Det kan vara svårt att finna en bra skötsel för hotade arter. Att studera arter som har minskat ger inte alltid ledtrådar till vad den behöver för att öka. En anledning är att arten kanske inte finns samma livsmiljö som då den var vanlig, helt enkelt därför att landskapet har förändrats. En nyligen publicerad studie prövar en historisk-ekologisk metod för att komma fram till vilken livsmiljö och skötsel som mnemosynefjäril ("Parnassius mnemosyne") behöver.
Artikel: "The historical ecology approach in species conservation – Identifying suitable habitat management for the endangered clouded Apollo butterfly (Parnassius mnemosyne L.) in Sweden"
Författare: Anna Westin, Tommy Lennartsson, Jan-Olov Björklund.
Referens: AIMS Environmental Science, 2018, 5(4): 244-272. doi: 10.3934/environsci.2018.4.244
Metoder och resultat
Den här studien prövar en historisk-ekologisk metod för att komma fram till vilken livsmiljö och skötsel som mnemosynefjäril (Parnassius mnemosyne) behöver. Kartor från 1700-talet och framåt tolkades och kombinerades med en litteraturstudie om arten. De kvarvarande populationerna fanns i igenväxande betesmarker som hade en lång historia av att betas endast sent under säsongen (efter skörd av åker och äng). När den historiska hävden provades ökade mnemosynefjärilen och spred sig till närliggande gräsmarker.
Praktisk relevans av forskningen
Då man jobbar med artbevarande är det viktigt att undersöka hur det historiska habitatet kan ha sett ut och skötts. Jämförs det med arternas behov så ger det viktiga ledtrådar till bättre skötsel.
Betesmarker med sent betespåsläpp (slutet av juli eller ännu senare) har varit vanligt i landskapet och verkar vara en skötsel som gynnar många arter eftersom växter hinner blomma färdigt och insekter kan födosöka i fred. Det är dock nödvändigt att markerna betas eftersom det annars bildas tjocka lager av förna som försvårar fröetablering.
Sent bete är en hävdregim som man gärna kan införa på vissa betesmarker. Speciellt på marker som har många tidigblommande arter. Dessa har kanske en historia som äng eller senbetade backar som har format artsammansättningen, vilket kan undersökas med historiska kartor.
Storskifteskarta från 1790 för Boda (där försöken gjordes bl.a.)
