'Skeda'

Senast ändrad: 02 oktober 2017
Skeda.JPG

Östergötland, tidigt 1900-tal

Rosa 'Skeda'

Allmän kort beskrivning: 'Skeda' är en förhållandevis frisk gammaldags buskros med blommor i en ovanlig mörkviolett nyans. Varje blomskott ger många doftande blommor som är 4–7 cm i diameter, tätt fyllda och grunt skålformade till flata. Blomningen är riklig och varar längre än för flertalet andra engångblommande rosor – från omkring midsommar till tredje veckan i juli i de varmaste delarna av landet, något senare i kallare klimatzoner.

I god jord i landets varmare delar blir busken utan uppbindning ca 1,5 m hög; med stöd kan den användas som en cirka 3 m hög klätterros. I mager jord och i kallare klimat blir den lägre och mindre omfångsrik.

'Skeda' planterades sannolikt i början av 1900-talet framför mangårdsbyggnaden till gården Årtesmåla i Horns socken, Östergötland. Därifrån räddade en sonson rotskott till sitt hem i Skeda. Han har sedan delat med sig av den så att den spridits till andra orter i landet.

Fyndorter under Poms inventering: Västra Virestad i Trelleborgs kommun, Skeda i Linköpings kommun, Nyhem i Högsby kommun, Getterön och Tvååker i Varbergs kommun samt Särö i Kungsbacka kommun, hämtad från Grefsnäs i Alingsås kommun.

'Skeda' är insamlad och provodlad från Skeda, Nyhem, Getterön och Särö.

Växtsätt och höjd: Buskros. När grenverket utvecklas utan mänsklig inverkan blir grenarna mer eller mindre bågformiga. Busken blir bredare än hög, utan uppbindning 1,5 m hög och 2 m i diameter i god jord i de varmaste delarna av landet, lägre och mindre omfångsrik i kallare klimat och/eller i mager jord. Med stöd och utan beskärning kan en planta bli mer än 3 m hög. I kallare klimat och/eller mager jord blir den lägre och mindre omfångsrik.

Härdighet: Zon 3–4

Blommor: Blomskotten ger förhållandevis många blommor jämfört med andra engångblommande sorter. Blommorna är 4–7 cm i diameter, tätt fyllda och grunt skålformade till flata. De inre små kronbladen är länge inåtböjda. Blombotten är urnformad och kal. Doften är medelstark och frisk.

Blomfärg: Blomfärgen förändras under blommans utveckling i skiftande mörkvioletta nyanser, i ett tidigt skede med sammetslyster. Färgen varierar också med väderleken; den blir mörkare och djupare i svalare väder. Hos nyutslagna blommor har kronbladen partier i nyanser från rosalila och rödviolett till mörkt och djupt blåaktigt violett med sammetslyster. Under blommans utveckling kommer den mörkt violetta nyansen att dominera i blommans inre. De yttre kronbladen blir dovare med inslag av en gråbrunaktig ton. Kronbladens bas är vit och undersidan rosa till ljust violett, delvis med en silveraktig ton. Mellan de inre kronbladen skymtar enstaka guldgula ståndarknappar.

Blomningstid: Sorten blommar rikligt och förhållandevis länge för att vara en engångblommande sort, från omkring midsommar till tredje veckan i juli i de varmaste delarna av landet, något senare i kallare klimatzoner.

Bladverk: 'Skeda' har ett dekorativt och fylligt bladverk. Unga blad är rödbruna; småbladen förblir länge rödbruna i kanten. Fullt utvecklade blad är livligt gröna till olivgröna, svagt glänsande och något läderartade. Bladskaften är brunröda mot basen. Småbladen är ofta 5–7 cm långa och avlångt äggrunda med något utdragen spets. Bladkanten är enkelsågad utan glandler (körtelhår) på sågtändernas rygg.

Taggar: På blombärande skott är taggarna få, små till medelstora och ofta svagt böjda med lång bas.

Odlingsanvisning: Sorten ska i första hand odlas på soliga växtplatser med en näringsrik och väldränerad jord, men utvecklas tillfredsställande även på växtplatser med något sämre odlingsbetingelser. Den ska beskäras och skötas som engångblommande gammaldags buskrosor eller klätterrosor.

Historik: 'Skeda' lämnades in på en Kom-och-visa-aktivitet på Fredriksdal i Helsingborg 2005, från en trädgård utanför Trelleborg, vars ägare fått rotskott från en trädgård i Skeda socken, Östergötland. Ägaren till rosen i Skeda, Ingemar Andersson, hämtade rotskott från sin farfars gård Årtesmåla i Horns socken, Östergötland troligen på 1970-talet.

På Årtesmåla byggde Ingemars farfar en ny mangårdsbyggnad 1894. Kort därefter planterades, såsom brukligt var, rosor framför mangårdsbyggnaden. Ingemars far gifte sig 1926 med enda dottern på Vänge gård i Rystad socken, Östergötland. Kort efter giftermålet hämtade han rosen i Årtesmåla och planterade den på Vänge.

Ingemar, som föddes 1930, växte upp i en miljö med vacker trädgård eftersom båda föräldrarna var trädgårdsintresserade. Ingemars äldre, idag 86-åriga syster Ingrid minns rosen från 1930-talet. Den växte då tillsammans med andra rosor i en oval framför mangårdsbyggnaden. Idag lär 'Skeda' inte finnas kvar på Vänge.

Klassificering och namngivning: De fyra Pom-insamlingarna av 'Skeda' har studerats ingående med såväl traditionella morfologiska metoder som modern DNA-teknik. Med den detaljnivå som används i DNA-studierna har de fyra insamlingarna befunnits vara både morfologiskt och genetiskt identiska.

"Det har sagts att roslitteratur består till 75 % av legender, 20 % personliga föreställningar och 5 % fakta". (Norman Young. The Complete Rosarian. London 1971.)

Detta bekräftas gång på gång då man försöker hitta historiskt korrekta namn på äldre kulturrosor. Vissa allmänt erkända "fakta" upprepas gång på gång trots att de visat sig vara ren fiktion. Identifieringen av historiska rosor kommer aldrig att kunna bli annat än försök att finna sanningen. Trots detta arbetar Pom konstant med att jämföra insamlade rosfynd med uppgifter i gamla beskrivningar, avbildningar, priskuranter och herbarier samt jämförande studier mellan funna rosor och namngivna sorter i rosarier och i vår tids handelssortiment.

Vid midsommartid 2013 hölls i Sangerhausen "13th International Heritage Rose Conference". Här föreläste Hella Brumme & Eilike Venner under rubriken Identification of Historic Roses according to ancient Rose Depictions. De belyste flera aspekter av svårigheterna med att identifiera levande okända rosor med hjälp av gamla avbildningar och information i gamla trycksaker. Bland annat gav de en sammanfattning av tillgänglig äldre litteratur och avbildningar av den mörkvioletta 'Le Rosier Evêque', på engelska 'The Bishop' (eller översatt till svenska: "Biskopsrosen"). Biskoparnas färg var mörkviolett, en nyans som i rosornas värld uppmärksammades mycket på 17- och 1800-talen. Föreläsarnas slutsats är att 'Le Rosier Evêque', som sannolikt har Holland som ursprungsland, inte var den enda mörkvioletta rosen vid denna tid. Det fanns flera närbesläktade sorter som kan betraktas som en särskild grupp, "biskopsrosor", där de enskilda sorterna uppvisar många likheter men också tydliga skillnader. Flera av dessa "biskopsrosor" har okänt ursprung. Under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal nämns och avbildas "biskopsrosor" med namn som 'Manteau pourpre', 'la Rose marron', 'Rose noire de Hollande', 'Grande Violette', Rosa Purpurea maxima, Rosa Holoserica Nova, Rosa Holoserica Regalis och 'Rosier de Van-Eeden'.

Den franske blomstermålaren Redouté avbildade en 'Rosier Evêque', av honom även benämnd Rosa Gallica (Purpuro-violacea magna). 'Skeda' uppvisar stora likheter med denna ros. I den detaljerade målningen är emellertid blombotten rund och täckt med glandler (körtelhår) och taggarna är rakare och mindre än hos 'Skeda' som därför med största sannolikhet inte är identisk med Redoutés 'Rosier Evêque'.

Namnet 'The Bishop' används idag med olika tolkningar i roslitteraturen. I många sammanhang anses 'The Bishop' vara identiskt med 'Le Rosier Evêque', i andra uppfattas de två som skilda sorter och då placeras 'The Bishop' i Centifolia-Gruppen. En ytterligare svårighet i sammanhanget är att det tycks förekomma åtminstone ytterligare en mörkviolett förmodad centifoliaros under namnet 'The Bishop'.

Poms slutsats är att 'Skeda' inte är identisk med vare sig Redoutés 'Rosier Evêque' eller någon av oss känd klon med namnet 'The Bishop'. För övrigt ska också framhållas att några av de äldsta "biskopsrosorna" anses vara utdöda, vilket också med stor sannolikhet gäller Redoutés 'Rosier Evêque'.

En ros som däremot förefaller vara identisk med 'Skeda' har under senare tid sporadiskt saluförts i Norden. I Europarosarium Sangerhausen i östra Tyskland odlas en ros med okänt ursprung under namnet 'Centifolia à Fleurs Doubles Violettes'. Den har saluförts av bland annat en dansk rosodlare under detta namn. En ros som påminner mycket om denna har under senare tid sporadiskt även saluförts i Sverige, dock inte som 'Centifolia à Fleurs Doubles Violettes' utan under namnet 'Le Rosier Evêque'.

Med den stora osäkerhet som råder kring identifieringen och namngivningen av äldre kulturrosor, är det med nuvarande kunskaper inte möjligt att koppla den i Sverige funna klonen till någon existerande sort.

I Poms databas över rosor i äldre svenska trycksaker, främst priskuranter har Pom inte lyckas finna någon av de ovan nämnda rosorna. Varken 'Le Rosier Evêque', 'The Bishop' eller 'Centifolia à Fleurs Doubles Violettes' finns bland databasens drygt 55 000 rosnamn. Den enda tänkbara rosen i databasen som skulle kunna kopplas till 'Skeda' är en för Pom okänd sort som salufördes av A. Lundström i Stockholm 1834 under namnet 'Evêque pourpre'. Lundström klassificerade den som "Rosa gallica" och lämnade inga ytterligare uppgifter om dess egenskaper eller ursprung.

För att säkerställa klassificeringen av den svenska klonen gentemot både 'Centifolia à Fleurs Doubles Violettes' och de övriga här nämnda "biskopsrosorna" krävs en brett upplagd studie som inkluderar modern DNA-teknik. I avvaktan på att en sådan studie genomförs har Pom valt att introducera den i Sverige funna klonen/genotypen under namnet 'Skeda'.

2013-07-02

Referensgruppen för Poms rosprojekt

'Skeda'. Foto Lars-Åke Gustavsson..JPG
'Skeda'.

Kontaktinformation

Lars-Åke Gustavsson, projektledare för Rosuppropet, Programmet för odlad mångfald, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU lars-ake.gustavsson@slu.se

Henrik Morin, konsulent, Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU henrik.morin@slu.se, 070-313 29 82

Sidansvarig: linnea.oskarsson@slu.se