SVENSKBYBORNAS PELARGON - med dramatisk historia

Senast ändrad: 25 januari 2021
Fotot visar muskotpelargonen 'Marias Blomma' i ett ytterfoder av majolika. Pelargonen står på en träbänk i ett växthus och bredvid den ligger en äldre, läderinbunden bok.

Muskotpelargonen SVENSKBYBORNAS PELARGON flyttade hit från Gammelsvenskby 1929.

Den här lilla pelargonen är förmodligen en korsning mellan väldoftande pelargon, Pelargonium exstipulatum, och äppelpelargon, Pelargonium odoratissimum. Den har det vetenskapliga namnet Pelargonium x fragrans och heter muskotpelargon på svenska.

Historien bakom

På 1990-talet gjorde man vid Uppsala botaniska trädgård ett upprop, där man uppmanade människor att berätta om gamla pelargoner. I ett av breven som kom in till uppropet fanns det, förutom pelargonsticklingar, en följetext där det stod ”Lycka till med Farfars blomma. Det var svårt att hitta något ex. för vår vanlige leverantör hade ingen planta kvar. Men så har vi kontakt inom Svenskbykören och där fanns det många blommor, alla med egna namn som Mors blomma, Marias blomma osv. In kom alltså många små plantor med i flytten från Gammalsvenskby 1929.”

På ön Dagö utanför Estlands kust bodde en koloni av svenskar, mest bönder. År 1781 tvångsförflyttades 1 200 personer till en boplats vid floden Djnepr i Ukraina. Resan var lång och svenskarna fick utstå mycket innan de kom fram. Endast 300 av dem nådde målet, de övriga dog på vägen dit.

Man bodde tillsammans på stäppen och bildade en by, som man kallade för Gammalsvenskby. Man behöll sitt språk och sina svenska traditioner under hela vistelsen där.

De stackars människorna var fattiga och fick utstå mycken möda. Efter ca 150 år av krig och umbäranden, av missväxt och svält bestämde man sig för att flytta tillbaka till Sverige.

Tack vare Röda Korsets insats och hjälp och svenska folkets pengainsamling kunde de fraktas på båtar tillbaka till Sverige och Trelleborg, dit de anlände den 1 augusti 1929.

Det var inte mycket man kunde ta med sig på båten, man fick lämna de flesta ägodelar kvar. Men kvinnorna såg till att få med sig sticklingar och småplantor av kryddor och krukväxter, som nog betytt mycket för dem. Bland dem fanns denna lilla doftpelargon. Den har efter tillbakaflytten fått många olika namn, säkerligen som minne av de kära man fick lämna kvar, mor- och farföräldrar lika väl som föräldrar, syskon och vänner. De kallas för inte bara de namn som ovan nämnts i följebrevet utan också för Farfars blomma, Svenskbybornas pelargon, Mors blomma osv.

Beskrivning

Växten förblir rund och knubbig, är en nätt liten rulta, lätt att sticklingsföröka. Bladen är grågröna, mjukt sammetslena och sprider vid minsta beröring en stark, härlig doft av muskot. Använd dem som smaksättning och dekoration - en succé.

Blommorna är små, vita, enkla, många. De två små översta kronbladen har de finaste vinröda färgstänk. Titta noga!


Kontaktinformation

Karin Persson, genbankskurator

Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU
karin.persson@slu.se, 040-41 55 46, 0702-64 63 56

Sidansvarig: linnea.oskarsson@slu.se