Biologisk mångfald

Sverige har undertecknat ett internationellt avtal, konventionen om biologisk mångfald, (CBD) där vi förbinder oss att vårda vår biologiska mångfald, och nyttja (använda) den på ett uthålligt sätt, d.v.s. så att den inte förstörs eller tar slut. Det innebär till exempel att vi ska bruka skogen så att alla djur och växter som finns i skogslandskapet kan leva kvar där, vi ska bedriva jordbruk på sådant sätt att alla små mikroorganismer (bakterier och svampar) och ryggradslösa djur (t.ex. nematoder och hoppstjärtar) som sköter nedbrytningen i jorden inte försvinner, och att alla andra arter i jordbrukslandskapet överlever, vi ska bedriva fiske så att inte all fisk tar slut, vi ska planera våra städer så att många olika arter av djur och växter kan leva i vår närhet, och så vidare. Förutom Sverige är det drygt 190 (år 2018) andra länder som också har ratificerat konventionen. I avtalets text har man kommit överens om en definition av begreppet biologisk mångfald:

Biologisk mångfald är ..." variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive från bland annat landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i vilka dessa organismer ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem."

Detta är ingen enkel definition, och knappast en vetenskaplig sådan. Man skulle kunna säga att det innefattar allt i naturen (skogar och hav, vargar och skalbaggar, genetiskt unika bestånd av gran etc). Den viktigaste innebörden är dock att begreppet biologisk mångfald betonar betydelsen av variationsrikedom, att vi har ett landskap med många olika naturtyper, olika arter, och en stor genetisk variation inom arterna.

En annan viktigt innebörd är att vi måste bevara alla olika ekologiska processer, till exempel fotosyntesen i de gröna växterna, nedbrytningen i jorden, pollineringen av våra grödor, och vattenregleringen i skogslandskapet, som vi är beroende av för att få mat, rent vatten och ren luft.

Det är viktigt att tänka på att det finns flera olika nivåer där man kan bevara biologisk mångfald. Olika populationer (avskilda grupper) av samma art kan anpassa sig till olika sorters miljöer eller klimat. Anpassningarna gör att en populations gener är lite annorlunda än generna hos resten av arten. Det är även vår uppgift att se till att dessa speciella anpassningar hos olika populationer bevaras.

Vissa naturtyper, som till exempel regnskog och nordlig taiga, är också viktiga att bevara för ett stort antal olika arter och populationer. Dessa unika miljöer, som har skapats under tusentals år, stödjer mycket liv och har resurser att tillåta en varierad mångfald. Arterna där har unika genetiska och biologiska anpassningar som är värda att bevara, både för oss själva och för kommande generationer.

Biologisk mångfald är alltså inte en bestämd mångfald, det är många olika typer av mångfald, eller variation, sammantaget. Ibland beskrivs det lite förenklat som att vi samtidigt ska se till att landskapet består av många olika typer av ekosystem, biotoper eller naturtyper, och att dessa ska bebos av många olika djur- och växtarter, som var och en hyser en stor genetisk variation (d.v.s. att de olika individerna inom arten bär på olika anlag, t.ex. att det finns både blå- och brunögda människor). Det finns därför inte ett sätt att mäta biologisk mångfald, utan biologisk mångfald måste mätas på många olika sätt.

Biologisk mångfald handlar inte bara om natur som är opåverkad av människan, tvärtom ingår alla de olika miljöer som skapats av människan, t.ex. åkrar, granodlingar, parker, och alla våra tama djur och växter. Att bevara biologisk mångfald handlar alltså lika mycket om att rädda gamla lantraser av husdjur som sällsynta skalbaggar.

Hur många arter finns det?

Det finns uppskattningsvis mellan 5 och 100 miljoner olika arter av organismer på jorden. Av dessa är endast ca 1,8 miljoner namngivna. Många känner vi alltså inte ens till. Den största artmångfalden finns hos insekterna.

Sällsynta arter, raser och biotoper

I Rödlista 2015 har drygt fyra tusen av 21 600 bedömda arter klassats som rödlistade varav 2 029 arter som hotade. Flera av arterna lever i biotoper som tidigare varit vanliga, men som nu blivit alltmer sällsynta. Små detaljer i skötseln av dessa biotoprester kan vara avgörande för arternas överlevnad. Hur metoderna för brukandet av jord och skog är utformade har stor betydelse för många arters överlevnad. 

Att bevara den biologiska mångfalden innebär inte bara artskydd, utan även att värna om den genetiska mångfalden inom arterna. För att klara detta krävs hög diversitet av biotoper och att man bevarar naturliga processer mellan organismerna och deras miljö. Även de domesticerade växt- och djurarterna utgör en viktig del av mångfalden vars utnyttjande vår framtida försörjning är helt beroende av.

Hoten mot den biologiska mångfalden

De största hoten mot den biologiska mångfalden är bl.a. biotopförstöring (d.v.s. att arternas livsmiljöer förstörs) och annan mänsklig påverkan. Många organismers naturliga biotoper (livsmiljöer) krymper på grund av mänsklig påverkan, och det är inte alltid som det finns andra biotoper tillgängliga som organismerna kan flytta till.

Även faktorer som jakt och miljögifter kan ha stor påverkan på den biologiska mångfalden. Vår kunskap om olika arters utdöenden förbättras hela tiden, men vi har fortfarande mycket att lära oss om vi ska kunna behålla den biologiska mångfald vi har idag. Det krävs också mycket arbete för ett mer hållbart nyttjande av den biologiska mångafalden inom olika sektorer och näringar, för att vända trenden av minskad biodiversitet.

Tre hotkategorier

(Texten om hot mot den biologiska mångfalden kommer från en artikel av Torbjörn Ebenhar, CBM, som ursprungligen publicerades i Biodiverse 4/2008.)

De hot som urholkar mångfalden skiftar beroende på om vi betraktar vilda djur- och växtarter, deras naturliga livsmiljöer, deras genetiska variation, eller domesticerade organismer och miljöer som skapats av mänsklig kultur. Tre huvudkategorier av hot betraktas dock allmänt som de viktigaste i ett globalt perspektiv: biotopförstörelse, överexploatering och införsel av främmande arter och genotyper. I den första kategorin ingår förändrad markanvändning (t.ex. genom jordbruk, urbanisering, och infrastrukturbygge), fragmentering av biotoper, spridning av miljögifter, försurning, övergödning, och klimatförändringar. Överexploatering inkluderar alla former av icke hållbar fångst, avverkning och insamling av djur och växter. Bland de invasiva främmande arterna ingår även parasiter och patogener. I Sverige har vi lyckats identifiera och till stor del eliminera vissa hot, däribland många miljögifter och problem med försurning, men samma hot kan fortfarande vara högst verksamma i andra länder.

Ohållbart nyttjande

Alla direkta hot styrs av bakomliggande orsaker, ofta i flera led, och för att förstå hur hoten uppstår måste orsakssambanden klarläggas. Varför överexploaterar Sverige och EU medvetet flera fiskpopulationer? Svaret rymmer många led av socioekonomiska och politiska faktorer, och liksom i de flesta fall av över­exploatering, en närsynt fokusering på kortsiktig vinst och frånvaro av ansvar för bevarande av resursen.

Under större delen av människans historia har nyttjandet av biologiska resurser varit variationsrikt och ofta liknat naturliga störningsregimer i ekosystemen så mycket att det bidragit till en större biologisk mångfald, snarare än att utarma den. I sen tid har detta ändrats, och globalt ser vi en likriktning i nyttjandet. I skogsbruk och jordbruk odlas allt färre arter och sorter, med mindre genetisk variation, i mer och mer likartade odlingssystem. Odlandet strävar mot att gynna en enda sort och eliminera andra, liksom genetisk förädling går ut på att minska den genetiska variationen. Bakom denna process ligger efterfrågan på mat, råvaror, kläder och energi från en växande befolkning. Vårt sätt att möta behoven blir ofta ett icke hållbart nyttjande av biotoper, arter och gener. På kort sikt kan ett överutnyttjande vara direkt lönande, givet rådande ekonomiska modeller för värdet på tillgångar som förväntas ge avkastning först långt fram i tiden. I det längre perspektivet förlorar vi resursen.

Nya hot vid horisonten

Det ultimata hotet är föreställningen att bevarande av biologisk mångfald bara medför en kostnad, som inkräktar på möjligheten att försörja befolkningen, liksom tron att vi klarar oss bra utan biologisk mångfald. Om människor inte vet om att biologisk mångfald är förutsättningen för människans försörjning, finns ingen politisk vilja att uppnå ett hållbart nyttjande.

Vid horisonten kan nya hot skönjas. På den stora skalan väntar både effekter av klimatförändringar på landskapsnivå, och en mer intensiv markanvändning som ska producera mer mat, råvaror och energi – inte minst för att ersätta oljan. I den lilla skalan kan man fundera över vilken effekt nya molekyler och material framställda med nanoteknologi kommer att få på biologisk mångfald, liksom artificiellt liv, biomimetiska robotar, och nya syntetiska patogener. Blir det en upprepning av sextiotalets tysta vår?

Vad gör man för att bevara den biologiska mångfalden?

Vi i Sverige försöker liksom i många andra länder att bevara vår biologiska mångfald både på lokal och nationell nivå. Vi och alla andra länder som skrivit på Konventionen om biologisk mångfald (CBD) har lovat att försöka bevara artmångfald och mångfald i ekosystem och gener (vilket inkluderar domesticerad mångfald) inom vårt eget land. Detta sker bl.a. med hjälp av lagstiftning och forskning inom olika områden. Det sker även förbättringar i och med att myndigheter och företag agerar enligt de olika avtal som Sverige har kommit överens om med andra länder.

Om du tycker att detta med biologisk mångfald är krångligt att förstå så är du inte ensam. Även folk som länge har arbetat med problem som rör biologisk mångfald kan tycka att begreppet är oklart och svårbegripligt. Så vad är egentligen biologisk mångfald? Svaret är inte helt givet utan beror på i vilken situation frågan ställs och vilken aspekt av begreppet man väljer att fokusera på.