Doftpelargoner

Utseendemässigt har doftpelargonerna ofta ganska små men vackra blommor i blomställning där blommorna är vita eller i olika rosa nyanser eller purpur. De är allt från fleråriga örter till vedartade buskar.

För 300 år sedan introducerades de första doftpelargonerna till Europa. Men det var först under andra hälften av 1800-talet som de riktigt slog igenom, framförallt i England. Den första doftpelargonen som kom till Europa var P. capitatum (bollpelargonen) som introducerades år 1687 till den botaniska trädgården i Leiden. Den är vildväxande i Sydafrika. Under 1700-talet kom även arterna P. graveolens, P. odoratissimum (äppelpelargon) och P. radens (läkepelargon). Trädgårdsmästaren, botaniken och skotten Francis Masson var i Sydafrika vid flera tillfällen under 1700-talet och tog hem många arter av pelargoner till Kew Garden i London. 1774 introducerade han bland annat doftpelargonerna P. radens (läkepelargonen) och Pelargonium radula.

Bollpelargon (P. capitatum) är den äldsta dokumenterade pelargonen i odling i Sverige. Den kom från botaniska trädgården i Leiden till Uppsala 1690. Det var Rudbecks svåger Gustaf Lohrman som förde med sig den från Holland till Sverige. Samma år som den också kom till England. Redan under 1700-talet odlades många doftpelargoner i Sverige. Carl von Linne odlade bland annat doftpelargonerna P. capitatum, P. vitifolium och P. odoratissima i Uppsala botaniska trädgård.

Det är framförallt två doftpelargoner som har odlat av allmänheten i Sverige i någon större skala. Det är rosengeranium P. 'Graveolens' och äppelpelargon P. odoratissimum. I Nationella genbanken kommer det att bevaras två doftpelargoner det är en P. 'Graveolens' och en muskotpelargon P. x fragans. Eftersom det är redan kända arter och sorter så har de fått handelsbeteckningarna DR WESTERLUNDS BLOMMA och SVENSKBYBORNAS PELARGON.

Text: Karin Persson, januari 2021