Rosa (Gallica-Gruppen) Apotekarros och polkagrisros

Senast ändrad: 12 maj 2021
Färgfoto föreställande rosor av sorten 'Rosa Mundi'.

'Officinalis', apotekarros och 'Rosa Mundi', polkagrisros.

Den allra äldsta roskulturen kan dateras tillbaka till Kina på 2700-talet f.Kr och från Babylonien och Persien på 2250-talet f.Kr. Via greker och morer spreds roskulturen under Medelhavet och rosen kom under romartid (63 f.Kr. – 476 e.Kr.) att bli omåttligt populär.

Någonstans i den här historien dyker de första gallica-rosorna upp. Efter ett korståg till ”Det heliga landet” fördes på 1200-talet gallica-rosor till staden Provins i Frankrike där omfattande odlingar av bland andra sorten 'Officinalis' etablerades. Rosorna var under den här tiden inte bara prydnadsväxter utan också i högsta grad nyttoväxter med medicinska, kosmetiska och kulinariska egenskaper. Odlingarna kring staden Provins är ursprunget till att rosor ur Gallica-gruppen än idag synonymt kallas för provinsrosor. Folkligt har gallicarosor ofta kallats ”provinser” eller ”provinscher”. Begreppet ”provinsros” har dessutom också använts för sorter ur andra klassiska rosgrupper. Gallica-gruppen nådde sin kulmen under 1800-talet med över 2000 registrerade sorter. Framför allt i Frankrike togs många sorter fram. Efter att remonterande rosor introducerades under andra halvan av 1800-talet minskade intresset för Gallica-gruppen. Idag återstår uppskattningsvis ett par hundra sorter. Några av dessa är välkända av alla rosintresserade, inte minst 'Officinalis' och 'Rosa Mundi' som har funnits i Sverige sedan åtminstone 1600-talet då man vet att de odlades av Olof Rudbeck d.ä. i Uppsala.

'Officinalis' och 'Rosa Mundi' är, liksom många andra sorter i gruppen, drygt en meter höga. Bladen är läderartade och avlångt äggrunda. Typiska gallica-egenskaper är också att taggarna är fåtaliga men att det istället finns rikligt med borsttaggar. Blommorna är stora, flata och halvfyllda.  Hos 'Officinalis' är färgen till en början karminröd, vilken sedan kan blekna till ljust rödviolett. 'Rosa Mundi' har karaktäristiskt strimmiga blommor som lätt för tankarna till polkagrisar. Det finns strimmiga (”panascherade”) blommor även i andra rosgrupper. Hos flertalet av dessa är säkert 'Rosa Mundi' med i stamtavlan. 

Vi vet idag att 'Rosa Mundi' har uppkommit som en mutation av 'Officinalis'. Det kan man som rosodlare ofta se exempel på då enstaka blommor även hos en 'Rosa Mundi' utvecklas med den ursprungliga rena ”Officinalis-färgen”. I nyligen gjorda DNA-analyser ser man egentligen inga skillnader mellan de bägge sorterna. Under Rosuppropets inventeringar har äldre exemplar av bägge sorterna kommit in med en känd historia från före 1900, i första hand i södra och mellersta Sverige.

För Rosuppropet är Gallica-gruppen av särskilt stort intresse och flera av de ”okända” rosor som kommit in i inventeringen tillhör gruppen. Under 1800-talet marknadsfördes enbart i Sverige över 400 sorter varav merparten sedan länge är förvunna ur handeln. Flera har dock visat sig finnas kvar i äldre svenska trädgårdsmiljöer och arbetet pågår med att identifiera och beskriva dessa.

Text och foto: Henrik Morin

Reviderad text tidigare införd 2011


Kontaktinformation

Helena Persson, samordnare för Pom vid SLU och verksamhetsledare för Nationella genbanken

Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning helena.m.persson@slu.se, 040-415147, 0735-32 84 92

Sidansvarig: linnea.oskarsson@slu.se