COP15-bloggen

Senast ändrad: 12 januari 2023
En person sitter vid ett förhandlingsbord. Foto.
Torbjörn Ebenhard vid COP-15. Foto: IISD/ENB | Mike Muzurakis.

Den 7-19 december 2022 pågår COP-15, FN:s konferens om biologisk mångfald. Det femtonde partsmötet för FN:s konvention om biologisk mångfald hålls i Montreal, Kanada. Vid mötet ska parterna enas om ett nytt globalt ramverk och nya internationella mål för den biologiska mångfalden. Ambitionen är att genom målen stoppa förlusten av biologisk mångfald globalt.

I förhandlingarna i Montreal deltar Torbjörn Ebenhard, föreståndare för SLU Centrum för biologisk mångfald. Han tillhör den svenska förhandlingsdelegationen och är utlånad till EU:s ordförandeland Tjeckien, som förhandlare för EU. Han är även utnämnd till huvudförfattare och förhandlare för mål A, targets 1-8 i det nya ramverket för biologisk mångfald. 

Med på COP-15 finns också Göran Ek, som observatör från SLU. Göran är miljörådgivare vid Sidas Helpdesk för miljö och klimatförändringar. 

porträttfoto.

Läs Torbjörns och Görans reflektioner om mötet och allt runtomkring här i COP15-bloggen.

22 december, Torbjörn Ebenhard: "Jag är nöjd"

Jag är nöjd med förhandlingsresultatet! Som alltid i konventionsbeslut är detta en kompromiss, som inte innehåller allt vi ville ha med, men det är tillräckligt bra. Faktiskt bättre än vad jag hade vågat hoppas på, givet de stora motsättningar mellan parterna vi sett under hela sviten av förhandlingsmöten.

Vi har nu fyra övergripande mål till 2050 som sätter ribban högt för det önskade tillståndet för biologisk mångfald, det hållbara nyttjandet, den rättvisa fördelningen av nyttor från genetiska resurser, och för finansieringen av genomförandet. Därtill har vi 23 åtgärdsmål till 2030 som talar om hur vi ska åtgärda de direkta drivkrafterna som orsakar förlust av biologisk mångfald, hur vi angriper de indirekta drivkrafterna i samhället, och ger riktlinjer för genomförandet av ramverket.

Det som fattas är bland annat milstolpar till 2030 för tillståndet för biologisk mångfald. Vi har målet till 2050, men ingen kvantifiering av hur långt vi måste ha nått år 2030. Vi har inte heller ett tydligt mål om att minska det globala ekologiska fotavtrycket. Men vi har tillräckligt för att världens länder ska kunna börja arbetet med att stoppa förlusten av biologisk mångfald och göra allt nyttjande hållbart.

Nu hänger det på världens regeringar att sätta igång, och engagera hela samhället i detta arbete.

 

19 december, Göran Ek: Historisk slutdebatt kl 3 på morgonen

En person vid ett podium svingar en ordförandeklubba. Foto.
Ordförande för COP-15, Huang Runqiu, Kinas minister för ekologi och miljö, svingar ordförandeklubban. Foto: IISD/ENB

 

Er utsände satte sig på åskådarplats i COP 15:s plenarium kl 18.00 igår med datorn påslagen för att följa den historiska slutdebatten mellan ländernas representanter som skulle leda till att det historiska nya avtalet Global Biodiversity Framework skulle antas i konsensus. Som tur var, så var datorn ansluten till elnätet då plenariet först sköts upp till 19.30 och sedan 21.30 då det bakom kulisserna fördes långtgående diskussioner mellan delegationerna om hur Kinas ordförandetext från söndagen skulle anpassas till respektive lands önskemål. Kl 22.30 blev plenariet uppskjutet på obestämd tid, tidskillnaden tog ut sin rätt och jag gick tillbaka till hotellet.

Slog i morse på datorn och fick veta att först kl 3 på måndag morgon startade plenariet och tack vare effektivt klubbsvingande av ordföranden, Kinas miljöminister Huang Runqiu (bilden), var det nya avtalet beslutet en knapp timma senare. Dagens nyheters kvällspigga journalister har skrivit en utmärkt sammanfattning av slutdebatten och presenterar det väsentligaste delarna i avtalet här.

I korridorerna är det nu tomt på delegater, det återstår endast mindre ”städjobb” att förhandla om avseende olika uppföljningsmekanismer etc, det stora arbetet blir nu på hemmaplan att uppdatera ländernas NBSAP:s (National Biodiversity Action Plans) så att de blir effektiva verktyg för att följa upp ”the Kunming Montreal Global Biodiversity Framework” som det officiella namnet på ramverket är. Kvarvarande representanter ägnar sig åt att briefa sina hemländers media och en rad presskonferenser avlöser varandra. Jag hinner med två innan det blir dags att hasta hemåt till julfirandet:

WWF har haft stor närvaro under hela COP:en och med sina dagliga presskonferenser hållit media och observatörer informerade om vad som sker bakom lykta dörrar i förhandlingarna. Deras sista presskonferens vid lunchtid idag leddes av deras internationelle chef Marco Lambertini. Han var påtagligt rörd, tårögd berättade han att han kan se sina barnbarn i ögonen på julafton i och med att hans generation lämnat till eftervärlden ett ”ambitious och transformative agreement”. WWF anser att den samlade miljörörelsen har skäl att omfamna avtalet framför allt på grund av följande:

  • ”Portalparagrafen” om att världen ska ”Halt and reverse biodiversity loss by 2030” finns kvar i avtalet fast den varit omstridd – en polstjärna att navigera efter i all policymaking kring biomångfald” säger WWF.
  • 30x30-målet innebär en fördubbling av skyddad land yta och en tredubbling för haven jämfört med Aichi-målen.
  • Finansiering av biodiversitetsåtgärder ska ge 20 miljarder per år från och med 2025, och 30 miljarder från 2030 – en dubblering jämfört med idag och ska läggas i en ”trust fund” under GEF vilket innebär snabb utbetalning av resurserna och att denna inte fördröjs under alla byråkratiska turer som utformningen av en ny fond annars skulle innebära.
  • För de 70 % av jordytan som inte är skyddad innehåller ramverket bra skrivningar om hur denna ska ”manage sustainably” och man ska minska destruktiva ”drivers” i areella näringar liksom användningen av bekämpningsmedel – agroekologi framhålls som viktig brukningsmetod.
  • Tydliga skrivningar om att ”harmful incentives” (subsidier till agribusienss till exempel) ska slopas.
  • Framhåller att ”silos” mellan olika miljöinitiativ måste bort och att FN när man följer upp SDG:s ska beakta dess relevans för COP15-besluten och vice versa.
  • Ett rättighets- och genderperspektiv ska genomsyra hela implementeringen av ramverket och överhuvudtaget är implementeringsmekanismerna nu mycket starkare än i Aichi-målen (vilket bidrog till deras fall liksom bristen på tydlig finansieringsplan).

CBD:s sömnlöse kommunikationschef briefade pressen därefter.

  • Prisade det kinesiska ordförandeskapet som lite ställt mötet inför en  ”take it or leave it” och uppmanat delegaterna ta beslut om hela ramverket i stället för att dividera om de olika ”underprotokollen” (monitoring, finansiering, capacity building, implementation,  DSI, GBF) separat.
  • Berättade också att FN ska skapa en ”NBSAP accelerator programme” för att hjälpa medlemsländerna uppdatera sina nationella biomångfaldsplaner för att underlätta implementering av ramverket.
  • Tyckte att det var den biodiversitets-COP som visat störst enighet och ”sense of urgency”.
  • Ramverket skulle antagits redan 2020 och visat resultat 2030, då COP-15 blev uppskjuten npga pandemin har vi förlorat två år och COP-16 i Turkiet 2024 blir en viktig kontrollstation möte för ”accelerated implementataion of the GBF”.

Därmed avslutar jag min blogg från COP15 och åker hem till julfirandet. För den som vill läsa en fullständig analys av mötet rekommnderar jag IISD:s rapport som publiceras 22/12 här.

17-18 december, Göran Ek: Plus och minus med förslaget till slutdokument

Tre bilder i ett collage: första med en tv där fotbollsmatch visas, en man sitter i förgrunden och på ryggen ses texten "france". I mitten en kvinna som ger ett tal, tredje, en stor konferenssal med personer som sitter vid bord. Foton.
Från vänster: Lediga delegater ser VM-finalen i GEF:s paviljong. Sveriges miljöminister håller presskonferens på svenska. Mediarummet nästan fullt, många journalister tillkommit senaste dagarna.

 

De sista dagarna på COP 15 har majoriteten av delegaterna rest hem och det är tommare i korridorerna. De tekniska delarna av förhandlingarna är avslutade, det vill säga man har sett till att alla delar av texten kommit med för att slutdokumentet ska uppfylla FN:s krav på vad en konvention ska innehålla. Kärnan i fröhandlingstexten, de olika målen och tidsgränser för när de ska uppnås förhandlas av ministrarna och i deras frånvaro av delegationscheferna.

Större delen av lördagen ägnades åt ett ”stocktaking plenary” där de ministrar som lett olika arbetsgrupper om olika avsnitt i textförslaget redovisade framgångar  i samtalen. En gråsprängd och ärrad delegat muttrade att ”det är klart de är nöjda med resultaten, de har ännu inte  tagit sig an de knivigaste frågorna som hur vi ska minska det globala ekologiska fotavtrycket med 25 % till 2030, ställa om de areella näringarna, definiera hur starkt skydd i 30x30-målet ska vara eller hur de 700 miljarder dollar årligen för att betala för allt ska skakas fram”. Hm.

Mindre cyniska observatörer lyfter istället några framgångar:

  • erkännandet av nytta från genetiska resurser ska delas över hela mänskligheten samtidigt som att de som vårdat resursen, till exempel en växt som innehåller ämnen som behövs för medicintillverkning, ska ha del av vinsten dessa ges och sätta stopp för s.k. ”biopiracy”; s.k DSI - digital sequencing information.
  • 30x30-målet är det mest ambitiösa ”conservation goal” någonsin säger flera stora ”gröna” miljöorganisationer, gamla ramverket hade betydligt lägre mål.
  • Erkännandet av urbefolkningars viktiga roll i att upprätthålla god status för biodiversiteten – olika procentsiffror figurerar men någonstans mellan 10-30 % av alla skyddade områden i världen ligger på land som förvaltas av urbefolkningssamhällen 
  • En gender action plan är färdigförhandlad, den enda FN-konvention som har en sådan.

Presskonferens och fotbollsfinal

Miljöminister Pourmokhtari höll presskonferens på svenska för DN, Ekot och mig. Hon berättade att ministerförhandlingarna förts i konstruktiv anda men att det förslag till ramverk som nu förelåg var för svagt och att hon rekommenderat sina EU-kollegor att inte acceptera texten som den såg ut nu utan förhandla vidare. Hon hastade sedan vidare med regeringsplanet till Bryssel för att förbereda sig inför tisdagens ministerråd, i och med Sveriges EU-ordförandeskap våren 2023 får hon en viktig roll som ordförande i ministerrådet att driva EU:s uppföljning och första implementering av GBF. Påminde oss om att Sverige nu är största bidragsgivare per capita till GEF – den fond som finansierar majoriteten av de globala och nationella insatserna för biomångfald.

Passande nog hade många delegater ledigt mellan kl 10 och 13 lokal tid idag, då bara delegationschefer och en medhjälpare förhandlade. Tid medgavs alltså för att se VM-finalen där Sydamerikas delegater höll som en man och kvinna på Argentina. Argentinska supportrar sågs även halka omkring i snömodden på Montreals gator viftande, med blåvita flaggor.

Utkast till slutdokument

Morgonen den 18/12 kom äntligen ett utkast till slutdokument för COP 15, den så kallade ”president’s text” från det kinesiska ordförandeskapet. Det är helt enkelt ett sammanfattande dokument som sammanställer vad som kommit fram i alla förhandlingar om olika delsektorer av det nya globala ramverket för biologisk mångfald.

Det är befriat från hakparenteser och skulle i princip kunna antas omedelbart. Det kan läsas här (klicka på ”Non-paper on item 9A”). Det är dock tänkt att användas som ett underlag för slutförhandling i plenum och kan förhoppningsvis antas med smärre förändringar måndag kväll.

Jag är för grön i dessa sammanhang för att kunna analysera texten ordentligt så tar hjälp av några erfarna delegater som framfört följande;

Vad är bra i dokumentet:

  • Det övergripande 2030-målet för GBF finns kvar: “To take urgent action to halt and reverse biodiversity loss to put nature on a path to recovery by 2030”- detta har varit omstritt i förhandlingarna.
  • 30x30: 30 % av Jordens yta skyddad till 2030.
  • Gender action plan finns kvar i texten.
  • Man erkänner det ”financial gap” som finns och ska generera 200 miljarder dollar till 2030 för att finansiera implementeringen av GBF.
  • Nature-based Solutions erkänns som en viktig del i genomförandet av GBF men de ska också bidra till ”human well-being”.

Mindre bra:

  • Ännu svårt att hitta indikatorer och uppföljningsmekanismer för huvud- och delmål, en svaghet i det förra ramverket (”Aichi targets”) som man riskerar upprepa nu.
  • Texten är svag om 2030 eller 2050 ska vara ”target date” för när utrotning av arter ska upphöra, för sent target innebär att det bokstavligt talat blir för sent för många arter.
  • Mänskligheten måste minska sitt globala ekologiska fotavtryck med 25-50 % till 2030 anser många NGO:s, texten säger bara att det ska minska men inte hur mycket.
  • Fungerande implementeringsmekanismer saknas, hur ska GBF genomföras…med andra ord vem gör vad och när?
  • Oklar text om vikten av att ställa om areella näringar – framför allt avseende jordbruket som står för närmare 70 % av all förlust av biologisk mångfald, borde finnas tydligare skrivningar om att främja agroekologi.
  • Tydligare bindande regler - ”mandatory requirements” – för privatsektorn som gynnar omställning av ohållbara produktionsmönster och främjar hållbarhet, precis som man har regelverk för bolagsskatter, labour rights etc.

Kl 19.30 börjar slutförhandlingarna i plenum om ordförandetexten, rapport om hur det går imorgon.

16 december, Göran Ek: "journalisten implicerade att förhandlingarnas tröghet gör att vi får räkna med 'övertid'"

En rad personer står på ett podium för att bli fotograferade. Foto.
Några av ministrarna bakom 30X30-initiativet Kanadas miljöminister Steven Guilbeault med skägg i mitten. Foto. Göran Ek.

 

Idag kom äntligen snön till Montreal och glada delegater från sydliga länder tar snö-selfies. Började dagen med två presskonferenser, först CBD:s officiella som kanske samlade ett 20-tal journalister, där sekretariatets kommunikationschef hade den otacksamma uppgiften att berätta att i princip inget händer på förhandlingarna i alla fall inte avseende resultat. Han redogjorde istället för vilka nya undergrupper som startas och prisade ministrarna för deras engagemang – men att de var fortfarande i ”listening  mode” och inte förväntades göra några kraftfulla interventioner ännu, och imorgon ska de åka hem! På en impertinent fråga om hur länge kongresspalatset var bokat – journalisten implicerade att förhandlingarnas tröghet gör att vi får räkna med ”övertid”-svarade han att julen står för dörren…

Lite senare var det dags för den traditionella NGO-presskonferensen, nu med närmare 100 representanter för media (de vet att här får man rubriker). WWF, Birdlife och Conservation International framträdde. I princip samma budskap som igår:

  • Låg ambition vad gäller att skapa tillräckliga finansiella resurser för att säkerställa målen i GBF.
  • Vissa länder gör sitt yttersta för att ”späda ut” och rent av eliminera föreslagna målsättningar i ramverket.
  • Till exempel är 30x30-målet – att 30 % av Jordens landyta ska var skyddad 2030 - fortfarande satt inom hakparenteser, det vill säga ännu inte slutförhandlat.
  • Ett rättighetsbaserad förhållningssätt måste in i GBF så att inte drakoniska åtgärder för biodiversitetsskydd drabbar mänskliga rättigheter.

Liknande synpunkter som igår med andra ord men framförda med en viss desperation, gränsande till ilska, man sa också att ett svagt GBF ”är helt oacceptabelt”, lät nästan som man tänkte vända ryggen åt FN-systemet om Montreal blir ett misslyckande. Tyvärr gynnar inte förhandlingsreglerna ambitiösa länder och ståndpunkter eftersom alla beslut om texter och mål etc måste fattas i konsensus.

Finansieringsfrågorna är ständigt uppe i olika sammanhang, det är inte bara fråga om volymer – minns att beräkningar gjorts att 700 miljarder dollar årligen behöver skakas fram till 2030 för att målen i GBF ska nås, det årliga totala biståndet är 160 miljarder dollar. Lika omdiskuterat är hur medlen ska förmedlas, ska de gå via existerande kanaler i FN-systemet som Världsbanken och Globala Miljöfonden GEF eller ska en helt ny fond skapas ”the Green Biodiversity Fund” enligt samma konstruktion på den fond som ligger under klimatkonventionen – the Green Climate Fund, GCF. Många utvecklingsländer kräver detta få det skulle bli lättare att spåra nya medel och ställa givare till svars. Dock finns det många röster som varnar för att många år skulle gå förlorade medan den nya fonden byggdes upp, regelverk skapas, folk anställas etc och påminner om att det tog fem år från att GCF beslutades 2009 tills den blev operativ och kunde börja betala ut pengar.

Ett något mer optimistiskt inslag var presentationen från the ”High ambition coalition for nature and people” – en samling ministrar från stora och små länder som lagt sin prestige – och en hel del av sina länders budgetar i att finansiera och verka för 30x30-målet i sina länder och dem man ger bistånd till. Initiativet togs av Storbritannien, Frankrike, Costa Rica, Ecuador och Maldiverna 2021 och har nu växt till ett 40-tal medlemmar. Kanadas miljöminister sa att om vi får igenom 30x30 i Montreal blir det ett ”Paris moment” – det vill säga får samma katalytiska effekt som 1,5-graders-målet som beslutades på klimatmötet i Paris 2015.

Andra ministrar höll  maratontal i högnivåsegmentet helt frikopplade från läget i förhandlingarna med ytterst liten publik. Många undrade hur de samråd på ministernivå som tillkännagavs av COP:s ordförande fortskred. "Hur ska ministrar kunna lösa på timmar vad expertdelegater har försökt att slutföra på flera år?" sa en delegat till mig. 

På tal om ministrar hade jag glädjen att få hälsa på vår miljöminister Romina Pourmokthari medan hon hastade mellan olika förhandlingar och växla några ord med henne. Dagens höjdpunkt!

16 december, Göran Ek: Miljöministrar presenterade ett hoppingivande initiativ

1. Kinas president Xi Jinping håller tal under inledningen av högnivåsegmentet på COP-15.

 

Igår började allvaret på COP-15 i och med att högnivåsegmentet inleddes – det vill säga när ministrarna anländer för att aktivt delta i förhandlingarna och addera politisk tyngd. Pampiga tal av president Xi Jinping via länk, och Kanadas miljöminister inledde momentet. Deras respektive länder samarrangerar mötet och Kinas miljöminister fungerar som COP-15:s ordförande.

Enligt några större intresseorganisationer som hade en ”stocktake press conferens” (ungefär ”avstämnings-presskonferens”) i går morse, behövs verkligen kraftfulla ministerinsatser nu. De analyserade COP-15-mötet inför slutspurten (mötet ska avslutasden 19/12), och de var ganska pessimistiska och såg två trender i förhandlingarna:

- Man håller tillbaka alla försök att lösgöra mer ekonomiska medel till biomångfald både avseende åtaganden i nationella budgetar och i det internationella finansiella systemet.

- Ständiga försök att späda ut (”dilute”) ambitionsnivåer vad det gäller mål och deadlines i det nya ramverket – ”ambitions have gone down since the beginning”.

De sa också att trots två års förberedande diskussioner är allting fortfarande ”on the table”, till och med det övergripande målet för det globala ramverket, Global Biodiversity Framework, (GBF). ”Halt of and reverse biodiversity loss by 2030” ska ses som ett ”aspirational goal” och inget absolut eller mätbart, säger en del tunga länder som intresseorganisationerna inte ville nämna vid namn.

Den pessimistiska presskonferensen avslutades med att man varnade för att man höll på att upprepa misstagen från etablerande av de så kallade Aichi-målen från COP-10 år 2010, som det nya globala ramverket ska ersätta, och inte lägga in komponenter för och kontrollstationer av uppföljningen av målen i det nya ramverket.

Dock gjorde ett 40-tal miljöministrar paus från förhandlingarna under eftermiddagen för att presentera ett hoppingivande initiativ för för att skaka fram stora summor offentliga medel ur sina länders bistånds- och miljöbudgetar för att finansiera satsningar för att skydda, restaurera och hållbart nyttja biologisk mångfald. Sammanhållande kraft i satsningen är Storbritanniens miljöminister Zac Goldsmith. Jag är gammal nog att minnas bröderna Kennedy, och den gode Zac verkar stöpt i samma form; rik, stilig, karismatisk och vältalig och kanske är det just de egenskaper som behövs för att bryta det globala nödläget kring finansieringsfrågan. Lord (jo han är adlig också) Goldsmith framhöll dock att det så kallade finansieringsgapet för biomångfald är gigantiskt, ca 700 miljarder US dollar behöver satsas för att nå det föreslagna målet i GBF - ”Halt of and reverse biodiversity loss by 2030”. Den totala summan bistånd som fördelas i världen är 160 miljarder USD årligen ”och det ska räcka till all fattigdomsbekämpning” framhöll den gode lorden, så bara offentliga medel kan inte täcka gapet utan näringslivet måste också bidra men ännu verkar ingen riktigt veta hur. Mer om denna knäckfråga imorgon.

14 december, Göran Ek: "det finns en samsyn"

Collage av två foton: en vy över stor stad med höghus, ett självporträtt med en person i munskydd som håller upp ett covidbevis. Fotocollage
Till vänster: vy över Montreal. Till höger: Regelbundna covid-test av alla deltagare. Foto: Göran Ek.

 

Montreal är en ganska osannolik plats för en global konferens om biologisk mångfald. Det är Kanadas näst största stad, efter Toronto, med nästan fyra miljoner innevånare inklusive förorter. Citykvarteren där konferensanläggningen ligger är hårt asfalterade och på halvtimmespromenaden från hotellet passerar jag inte en enda park, knappast ens ett grässtrå. Enda fågelobservationen är tamduva, men de är desto rikligare. Färgklickar får alla fans av Montreal Canadiens legendariska ishockeylag stå för, deras röd-vita-blåa mössor, tröjor och halsdukar lyser upp den gråa gatubilden. Dock har man varit ambitiös när det gäller trädens roll i det urbana landskapet och förhoppningsvis grönskar det ordentligt på sommaren.

Väl inne i kongresshallen kompenseras dock detta av en myllrande mänsklig mångfald där delegater från jordens alla hörn frenetiskt förhandlar fram ett nya globala ramverket för biologisk mångfald. Som nyanländ till COP-15 och bara observatör (som välrenommerat universitet inom naturresurssektorn har SLU ackreditering hit) utan insyn i förhandlingarna har jag svårt att ännu få överblick vart det lutar men på de flesta seminarier jag besöker känns det som det finns en samsyn över att de misstag som gjorde att det förra globala ramverket för biologisk mångfald som antogs 2010 inte genomförts inte får upprepas och detta möte är det globala samfundets sista chans att vända den negativa utvecklingen för biologisk mångfald.

 

9 december, Torbjörn Ebenhard: "För vissa mål tog vi några steg framåt, men för vissa gick det snarast åt fel håll."

Två personer tar en selfie. De sitter vid ett bord i ett litet konferensbord. Foto.

Torbjörn Ebenhard och Romana Jungwirth Brezovska, hans närmaste medarbetare i tjeckiska ordförandeskapet. (Foto: Torbjörn Ebenhard).

Första veckan i Montreal har gått, och vi har klarat av Open-ended Working Group 5, som var det sista förberedande mötet före själva partsmötet. Vårt uppdrag under OEWG-5 var att förbereda texter till hela det nya ramverket för biologisk mångfald, inklusive alla mål, och lösa så mycket som möjligt av alla oenigheter om innehållet. Detta gick måttligt bra! Parternas positioner var fortfarande långt ifrån varandra. För vissa mål tog vi några steg framåt, men för vissa gick det snarast åt fel håll. Resultatet är att vi har ett underlagsdokument för partsmötet som är för långt, med hundratals hakparenteser, vilka indikerar oenighet. Det innebär att partsmötet har ett digert arbete framför sig.

Under tisdagen hölls den stora invigningsceremonin för COP-15, med tal bl.a. av Kanadas premiärminister Justin Trudeau och FN:s generalsekreterare Antonio Guterres. Båda talade om människans beroende av biologisk mångfald och uppmanade delegaterna att enas om ett riktigt ambitiöst nytt globalt ramverk, med tydliga mål till 2030 och 2050. Ceremonin avslutades med framträdanden med kanadensiska urfolk och lokalsamhällen, bland annat en helt fantastisk inuitisk strupsång. Jag har aldrig hört något liknande! Mer ”informella” uppmaningar till ett mer ambitiöst och radikalt resultat från COP-15 kom från demonstranter på gatan utanför kongresspalatset.

Onsdagen ägnades åt första plenarsessionen för COP-15, med formella inledningstal och uppstart av alla olika arbetsgrupper som behövs den närmaste veckan. Det kommer att bli långa arbetsdagar, men ändå ont om tid till vart och ett av målen. Så det kommer att bli stressigt! Mycket kommer att behöva lösas utanför de formella sessionerna, och EU pratar nu med en lång rad parter för att hitta samförstånd. Eftersom EU talar med en röst här pågår hela tiden interna möten för att slipa på vår position, och anpassa den till nya förhandlingssituationer. Min roll där är att skriva förslag till positioner, och lirka med medlemsstaterna tills vi kan komma överens, och sedan anta resultatet på ett formellt koordineringsmöte. I detta arbete arbetar jag alltså för EU:s ordförande, som denna termin är Tjeckien.

Montreals konferenspalats har nu blivit en hel liten stad med runt 15 000 invånare. Det är fullt med folk överallt, det är utställningar, workshops och seminarier, vid sidan av alla formella möten. Vi har affärer och restauranger, en vilhörna och kontor för delegationerna. Sverige har ett eget rum, där vi har vårt dagliga delegationsmöte, och EU har en hel svit med kontor och mötesrum. När jag inte sitter i de formella förhandlingsmötena är det i EU:s lokaler jag tillbringar mesta tiden. Tidigt fredag morgon (svensk tid) kommer jag att göra min första förhandlingsinsats under själva partsmötet, när vi börjar förhandla Goal A, som handlar om det tillstånd för biologisk mångfald vi vill uppnå till år 2050. Det handlar om ekosystem, arter och genetisk variation. Jag ser det som kärnan i hela det nya ramverket. EU har allierat sig med en rad andra parter som också har höga ambitioner, så att vi kan hålla en bred front mot dem som hellre ser ett urvattnat mål.

En riktigt rolig observation: Här finns minst tre av CBM:s tidigare mastersstudenter. Deshni från Sydafrika, Kamal från Nepal och Staffan från Sverige.


Kontaktinformation