Bergros Rosa pendulina
Bergros (Rosa pendulina) är fullt härdig i zon 8 och mycket spridd i norra Sverige. Den har sitt ursprung i alptrakterna och är belagd i odling sedan 1753. Det finns också uppgifter som tyder på att Olof Rudbeck d.ä. odlade bergros i botaniska trädgården i Uppsala redan 1666. I svenska plantskolekataloger dyker den upp runt 1900.
Bergrosen återfinns både i privatträdgårdar och i offentliga anläggningar. Speciellt i norra Sverige har den använts flitigt, bland annat som häckväxt på kyrkogårdar och i parker. Flera tips om drygt hundraåriga bestånd har anmälts till Rosuppropet. En sekelskiftesträdgård i Valdemarsvik visade sig vara i det närmaste fylld av rosen efter att den under många år fått sprida sig helt ohämmat. Bergrosen sprider sig villigt med både rotskott och frön.
Bergrosen är en upprättväxande vildart med ursprung i alptrakterna. Taggar förekommer mest vid basen av skotten, i övrigt är den nästan helt taggfri. Den är lätt att känna igen på de mycket långa, skedformade foderbladen som sticker ut en bra bit utanför kronbladen. Även bladverket är speciellt och liknar mera en rönn än en ros. De flaskformade nyponen under hösten är mycket dekorativa.
Bergros i Ammarnäs
Text och foto: Henrik Morin
Reviderad text tidigare införd 2010
Kontaktinformation
Helena Persson, samordnare för Pom vid SLU och verksamhetsledare för Nationella genbanken
Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning helena.m.persson@slu.se, 040-415147, 0735-32 84 92