Miljöövervakningens bakgrund mm

Senast ändrad: 12 december 2017

Bakgrund: Sorkar, lämlar, möss och näbbmöss är mycket viktiga i en rad näringskedjor, både i skogs- och fjällandskapen. Särskilt sorkar och lämlar fungerar där som ekologiska dominanter. De utgör basföda för rovviltet och har stor betydelse för den biologiska mångfalden av ugglor, rovfåglar och rovdäggdjur.

Antalet sorkar varierar kraftigt från år till år, i norra Sverige i sk sorkcykler med beståndstoppar vart tredje eller fjärde år. Variationerna i sorktillgången styr hur fortplantning och beståndsstorlek normalt varierar hos många rovdjur. Sorkar är dessutom viktiga för vegetationsdynamiken. De fungerar även som skadegörare på trädplantor inom skogsbruket och som smittspridare av vissa sjukdomar.

Förändringar i sorkars och lämlars beståndsstorlek eller t ex miljögiftshalter har potential att få långtgående konsekvenser bl a för den biologiska mångfalden av rovdjuren. Detta är ett mycket starkt skäl till att ha en direkt miljöövervakning av smågnagarna själva. Eftersom smågnagare och andra smådäggdjur är stationära året runt kan de även potentiellt indikera kemiska miljöstörningar på den plats de lever.

Syfte: Miljöövervakningen av smågnagare ska ge bakgrundsdata, bl a för tolkning av eventuella fortplantnings- och beståndsförändringar som upptäcks bland rovdjur, rovfåglar och ugglor - inom såväl som utanför den egentliga miljöövervakningen.

Man ska även kunna upptäcka avvikelser från smågnagarnas normala täthetsvariationer som kan indikera störningar av deras fortplantning och/eller beståndsvariationer, beroende på t ex kemisk påverkan, landskapsförändringar eller hittills okända faktorer.

Slutligen ska Miljöprovbanken (vid Naturhistoriska riksmuséet) förses med material av smågnagare och andra smådäggdjur som senare ska kunna användas för retrospektiva studier; t ex för kemiska analyser, undersökningar av förekomst av patogener och av djurens fortplantningsförhållanden mm.

Historik: Miljöövervakning av smågnagarnas beståndsvariationer i skogslandet sker sedan 1971 kring Vindeln i Västerbotten och sedan 1973 kring Grimsö i Västmanland. Övervakningen ingår fr o m 1979/80 i den Nationella miljöövervakningens (NMÖ) smågnagarprogram (kallades tidigare smådäggdjursprogram) i Naturvårdsverkets regi. Övervakning har även skett kring Boa-Berg i Halland under 1985–90 och kring Norra Kvill i Småland under 1981-2003. Miljöövervakning i fjällen skedde även kring Ammarnäs i södra Lappland, AC-län, under 1995–98. Denna verksamhet återupptogs 2001, nu genom medverkan av länsstyrelsen som ansvarar för fältarbetet i samråd med dåvarande projektledare.  Dessutom utvidgades övervakningen i fjällen fr o m 2001 även till Stora Sjöfallet i Lappland, BD-län, och Vålådalen/Ljungdalen i Jämtland/Härjedalen, Z-län; även i dessa fall genom medverkan av respektive länsstyrelse och deras naturbevakare m fl.  Områdenas läge kan ses på en karta här.

Uppläggning: Smågnagarnas beståndsvariationer följs med hjälp av täthetsindex baserade på slagfällefångster på våren (maj-juni) och hösten (augusti-september) varje år inom fasta provytor. I Västerbotten undersöks ett 10 x 10 mil stort område i skogslandet. Totalt ingår ett 60-tal ha-rutor (provytor) som är regelbundet spridda över undersökningsområdet i ett rutnät. Områdena i Grimsö och tidigare Norra Kvill och Boa-Berg är ytmässigt mindre (ca 1 x 1.5 mil) och omfattar ett 20-tal ha-rutor vardera. Områdena i fjällen är av mellanstorlek och omfattar ett drygt 40-tal ha-rutor i vardera Ammarnäs, Stora Sjöfallet och Vålådalen/Ljungdalen, med provytorna normalt fördelade längs höjdgradienter för att på ett bra sätt representera olika fjällmiljöer.

Antalet fällor per ha-ruta är normalt 50 st. Totalt används knappt 3.000 fällor i Västerbotten, ca 1.000 i vardera Grimsö och tidigare Norra Kvill och Boa-Berg. I Ammarnäs används ca 2.200 fällor, i Stora Sjöfallet ca 2.050 och i Vålådalen/Ljungdalen ca 2.100 fällor. Fällorna sätts ut en dag och vittjas därefter under följande tre dagar. Detta ger en total fångstinsats som motsvarar knappt 9.000 fällnätter varje vår och höst i Västerbotten, ca 3.000 i Grimsö och tidigare även i Norra Kvill och Boa-Berg. Insatsen i fjällen motsvarar ca 6.600 fällnätter i Ammarnäs, ca 6.150  i Stora Sjöfallet och ca 6.200 i Vålådalen/Ljungdalen. Fällorna betas med torkade äpplen och bomullsgarn som behandlats med vegetabilisk olja och vetemjöl.

Det insamlade smådäggdjursmaterialet sparas fryst och förs successivt över till Miljöprovbanken vid Naturhistoriska riksmuséet i Stockholm. Materialet dataläggs med uppgifter om fångstinsatsen per ha-ruta och fångsttillfälle och med fångstdata för varje fångat djur. Fångstindex beräknas som antalet fångade individer av respektive art per hundra fällnätter.

Finansiering och sakrapportering: Fram t o m 1978/79 drevs miljöövervakningen av smågnagare och andra smådäggdjur som forskningsprojekt av den tidigare projektledaren vid Umeå universitet och Grimsö forskningsstation. Vid sidan av Naturvårdsverkets basfinansiering fr o m 1979/80, så har ungefär halva fältverksamheten i Västerbotten finansierats via forskningsanslag från andra källor t o m 2000.  Dessutom finansierades hela fältverksamheten kring Grimsö under 2000-16, Norra Kvill 1997-2003 och Ammarnäs  1997-98 via andra källor, i huvudsak en privat stiftelse. Från och med 2001 finansieras hela fältverksamheten i Västerbotten genom Naturvårdsverket, medan fältverksamheten i fjällen samfinansieras av Naturvårdsverket och länsstyrelserna i AC-, BD- och Z-län. I denna sakrapportering redovisas tidsserier och fångstindex för de vanligaste sorkarterna, bl a för Sveriges vanligaste däggdjur - skogssorken (tidigare: ängssork). Vi har valt att basera redovisningen på den totala fångstverksamheten, oavsett finansiär.

Litteratur (bakgrund, metod, resultat mm)

Åter till startsida för Miljöövervakning av smågnagare

Sidansvarig: bo-soren.wiklund@slu.se