsläget föredrar kunderna att köpa färska råvaror. Från producenternas synvinkel är dyra investeringskostnader för en autoklav och att råvarorna kan ändra smak och textur under autoklaveringsprocessen två potentiella svagheter. Flera fördelar med autoklaverade delikatesser lyftes dock fram, som att de ej behöver kylas, har lång hållbarhet, är lätta att ta med på resor och kan bidra till ett minskat matsvinn. Intresset för autoklaverade delikatesser i framtiden kan vara svårt att förutsäga. Det borde dock finnas potential då det är vanligt på andra håll i Europa.
För att lyckas med att sälja autoklaverade produkter var intervjupersonerna överens om att designen på burkarna är en nyckelfaktor. Med hjälp av produktdesignen och rätt marknadsföring tror respondenterna att kan man komma förbi konservens lågkvalitetsstämpel och nå kvalitetsmedvetna konsumenter. Lyckas mathantverkarna med att förmedla rätt budskap till rätt konsument, och vid rätt tidpunkt, finns stora möjligheter för att introducera autoklaverade delikatesser på den svenska marknaden.
Projektgrupp: Oskar Fredrik Jonsson, Saga Sjöling, Emily Carlsson, Elin Johnsson, Sara Hammarberg och Emma Wärnsberg
Beställare: Jan-Erik Jones, Stiernhööksgymnasiet i Rättvik, 070-543 91 59, jan-erik.jones@rattvik.se
Handledare vid SLU: Lisa Matteses Åhrgren, Institutionen för stad och land, lisa.ahrgren@slu.se
Sammanfattning: Stiernhööksgymnasiet är ett kommunalt gymnasium beläget i Rättviks kommun, Dalarna. Skolan arbetar utifrån en vision om att ständigt ligga i framkant när det gäller hållbarhet och kvalitet. År 2006 startades projektet Återtaget med syfte att servera egenproducerad mat inom kommunens offentliga kök och på så vis bli självförsörjande på utvalda livsmedel. Stiernhööksgymnasiet vill nu utveckla det lokala hållbarhetsarbetet genom att satsa på förnyelsebar energi. Skolan har en idé om att investera i solceller i anslutning till skolans lantbruk och efterfrågar därmed ett underlag som ett första steg för att realisera denna idé.
Syftet med studien är därför att undersöka vilka förutsättningar och möjligheter det finns att installera solceller på Stiernhööksgymnasiets jordbruksfastighet. En del i syftet är att undersöka hur solceller kan involveras i skolans undervisning, i synnerhet på el- och energiprogrammet samt naturbruksprogrammet. Det material som ligger till grund för rapporten samlades in genom semistrukturerade intervjuer samt en litteraturstudie. För att beräkna investeringskostnader för installationen har en investeringskalkyl utformats. Rapporten visar att de mest lönsamma byggnaderna att installera solceller på är häststallet, grisstallet, kostallet och ungdjursstallet. Kostnaden för denna investering skulle landa på cirka 3,2 miljoner kronor. Det finns idag en möjlighet att ansöka om ett investeringsstöd på 30 % av kostnaden hos Länsstyrelsen, vilket kan reducera investeringskostnaden till cirka 2,2 miljoner kronor. En solcellsanläggning i denna storlek skulle innebära att skolans lantbruk blir självförsörjande på 28 % av lantbrukets årliga elkonsumtion. Då skolan redan idag har grön el, det vill säga el från förnyelsebara energikällor, skulle en investering på solel inte nödvändigtvis leda till minskade koldioxidutsläpp. Däremot kommer en solcellsanläggning minska skolans elkostnader, samtidigt som det möter såväl kommunala som globala hållbarhetsmål om en ökad satsning på förnyelsebar energi. Det finns goda möjligheter till att involvera projektet med solceller i el- och energiprogrammet samt naturbruksprogrammets undervisning. Det kan bland annat göras genom att eleverna får kartlägga lantbrukets energianvändning och undersöka hur den egenproducerade elen kan optimeras i användning inom lantbruket. Eleverna får därmed kunskap kring hur förnyelsebar energiproduktion och lantbruk kan kombineras i praktiken.
Projektgrupp: Daniel Pettersson, Julia Engsner, Oscar Kanzler, Sofia Gundersen och Rickard Hagdahl
Beställare: Gunilla Meurling, Uppsala kommun, +46187271256, gunilla.meurling@uppsala.se
Handledare vid SLU: Sofie.Joosse, institutionen för stad och land, sofie.joosse@slu.se
Sammanfattning: En införd livsmedelsstrategi har lett till nationella mål om ekologisk konsumtion och produktion. Uppsala kommun har uppsatta mål om att alla livsmedel ska vara ekologiskt certifierade till år 2023 inom Uppsalas offentliga kök. Detta har lett till tankar om ett ökat återtag från Uppsala yrkesgymnasium Jälla som är på väg att ställa om till ekologisk certifierad produktion. Rapportens syfte är att analysera möjliga hanteringskedjor för nötkött och vetebaserade livsmedel producerade på Uppsala yrkesgymnasium Jälla. Resultatet visar på att en hanteringskedja för vetebaserade livsmedel, främst vetemjöl, är möjlig men det finns vissa begränsningar i form av kvalité, transport och lagringsaspekter. Däremot är en hanteringskedja för nötkött närmare att tas i bruk. Detta beror dels på att hanteringskedjan delvis redan är i bruk. En resurs i form av en samordnare är något som krävs i denna kedja för att kunna göra ett ökat återtag från Uppsala yrkesgymnasium Jälla.
Mervärden som skapas från detta återtag är något som bör kommuniceras till alla inblandade. Det gäller allt från aktörerna som är med i återtaget till slutkonsumternerna. Om Uppsala ska ta in flera produkter i ett återtag måste kommunen ta i beaktande läroplanen på Jälla, kvalitetskriterier på produkterna samt kökens kapacitet.
Projektgrupp: Ulrik Bergsland, Kristian Petterson, Anders Lööv, Sara Samuelsson, Elin Sjöman och Ellen Lindqvist
Beställare: Anna Backlin, Region Gävleborg, Länsstyrelsen Gävleborg, 070-593 29 22, anna.backlin@regiongavleborg.se
Handledare vid SLU: Sara Holmgren, institutionen för stad och land, sara.holmgren@slu.se
SAMMANFATTNING
Region Gävleborg sände under 2018 ut en handlingsplan på remiss som behandlar frågor gällande den svenska livsmedelsstrategin. Den här studiens syfte är att undersöka förutsättningarna för lokala producenter att sälja sina produkter i Gävleborgs län. Syftet baseras på frågor som uppkommit under Region Gävleborgs arbete med handlingsplanen för livsmedelsstrategin. För att besvara studiens syfte har en kvalitativ metod tillämpats där datainsamlingen skett dels genom nio semistrukturerade intervjuer dels genom insamlad data från rapporter. Den insamlade empirin analyseras utifrån tre olika kommunikationsteorier. Vid intervjuer med producenter verksamma i regionen framkommer att de upplever att förutsättningarna för att sälja deras produkter är goda. Vidare framkommer att det kan vara svårt för nya producenter att ta sig in på marknaden, framförallt på grund av rådande maktstrukturer. En förbättringspotential som presenteras i slutsatsen är att ett bättre arbete med att förmedla mervärden, till exempel genom kommunikation mot konsument kan gynna producenternas förutsättningar.
Projektet är beställt av Region Gävleborg, Länsstyrelsen Gävleborg genom Anna Backlin. Vi, en grupp studenter från Sveriges Lantbruksuniversitet, har genom projektbeställaren producerat en rapport som ska svara på projektbeställarens frågor
Projektgrupp: Lina Larsson, Amelie Jönsson, Anna Fernlöf, Joakim Menjivar Dominguez, Lovisa Filipsson och Moa Hagelberg
Beställare: Jesper Lindström, Vreta Kluster AB, +46708993363, jesper@jlutveckling.nu
Handledare vid SLU: Helen Arvidsson, institutionen för stad och land, helen.arvidsson@slu.se
Sammanfattning: Sverige är en del av den globala livsmedelsmarknaden och står inför många utmaningar. En av de största är den ökande monokulturen inom jordbruket och en strukturutveckling där de större producenterna många gånger utvecklas och de mindre halkar efter. Utvecklingen gör det svårt för de mindre producenterna att överleva och försvårar investeringen för nya lantbrukare som har ett mindre kapital. För att förhindra att strukturen fortsätter att utvecklas i samma riktning är det viktigt att öka diversifieringen inom jordbruket. En ökad diversifiering skapar en bredare marknad och mindre producenter har möjlighet att utvecklas och inte konkurreras ut av större producenter. Det svenska klimatet förändras likt resten av världen med en ökad medeltemperatur, och nya grödor utvecklas vartefter klimatet förändras. Syftet med denna studie är att identifiera grödor som skulle kunna bidra till en ökad diversifiering hos de Östgötska lantbrukarna. Studien har avgränsats till att undersöka fyra grödor vilka har analyserats utifrån aspekter som användningsområden, odlingsförutsättningar, tekniskt och kompetensmässigt behov samt marknadspotential. För att få en bred förståelse för grödorna har litteraturstudier varvats med semistrukturerade intervjuer med aktörer relevanta för respektive gröda. Studien resulterade i fyra grödor: bovete, cikoria, havtorn och åkerböna, varav samtliga kan odlas i Östergötland. Ett föränderligt klimat skulle vara en god förutsättning för grödorna att utvecklas. Grödorna har flera potentiella användningsområden vilket kan leda till ökad efterfrågan. Detta kan i sin tur bidra till en diversifiering i lantbruket och verka för att bryta den rådande monokulturen
Projektgrupp: Marcus Engvall, Sofia Ronström, Mina Sattar Panahi, Maria Asplund, Fredrik Svanberg och Anna Medved
Beställare: Jesper Lindström, Vreta Kluster AB, +46708993363, jesper@jlutveckling.nu
Handledare vid SLU: Per Haglind, institutionen för stad och land, per.haglind@slu.se
Sammanfattning: Vår projektgrupp har fått i uppgift, av Vreta Kluster, att undersöka möjligheterna att implementera innovationen virtuella stängsel för nötkreatur i Sverige. Virtuella stängsel är ett system baserat på att djuren bär ett halsband med GPS-sändare (så kallad klave). Halsbandet ger ifrån sig ett ljud när djuret närmar sig en virtuell gräns och utfärdar en elektrisk stöt om djuret passerar gränsen. Virtuella stängsel tillverkas idag av det norska företaget Nofence . För närvarande är tekniken inte laglig i Sverige men i Norge är virtuella stängsel lagligt för getter och försök genomförs på nötkreatur. För att undersöka förutsättningarna för innovationen har vi samlat in data från flera olika aktörer i branschen. Företag, professorer och branschorganisationer har varit involverade i studien för att ge en så heltäckande bild som möjligt. Projektgruppen har även i syfte att skapa en informativ broschyr som riktar sig mot intresserade lantbrukare, där de kan få information kring kostnader, möjligheter och eventuella mervärden som virtuellt stängsel kan bidra till.
En fördel med virtuella stängsel är att det blir lättare att flytta djur till marker som inte redan är stängslade, till exempel på grund av de tidigare inte varit möjliga att betats. Det i sin tur kan bidra till att lantbrukaren får rätt till bidrag som denne tidigare inte har varit berättigad till. Virtuella stängsel sparar även tid för lantbrukaren eftersom lantbrukaren inte behöver stängsla och underhålla det. Lantbrukaren kan, genom GPS-sändarna (klave) på djuren, se på sin telefon var djuren befinner sig. Denne har då möjlighet att se så inget djur rymt och att allt står rätt till.
För att undersöka de ekonomiska aspekterna av att implementera virtuella stängsel har beräkningar utförts utifrån två fallgårdar samt två fiktiva gårdar. Fallgårdarna är belägna på Gotland och i Mälardalen. Genom att kartlägga de båda gårdarnas betesareal, omkrets och djurantal har beräkningar för de totala kostnaderna av fysiska och virtuella stängsel genomförts.
Under arbetets gång har slutsatsen tagits att det finns många olika faktorer som påverkar om det är ekonomiskt försvarbart att investera i virtuella stängsel. Betets arrondering är högst relevant för om det är lönsamt att investera i det virtuella stängslet eller inte. Cirkulära hagar kräver minst meter stängsel per hektar. Hagar som istället är utformade som kvadrater kräver fler meter stängsel per hektar, vilket bidrar till att den totala kostnaden för fysiska stängsel blir högre. Marker med svår terräng är svårare att stängsla och kostar därför lantbrukaren mer, genom bland annat ökade arbetskostnader.
Eftersom virtuella stängsel är en innovation är priset på klavarna och abonnemanget relativt högt satt. På båda fallgårdarna är det billigare att stängsla in all betesmark med traditionellt elstängsel istället för att investera i virtuella stängsel. För de båda fallgårdarna är det enligt oss inte ekonomiskt försvarbart att investera i virtuella stängsel, men detta är självklart upp till den enskilde lantbrukaren att avgöra
Projektgrupp: Rasmus Nessvi, Oscar Friberg, Louise Helsing, Linnéa Odevik, Elin Honfy och Stephanie Widegren
Beställare: Per-Erik Nemby; Torsta naturbruksgymnsiet, +46705631421, per-erik.nemby@torsta.se
Handledare vid SLU: Per Haglind, institutionen för stad och land, per.haglind@slu.se
Sammanfattning: Utanför jämtländska Östersund är JGY Torsta Naturbruksgymnasium beläget, en skola vars cirka 100 elever utbildas i huvudområdena lantbruk, skog och djur. Utbildningarna är yrkesförberedande och innehåller ett fokus på att eleverna genom praktik ska erhålla kunskap som ger dem en god grund att stå på inför arbetslivet. Eleverna erbjuds även möjligheten att läsa kurser för att få behörighet till högskolestudier. Under senare år har skolan upplevt att ansökningarna för nya elever inte uppnått ett önskat antal, samt att ett ”rykte” uppkommit kring att skolans utbildningar ska vara passande för de som är mer bekväma och saknar ambition. Syftet med detta projekt är därför att bidra med förslag till hur Torsta Naturbruksgymnasium kan anpassa sin kommunikation för att kunna locka fler elever till sina utbildningar.
För att ge underlag till projektets förslag har teorier inom marknadsföring och kommunikation tagits till användning. Word-of-mouth beskriver hur information, som överförs under samtal mellan individer, kan bidra till en verksamhets marknadsföring. Har en individ fått ett gott intryck av en verksamhet, kommer denna föra detta vidare till fler individer, vilket kan resultera i en snabb och effektiv spridning av ett budskap. Sändarmodellen beskriver hur kommunikation sker mellan en sändare och en mottagare, samt det brus som kan förändra och förvränga det meddelande som från början skickades. Feedback används för att från sändarens håll bekräfta att meddelandet mottagits och att dess innehåll var korrekt.
För att få fram ett bra projektunderlag valde gruppen att genomföra semistrukturerade intervjuer av elever, från Torsta Naturbruksgymnasium och från en högstadieskola i Östersund, samt intervjua anställda på Torsta.
Resultatet har sammanställts till ett årshjul där förslag till marknadsföringshändelser presenteras. Tanken är att hjulet ska representera gruppens handlings- och markandsföringsplan, som vidare diskuteras i rapporten i syfte att förtydliga bilden av hur naturbruksskolan kan lägga upp sin marknadsföringsstrategi. Planen tar upp olika aspekter kring hur Torsta kan förbättra sin kommunikation och inkluderar förslag rörande evenemang, sociala medier, utskick av broschyrer, större fokus på hemsidan samt att lägga mer kraft på att marknadsföra sig mot tjejer. De teorier som används i projektet kopplas till den information som framkommit i intervjuerna och inkluderas i förslagen.
Projektgrupp: Ylva Gustafsson, Esther Svensson, Olof Sundström, Johanna Blidfors, Elin Östensson och Elina Toss Ekmyr
Beställare: Helena Elmquist, Odling i Balans, +46706227709, helena.elmquist@odlingibalans.com
Handledare vid SLU: Helena Nordström Källström, institutionen för stad och land, helena.kallstrom@slu.se
Sammanfattning: Debatten om huruvida avloppsslam ska användas som gödselmedel eller inte inom jordbruket har varit en fråga av ökande intresse på senare år. Även om tungmetallkoncentrationerna har minskat drastiskt i det svenska avloppsslammet sen 1970-talet, så sprids endast kring 30 % av allt avloppsslam som produceras i svenska städer på åkermark.
För att förhindra föroreningsämnen från att kontaminera avloppsslam har Svenskt Vatten arbetat uppströms och startade Revaq-certifieringssystemet för avloppsslam år 2002. Med hårdare krav för hur mycket tungmetaller avloppsslammet får innehålla, blir mindre och mindre avloppsslam tillgängligt att sprida som gödselmedel på åkermark.
De markförbättrande egenskaper avloppsslam har på åkermark är av signifikant värde med ökande kolhalter och biologisk aktivitet. Den största nackdelen med avloppsslam är det näst intill obefintliga gödselvärdet för fosfor och kväve.
Kretsloppsfrågan har banat väg för nya tekniker som förbränning av slam med efterföljande extrahering av fosfor från askan till rena fosforgödselmedel som MAP och DCP. Utveckling av andra mindre tekniker som till exempel urinseparerande toaletter är och intressant att ha i åtanke.
För att lyfta och diskutera kretsloppsfrågan kring växtnäringsämnen har Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) och Svenskt Vatten föreslagit ett branschråd där flera viktiga aktörer och myndigheter bör ingå för att samverka i frågan.
Ett svenskt scenario där en del av avloppsslammet sprids på åkermark i kombination med förbränning med efterföljande extrahering av växtnäringsämnen kan vara ett möjligt framtida scenario, men även där möjligheten för andra alternativa metoder att praktiseras finns. Vi argumenterar för att kretsloppsfrågan måste vara diversifierad och att inga metoder eller tekniker kan uteslutas. Detta är antagligen den bästa vägen att nå ett hållbart alternativ.
Projektgrupp: Hanna Nilsson, Kreutz Emilia, Johanna Janhager, Ida Gustafsson, Josefine Palmgren och Ebba Kajlöv
Beställare: Anna Backlin, Region Gävleborg, Länsstyrelsen Gävleborg, +46705932922, anna.backlin@regiongavleborg.se
Handledare vid SLU: Martin Westin, institutionen för stad och land, martin.westin@slu.se
Sammanfattning: År 2017 tog Sveriges riksdag fram en ny livsmedelsstrategi, där ett mål är att öka den svenska självförsörjningsgraden på livsmedel. Med anledning av denna strategi har Region Gävleborg i samarbete med Länsstyrelsen och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) tagit fram en handlingsplan som beskriver hur regionen ska jobba med självförsörjningen genom ett antal mål. Region Gävleborg omfattar Gästrikland och Hälsingland. Båda dessa landskap klassas som skogslandskap, och mer än 80 % av Gävleborgs yta utgörs av skog. I handlingsplanen belyses skogens utvecklingspotential. Det uppmärksammas också att endast några få procent av skogens bär tas tillvara, trots att detta är en resurs som är både klimatsmart och nyttig, och trots att regionen har flera förädlare med stor potential. Målet är därför att öka nyttjandet av skogens bär. Men bärplockning är en omstridd fråga, där många aktörer är inblandade. Denna rapport har sammanställts i syfte att belysa de perspektiv som finns på bärplockning. I rapporten lyfts åtta olika perspektiv fram; bärplockare, markägare, bäruppköpare, bärplockarföretag, media, naturskyddsperspektiv, aktörerna bakom handlingsplanen och förädlare. Det är tydligt att alla dessa perspektiv har olika syn på vad som utgör problemen kring bärplockningen, och på vad som skulle krävas för att öka nyttjandet av bären. För att kunna samverka i frågan om bärplockning och nå ett ökat nyttjande av bären krävs förståelse för dessa olika perspektiv, och kommunikation mellan dem. Denna rapport med dess kartläggning över de olika perspektiven i frågan kan därför vara till hjälp vid implementeringen av Gävleborgs handlingsplan.
Projektgrupp: Amanda Carlström, Klara Karlsson, Lisa Oellig, Sebastian Olsson och Hanna Wickström
Beställare: Pontus Elvingson, Ängsholmen, +46709245575, pontus156@hotmail.com
Handledare vid SLU: Martin Westin, Institutionen för stad och land, SLU, martin.westin@slu.se
Sammanfattning: Beställaren av detta projekt heter Pontus Elvingson. Pontus bedriver en verksamhet med vattenbufflar som används för naturvård samt förädling av mjölk till buffelmozzarella. Projektbeställarens vision “Framtiden fäboddrift” är att skapa en ny hållbar produktionsform för nötköttsproduktion där en växtodlare, en markägare och en djurägare samarbetar för att ta tillvara på i dagsläget outnyttjade resurser hos de tre intressenterna. Syftet med det här projektet är att analysera vilka diskurser identifierade intressenter använder när de talar om resursutnyttjande och projektbeställarens vision ”Framtidens fäboddrift”. Genom att göra en diskursanalys av tre för visionen möjliga intressenter skapas underlag för att underlätta framtida kommunikation mellan intressenterna och därmed möjliggöra ett framtida genomförande av visionen i praktiken.
Diskursanalysen visar att det finns både likheter och skillnader mellan de tre intressenternas diskurser, bland annat skiljer sig diskurserna beträffande hur de talar om begreppet fäbod och om hur de ser på landsbygden. De tre intressenterna har liknande diskurser beträffande samarbete och betonar vikten av god kommunikation mellan intressenterna för ett fungerande samarbete. För att kommunicera visionen till intressenterna krävs det att fokus ligger på mottagaren och att budskapet anpassas till denne. Eftersom de tre intressenterna har olika diskurser behöver kommunikationen anpassas till dessa diskurser.
Identifierade diskurser hos växtodlaren är vikten av trygghet, utgångspunkten i den egna lantbruksverksamheten samt vad som är realistiskt genomförbart. Markägaren talar om vikten av att ha roligt, att vara nytänkande och om att se alternativa värden i markanvändning. Hos djurägaren har en etisk diskurs identifierats. Denne talar också om effektivitet i utnyttjandet av befintliga resurser, samt om praktiska problem inom lantbruk, framförallt i samband med djurproduktion. Genom att ta hänsyn till dessa diskurser vid kommunikation av visionen kan intresse skapas.
Med utgångspunkt i dessa olika diskurser anser vi att det inte finns en praktisk lösning för hur visionen ska genomföras som fungerar för alla intressenter och situationer. Visionen kan istället ses som en grund som behöver anpassas efter de intressenter som ingår i samarbetet och som ser olika anledningar till att medverka. Underlaget som denna rapport presenterar kan användas för att underlätta kommunikationen mellan intressenter i ett framtida samarbete, genom att förstå varandras diskurser och därigenom gemensamt utforma hur samarbetet kan ske i praktiken.
Projektgrupp: Erik Andersson, Kajsa Lätt, Hanna Olsson, Anna Ramvall, Elin Ratcovich och Nora Wahlström
Beställare: Per Nilsson, Jordbruksverket, +4636155003, per.nilsson@jordbruksverket.se
Handledare vid SLU: Cecilia Waldenström, Institutionen för stad och land, cecilia.waldernstrom@slu.se
Sammanfattning: Denna rapport är skriven på uppdrag av Jordbruksverket och har undersökt hur Information Communication Technology (ICT) kan användas i rådgivningen och hur detta kan komma att påverka svenska rådgivares roll. Lantbruket förändras, gårdarna blir allt färre och avstånden mellan dem blir allt längre. Detta gör att en del lantbrukare har svårt att få tillgång till traditionell rådgivning med gårdsbesök på plats eftersom dessa blir dyra när rådgivarna behöver göra långa resor. Traditionellt har svensk rådgivning fungerat främst som Transfer of Technology (ToT) där kunskapsöverföringen sker från en individ till en annan, då ofta rådgivare till lantbrukare.
I studien har tio semistrukturerade telefonintervjuer genomförts med lantbrukare och rådgivare inom grisproduktion. Den ICT som lantbrukare och rådgivare uppger att de använder sig av idag är e-post, SMS, samtal och videosamtal, både i telefon och på dator. Flera respondenter betonade att teknik inte helt kan ersätta fysiska möten i rådgivningen men att de kan reduceras till något eller några per år. Lantbrukarna ställde sig också positiva till att tekniken skulle göra det lättare att hitta den kompetens de upplevde var svår att hitta i Sverige. Både lantbrukare och rådgivare upplevde att rådgivarens främsta roll inte längre är att bidra med kunskap utan snarare att agera bollplank och att pusha lantbrukare till förbättring. Många av de intervjuade lantbrukarna efterfrågade också en större integration av rådgivningen till de olika delarna av produktionen och att ekonomin får en tydligare roll i all rådgivning.
Rapportens slutsats är att rådgivarna i framtiden kommer att behöva interagera mer med varandra för att dels öka sin egen kompetens men också för att erbjuda lantbrukarna en rådgivning som i högre grad är förankrad i alla delar av produktionen. ICT har potential att sprida information och kunskap både inom ett land men också över gränser där svenska rådgivare kan ge råd till lantbrukare i andra länder och svenska lantbrukare kan få sin rådgivning från någon på andra sidan jorden.
Rapporten avslutas med några förslag på vilka olika ICT som kan ha potential i framtiden, några av förslagen är augmented reality samt en applikation som samlar all data från både uppföljningssystem och rådgivningen i de olika delarna av produktionerna.
Projektgrupp: Agnes Fridell, Angelica Jörnling, Emma Elgemark, Eric Larsson och Hanna Falk
Beställare: Christina Karlsson, ICA Sverige AB, +46705601162, christina.karlsson@ica.se
Handledare vid SLU: Lotten Westberg, Institutionen för stad och land, lotten.westberg@slu.se
Sammanfattning: ICA Sverige AB har Sveriges största dagligvarukedja och strävar efter att uppmärksamma problematiken kring antibiotikaresistens som är ett av de största hoten mot mänskligheten. ICA Sverige AB är medvetna om att överanvändning av antibiotika kan orsaka antibiotikaresistens, dock visar forskning att även antibakteriella ämnen kan påskynda antibiotikaresistens. Projektet syftar till att undersöka antibakteriella ämnen som kan påskynda antibiotikaresistens samt utarbeta en strategi för hur ICA Sverige AB kan arbeta proaktivt i frågan.
Projektet bygger på intervjuer med anställda från olika avdelningar på ICA Sverige AB och en forskare vid Göteborgs universitet samt en genomförd litteraturstudie. Intervjuerna har genomförts kvalitativt och respondenterna har valts ut i samråd med projektbeställaren. Sammanställningen och tolkningen av intervjuerna med respondenterna från ICA Sverige AB visade att kunskapen om antibakteriella ämnen och dess koppling till antibiotikaresistens skiljer sig mellan avdelningarna. Tolkningen av intervjun med forskaren vid Göteborgs universitet och litteraturstudien visar att de antibakteriella ämnen som kan påskynda antibiotikaresistens bland annat är: triklosan, silver och koppar. Utifrån resultatet har ett förslag på en strategi utformats till ICA Sverige AB. Strategin föreslår att ICA Sverige AB ska öka sitt engagemang i forskning och ställa krav på att företagets olika avdelningar arbetar med den interna kommunikationen. Detta för att ICA Sverige AB ska kunna exkludera konsumentprodukter som innehåller antibakteriella ämnen utan uppenbar hälsonytta.
Projektgrupp: Alice Dunge, Ebba Ekholm, Alma Larsson, Johan Löfgren och Rahimeh Yaghoubi
Beställare: Sone Ekman och Marie Törnquist, Jordbruksverket, +4636155913, sone.ekman@jordbruksverket.se
Handledare vid SLU: Hanna Bergeå, Institutionen för stad och land, hanna.bergea@slu.se
Sammanfattning: I Sverige bygger vi i genomsnitt dyrare stall än i övriga Europa, samtidigt som lönsamheten och konkurrenskraften inom det svenska lantbruket anses vara ganska dålig. Dessutom tar byggprocessen lång tid och är komplex, vilket leder till att lantbrukaren kan göra kostsamma misstag eller fatta dåliga beslut som till exempel innebär en onödigt hög arbetsbelastning. Denna rapport syftar till att identifiera hur lantbrukaren på ett lättare sätt kan erhålla kunskap för att undvika dessa dyra misstag samt bygga med bättre funktionalitet. Därför undersöktes hur lantbrukarna på olika sätt har tillgodogjort sig både teoretisk och praktisk kunskap för att kunna genomföra sina byggen. Denna rapport baseras på sju olika intervjuer, utförda av författarna, med lantbrukare som byggt om eller byggt ett nytt stall de senaste fem åren. En av intervjuerna har varit med en byggnadskonsult. Rapporten fokuserar på företag med nötkötts- eller mjölkproduktion som huvudinriktning, främst på grund av en begränsad längd och tidsram på rapporten. Resultaten visar att lantbrukarna i många fall har en idé angående utformningen av stallet. Det är i faserna efter detta, till exempel inom projektering, som informanterna tagit hjälp av rådgivare, byggfirmor eller både och. Detta tyder på att lantbrukarna har ett visst kunskapsbehov i dessa faser, eftersom de anlitar hjälp. Överlag är informanterna idag nöjda med resultatet av byggprocessen, där endast mindre misstag begåtts och som inte är förödande för produktionen. Råd som kan ges vidare till andra lantbrukare från informanterna var bland annat att vara ute med planeringen i god tid, åka på många studiebesök samt att anlita en duktig rådgivare.
Projektgrupp: Susanne Alexandersson, Ida Bertilson, Jonatan Fogel, Louise Nybogård, Isabella Odmark och Anneli Olausson
Beställare: Beatrice Ramnerö och Patrik Myrelid, Lantmännen, +46725654314, beatrice.ramnero@lantmannen.com
Handledare vid SLU: Helena Nordström Källström, Institutionen för stad och land, helena.kallstrom@slu.se
Sammanfattning: Flera arbetsgivare från lantbrukssektorn anser att de är svårt att få tag på, för dem, rätt kompetens hos de arbetssökande agronomerna i Sverige. Projektet syftar därför till att undersöka och identifiera om det finns en diskrepans i förväntningarna på agronomers kompetens mellan SLU och relevanta arbetsgivare inom lantbrukssektorn. Kompetens är ett bevis på en persons samlade kunskaper och erfarenheter efter en genomförd handling i en specifik situation. Undersökningen genomförs genom att tolv personer intervjuas, dessa innefattar både aktörer från näringslivet samt representanter från de fem agronomprogrammen på SLU. Resultatet visar att det finns en diskrepans mellan SLU och näringslivet i förväntningarna på agronomers kompetens. Diskrepansen kan främst härledas till agronomstudenternas förmåga att praktiskt kunna tillämpa sina kunskaper i given arbetssituation. Studien påvisar vikten av hur en ökad dialog mellan näringslivet och SLU kan bidra till en minska diskrepans i förväntningarna på agronomers kompetens. Dialogen kan även bidra till ett effektivare sätt att utforma utbildningarna och därmed öka agronomers kompetens.
Projektgrupp: Gustav Andersson, Danira Behaderovis, Hanna Engvall, Viktor Eriksson, Rosie Johannesson och Sofia Westerståhl
Beställare: Malin Lovang, Lovangs Lantbrukskonsult AB, +4613234490, malin@lovang.se
Handledare vid SLU: Christoffer Söderlund och Hanna Bergeå, institutionen för stad och land, christoffer.soderlund@slu.se och hanna.bergea@slu.se
Sammanfattning: Mot bakgrunden av en digitalisering av jordbruksförvaltningen, i vilken Europeiska kommissionen föreslagit en eventuell utfasning och ersättning av den platsbundna fältkontrollen mot ett fjärranalyssystem, är syftet med denna studie att översiktligt försöka belysa aspekter av miljökommunikation vid en sådan implementering. Studiens empiriska bas är intervjuer med lantbrukare, rådgivare samt fältkontrollant. Studien betraktar dels fältkontrollanten som en medlande nyckelroll i politisk implementering. I relation till detta förs en bred teoretisk diskussion om fjärranalysens påverkan på denna roll, samt framtida möjligheter till normativ aktörssamverkan mellan lantbrukare och länsstyrelse.
Projektgrupp: Robert Almqvist, Julia Andersson, Denise Marklund, Anna Olsson och Sanna Sulander
Beställare: Anders Knapp, Stiernhööksgymnasiet, +4624870417, anders.knapp@rattvik.se
Handledare vid SLU: Helen Arvidsson, Institutionen för stad och land, helen.arvidsson@slu.se
Sammanfattning: ”Återtaget” är ett projekt som startades i Rättviks kommun 2006. Målet med projektet är att göra kommunens kök självförsörjande på ett flertal KRAV-certifierade livsmedel. Idag producerar kommunens naturbruksgymnasium, Stiernhööksgymnasiet, i stort sett all potatis, morötter, nöt-, gris- och lammkött som används i kommunens kök. Denna studie syftar till att undersöka förutsättningar för att göra Rättviks kommuns kök självförsörjande på rapsolja. I rapporten diskuteras även hur införandet av en ny produkt i projektet kan vara en aktivitet i den förändringsprocess som idag genomsyrar Rättviks kommun. Studien är av en tvärvetenskaplig karaktär och innefattar en litteraturstudie och en kvalitativ intervjustudie. Idag förekommer det sällan odling av raps i nedre Norrland. För att gymnasiet ska få en lyckad skörd bör de använda sig av en köldtålig sort, samt välja höstraps eftersom ekologiska våroljeväxter kan få omfattande skador från rapsbaggar. För att producera den mängd rapsolja som krävs för att göra Rättviks kommun självförsörjande på matolja behöver gymnasiet odla 2,8 hektar raps om avkastningen är två ton per hektar. Vid kallpressning av rapsolja utvinns ungefär 65-80% av oljehalten. Vid pressningen bildas restprodukten rapskaka som kan användas som foder till gymnasiets ko- och grisbesättning. För att skolan ska vara självförsörjande på rapskaka till grisarna eller korna behöver de odla sju - respektive 58 hektar raps. Vår slutsats är att Stiernhööksgymnasiet har förutsättningarna för att kunna bli självförsörjande på rapsolja till kommunens kök. Vid användning av rapskaka till skolans djurbesättning måste skolan göra en plan för förvaring av rapsfrö och rapskaka, pressningstidpunkten, försäljning av överskottet rapsolja och hur den beräknande odlingsarealen som krävs ska passa in i skolans växtföljd.
Projektgrupp: Madeleine Davidsson, Elin Johansson, Therese Schönborg, Ida Säfström och Marcus Älmefur
Beställare: Anders Knapp, Stiernhööksgymnasiet, +4624870417, anders.knapp@rattvik.se
Handledare vid SLU: Erica Von Essen, Institutionen för stad och land, erica.von.essen@slu.se
Sammanfattning: Vår samtid präglas av ett antal globala utmaningar där jordbrukssektorn och livsmedelsproduktion spelar en central roll. I takt med den industrialisering och urbanisering som sker är det många, framför allt unga, som tappar kontakten med lantbruk och saknar kunskap kring dess produktion. Lärande är betydelsefullt för att efterfrågan på säker, hållbart producerad mat till en växande befolkning ska kunna mötas. I Rättviks kommun har ett projekt, kallat Återtaget, pågått sedan 2006 med avsikt att få kommunens offentliga kök självförsörjande på utvalda råvaror som i dagsläget inkluderar bland annat nötkött och potatis. I projektet inkluderas elever från Stiernhööksgymnasiet, vilka tillsammans med lärare producerar maten som sedan används i kommunens offentliga kök. Denna form av undervisning ger eleverna möjlighet att tillämpa sina kunskaper praktiskt och tillgodogöra sig kunskap genom erfarenhet. Lärandeprocessen bygger på aktivt deltagande av elever.
Projektbeställaren Stiernhööksgymnasiet i Rättvik har önskemål om ett underlag för en eventuell uppstart av en äggproduktion som en ytterligare del i projektet Återtaget, där Rättviks kommun strävar efter att öka självförsörjandegraden på utvalda livsmedel. Tanken är att hönsbesättningen på Stiernhööksgymnasiet främst ska försörja de offentliga köken i Rättviks kommun på KRAV-certifierade ägg. Skolan har uttryckt önskemål med avseende på besättningens storlek, där den främst ska täcka den årliga konsumtionen av ägg i kommunens offentliga kök. I planeringen av anläggningen och hönsbesättningen har vi därför utgått från kökens årliga förbrukning av ägg.
Denna rapport utgör ett underlag som syftar till att underlätta ett framtida beslut angående etablering av äggproduktion på gymnasiet. Förutom förslag på hönsraser, en kostnadskalkyl och planering av en byggnad ingår en närmare undersökning kring potentialen med att ha undervisning i djurstallar. Den baseras på intervjuer med elever från naturbrukslinjen och idén om att kommunikativa processer är centrala när det kommer till lärande. Resultatet visar att stallmiljön på Stiernhööksgymnasiet är en plats där lärande sker dels kring praktiskt lantbruk men också kring känslor ansvar och handlingskraft kring livsmedelsproduktion.
Projektgrupp: Gunnar Cederberg, Josefin Jackson, Martina Lundin, Cornelia Nilsson och Cassandra Telldahl Bjelkelöv
Beställare: Linköping kommun, Nina Gruffman och Azadeh Pendari, nina.gruffman@linkopingsstadsmission.se och azadeh.pendari@linkopingsstadsmission.se
Handledare vid SLU: Per Haglind, Institutionen för stad och land, per.haglind@slu.se
Sammanfattning: Linköping är Sveriges femte största kommun med 156 000 invånare där ett flertal nyanlända har bosatt sig efter flykt till Sverige. Projektet Garaget är en satsning för att motverka den segregation som upplevs i kommunen och bli till en plats där människor från olika stadsdelar och kulturer kan mötas med producenter utan mellanhänder.
Hållbar stadsutveckling är i fokus för Garaget och genom projektet vill projektbeställaren Linköpings kommun uppmuntra till inspiration och kreativitet bland besökarna. Kommunikation och marknadsföring är viktiga förutsättningar för att nå ut till relevanta målgrupper.
Projekt syftar till att planera och presentera ett marknadsföringskoncept för Garaget som genomsyras av enkelhet och inkludering för att anpassas till den verkliga representationen av Linköpings invånare. Målet med
marknadsföringskonceptet är att redogöra för hur Linköpings kommun på ett effektivt sätt och med en begränsad budget kan locka Garagets målgrupper till mötesplatsen. Fallstudier i form av intervjuer samt litteraturstudier har utförts för att leda fram till en slutsats om vad som är ett lyckat koncept för att nå ut till de relevanta målgrupperna. Garagets unika förutsättningar i variationen av verksamheter, aktiviteter och diversifierade produkter gör att det finns stora möjligheter att marknadsföra sig i flera olika kanaler. Vi presenterar förslag på kommunikation genom kalenderverktyg, ambassadörer och sociala medier.
Projektgrupp: Georg Eriksson, Sofie Faijermo, Sara Holmström, Stina Moritz, Emelie Persson och Camilla Ståhl
Beställare: Annika Grälls, Alfred Nobel Science Park, +46768457555, annika@alfrednobelsp.se
Handledare vid SLU: Lisa Westholm, Institutionen för stad och land, lisa.westholm@slu.se
Sammanfattning: Tekniken kan spela en avgörande roll i hur livsmedelskedjan anpassar sig till klimatförändringar, effektivitetskrav och demografiska förändringar. Food Tech är branschen som kopplar samman livsmedel och teknik till innovativa produkter och tjänster. Det finns framtidsvisioner om att branschen kan bana väg för en hållbar framtid inom livsmedelskonsumtion och produktion. I ljuset av detta ska Alfred Nobel Science Park i samarbete med Dagens Industri (Di) Digital genomföra ett Start-Up event där entreprenörer, företag och forskare kan mötas.
Food Tech anses vara en framtidsbransch men begreppet är svårdefinierat och gränsen mellan primär- och sekundärproduktion suddas ut. Utvecklingen är oviss och det finns ett kunskapsgap i hur Svenska Food Tech
företag bedrivs och utvecklas. Syftet med studien är att studera Food Tech-branschen i Mälardalsregionen för att skapa en informationsbas åt Alfred Nobel Science Park i deras arbete med att verka för att Food Tech
innovationer når sin fulla utvecklingspotential.
Genom att ta fram en definition av Food Tech, en övergripande bild av några företags inre struktur och fyra framtidsscenarier har syftet uppfyllts. Metodiken bygger på semistrukturerade intervjuer med 6 företag i
Mälardalsregionen, workshops och kvalitativ scenarioplanering. Studien definierar Food Tech som innovativa varor och tjänster i samspel med teknik och livsmedel. Ett typiskt Food Tech företag karakteriseras av en bred kunskapsbas med god innovationsförmåga. Dock finns indikatorer på vissa brister i kontakten med kunder. De fyra framtidsscenarierna pekar på att ett ökat fokus bör läggas på att förstå
konsumenternas attityder till Food Tech innovationer.
Slutligen rekommenderas Alfred Nobel Science Park genomföra konsumentundersökningar gällande attityder, köpmönster och betalningsvilja så att Food Tech företagen får en uppfattning om efterfrågan på deras produkter. Ett event öppet för konsumenter kan förbättra kommunikationen mellan Food Tech företag och konsumenter.
Projektgrupp: Erica Joelsson, Lina Wu, Lova Lind, Marcus Malmenstedt och Wilhelmina Ehrenkrona
Beställare: Per Lindahl, Vreta Kluster, +46708697012, per.lindahl@vretakluster.se
Handledare vid SLU: Per Haglind, Institutionen för stad och land, per.haglind@slu.se
Sammanfattning: Ett allt större problem anses vara hur det livsmedel vi producerar ska räcka i framtiden och fördelas rättvist. Detta har lett till utveckling av främst nya proteinkällor i form av proteinväxter, men även möjligheten till mer outforskade proteinkällor, till exempel insekter, som skulle kunna bistå livsmedelsförsörjningen. Genom att inkludera olika branscher inom livsmedelsnäringen kan förståelsen för de utmaningar som en mer storskalig produktion av insekter avsedda för föda eller som djurfoder öka. Insekter är enligt dagens livsmedelslagstiftning tillåten som komponent i fiskfoder, men det anses troligt att insekter även kommer att tillåtas att användas som foder inom fjäderfä- och äggproduktion inom ett par år. Implementering av insekter som komponent i fiskfoder skulle minska trycket på många hotade fiskbestånd till havs, samt kunna vara en effektiv resurs för att hantera avfall. Största delen av forskningen som finns tillgänglig av storskalig insektsproduktion är utförd på mjölmask och svart soldatfluga, vilka har visat sig ha bra näringsvärden och har kort reproduktionscykel. Därför har denna studie fokuserat på dessa insekter och deras möjligheter inom fisk- och fjäderfäproduktion. Intervjuer med olika delar av produktionskedjan har genomförts. Resultatet visar att det är viktigt att uppnå kostnadseffektiva lösningar för att insekter ska kunna slå igenom storskaligt som komponent i djurfoder. Antalet producenter av insekter måste öka för att klara av de volymer som krävs i djurindustrin. Insekter skulle kunna byta ut andra proteinråvaror i foder delvis, förutsatt att det håller en acceptabel prisnivå, minimerar risken för sjukdomar, samt inte ger smakavvikelser.
Projektgrupp: Alma Dahl, Lukas Hallberg, Kristin Halvarsson, Katarina Karlsson och Ida Ottosson
Beställare: Elin Dahm, Jällagymnasiet, +46187279600, elin.dahm@uppsala.se
Handledare vid SLU: Camilo Calderon, Institutionen för stad och land, camilo.calderon@slu.se
Sammanfattning: Städerna i Sverige växer och de lantbrukare som bedriver jordbruk i närheten av städer utsätts för mer och mer bebyggelse i form av bostäder, industrier och infrastruktur kring eller på deras mark. Detta projekt är beställt av Uppsala Yrkesgymnasium Jälla som bland annat har utbildning inom naturbruk. Uppsala expanderar och staden kommer allt närmare skolan och den mark som naturbruksundervisningen använder. I detta projekt har vi, på uppdrag av projektbeställaren, undersökt utmaningar och möjligheter för stadsnära lantbruk. Studien syftar även till att behandla frågeställningar kring kommunikation mellan olika aktörer. Projektarbetet har genomförts som en kvalitativ studie med intervjuer och litteraturstudier som metod. Rapporten listar utmaningar och möjligheter samt lantbrukares erfarenheter av kommunikation. Studien visar att lantbrukares inställning spelar stor roll vid exploatering och att det finns ett stort kunskapsglapp mellan lantbrukare och övriga aktörer.
Projektgrupp: Maria Falkdalen, Rebecka Ferm, Fanny Gunnarsson, Anna-Karin Sellberg och Martina Staxäng
Beställare: Elin Dahm, Jällagymnasiet, +46187279600, elin.dahm@uppsala.se
Handledare vid SLU: Cecilia Waldenström, Institutionen för stad och land, cecilia.walderstom@slu.se
Sammanfattning: Efter en projektbeställning av Jällagymnasiet berör detta projekt vilka drivkrafter och hinder unga som är intresserade av att arbeta inom lantbruk upplever och hur fler unga kan lockas till lantbruket. Lantbrukssektorn står inför en rad utmaningar. Bland annat sjunkande försörjningsgrad, minskat antal gårdar i Sverige och en hög medelålder bland de som är verksamma i lantbruket idag. Det är inte bara i Sverige detta är ett problem utan det är ett problem inom hela EU. Genom kvalitativa metoder bestående av telefonintervjuer och gruppintervjuer, har vi kunnat urskilja några drivkrafter och hinder som finns bland unga som vill arbeta inom lantbrukssektorn.
Bland drivkrafterna fanns både intresset och att få känna stolthet i sin yrkesroll. Flera av dem såg också lantbrukssektorn som en bransch med en stadig arbetsmarknad eftersom människor alltid kommer behöva mat.
Bland hindren fanns det ett flertal ekonomiska hinder, men de mest förekommande var volatila priser och frågor kring lönsamhet. Vi tror att fler kan lockas till lantbrukssektorn om de kan få kontakt med lantbruk i tidig ålder, bland annat genom att barn och ungdomar får åka ut till gårdar. Detta kan bidra till ökad kunskap om lantbruk och därmed förändra synen på branschen.
Projektgrupp: Andreas Andersson, Jennifer Botos, Ylva Henriksson, Rebecka Lööf, Veronica Stoehr och Kerstin Wahlquist
Beställare: Elin Dahm, Jällagymnasiet, +46187279600, elin.dahm@uppsala.se
Handledare vid SLU: Sara Holmgren, Institutionen för stad och land, sara.holmgren@slu.se
Sammanfattning: Jällagymnasiet är ett yrkesgymnasium som bland annat erbjuder programmet Skogsbruk. Till de praktiska momenten i skogsbruksutbildningen används skog som ägs av Uppsala kommun. Kommunen har nyligen beslutat att ta fram en mångbruksplan för den kommunägda skogen vilket kan komma att påverka Jällagymnasiets skogsundervisning.
Riktlinjer för en hållbar skogsskötsel (kallade “riktlinjerna”) har redan tagits fram av kommunen och gäller fram till att mångbruksplanen är klar. Syftet med projektet var att ta reda på hur riktlinjerna och mångbruksplanen för Uppsala kommuns skog kan komma att påverka Jällagymnasiets skogsutbildning, samt att ta reda på hur kommunikationen mellan kommunen och Jällagymnasiet har påverkat inställningen till riktlinjerna och mångbruksplanen.
Skolans programrektor, lärare, elever, kommunens skogvaktare och ordförande i Stiftelsen Jälla Egendom intervjuades. Det gjordes dessutom en observation på skogsinriktningens programrådsmöte samt studier av litteratur och dokument. I intervjuerna framkom att det har funnits en bristande kommunikation mellan kommunen och Jällagymnasiet. Skolan kände sig förbisedd när riktlinjerna togs fram. Jällagymnasiet och kommunen hade olika uppfattningar om vad riktlinjerna innebar i praktiken. Det fanns även en oenighet mellan kommunen och Jällagymnasiet om hur skolans undervisning ska bedrivas praktiskt i skogen. Trots en tidigare oenighet kring framtagandet av riktlinjerna finns idag ingen konflikt mellan kommunen och Jällagymnasiet. Båda parterna önskar en bättre kommunikation och samverkan i framtiden vilket kan ses som att tilliten ökar mellan dem. Om Jällagymnasiet ska ingå i mångbruksplanen eller inte är ännu oklart.
Slutsatsen är att skogsbruksutbildningens praktiska moment sannolikt kommer att påverkas av riktlinjerna, till exempel genom att vissa moment måste utföras på andra sätt eller på andra platser. Slutsatsen är också att kommunikationen hittills har varit bristfällig vilket har bidragit till att Jällagymnasiet ställer sig kritiska till riktlinjerna, men att det finns potential för en bättre kommunikation framöver i samband med att mångbruksplanen tas fram.
Projektgrupp: Veronica Furenbäck, Isabell Gilbertsson, Henrik Roth, Jakob Rönnholm, Sara Sjöqvist och Mikaela Würtz
Beställare: Jenny Lundgren, Hagbys Gård, +469725835075, info@hagbys.se
Handledare vid SLU: Thomas Norrby, Institutionen för stad och land, thomas.norrby@slu.se
Sammanfattning: Efterfrågan på ekologisk kyckling i Sverige överstiger i dagsläget utbudet vilket gör att marknaden ser god ut för de lantbrukare som vill rikta in sig på denna produktion. Hagby gård utanför Enköping är idag den enda ekologiska kycklingproducenten i Mälardalen och levererar sina produkter både till dagligvaruhandel och restauranger. Jenny Lundgren, som är företagets VD, äger också ett slakteri i Västerås. Här slaktas ungefär 600 kycklingar i veckan men detta är endast 20 % av slakteriets totala kapacitet. För att utöka detta vill Jenny att andra lantbrukare i närområdet ska starta upp ekologisk kycklingproduktion i enlighet med Hagby Gårds koncept. En lantbrukare utanför Uppsala har påbörjat småskalig kycklingproduktion och har hittills levererat en omgång kycklingar till Jennys slakteri i Västerås. Jenny vill att fler lantbrukare ska vilja inleda samarbete med henne för att öka utbudet av närproducerad, ekologisk kyckling i regionen, men hon vet inte hur hon ska nå ut till intresserade producenter eller hur detta samarbete kan organiseras. Syftet med detta projekt var att ge förslag på hur Jenny kan hitta intresserade lantbrukare och ge förslag på vilka företagsformer som kan bli aktuella för dem. Vi ger även tips på hur samarbetet kan organiseras, hur kommunikationen bör skötas och hur projektet kan finansieras.
Projektgrupp: Alma Eriksson, Sigrid Johansson, Marcus Lindqvist, Ida- Maria Olofsson och Jenny Öhlin
Beställare: Helena Elmquist, Odling i Balans, +46706227709, helenaelmquist@odlingibalans.com
Handledare vid SLU: Helena Nordström Källström, Institutionen för stad och land, helena.kallstrom@slu.se
Sammanfattning: I teorin är en planerad växtföljd en förutsättning för att ge en hållbar och lönsam växtodling med ett minskat smitt- och ogräs tryck. Den pressade ekonomin hos enskilda lantbrukare bidrar ofta till att de specialiserar sig till en eller ett par grödor vilket ger en ensidig växtföljd med ett kortsiktigt ekonomiskt perspektiv. Ett alternativ till att få de positiva effekterna av specialisering, utan att få de negativa effekterna av ensidig växtföljd är att byta mark med andra lantbrukare som är specialiserade inom en annan produktionsinriktning. Konceptet att byta mark kan ses som ett alternativ till att få in en till gröda i växtföljden i det svenska lantbruket. Syftet med denna rapport är att studera fenomenet byta mark, positiva och negativa effekter med den typen av samverkan samt underliggande faktorer som gör att lantbrukare praktiserar respektive inte praktiserar markbyte. För att uppnå syftet utfördes tolv semi-strukturerade intervjuer med lantbrukare i Uppland, rådgivare i Uppland, Östergötland, Västergötland och Skåne samt en docent i växtodlingslära. Rapporten sätts i ett sammanhang med hjälp av tidigare forskning kring växtföljder och samverkan mellan lantbruksföretag. Resultatet av denna kvalitativa undersökning blev att markbyte inte är särskilt vanligt förekommande i Upplandsområdet, men enligt rådgivarna vanligare i de mer södra regionerna av Sverige. Rapporten visar på att inställningen till samverkan i form av markbyte från både lantbrukarnas och rådgivarnas håll är positiv och skulle kunna vara ett bra alternativ för att bibehålla en rationell drift och samtidigt få en god varierad växtföljd. De lantbrukare som har erfarenhet av markbyte ser markbyte som relativt riskfritt, vilket förstås genom att de oftast redan har en relation till varandra eller har samverkat tidigare i andra sammanhang. Den samlade bilden från rådgivarna fokuserar desto mer kring att det kan finnas orosmoment som smittspridning och markpackning genom att lantbrukaren under en tid måste släppa kontrollen på sin mark. Genom skriftliga avtal kan dessa orosmoment överbryggas då var lantbrukare är skyddad enligt lag och det finns tydliga restriktioner att förhålla sig till. Däremot i praktiken verkar det som att denna problematik hanteras genom en hög grad av förtroende.
Projektgrupp: Linnéa Christenson, Ebba Hellstrand, Mimmi Johansen, Emil Månsson och Annie Möller
Beställare: Helena Elmquist, Odling i Balans, +46706227709, helenaelmquist@odlingibalans.com
Handledare vid SLU: Helena Nordström Källström, institutionen för stad och land, helena.kallstrom@slu.se
Sammanfattning: Minskad biologisk mångfald är ett av våra största miljöproblem. Den biologiska mångfalden kan gynnas genom anläggandet av blommande ytor, men intresset för att anlägga dessa ytor varierar. För att ta reda på vad som motiverar lantbrukare i Mälardalen att anlägga blommande ytor har vi genomfört tio djupintervjuer. Faktorer som påverkar anläggandet av blommande ytor är regelverk och ekonomiska stöd. Blommande ytor utgör både kostnader och vinster för lantbrukaren, både sociala och ekonomiska. Vår studie visar att motivationen till stor del grundas på kunskap, jaktintresse, den egna ekonomin samt att få en inre tillfredsställelse genom att ge tillbaka till miljön. Det finns även faktorer som hämmar motivationen att anlägga blommande ytor, till exempel kan det vara svårmotiverat om man själv inte kan se nyttan av det. Sociala faktorer kan påverka motivationen att anlägga blommande ytor som traditioner, trender och omgivningens attityd. Motivationen att bidra till den biologiska mångfalden var gemensam för informanterna, men hur detta skall utföras skiljde sig åt. Att bidra till biodiversiteten kan göras på olika sätt exempelvis genom att gynna markbiologin, fältvilt och fågelliv eller att gynna pollinatörer genom blommande ytor. I en tid där miljöfrågor värderas högt kan blommande ytor vara ett sätt för lantbrukarna att visa sitt engagemang för den biologiska mångfalden. Blommande ytor är nämligen lätta att se för omgivningen.
Projektgrupp: Anna Fahlgren, Jorunn Hellman, Angelica Lindkvist, Erica Pershagen och Gustaf Svenungsson
Beställare: Helena Andersson och Anna Bäckstäde, Region Gotland, helena.andersson@gotland.se
Handledare vid SLU: Thomas Norrby, Institutionen för stad och land, thomas.norrby@slu.se
Sammanfattning: Energimyndigheten har fått i uppdrag från regeringen att utreda hur Gotland kan fungera som ett pilotprojekt för hållbar energianvändning till år 2030. Region Gotland har tidigare tagit fram en energiplan för år 2020, Energi 2020, vilken har varit till grund till detta arbete. Syftet med rapporten är att skapa en kommunikationsplan för att engagera fler i energiomställning och nå målet om ett förnyelsebart energisystem på Gotland till år 2030. Följande frågeställningar har besvarats:
Rapporten utgår från samma struktur som Energi 2020. Intervjupersonerna har slumpvis valts ut utifrån de fyra grupperna som nämns i energiplanen. Nio semistrukturerade intervjuer genomfördes med syfte att besvara frågeställningarna. Intervjupersonerna ansåg generellt att den nuvarande energiplanen var otydlig och inaktuell. Ett förslag till en kommunikationsplan har tagits fram att underlätta samverkan mellan olika aktörer.
Projektgrupp: Linnéa Appert, Sanna Krüger Persson, Anna Lundberg, Filip Nilsson och Martina Nilsson
Beställare: Louise Gårdenborg, +46704836797, louise@gardenborg.se
Handledare vid SLU: Kaisa Raitio, Institutionen för stad och land, kaisa.raitio@slu.se
Sammanfattning: På växtodlingsgården Gårdsjö i norra Uppland driver man, precis som på många andra håll i landet, lantbruket som en deltidssysselsättning. Målet på gården är att öka sysselsättningsgraden till heltid. En idé är att utöka verksamheten med ett gårdsmälteri där gårdens eget korn kan förädlas. I rapporten undersöks två olika dimensioner av beställarens önskemål: först får förändringens sociala och kulturella innebörd stå i centrum genom en deltagandeprocess grundad i aktionsforskningens Soft Systems Methodology, där beställaren får ta reda på vad hon uppskattar i verksamheten idag samt vad hon vill och önskar för framtiden. Genom att lägga tid på att formulera om problemställningen blir den önskvärda förändringen mer konkret. I det andra spåret undersöks förutsättningarna för ett mälteri på gården främst genom litteraturstudier. Mältning förädlar korn i tre steg: stöpning, groning och kölning, med syfte att aktivera de enzymer som omvandlar kornets stärkelse till fermenterbara sockerarter. Med modern teknik sker hela processen via en stöptank samt en cylinderformad trumma, där hela systemet regleras via ett datasystem. En grundläggande faktor för att producera kvalitativ malt är att kornets proteinhalt ligger inom det optimala intervallet 9,5–11 %. Halten influeras främst av kvävetillgängligheten i början av kornets tillväxt samt odlingsplatsens förutsättningar. För att undersöka lönsamheten har beräkningar utförts utifrån en existerande mälteriverksamhet. Det visar sig vara svårt att få lönsamhet i ett gårdsmälteri på grund av kostsamma investeringar, men genom att exempelvis utöka kapaciteten kan lönsamhet uppnås. Förutom ekonomiska investeringar krävs omfattande kompetensutveckling. Ett problem med mälteriet är dock att det i sig inte genererar heltid. Beställaren uppmanas att fortsätta att arbeta med vad en förändring konkret bör innebära, tillsammans med de övriga i verksamheten.
Projektgrupp: Torgil Andersson, Sofia Lindkvist, Julia Dahlqvist, Lisa Pettersson och Matilda Schmidt
Beställare: Hanna Österberg, Hushållningssällskapets förbund, +46708322004, hanna.osterberg@hushallningssallskapet.se
Handledare vid SLU: Martin Westin, institutionen för stad och land, martin.westin@slu.se
Sammanfattning: Hushållningssällskapet bildades för över 200 år sedan och idag finns det 17 fristående sällskap geografiskt spridda i Sverige. Sällskapen verkar främst på landsbygden inom lantbruk, skog och offentlig verksamhet. De 17 fristående sällskapen är samlade under ett förbund som ansvarar för varumärket och arbetar för att profilera Hushållningssällskapet. Under 2016 beslutades om tre profilfrågor:
1) stärkt livsmedelsförsörjning och ökad produktion,
2) kunskap för landets framtid med hjälp av integration och unga, samt
3) ökad konkurrenskraft genom mer tillämpad forskning.
Syftet med projektet är att belysa hur kommunikationen ser ut idag, mellan och inom sällskapen. Därmed ger vi Hushållningssällskapet en grund för en framtida kommunikationsplan och belyser upplevda brister avseende profilfrågorna. Förbundet vill att profilfrågorna implementeras i organisationen och vi anser att det första steget är att förankra dessa hos de ledande personerna inom varje sällskap. Därför valde vi att
intervjua VD:ar inom organisationen. En kvalitativ undersökningsmetod med abduktiv ansats valdes och semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju av sjutton VD:ar. Intervjuerna analyserades med hjälp av tre
kommunikationsteorier: dialogkompetens, den klassiska kommunikationsmodellen och den relevansorienterade planeringsmodellen. Under intervjuerna framkom att VD:arna har regelbundna möten med ett bra
diskussionsklimat i gruppen. Det framkom även tveksamheter gällande profilfrågornas relevans för de enskilda sällskapen samt att kommunikationen inom och mellan sällskapen är ostrukturerad och inkonsekvent. En fortsatt diskussion om profilfrågorna rekommenderas.
Projektgrupp: Martin Enström, Ellinor Svensson, Martina Sjödin, Ida Collinius och Caroline Augustsson
Beställare: Sofia Kämpe, Agroväst/Torpet lantbruk, +46733107869, sofia.kampe@agrovast.se
Handledare vid SLU: Erica von Essen, institutionen för stad och land, erica.von.essen@slu.se
Sammanfattning: Flertalet svenska mjölkproducenter möter stora utmaningar gällande prispress, låga avräkningspriser och försämrad lönsamhet. Samtidigt som mjölkproducenterna tampas med ekonomiska svårigheter sker en distansering mellan primärproducent och slutkonsument. Dock visar samhället ett ökat intresse för svenska livsmedelsprodukter, vilket ger de svenska mjölkproducenterna en möjlighet att differentiera sig med hjälp av mervärden. Fadderskap diskuteras som en möjlighet för att överbrygga den frånkoppling som skett mellan människor och djur. Genom Initiativ kalvfadder vill mjölkgården Torpet Lantbruk reducera distanseringen mellan primärproducent och slutkonsument.
Det finns inga tidigare studier som behandlar fadderskap för nötkreatur. Därför är syftet med projektet att lokalisera potentiella målgrupper samt bidra med konkreta förslag på hur Torpet Lantbruk ska kommunicera
initiativet. För att genomföra undersökningen används en kvalitativ metod, där organisationer som driver etablerade fadderprojekt samt privatpersoner som är faddrar åt djur via olika organisationer intervjuas.
Projektet bygger på en fallstudie av Torpet Lantbruk och studiens generaliserbarhet är därmed begränsad, dock kan ojektet bidra med inspiration för gårdar som är intresserade av liknande initiativ. Den teoretiska referensramen omfattar alienering, intimisering och välgörenhet, vilka används för att förstå drivkrafterna bakom fadderskap. Genom att integrera dessa teorier med relevansmodellen utformas förslag på en kommunikationsstrategi utifrån Torpet Lantbruks kontext och förutsättningar.
Projektgrupp: Oskar Fallenius, Agnes Björk, Paulina Wahlgren, Johanna Frick och Sanna Gustafsson
Beställare: Ulrik Lovang, Lovang lantbrukskonsult AB, +46706434469, ulrik@lovang.se
Handledare vid SLU: Helena Nordström Källström, institutionen för stad och land, helena.kallstrom@slu.se
Sammanfattning: Sverige har fantastiska möjligheter att producera livsmedel samtidigt som det importeras en stor andel livsmedel till Sverige. Vår projektbeställare Lovang lantbruk har därför ställt frågan; har Sverige möjlighet att i högre grad producera livsmedel som idag importeras? I denna litteraturstudie har vi undersökt vad i den svenska produktionen som skiljer sig från den utländska. Vi har presenterat hur den svenska produktionen ser ut 2016 och vad som har påverkat den tidigare. Genom medlemskapet i EU är Sverige en del av en större marknad och indirekt en del av världsmarknaden. Konsumtionen i Sverige idag baseras delvis på inhemsk produktion och delvis på import. Olika konsumenter föredrar olika typer av ursprung och märkningar på livsmedel.
Vi har använt oss av kommunikation, symboliskt kapital och hållbar utveckling i diskussionen. Där tar vi även upp närhet till konsumenter och hur det världspolitiska läget påverkar svensk produktion. Vi har kunnat konstatera att produktionen till stor del styrs av ekonomiska faktorer. Svensk produktion har högre krav från nationella lagar och miljökvalitetsmål än många andra länder vilket gör att svensk produktion är dyrare, men även att vissa mervärden skapas. Om dessa svenska mervärden i större utsträckning kan kommuniceras till konsumenter kan det bidra till en ökad efterfrågan på svenska varor. Det kan i sin tur möjliggöra en ökad produktion.
Projektgrupp: Per Gerhardsson, Amanda Dahlberg, Josefin Wingren, Sara Gatchell och Lina Heldmark
Beställare: Elin Dahm, Jällagymnasiet, +46704646471, elin.dahm@uppsala.se
Handledare vid SLU: Lotten Westberg, institutionen för stad och land, lotten.westberg@slu.se
Sammanfattning: Syftet med detta projekt var att undersöka hur elever som studerar naturbruk tänker kring sin framtid. Frågan behandlades med fokus på identitet och företagande. Lantbruket som bransch tappar kompetens och det är ett fåtal företagare som ska förse hela Sveriges befolkning med livsmedel vid händelse av exempelvis ett förändrat säkerhetspolitiskt läge. Medier rapporterar en negativ bild av landsbygden och lantbrukare. Empirin samlades in från fokusgrupper med elever på Jällagymnasiets lantbruksinriktning och enkätundersökning med elever på hela skolan. Detta sattes i relation till tidigare studier kring liknande ämnen. Det finns ett intresse av lantbruk när eleven har erfarenheter av det i sin uppväxt och en drivkraft att vilja utveckla intresset för arbetet och livsstilen som lantbruket medför. Eleverna upplever en viss distansering mellan stadsbor och lantbrukare och anser detta delvis vara problematiskt. Trots att det är en negativ bild som förmedlas av lantbruket och fördomar motiverar eleverna på Jällagymnasiet deras val att bli framtida lantbrukare.
Projektgrupp: Filip Jonsson, Johanna Friman, Christina Hultman, Sumaiya Majid och Elice Larsson
Beställare: Astrid Lovén Persson, Svenska Ägg, +46738230890, astrid.loven.persson@svenskaagg.se och Helene Oscarsson, Vreta kluster, +46703197643, helene.oscarsson@vretakluster.se
Handledare vid SLU: Yvonne Gunnarsdotter, institutionen för stad och land, yvonne.gunnarsdotter@slu.se
Sammanfattning: Att inte använda värphöns som tas ut ur produktionen till humankonsumtion kan anses vara ett stort svinn som äggindustrin måste hantera. I Sverige tas årligen cirka 5,6 miljoner höns ur värpproduktionen men endast 67 procent används till humankonsumtion. Värpproduktionen ger även upphov till annat svinn då kläckerierna i produktionen av värphöns tvingas kläcka fram 50 procent tuppkycklingar som sedan destrueras eftersom det inte är lönsamt att föda upp dem till slakt. I det här projektet är därför syftet att undersöka vad som i dagsläget händer med svenska värphöns efter att de tagits ur produktion, vilken utvecklingspotential produkten hönskött har, samt att undersöka hur långt forskningen har kommit i arbetet med att könsbestämma ägg. Målen är därmed att bidra till arbetet med hur svinnet i äggnäringen kan minskas.
Data har främst insamlats genom telefonintervjuer och mailkorrespondens. Resultaten visar att det idag finns tre slakterier som tar hand om höns i Sverige. Slakterierna ser ganska positivt på utvecklingen av hönsmarknaden men är restriktiva när det kommer till investeringar i förädlingsprocessen av hönsen, något som innebär att stor del av de slaktade hönsen exporteras som hela hönor. De fyra kommuner som kontaktats har olika syn på höns som köttråvara men trycker alla på behovet av att ha benfritt kött i matlagningen, för att kunna tillaga ett stort antal portioner. Undantaget är Södertälje kommun som köper ekologiska hönsköttprodukter av Scandinavian Organics.
De grossister vi har intervjuat menar att de ser en ökande efterfrågan på hönsköttprodukter och då framförallt den ekologiska hönsköttfärsen. I forskningen om alternativa metoder för könsbestämning av ägg har en kanadensisk metod uppmärksammats. Tekniken kan bestämma kön och om ägget är fertilt samma dag som det läggs av hönan. Tekniken möjliggör humankonsumtion av ägg som inte ska kläckas och är en stor vinst vid framtagning av kycklingar av värpras. Eftersom de aktörer vi pratat med känner en osäkerhet kring hur marknaden utvecklas och därför är restriktiva med investeringar så blir våra slutsatser att det är viktigt att åtgärda bristen på aktörer som förädlar hönsköttet och förmedlar det vidare till konsumtion. Vreta Kluster och Svenska Äggs viktigaste kommunikationsarbete framöver blir därför att skapa energi i hönsköttets förädlingsprocess.
Projektgrupp: Henrik Svensson, Emma Olsson, Amanda Halvarsson, Louise Daving Götberg och Marie Palmér
Beställare: Sofia Kämpe, Agroväst, +46733107869, sofia.kampe@agrovast.se och Kristina Anderback
Handledare vid SLU: Lotten Westberg, institutionen för stad och land, lotten.westberg@slu.se
Sammanfattning: Rapporten är en del av kursen ”Projektledning och kommunikation” som syftar till att studenter jobbar mot en projektbeställare. Syftet med projektet är att belysa hur den interna kommunikationen fungerar inom fallföretaget Agroväst.
En väl fungerande intern kommunikation är en väsentlig del i organisationer då det kan förstärka medarbetarnas engagemang och förbättra deras prestationer. Agroväst är ett utvecklingsbolag i Västra Götaland med visionen att stärka det västsvenska lantbruket. Detta ska uppnås genom att implementera forskningens resultat i jordbrukssektorn. Agroväst arbetar med sju programområden och medarbetarna arbetar till stor del individuellt inom de olika områdena.
Rapporten baseras på semistrukturerade intervjuer som genomförts med hjälp av en intervjuguide och projektet har en kvalitativ forskningsstrategi med en induktiv ansats. Utifrån det empiriskt insamlade materialet utformades en nulägesanalys för att identifiera styrkor och svagheter för företagets interna kommunikation. Begrepp som tas upp i rapporten är information och kommunikation och de teoretiska modellerna som beskrivs är sändarmodellen och relevansmodellen. Skälen till de valda modellerna är att hjälpa till att tydliggöra den interna kommunikationen i Agroväst. Vidare beskrivs olika gruppkaraktärer, det vill säga egenskaper som finns inom en grupp för att belysa relevanta styrkor och svagheter. Teorikapitlet kopplas ihop med empirin genom en analys och diskussion som landar i en slutsats. Slutsatserna som dras av projektet är att medarbetarna har olika syn på intern kommunikation och har en vilja av att utveckla den.
Projektgrupp: Johan Eriksson, Åsa Andersson, Jessica Vahlberg, Nils Ewald och Eva Engström
Beställare: Ulrik Lovang, Lovang lantbrukskonsult AB, +46706434469, ulrik@lovang.se
Handledare vid SLU: Christoffer Söderlund och Helena Nordström Källström, institutionen för stad och land, christoffer.soderlund@slu.se och helena.kallstrom@slu.se
Sammanfattning: Lantbruksbranschen lider idag av stark prispress och inom många grenar har produktionen minskat de senaste decennierna. En möjlighet för att öka lönsamheten i den svenska lantbruksbranschen är genom en ökad export av svenska livsmedel. Sverige är nettoimportör av livsmedel och även om exporten ökar årligen sker det inte i samma takt som importen. Projektet innefattar en undersökning av potentiella exportmarknader och en analys av vilka svenska livsmedel som är goda exportalternativ. Den huvudsakliga delen består av litteraturstudier där livsmedelstrender studerats i fem Europeiska länder, Belgien, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland. Utöver livsmedelstrenderna har grunden till Sveriges låga livsmedelsexport undersökts, samt vilka mervärden svenska livsmedel erbjuder och som kan vara av intresse vid export. Perspektivtagande har använts för att bättre förstå informationen som olika källor presenterar och utvärdera hur informationen kan användas i arbetet. De konsumtionstrender som genomsyrar flera av länderna i studien handlar bland annat om hälsosam mat, miljövänliga och ekologiska produkter, vegetariska och veganska alternativ samt lokal- och regionalproducerade varor. Svensk livsmedelsproduktion har ett flertal mervärden som skulle kunna utnyttjas vid export och som möter den efterfrågan ovanstående trender presenterar, till exempel hög djurvälfärd, hög livsmedelssäkerhet, miljövänlig produktion och låg antibiotikaanvändning. Flera av trenderna tyder på att det finns potential för ökad export av svenska livsmedel men det finns även trender som kan hindra exportmöjligheterna, exempelvis ökad efterfrågan av lokalproducerade livsmedel. En annan viktig aspekt är att det inte enbart är efterfrågan som krävs för en ökad livsmedelsexport, även kunskap samt politiskt och finansiellt stöd kan vara betydelsefullt.
Projektgrupp: Mikael Dahlvik, Emma Johansson, Jenny Löfstrand, Martina Christerson och Gustav Broms
Beställare: Beatrice Ramnerö, Lantmännen, +46725654314, beatrice.ramnero@lantmannen.com
Handledare vid SLU: Hanna Bergeå, institutionen för stad och land, hanna.bergea@slu.se
Sammanfattning: Lantmännen är ett lantbrukskooperativ och en av de största aktörerna i Sverige inom foderproduktion. Lantmännen är intresserade av att undersöka alternativa fodermedel för att kunna ersätta sojan i fodret till mjölkkor, vilket är syftet med det här projektet. Anledningen till att de vill minska på sojaanvändningen är på grund av de stora negativa klimateffekterna som den bidrar till i länderna, bland annat Brasilien, där den odlas. De alternativa råvaror som undersökts med syfte att ersätta sojan är främst raps, betfiber samt drank vilka alla tre är biprodukter och därför inte konkurrerar med produktion av grödor till humankonsumtion och de har även ett lägre totalt koldioxidutsläpp.
I projektet har olika hinder och möjligheter kring utväxlingen av soja identifierats i områdena näring och CO2-ekvivalenter från råvaror, markanvändning, lönsamhet samt politik och lagstiftning. De olika hindren har sedan analyserats med hjälp av en hindermodell för att utvärdera var det finns möjlighet för Lantmännen att förändra inom en viss fråga. En viktig sak att ta hänsyn till är att de alternativa råvarorna behöver hålla likvärdigt pris och kvalité för att inte försämra kornas mjölkproduktion eller försämra lantbrukarnas redan pressade ekonomi. Det som Lantmännen kan jobba vidare med är delvis att förmedla ut kvalitén och de mervärden produkterna skulle få till konsumenterna, rekommendera de alternativa proteinfodren till lantbrukare samt att försöka investera mer i växtförädling för att göra odling av proteingrödor mer stabil och lönsam.
Projektgrupp: Martin Nordström, Aleksandra Borovicanin, Isabelle Westergren, Everlyne Hayo och Stina Ernstsson
Beställare: Stig Liljergren, Stiernhööksgymnasiet, +4624870400, stig.liljergren@rattvik.se
Handledare vid SLU: Cecilia Waldenström, institutionen för stad och land, cecilia.waldenstrom@slu.se
Sammanfattning: Biogasproduktion är relativt nytt inom svenskt lantbruk och anses miljövänligt eftersom biogas är en förnybar energikälla och därmed bidrar till minskad användning av fossila bränslen. Genom rötning av avfallsprodukter som exempelvis gödsel och matrester, bildas gas som kan användas till uppvärmning, el eller fordonsgas. Vidare teknikutveckling är nödvändigt för att en utveckling av biogasproduktionen ska kunna ske. Syftet med denna rapport är att undersöka förutsättningarna för Stiernhööksgymnasiet i Rättvik att bygga och driva en biogasanläggning. Genom att röta den gödsel som gymnasieskolans djur producerar vill de utnyttja gödseln mer effektivt och samtidigt minska doften av gödsel vid spridning. I dagsläget är gymnasieskolan begränsad vad gäller tidpunkt och mängd gödsel som kan spridas på grund av den starka doften som stör både invånare och turister.
Kvalitativa intervjuer har genomförts med strategiskt utvalda personer med stor kunskap inom området biogasproduktion. Vi har även besökt Jällagymnasiet och Lövsta forskningscentrum som båda har biogasanläggningar. Resultaten visar att en investering i att producera fordonsgas vore för kostsam och elproduktion skulle skapa ett överskott av el i kommunen. Slutsatsen av rapporten är att förbränning av biogas för att sedan utvinna värme som i sin tur kan användas för att värma byggnader i närområdet lämpar sig bäst på Stiernhööksgymnasiet.
Projektgrupp: Lina Edvardsson, Camilla Claesson, Joel Chorell, Matilda Helgesson och Elena Rönnqvist
Beställare: Elina Lindroos, Åländska Ab Chipsters Food Oy,+3584573449177, elina@lamm.ax
Handledare vid SLU: Lars Hallgren, institutionen för stad och land, lars.hallgren@slu.se
Sammanfattning: Rapporten syftar till att ge en förståelse av potentialen för en certifiering av naturbeteskött på den finska marknaden. Det har tidigare gjorts försök att upprätta en certifiering med uteblivet önskat resultat. Kriterierna vilka togs fram vid detta försök finns dock kvar och är fortfarande användbara. Rapporten utgår från en litteraturgenomgång med en förklaring till begreppet naturbeteskött samt kopplingen mellan produktionssättet och miljö. Utöver detta redogörs också begreppet certifiering och vilka eventuella nyttor en certifiering kan tillföra.
För att svara på frågeställningarna relaterade till syftet har empiri insamlats genom intervjuer från både Sverige och Finland för att kunna göra en jämförelse av Sveriges redan etablerade certifieringssystem. Intervjuerna är semistrukturerade med relevanta personer, vilka har insyn i branschen. Resultatet av rapporten indikerar att det i dagsläget finns en osäkerhet om huruvida en certifiering för naturbeteskött kommer bli ett lyckat steg för branschen. Det finns dock potential i att Finlands befolkning på senare tid ökat sitt intresse för miljörelaterade frågor. De finska konsumenterna värderar även matens ursprung högt och köper gärna lokalproducerat, varför det kan vara bra att kombinera detta med en certifiering för naturbeteskött.
Genom att certifiera naturbeteskött kan produktionsmetoder garanteras då kontroller genomförs av en oberoende tredje part, vilket tillför trovärdighet mellan konsument och producent. Utmaningar med genomförandet av en certifiering består primärt i att finansiella medel saknas samt att effektiva samarbeten mellan organisationer och aktörer krävs. En viktig aspekt av certifieringsarbetet som kan kopplas till Sveriges system är att utforma certifieringens och kriteriernas innebörd på ett tydligt sätt för både producenter och konsumenter. Detta för att det annars kan uppstå förvirring mellan olika märkningar eller att konsumenten blir indifferent för valet mellan de olika märkningarna.
Projektgrupp: David Gevert, Maria Eklund, Maja Möller, Elin Hålldin och Rebecca Hymnelius
Beställare: Madeleine Fogde, Siani, +46737078576, Madeleine.Fogde@sei-international.org
Handledare vid SLU: Stina Powell, institutionen för stad och land, stina.powell@slu.se
Sammanfattning: Projekt syftar till att undersöka agronomstudenternas kunskap och engagemang kring FN:s globala mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, samt att undersöka agendans förekomst inom dessa utbildningar vid SLU, för att därigenom sammanställa en lägesrapport till projektbeställare SIANI. Projektet har avgränsats till att omfatta mål 2, 12, 13 och 15. Projektet grundas i SLU:s handlingsplan för Sveriges genomförande av Agenda 2030 och inriktningsdokument för utbildning på grund- och avancerad nivå. Det har även genomförts kvalitativa intervjuer med SLU-anställda och en enkätundersökning bland agronomstudenter på SLU. Intervjuer genomfördes med fyra programstudierektorer för SLU:s agronomprogram, en lektor, SLU:s prorektor och SLU Global.
Vår undersökning visade att det finns fördjupad kunskap kring olika ämnen inom hållbar utveckling hos agronomstudenter som kan kopplas till de olika målen i Agenda 2030, men det finns inte lika mycket övergripande kunskap om hållbar utveckling. Det konstateras att det är viktigt med tydliga kursplaner där det uttryckligen står beskrivet hur hållbarhetsaspekter ska implementeras i utbildningarna.
Förslagsvis kan även SLU Global spela en viktig roll i ytterligare implementering av hållbarhetsfrågor i agronomutbildningarna. För att samtliga av fokusmålen i Agenda 2030 ska förverkligas anses interdisciplinärt arbetssätt mellan de olika agronominriktningarna vara viktig, för att agronomstudenter ska få ökad kompetens inom dessa frågor. För att uppnå detta i agronomutbildningarna kan det vara givande att samverka i gemensamma projekt på avancerad nivå, då studenterna har skapat sig en grundläggande kunskapsbas inom sitt område.
Projektgrupp: Maria Humble, Emelie Eriksson, Catrine Ahlberg, Caroline Karlsson och Felix Johansson
Beställare: Aksel Ydrén, Eldrimner, +46102253433, aksel@eldrimner.com
Handledare vid SLU: Helen Arvidsson, institutionen för stad och land, helen.arvidsson@slu.se
Sammanfattning: Certifierat Eldrimner Mathantverk är en certifiering för småskaligt, hantverksmässigt producerade livsmedelsprodukter främst gjorda av lokala råvaror och med restriktioner för tillsatser. Certifieringen introducerades 2012 och är i dagsläget relativt okänd inom större konsumentkretsar. Syftet med denna studie är att undersöka kostnadseffektiva kommunikationsstrategier som kan öka kännedomen om Eldrimners certifiering. För att uppnå detta genomfördes totalt 15 semistrukturerade intervjuer med producenter och återförsäljare av Certifierat Eldrimner Mathantverk samt konsumenter inom utvalda målgrupper. Intervjuerna gav en uppfattning om potentiella målgrupper, kommunikationskanaler samt värderingar och preferenser gällande livsmedel hos respondenterna. En litteraturundersökning utfördes för att stärka de argument och resultat som framkommit från intervjuerna. De slutsatser som kan dras utifrån intervjuerna och litteraturstudien är att Eldrimner ska rikta sin kommunikation till målgruppen medvetna konsumenter. Värderingar som bör framhävas är mindre tillsatser, svenska råvaror, branschoch samhällsnytta, lokalproducerat, mindre belastning på miljön och kvalitet. Lämpliga kommunikationskanaler är Facebook, Instagram samt tryckt material i form av broschyrer och dylikt.
Projektgrupp: Filip Jankulovski, Maja Forssell, Stefanie Macklin, Sara Larsson och Julia Källestedt
Beställare: Rønnaug Vinje, Coca Cola European Partners, 0706-485906, rvinje@cokecce.com
Handledare vid SLU: Martin Westin, institutionen för stad och land, martin.westin@slu.se
Sammanfattning: Syftet med projektet var att förstå hur svenska millennials ser på hållbarhet och vilka mervärden
konsumentgruppen är villiga att betala för. För att uppnå syftet utfördes fem fokusgruppsintervjuer och nio
djupgående intervjuer, där informanternas uppfattning kring begreppet hållbarhet undersöktes. Projektmetoden
var kvalitativ och för att undersöka materialet hämtades inspiration ur den hermeneutiska fenomenologin. När
intervjuerna hade utförts, identifierades nyckelord som delades in i de sju temana: produktionskedjan,
produktegenskaper och olika produktkategorier, hälsoaspekter, sociala aspekter, prisets betydelse, ekonomiska
aspekter och miljöaspekter. Temana baserades helt på intervjumaterialet utan hänsyn till den vetenskapliga
definitionen av hållbarhet som innefattar ekonomiska-, sociala- och miljömässiga aspekter. Resultatet av projektet
visade att hållbarhet är ett brett begrepp som kan ha väldigt olika innebörd, även inom en begränsad målgrupp.
Medias frekventa användande av begreppet hållbarhet kan resultera i att människor använder begreppet utan att
reflektera över varför. Det efterfrågas mer information om innebörden av certifieringar och varors ursprung för att
kunna göra mer genomtänkta val. Hur eller om hänsyn tas till hållbarhet verkar skilja sig mellan olika situationer
och produktkategorier. Sammanfattningsvis är det viktigt att företag som projektbeställaren Coca-Cola tar hänsyn
till den breda uppfattningen av hållbarhet, som finns inom målgruppen millennials, vid kommunikation av olika
budskap där begreppet hållbarhet används
Projektgrupp: Ludvig Bennetoft, Natalie Tysk, Frida Petters, Stina Bladin och Viktor Vesterberg
Beställare: Malin Lovang, Lovang Lantbrukskonsult AB, 013-23 44 90, malin@lovang.se
Handledare vid SLU: Helena Nordström Källström, institutionen för stad och land, helena.kallstrom@slu.se
Sammanfattning
Helt svenskägda mejerier väger idag in cirka 16 % av den totala mängden invägd mjölk i Sverige. Händelser på
den världspolitiska arenan, såsom avskaffande av mjölkkvoter inom Europeiska unionen (EU) och
handelsblockaden mellan EU och Ryssland, har de senaste åren haft en stark inverkan på världsmarknaden för
mjölk. I förlängningen har detta skapat en pressad ekonomisk situation för såväl mejerier som primärproducenter
av mjölkråvara i Sverige. Den här rapporten syftar till att kartlägga vilka möjligheter och utmaningar som svenska
mejerier ser nu och i framtiden, och att därigenom skapa en bild av framtidsutsikterna för svenska mejerier.
Rapporten är baserad på kvalitativa intervjuer utförda per telefon med fyra stycken representanter för olika svenska
mejerier. Intervjuerna har påvisat ett antal olika utmaningar och möjligheter som mejerierna har i dagsläget och
förväntar sig i framtiden:
• Ett ökat intresse för lokalt producerade livsmedel hos konsumenterna
• Den hårda konkurrensen på ostmarknaden är en utmaning
• Produktionen av butikskedjornas egna märkesvaror blir allt mer betydande
I intervjuerna framkommer också att de svenska mejerierna inte tycks tro att de kommer att växa mycket under de
närmsta 10 åren, men inte heller tycks de tro att de kommer att minska. Våra slutsatser pekar på att möjligheterna
har en potential att uppväga en del av utmaningarna och att ett viktigt incitament för detta är att lyckas
kommunicera de mervärden som skapas av svensk mjölkproduktion till svenska konsumenter.
Projektgrupp: Max Viktorsson, Angelica Granat, Anna Lindgren, Emelina Malmborg och Karin Larsson
Beställare: Beatrice Ramnerö, Lantmännen, 072-5654314, beatrice.ramnero@lantmannen.com
Handledare vid SLU: Per Haglind, institutionen för stad och land, per.haglind@slu.se
Sammanfattning
Det har utvecklats en trend de senaste åren där konsumenter visar ett ökat intresse för hur och var livsmedel
produceras. Nya märkningar och certifieringar uppkommer med jämna mellanrum och den certifiering som har
fångat störst intresse är ekologiskt. De ekologiska produkternas mervärden kan exempelvis innebära att de är
odlade utan kemiska växtskyddsmedel, vilket lockar många konsumenter.
Trenden med märkta och certifierade livsmedel ligger till grund för den här rapporten som beställts av
Lantmännen. Syftet var att undersöka huruvida konsumenter är villiga att betala för ett antal givna mervärden.
Marknadsundersökningen bestod av en fokusgruppsundersökning där möjliga mervärden identifierades och en
enkätstudie där konsumenternas intresse för dessa mervärden undersöktes. De potentiella mervärden som
genererades i fokusgruppsundersökningen var: helsvenska råvaror, spårbarhet på råvaror, näringsläckage, fossilfritt,
näring och hälsa. Enkäten utformades således med ovan nämnda mervärden som grund.
Slutsatsen av enkätsvaren var att det finns en demografisk skillnad av vad människor tyckte om de olika
mervärdena. De mest uppskattade mervärdena var helsvenska råvaror och produkter som var spårbara. Enkäten
visade också att konsumenterna visar störst intresse för spårbarhet och helsvenska råvaror
Projektgrupp: Anton Karlsson, Lovisa Granberg, Caroline Lindgren, Marcus Östling och Kerstin Magnusson
Beställare: Anna Jamieson, Sveriges nötköttsproducenter, anna@naturbete.se
Handledare vid SLU: Christoffer Söderlund och Hanna Bergeå, institutionen för stad och land,
christoffer.soderlund@slu.se och hanna.bergea@slu.se
Sammanfattning
Detta arbete, beställt av Sveriges nötköttsproducenter, syftar till att undersöka möjligheten till export av svenskt
kvalitetsnötkött till Tyskland. Bakgrunden till beställningen ligger i den handlingsplan som den svenska
nötköttsbranschen år 2015 tog fram i syfte att öka den inhemska nötköttsproduktionen. Studien har utförts med
en kvalitativ metod där informationsinhämtningen till största del skett genom semistrukturerade intervjuer. Det är
till största del personer inom den svenska nötköttsbranschen som intervjuats men även företag och personer med
erfarenhet av export har kontaktats. Vi har även hämtat information ur litteratur relaterat till ämnet. Arbetet visar
att det finns både möjligheter och svårigheter kring export av kvalitetsnötkött till Tyskland. Svårigheterna som har
identifierats är att det kommer vara ekonomiskt kostsamt att etablera en produkt på den tyska marknaden och att
uttrycka värdet med det svenska köttet till den tyska konsumenten. Det är även svårt att marknadsföra produkten
så att den ger intrycket av att vara trovärdig. De största möjligheterna för att genomföra en lyckad export av
svenskt kvalitetsnötkött är att anspela på “känslan av landet Sverige” i kombination med fakta om de mervärden
som skapas i den svenska nötköttsproduktionen. På lång sikt tror vi att det faktum att Sverige har lägst
antibiotikaanvändning inom animalieproduktionen i EU kan komma att bli en stor konkurrensfördel. Rapporten
diskuterar även etiska aspekter av en utökad export. För att dra mer definitiva slutsatser kring frågan krävs mer
ingående forskning, i synnerhet kring den tyska marknaden
Projektgrupp: Dag Lindahl, Stina Hellman, Louise Malmquist, Jonna Skoglund och Sofia Mevius
Beställare: Aksel Ydrén, Eldrimner, 010-225 34 33, aksel@eldrimner.com
Handledare vid SLU: Camilo Caldero, institutionen för stad och land, camilo.calderon@slu.se
Sammanfattning
Intresset för småskaligt hantverksmässigt producerad mat ökar i Sverige. Förutom att konsumenten får tillgång till
närproducerad mat med god kvalitet ger denna typ av småföretagande dessutom förutsättningar för människor att
leva och arbeta på landsbygden. Organisationen Eldrimner verkar för att stimulera intresse och nystart för
hantverksmässigt företagande, bland annat inom fiskförädling. Inom sina kurser i fiskförädling har Eldrimner dock
haft svårt att locka deltagare och har till och med varit tvungna att ställa in kurser på grund av för få anmälningar.
Det här projektet syftar till att identifiera orsaker till det låga kursdeltagandet. Detta har gjorts genom intervjuer
och enkäter till verksamma personer inom fiske och/eller fiskförädling. Sammantaget verkar
deltagarproblematiken bero på ett flertal faktorer som kan kopplas till både hur fiske- och fiskförädlingsnäringen
ser ut idag, men också till vilket faktiskt kursinnehåll som Eldrimner erbjuder. Vi har kommit fram till att få är
aktiva i dagsläget inom fiskförädling på företagsnivå och det är få individer som startar nya företag. Rimligtvis
speglar denna situation också det låga deltagandet på Eldrimners kurser. De flesta kurserna idag är nybörjarkurser.
Dock verkar det finnas intresse bland etablerade fiskförädlare att gå mer avancerade kurser vilket Eldrimner inte
erbjuder i nuläget. Många av informanterna ansåg det viktigt att få möjligheter att träffa andra verksamma
fiskförädlare för kunskapsutbyte och inspiration. Gärna i form av studiebesök på olika fiskförädlingsföretag. Andra
frågor som belystes var på vilken plats i Sverige och vilken tid på året kurser borde hållas. Det kan konstateras att
avståndet mellan hem- och kursort delvis spelar roll i valet om att delta i en kurs och majoriteten av de svarande
föredrar att kurserna ligger under vintern då det är lågsäsong. I denna rapport föreslås ett antal åtgärder som
Eldrimner bör ha i åtanke vid framtida kursplanering.
Projektgrupp: Sanna Lindkvist, Frida Henriksson, Fabian Ringdahl, Ellen Steneryd och Lena Norrström
Beställare: Jesper Lindström SP, 076 127 26 24, jesper.lindstrom@sp.se och Jenny Henriksson HS, 070-829
08 25, jenny.henriksson@hush.se
Handledare vid SLU: Per Haglind, institutionen för stad och land, per.haglind@slu.se
Sammanfattning
Det ökade intresset för småskaligt producerad öl har gjort att antalet svenska mikrobryggerier har vuxit påtagligt
de senaste åren, dock saknas fortfarande en betydande produktion av svensk humle. I denna studie har vi därför
studerat möjliga affärsmodeller för svensk humleproduktion. Modellerna grundas på en litteraturstudie samt en
intervjuundersökning av mikrobryggare, humleodlare och distributörer, där dessa har fått berätta om sina
erfarenheter, åsikter och förväntningar kring svensk humle. Vidare har vi använt oss av den teoretiska modellen
Business Model Canvas som grund för att strukturera upp fyra slutgiltiga modeller. Utifrån det empiriska
materialet kunde vi dra slutsatsen att det bland mikrobryggerierna finns både osäkerheter men också ett stort
intresse för svensk humle. Osäkerheterna gäller huruvida svensk humle kan uppnå tillräcklig kvalité för att kunna
användas samt hur stor köpviljan för helsvenskt öl egentligen kommer vara bland konsumenterna. Intresset
hänger samman med en tilltro till den ökade efterfrågan på närproducerade råvaror. En möjlighet för den svenska
humlen är att lyfta den historiska aspekten samt att framhäva humlens eventuellt unika smakprofil. Även
bryggarnas och odlarnas närhet till varandra ses som en framgångsfaktor. De slutliga affärsmodeller som läggs fram
i rapporten är Kooperativ, Enskild odlare, Kontraktsodling samt Managementmodellen. Målet är att modellerna
ska erbjuda en varierande grad av riskspridning, självständighet, vinstpotential och arbetsinsats.
Projektgrupp: Tina Sandell, Sarah Henry Bergman, Hour Teng, Hugo Widmark och Johanna Östlund
Beställare: Beatrice Ramnerö, Lantmännen, 072-5654314, beatrice.ramnero@lantmannen.com
Handledare vid SLU: Antoienette Wärnbäck, institutionen för stad och land, antoienette.warnback@slu.se
Sammanfattning
Flyktingströmmen till Sverige väntas medföra ett tillskott i detaljhandeln samt en förändrad efterfrågan på specifika
livsmedel. Med utgångspunkt i Lantmännens projektbeställning undersöker detta projekt vilka baljväxter och
spannmål nytillkomna svenskar från Syrien och Afghanistan efterfrågar. Faktorer som kan tänkas förändra
efterfrågan av dessa produkter och därmed påverka Lantmännens potentiella affärsmöjligheter redogörs. Studien
baseras på intervjuer med nya svenskar emigrerade från Syrien och Afghanistan samt med livsmedelsbutikschefer.
Vidare studeras publicerad litteratur om hur matvanor förändras vid migration.
Intervjuerna indikerar en individuell diversitet bland nya svenskars matpreferenser men några gemensamma
nämnare finns. Ris, bulgur, pitabröd och afghanskt bröd efterfrågas i hög grad av nya svenskar enligt studien.
Durumveteprodukten freekeh efterfrågas och under Ramadan även mannagryn. Efterfrågade baljväxter inkluderar
kikärter, gröna ärter, bondbönor, mungbönor och linser. Nya svenskar upplever att färskt pitabröd och afghanskt
bröd saknas i svenska livsmedelsbutiker.
Vid migration influeras medhavda mattraditioner av det nya landets matkultur, i vilken utsträckning styrs troligen
av vistelsens längd i landet, ålder vid ankomsten och graden av integrering i samhället. Därför råder en viss
osäkerhet i den fortsatta efterfrågan av de produkter som framkommit i studien. Ytterligare kommer migrationens
omfattning i Sverige de kommande åren påverka efterfrågan. En produktutveckling eller förädling av de
efterfrågade produkterna kan innebära affärsmöjligheter för Lantmännen. Likväl marknadsföring riktad till en bred
konsumentgrupp och satsning på produkter som konsumeras i stor volym
Projektgrupp: Christoffer Nessvi, Gro Hylén, Joakim Hermansson, Rebecka Wikström och Louise Ramberg
Beställare: Stig Liljergren, Stiernhööksgymnasiet, 0248-70400, stig.liljergren@rattvik.se
Handledare vid SLU: Yvonne Gunnarsdotter, institutionen för stad och land, yvonne.gunnarsdotter@slu.se
Sammanfattning
Närproducerade livsmedel har fått ett uppsving och är i dagsläget ett aktuellt ämne i samhällsdebatten. Med
projektet Återtaget strävar Rättviks kommun efter att återta livsmedel som producerats inom kommunens gränser
för att servera i sina verksamheter som utgörs av förskolor, skolor och äldreomsorg. Utöver återtaget av kött och
potatis från Stiernhööksgymnasiet önskar kommunen utöka sitt återtag och även servera konsumtionsmjölk som
producerats inom kommunens gränser. Stiernhööksgymnasiet bedriver idag en mjölkproduktion med 65 kor och
vill undersöka vilka möjligheter det finns att upprätta och driva ett gårdsmejeri på skolan. Rapporten diskuterar
två förslag där mjölken från skolans kor förädlas för att kunna serveras i kommunens verksamheter inom ramen för
Återtaget. Förslagen baseras på byggnation av ett eget mejeri samt en lösning med ett containerkoncept för
mjölkförädling. Då den förädlade mjölken inte är uppblandad med mjölk som producerats utanför skolan kan den
köpas av kommunen och serveras inom projektet Återtaget. Utöver dessa förslag diskuteras även två andra
tänkbara lösningar som ligger utanför projektet Återtaget men som tar hänsyn till situationen och de rådande
förutsättningarna. Lösningarna diskuterar ett mejeri i utbildningssyfte samt ett koncept om samarbete. Utöver
förslagen om hur Stiernhööksgymnasiets mjölk ska kunna förädlas och återtas inom Rättviks kommun, samt
användas i utbildningssyfte, redogörs även för hur skolans elever ser på Återtaget och närproducerade livsmedel
Projektgrupp: Karolina Gahne, Matilda Johansson, Ulrica Robertsson, David Hallnäs och Martin Rotsman
Beställare: Pontus Elvingson, Ängsholmens gårdsmejeri, 0709-245575, pontus156@hotmail.com
Handledare vid SLU: Elin Ångman, institutionen för stad och land, elin.angman@slu.se
Sammanfattning
Området kring Nedre Dalälven har vid översvämning vår och sommartid problem med att stora mängder mygg
kläcks. För att minska myggplågan för människor och djur sker myggbekämpning med det biologiska
bekämpningsmedlet BTI. Då det finns flera naturskyddsområden som ägs av staten begränsas bekämpningen i vissa
områden. Istället söks alternativa metoder för att reducera antalet mygg. En av de metoder som Länsstyrelsen
föreslår är hävd av översvämningsmarker. Eftersom att det är många inblandade såsom myndigheter,
lokalbefolkning och andra intressenter är syftet med arbetet att undersöka hur dessa samverkar kring hävd och
andra metoder för att minska antalet översvämningsmygg i Nedre Dalälvsområdet. Vi har genomfört en kvalitativ
intervjustudie bestående av semistrukturerade intervjuer med aktörer i området. Från resultatet av intervjuerna
kunde informationen kopplas till teoretiska perspektiv som behandlar viktiga aspekter kring samverkan.
Informanterna berättade att situationen är infekterad då det råder osäkerhet kring hur myndigheterna hanterar
myggbekämpningen. En anledning till att inte fler översvämningsmarker hävdas är att miljöersättningarna inte är
tillräckligt anpassade för dessa områden vilket innebär en ekonomisk risk för lantbrukarna. Om ersättningarna
kunde anpassas till de oförutsägbara förhållanden som råder kring översvämningsmarker skulle det kunna öppna
upp för ökad hävd. Det finns dessutom en rädsla för att hävd helt och hållet ska ersätta BTI-bekämpningen. För
att samverkan ska fungera i praktiken behövs tillit mellan aktörer på alla nivåer. Som det är idag framstår det som
att en viss tillit saknas, vilket kan bero på att det inte finns någon långsiktig plan för myggbekämpningen i
området. Därför tror vi en långsiktig strategi för myggbekämpning är nödvändig. En sådan strategi behöver
involvera såväl lokala som myndighetsutövande aktörer för att skapa klarhet och tillit parterna emellan
Projektgrupp: Sebastian Remvig, Elin Karlsson, Lovisa Bergkvist, Heidi Ericsson och Emma Sahlström
Beställare: Anders Lindgren, Växtskyddscentralen i Uppsala, Jordbruksverket, 070-662 18 85,
anders.lindgren@jordbruksverket.se
Handledare vid SLU: Lars Hallgren, institutionen för stad och land, lars.hallgren@slu.se
Sammanfattning
Foderblandningar till svensk animalieproduktion består idag till stor del av importerade proteingrödor. En
foderkomponent som importeras i stor utsträckning är sojamjöl, vars produktion har negativa miljömässiga
konsekvenser. För en ökad hållbarhet i animalieproduktion föreslår tidigare studier ökad inblandning av inhemska
proteingrödor i foderblandningar. Den här studien undersöker de hinder och möjligheter som finns för att öka
odlingen och användningen av proteingrödor. Med utgångspunkt i foderproduktionens värdekedja har olika
aktörers roller diskuterats, med särskilt fokus på foderföretagen. Vi genomförde intervjuer med de tre största
foderföretagen i Sverige. Intervjuerna resulterade i slutsatsen att en ökad användning av svenskproducerade
baljväxter i foderblandningar kräver kombinerade insatser från alla kedjans aktörer – ur både ett svenskt och
europeiskt perspektiv. Konsumenten definieras som en viktig intressent, samtidigt som en satsning på ökad odling
är beroende av stabilitet i politiska styrmedel.
Projektgrupp: Frida Erlöv, Anna Anderberg, Elin Sundström, Sohail Ehsanzamir och Clara Edenstrand
Beställare: Gunilla Meurling, Uppsala Kommun, 018-727 12 56, gunilla.meurling@uppsala.se
Handledare vid SLU: Elin Röös, Institutionen för energi och teknik, elin.roos@slu.se
Sammanfattning
Det projekt vars resultat sammanfattas i denna rapport ingår som en del i Uppsala kommuns förstudie Den lokala
cirkulära livsmedelskedjan – drivkraft för hållbar samhällsutveckling. Med utgångspunkt i livsmedelskedjans olika
led undersöks vilka hinder, behov och möjligheter som finns för att utveckla produktionsgrenen ekologisk slaktkyckling
i Uppland – såväl utifrån ett kortsiktigt praktiskt perspektiv som utifrån ett hållbarhetsperspektiv. Undersökningen
har genomförts dels genom intervjuer med aktörer i livsmedelskedjans olika led och dels genom en
litteratur- och omvärldsstudie.
Den ekologiska produktionen av slaktkyckling är mycket liten i Sverige i dag och motsvarade år 2015 bara knappt
0,3 procent av det totala antalet slaktade kycklingar i landet. Precis som övrig slaktkycklingproduktion är den
ekologiska produktionen koncentrerad till södra Sverige. I Uppland finns bara en aktör: Hagby Gårds fågel som
föder upp EU-ekologiskt certifierad slaktkyckling utanför Enköping för slakt på eget slakteri i Västerås.
Studien visar att de viktigaste praktiska hindren för en utveckling är bristen på regional infrastruktur för kläckning,
slakt och förädling av ekologisk slaktkyckling i Uppland. Detta gäller främst för KRAV-certifierad kyckling
eftersom det är för långt till befintliga KRAV-certifierade fjäderfäslakterier i södra Sverige. Ett annat hinder är
bristen på kunskap om produktionsgrenen. De viktigaste praktiska behoven för att främja primärproduktion i
Uppland är därmed att etablera nödvändig infrastruktur som till exempel ett KRAV-certifierat slakteri samt att öka
kunskapen om produktionsgrenens villkor regionalt. I fråga om praktiska möjligheter för ekologisk slaktkycklingproduktion
i Uppland är den goda tillgången till spannmål för foder en möjlighet. Flera av de intervjuade
primärproducenterna visar också ett intresse för produktionsgrenen. Den stora efterfrågan på svensk ekologisk
slaktkyckling gör även att flera av de intervjuade aktörerna inom handeln ser positivt på en utveckling av
produktionsgrenen. Uppsala kommuns ambition att upphandla lokala och ekologiska livsmedel är en annan
möjlighet. För potentiella uppfödare som vill satsa på EU-ekologisk kyckling finns också möjligheter att samarbeta
med Hagby gård.
De viktigaste hindren för ekologisk slaktkyckling ur ett hållbarhetsperspektiv är att produktionen delvis har en
negativ miljöpåverkan, att den medför vissa djuretiska problem och att produktionens beroende av externa och
fossila resurser gör den sårbar. Användningen av fiskmjöl i ekologiskt kycklingfoder är det kanske tydligaste
miljömässiga hindret. De viktigaste hållbarhetsrelaterade behoven för en produktion av ekologisk slaktkyckling är
att utveckla miljömässigt bättre foder, att skapa produktionssystem som är mindre sårbara och att skapa lösningar
som kan minska djuretiska problem vid uppfödning och transport. De viktigaste regionala möjligheterna ur ett
hållbarhetsperspektiv är att det finns etablerade arenor för samverkan kring hållbar livsmedelsförsörjning i Uppland
och att det pågår forskning vid SLU som berör såväl sårbarhetsaspekterna i kycklingproduktionen som alternativa
proteinkällor i kycklingfoder och nya lösningar för att minska vissa djuretiska problem i samband med transport
och uppfödning.
Utifrån dessa förutsättningar har vi utformat tre scenarier för hur produktionen av ekologisk slaktkyckling i
Uppland skulle kunna utvecklas på kort sikt. Dessa kan sedan ligga till grund för långsiktiga scenarier där ekologisk
kyckling är en del av en lokal cirkulär livsmedelskedja.
Kursen är på 15 HP och går under höstterminen i årskurs 4 på agronomprogrammet.
Obligatorisk för samtliga agronomstudenter, oavsett inriktning.
» Kurswebbsida med mer information om kursen
» Våga testa eko. ur Lantbrukets affärer nr. 1 2017
Amelia Mutter, forskare, avdelningen för miljökommunikation, 072-0057256, amelia.mutter@slu.se