Trålning är som grundregel förbjudet närmare kusten än 4 nautiska mil utanför baslinjen i svenska delen av Östersjön. Att begränsa fisket närmare kusten genom att flytta ut trålgränsen, alternativt att inrätta fredningsområden, kan bidra till att skydda lokala lekbestånd genom att strömmingen skyddas i de områden där den ansamlas inför lek. Man skulle alltså inte i första hand uppnå en minskning av fiskets fångster, utan ett skydd av fisken när den vistas i speciellt känsliga områden.
Eftersom kunskapen om sillens/strömmingens vandringsmönster är begränsad är det oklart hur väl en sådan åtgärd skulle skydda fisken i praktiken och vilken effekt som kan förväntas på mängden stor strömming. Störst effekt av en trålgränsutflyttning kan förväntas om lokala bestånd har begränsad spridning ut i öppna havet, medan åtgärden skulle ha mindre effekt om de gör längre årliga vandringar, eftersom de då kan fångas utanför trålgränsen under höst och vinter.
Begränsad övervintring i kustzonen
Strömmingen övervintrar främst på djupt vatten, under haloklinen som finns vid ca 50-60 m djup, där vattnet vintertid är lite varmare. Tillgången till sådana områden innanför den nu gällande trålgränsen (4 nautiska mil) är begränsad. Det innebär att merparten av strömmingsbestånden befinner sig utanför den omedelbara kustzonen vintertid, och därmed är exponerade för trålfisket. Ett omfattande fiske sker i dagsläget vintertid i de djupområden utanför skärgårdarna, inom (12 nautiska mil) och utanför territorialgränsen, där strömmingen övervintrar och ansamlas inför lek.
Detta fiske riskerar därmed att påverka lokala lekbestånd. Bristen på kunskap om geografisk utbredning av lokala lekbestånd och hur fördelningen av dessa lekbestånd ser ut i öppna havet (och i fiskets fångster där) gör dock graden av risker och hur dessa varierar rumsligt, svårbedömda. I delområdena 27 och 29 (kusträckan från Kalmarsund till Öregrund) är området mellan 4 och 12 nm till stora delar lämpliga övervintringsområden med djup större än 50 m, vilket innebär att en utflyttning av trålgränsen här sannolikt skulle ge positiva beståndseffekter lokalt i form av ökad förekomst av stor strömming i dessa kustområden. Samtidigt skulle en utflyttning av trålgränsen längs enbart en del av kuststräckan sannolikt leda till en omlokalisering av fisket till angränsande områden och därmed till lokalt högre fisketryck där i stället.
Reglering för både svenska och utländska båtar
Tilläggas bör att en utflyttad trålgräns baserad på nationell lagstiftning kan skapa incitament för att via finska och danska fartyg, genom samverkan med dessa av svenska intressenter, kompensera för förlorat fiske av svenska fartyg. Detta skulle självklart också riskera att upphäva regleringens effektivitet. För att motverka detta bör därför en reglering av strömmingsfisket mellan 4 och 12 nautiska mil även omfatta utländska fartyg.
Vidare, störst biologisk effekt av en utflyttad trålgräns skulle uppnås om inga båtstorleksundantag tilläts. Att undanta fartyg mindre än 24 m bedöms reducera de positiva effekterna av en utflyttad trålgräns betydligt mer i delområde 27 än i delområde 29, baserat på att dessa mindre fartyg i genomsnitt fiskat 24% respektive 0,6% av all strömming i de två delområdena under senare år.
Läs vårt PM till HaV om hur fiskeregleringarna kan utvecklas för att skydda kustlekande bestånd av sill i norra Egentliga Östersjön (SD 27 samt 29) (2022-02-04)
Om fredningsområden
På samma sätt som en utflyttning av trålgränsen har potential att ge lokalt positiva beståndseffekter (se 4.3) på strömming i kustzonen, så kan att rätt utformade fredningsområden också ge en ökad förekomst av stor strömming. Dock krävs att ett sådant fredningsområde utformas på ett sätt som tar hänsyn till strömmingens övervintringsområden och migrationsbeteende för att ett sådant fredningsområde ska ge önskade effekter.
Ett felplacerat eller för litet fredningsområde kommer inte att kunna ge önskade lokala effekter. Precis som vid en utflyttning av trålgränsen skulle dock införande av ett fredningsområde leda till en omlokalisering av fisket till andra områden och därmed till lokalt högre påverkan på de lokala delbestånden där i stället. Likt för en utflyttad trålgräns bör även andra nationers tillträde till områdena regleras.
Läs vår kommentar till HaV angående kustfiskarnas förslag på fredningsområde i Bottenviken (2021-09-03).
Effektivast; minskad fiskeridödlighet
Om man vill få tillbaka en högre andel stor sill/strömming i beståndet så är en säkrare åtgärd att minska den generella fiskeridödligheten, alltså att sänka fångstkvoterna. Men den är svårare att genomföra och kräver samsyn med andra berörda länder eftersom ett sådant beslut måste fattas på EU-nivå
SLU Aqua har på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten analyserat effekten av olika fiskeridödlighet på ålders/storlekssammansättningen på strömmingen i Bottniska viken. Analyserna visar att fiskeridödligheten har stor påverkan på storleksstrukturen och att det kraftigt ökade fisket från år 2005 sammanfaller med en minskad förekomst av stor strömming. På bara några få år har andelen strömmingar som är fem år eller äldre sjunkit med drygt 30 procent om man jämför åren 2015-2021 med åren 1980-2014.
Analysera visar att om vi fortsätter att fiska i enlighet med dagens MSY-mål (f-MSY*) så kommer andelen stor strömming att fortsätta att minska. Vill man återfå en storleksfördelning liknande den före fiskets expansion 2015 så behöver fiskeridödligheten minska till 20-40% av f-MSY under minst 25 år.
Läs vår analys till HaV av storleksstrukturen på strömming i Bottniska viken
Sammanfattningsvis visar analyserna alltså att minskningen av stora individer på ett lätt fiskat bestånd (som strömmingen i Bottniska viken var ända in på 2000-talet) kan gå snabbt, men att återuppbyggnaden kräver stora minskningar av dödligheten och tar lång tid.
Magnituden av nödvändig minskning av fiskeridödlighet antyder också hur utmanande det sannolikt är att nå en motsvarande effekt genom en utflyttning av trålgränsen, eller genom att införa fredningsområden - om inte är så stora att de kan halvera fiskeridödligheten eller placeras på ett sätt som innebär att de tydligt minskar dödligheten på lokala bestånd.
---------------------
* F-msy = Det fisketryck som på lång sikt kan ge maximal hållbart uttag, MSY. MSY (Maximum Sustainable Yield, på svenska ungefär Maximal Hållbar Avkastning) är ett i första hand teoretiskt koncept om hur man kan få ut så stora fångster som möjligt från ett fiskbestånd utan att riskera beståndets återväxt på lång sikt. Konceptet bygger på att tillväxten i en population är täthetsberoende, så att när antalet fiskar i ett bestånd minskar till följd av fiske kommer tillväxthastigheten och reproduktionen hos de kvarvarande individerna att öka. Dessutom ska en tillräckligt stor mängd lekmogen fisk lämnas kvar i havet för att garantera återväxten.