Parklind 'Övedskloster' E

Senast ändrad: 23 oktober 2022
Parklind 'Övedskloster' E. Fotot är taget vid Övedskloster. Färgfoto.

Skåne 1770-talet

Tilia x europea 'Övedskloster' E

Parklinden (T. x europaea) kom i Sverige under stormaktstiden att bli det träd som främst förknippades med den nya adelns ståtliga barockträdgårdar. Parklinden är en hybrid mellan skogslind (Tilia cordata) och bohuslind (Tilia platyphyllos) och har länge odlats i Europa. 

I Nederländerna och Tyskland fanns förkristna traditioner kring särskilda byträd där stora lindar fungerade som samlingsplatser.

I Nederländerna var de nu försvunna bylindarna ofta parklindar och Rune Bengtsson som selekterat och samlat in modermaterialet menar att variationen i de gamla svenska parklindarna som nu bevaras i Nationella genbanken kan återspegla den mångfald inom arten som en gång fanns i Holland och Belgien.

Historia:

Parklinden ’Övedskloster’ kommer från den stora allé som Hans Ramel lät anlägga runt 1770 efter ritningar av bl.a. Carl Hårleman. Redan 1957 blev den ståtliga allén skyddad som naturminne och senare även som byggnadsminne. Allén planterades tätt och beskars hårt efter formträdgårdens ideal fram till sent 1800-tal, men tilläts sedan växa friare.

Beskrivning:

’Övedskloster’ liknar ’Zwarte Linde’ men grenarna har ett mer horisontellt växtsätt. Finns sedan 2014 i handeln som E-planta. Den okuleras eller ympas på grundstam (Tilia platyphyllos), men odling på egen rot är att föredra. Trädet ger ett mörkare intryck än ’Pallida’ genom sin nästan gråsvarta bark på den cylindriska stammen och på grenverket. På sensommaren vänder ofta bladen undersidan utåt, vilket ger ett grått skimmer över kronan.

Härdighet:

Zon 1-5.

Växtsätt:

Högrest med rundad krona hos äldre träd. Höjd 20-25 m. Mer horisontella grenar från stammen jämfört med ’Zwarte Linde’. Och mindre blad än ’Pallida’. Stam med längsgående barksprickor, cylindrisk i genomskärning. Skjuter som äldre måttligt med stambasskott.

Användning:

För enhetliga stora alléer och som gatuträd.

Växtplats:

Kräver generösa växtbäddar med god och jämn tillgång på näring och markfukt. Undvik kompakta och dåligt dränerade jordar. 


Kontaktinformation

Helena Persson, samordnare för Pom vid SLU och verksamhetsledare för Nationella genbanken

Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning                          helena.m.persson@slu.se, 040-415147, 0735-32 84 92