IPBES globala rapporten 2019 - slutsatser

Senast ändrad: 05 juni 2023
Två personer i den svenska delegationen sitter vid ett förhandlingsbord vid ett möte. Foto.

Dessa är slutsatserna från den globala rapporten från IPBES, ”The global assessment of biodiversity and ecosystem services”, som offentliggjordes den 6 maj, sammanfattade av Torbjörn Ebenhard, medarbetare vid Centrum för biologisk mångfald, och medlem i den svenska delegationen vid förhandlingarna om rapporten.

Den biologiska mångfalden är nödvändig för människans överlevnad, men dess status försämras världen över. Samtidigt urholkas de flesta ekosystemtjänster.

Naturen och den biologiska mångfalden är grunden för människans existens och välmåga. De flesta av naturens nyttor – ekosystemtjänsterna – kan bara delvis ersättas av tekniska lösningar, och vissa är helt omöjliga att ersätta. (mat, mediciner, bränsle, fibrer, trä – syre, rent vatten, ren luft, pollinering – kolsänkor)

Produktionen av naturens nyttor är ojämnt fördelad i tid och rum, och olika folkgrupper har olika tillgång till nyttorna – en orättvis fördelning är vanlig.

Sedan 1970-talet har produktionen av jordbruksprodukter, fisk, bioenergi och fibrer – de försörjande ekosystemtjänsterna – ökat starkt. Ökningen har möjliggjorts genom användning av fossila bränslen, på ett icke hållbart sätt. Samtidigt har leveransen av de flesta övriga nyttor (14 av de 18 kategorierna av ekosystemtjänster) minskat. Detta är framförallt de reglerande ekosystemtjänsterna (vatten, syre, luft, jordens bördighet, pollinering).

En stor del av jordens naturliga miljöer har kraftigt förändrats av människan (75% av landytan, 66% av haven, 85% av våtmarkerna). Avskogningen fortsätter, även om takten har minskat (32 miljoner ha förlorades mellan 2010 och 2015). Hälften av korallreven är borta. Bestånden av inhemska terrestra djurarter har minskat med minst 20%.

Människans aktivitet hotar fler arter än någonsin tidigare. I väl studerade djur- och växtgrupper är 25% av arterna hotade. Totalt kan 1 miljon arter stå inför nära utrotning. Dagens utrotningstakt är redan mellan tio och hundratals gånger högre än genomsnittet för de senaste 10 miljoner åren.

Mångfalden av odlade växter och domesticerade djur i jordbruket minskar. Denna förlust av genetisk mångfald hotar matförsörjningen.

Lokala artsamhällen i olika delar av världen blir allt mer lika varandra, när inhemska – ofta endemiska – arter dör ut, och människogynnade kosmopolitiska arter – ofta invasiva främmande arter – breder ut sig.

Direkta och indirekta drivkrafter bakom förlusten av biologisk mångfald har tilltagit de senaste 50 åren.

På land och i sötvatten är förändrad markanvändning den viktigaste orsaken till förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, tätt följd av direkt utnyttjande av arter (jakt, fiske, skörd, avverkning). Uppodling av gräsmarker och avskogning för att skapa mark för odling och bete är den viktigaste markanvändningsförändringen, men även urbanisering och infrastrukturbygge är viktiga.

I haven är direkt utnyttjande den största drivkraften bakom förlusterna.

Klimatförändringar är nu en direkt drivkraft med ökande verkan. I alla miljöer ökar effekterna på biologisk mångfald och ekosystemtjänster, men fortfarande är markanvändning och direkt utnyttjande större faktorer.

Föroreningar i jord, vatten och luft är fortfarande stora drivkrafter, med minskande påverkan i utvecklade länder, och ökande i utvecklingsländer. Plast är en ny förorening som nu hotar minst 267 arter i haven. Invasiva främmande arter och också en viktig drivkraft.

Sedan 1970 har jordens befolkning fördubblats, världsekonomin har ökat fyrfalt (i reala termer), och global handel har ökat tiofalt, vilket givit ökad efterfrågan på mat, energi och material.

Ekonomiska styrmedel har generellt prioriterat ökad ekonomisk aktivitet, ofta med negativa miljöeffekter. Om naturens och ekosystemtjänsternas egentliga värde beaktas i ekonomiska styrmedel kan större hållbarhet uppnås.

Natur som sköts av urfolk och lokala samhällen är under hot, även om förlusttakten ofta är lägre än i moderna samhällen.

Målen för bevarande av biologisk mångfald och hållbarhet kan inte nås, om nuvarande trender fortsätter att råda. Målen för 2030 kan bara nås med genomgripande samhällsförändringar ("transformative change"). Dessa berör ekonomiska, sociala, politiska och teknologiska faktorer.

Om vi fortsätter som nu kommer CBD:s Aichimål och FN:s mål för hållbar utveckling (SDG) inte att nås, vilket innebär att andra mål, till exempel Parisavtalet för klimatet, inte heller kan nås.

Framtidsscenarier indikerar fortsatta förluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, om dagens befolkningstillväxt och ohållbara produktion och konsumtion får fortsätta.

Scenarier för transformative change visar att ett trendbrott är möjligt, men det kräver en stor omställning i produktion och konsumtion.

Klimatförändringar förväntas bli allt viktigare som drivkrafter för förlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Naturen, den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna kan bevaras, restaureras och nyttjas hållbart, samtidigt som andra samhällsmål kan nås, om åtgärder vidtas snabbt och samordnat.

Eftersom det är de nuvarande samhällsstrukturerna och processerna som driver förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, måste en genomgripande samhällsförändring ske.

Implementering av de existerande globala miljörelaterade avtalen (ex. CBD) kan bidra till samhällsförändringen.

Fem viktiga åtgärder:

  • Utforma lämpliga styrmedel och bygg kapacitet
  • Samarbete mellan sektorer
  • Förebyggande åtgärder
  • Beslutsfattande som hanterar resiliens och osäkerhet
  • Förbättrad miljölagstiftning

Åtgärderna bör adressera:

  • Föreställningar om vad som kännetecknar ett gott liv
  • Vår konsumtion och produktion av avfall
  • Värderingar och ansvar för våra handlingar
  • Ojämlikheter
  • Rättvisa och inkluderande processer i naturvården
  • Externaliteter (telecoupling)
  • Utveckling av teknologi, innovation och investeringar
  • Utbildning och kunskapsuppbyggnad

IPBES7, 2019. Foto: Torbjörn Ebenhard

 Rapportör Alfred Oteng-Yeboah från Ghana, samt Eduardo Brandizio, Sandra Diaz och Josef Settele, coordinating lead authors för global assessment.
Samtliga foton: Torbjörn Ebenhard.


Kontaktinformation