Genetisk mångfald

Senast ändrad: 08 juni 2021

Biologisk mångfald är inte bara vilda djur och växter, utan begreppet omfattar också till exempel odlad mångfald och lantraser av husdjur.

Odlad mångfald

Närbild på blåviolett blomma. Foto.

Det är viktigt också att skydda, förvalta och bruka den odlade mångfalden, och inom Konventionen för biologisk mångfald ges den odlade mångfalden lika stor betydelse som all annan mångfald. Lokala sorter av kulturväxter har uppkommit efter århundraden av odling och urval. Sorterna har uppkommit i relation till sin omgivning och dess specifika klimat, och också i relation till människorna och de samhällen där de brukats. Det finns exempelvis olika sorters köksväxter (Potatislök 'Leksand', Åbrodd 'Predikoväcka'), frukter och bär (äpplet 'Cox pomona', gråpäron, körsbäret 'Gårdebo'), spannmål (gotlandsråg). 

Programmet för odlad mångfald, Pom, (länk till Pom:s webbplats) vid SLU är en nationell satsning för att bättre bevara och nyttja våra kulturväxter. De arbetar med att inventera, samla in och bevara kulturväxter och deras vilda släktingar, öka användningen av dem, och forska och informera om växterna. Kultursorter måste odlas för att överleva, och en utmaning för framtiden är att få ut dessa på marknaden så att de blir tillgängliga för odlare.

Bilden här intill visar bergnepetan Nepeta racemosa 'Linghem', som är insamlad i Tyrsö i ett av Pom:s upprop, och som nu finns i handeln.

Nationell genbank

År 2016 invigdes den nationella genbanken för vegetativt förökade växter. Uppdraget för genbanken är att bevara äldre sorter av frukter, bär, köks- och prydnadsväxter. Växterna i genbanken är ett resultat av Pom:s nationella inventeringar och urvalsarbete. I Nationella genbanken bevaras äldre sorter av frukt, bär, köks- och prydnadsväxter som samlats in genom Pom och valts ut för långsiktigt bevarande. Genbanken består av tre delar: huvudsätet i Alnarp, lokala klonarkiv samt skyddad odling för bär.

 

Närbild på vita kalvar i inhägnad, med grått timmerhus i bakgrunden.Foto.Lantraser av djur

En lantras är en husdjursras av ko, får, get, kanin, häst, gris och fjäderfän som höns, ankor och gäss. För att räknas som lantras ska de ha funnits i ett område så länge att de anpassat sig till den lokala miljön. 

Det är djur som har god förmåga att överleva i den lokala miljön, som ibland genom historien varit karg och förhållandena hårda. Lantraserna har ofta namn efter den bygd där de återfunnits, till exempel Ölandshöna eller Roslagsfår.

Lantraserna utgör ett kulturarv, som bär vittnesbörd om äldre tiders sätt att leva och överleva. Lantraser av kor, får och getter är ofta väl anpassade att livnära sig på magert bete, som naturbetesmarker och skogsbeten. De utgör också en genetisk resurs: moderna tiders förädling i syfte att förbättra avkastning har lett till färre raser som är vanligt förekommande, vilket kan vara en sårbarhet om förutsättningarna förändras dramatiskt – vid till exempel klimatförändringar eller utbrott av allvarliga sjukdomar.

Gamla lantraser har ett stort genetiskt värde eftersom de anpassat sig till miljön de lever i och ofta är resistenta mot regionens parasiter och sjukdomar, men många av dem är hotade. Flera av lantraserna har uppmärksammats sent och räddadts i sista sekund. Antalet djur inom vissa raser är därför lågt. 

De svenska lantraserna är en viktig del av den biologiska mångfalden, dels genom att de själva utgör en viktig genetisk resurs, dels genom att deras förmåga att livnära sig på magert bete, till exempel skogsbete och magra ängar, kan främja en biologisk mångfald av växter och djur i skog och mark.

Exempel på lantraser av husdjur är Linderödssvin, Blekingeanka, Skånsk blommehöna, Gutefår, Ringamålako och Gotlandsruss. 


Kontaktinformation

Sidansvarig: cbm-webmaster@slu.se