Rosa x spaethiana 'Hollandica'

Senast ändrad: 03 juni 2021
Färgfoto föreställande en rosa ros av arten Rosa hollandica.

I övergivna trädgårdsmiljöer stöter man ibland på kvarstående rosor vilka först efter att trädgårdens skötsel upphört får en chans att visa upp sig. Ömtåliga rabattrosor, remontantrosor eller i något fall stamrosor blir oftast inte långlivade i en igenväxande miljö. De mer hårdföra grundstammar som dessa rosor varit okulerade på kan däremot överleva många år efter att den ”ädla” delen försvunnit.

Exempel på grundstammar som var vanliga förr är Rosa x spaethiana 'Hollandica' och Rosa x spaethiana 'Spek's Improved'. I grunden två närstående sorter vilka i första hand sklijs genom att 'Hollandica' har enkla blommor och bildar rikligt med nypon medan 'Spek's Improved' har fyllda blommor och därmed också färre nypon.

'Hollandica' har ett kraftigt och tätt växtsätt med upprätta till bågböjda grenar. Den bildar rikligt med rotskott och kan med tiden fylla upp stora ytor. Rosen har rikligt med olikstora taggar blandade med borst och borsttaggar. De brett lansettlika, matta och något läderartade småbladen bildar ett förhållandevis glest blad. Bladens tydliga och nätliknande nerver liknar de som hittas i Rugosa-Gruppen. Den enkla, rosa och ofta lite skrynkliga blomman har endast svag doft. Blomningen pågår ungefär en månad från slutet av juni, enstaka blommor kan därefter komma fram till långt in på hösten. Efter blomningen bildas talrikt med mörkröda, ca 2 cm stora nypon vilka är runda till svagt plattrunda.

Hela plantan ger ett tydligt intryck av att ha släktskap med Rugosa-Gruppen till vilken den ibland räknas. Föräldrar och ursprung är dock okända för både både 'Hollandica' och 'Spek's Improved'.

'Hollandica' har liksom 'Spek's Improved' upprätta växtsätt har gjort att de varit speciellt lämpade för att producera stamrosor, vanligen med en annan ros inokulerad som ”krona”. Det går också utmärkt att bygga stamformer av dessa sorter utan att okulera in andra sorter. Resultatet blir då storvuxna och långlivade ”rosträd”.

Text och foto: Henrik Morin

Roskännaren Helmer Hellgren dokumenterade under tidigt 1970-tal dessa två praktfulla ”Hollandica-träd”. När de grävdes bort på 1990-talet var stamomkretsen över 30 cm.


Kontaktinformation

Helena Persson, samordnare för Pom vid SLU och verksamhetsledare för Nationella genbanken

Institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning helena.m.persson@slu.se, 040-415147, 0735-32 84 92

Sidansvarig: linnea.oskarsson@slu.se