Forskningsprojekt med relevans för ekologisk potatisproduktion

Miniträda och mellangröda - en ny strategi mot nattskatta, bägarnattskatta och frilevande nematoder i en ekologisk växtföljd med potatis, morot och lök

Projektledare: David Hansson [david.hansson@slu.se]
Finansiär: Jordbruksverket

Målet med projektet är att i en ekologisk växtföljd undersöka hur en ny ogrässtrategi med miniträda under högsommaren och en mellangröda på sensommaren påverkar 1) svårbekämpade annuella ogräs som nattskatta och perenna ogräs, 2) förekomsten av växtskadliga frilevande nematoder, samt 3) översiktligt studera hur kvävet i jordprofilen påverkas av ogrässtrategin.

Bekämpningsstrategier med miniträda och avbrottsgrödor mot nattskatta och bägarnattskatta i en ekologisk växtföljd med potatis, morot och lök

Projektledare: David Hansson [david.hansson@slu.se]
Finansiär: Stiftelsen Lantbruksforskning

Nattskatta och bägarnattskatta betraktas som några av de allvarligaste ogräsproblemen i radodlade grödor. Båda arterna bildar en långvarig fröbank, vilket ställer krav på långsiktiga lösningar. Projekts syfte är att utvärdera effekten på nattskatta i ett ekologiskt odlingssystem. I en växtföljd med bl.a. potatis, morot och lök, ges möjlighet till såväl passiv som aktiv reducering av nattskattans fröbank. Utnyttjandet av miniträda (falska såbäddar) under juli månad ger unika möjligheter att aktivt reducera fröbanken. Via passiva åtgärder som mellangrödor, höstsådda spannmålsgrödor och ettårsvall hålls nattskattornas population nere.

Mekanisk eller kemisk ogräsbekämpning i potatis - fördelar och nackdelar

Projektledare: Maria Olsson [maria.olsson@hush.se]
Finansiär: Jordbruksverket

Kemisk ogräsbekämpning är den vanligaste förekommande bekämpningsformen i potatisodling. Trots detta finns flera olika mekaniska sätt att bekämpa ogräs i potatis. Vi önskar göra en biologisk och ekonomisk jämförelse mellan kemisk ogräskontroll och ökad mekanisk kontroll genom litteraturstudier av vilka maskinsystem som finns tillgängliga, deras dokumenterade effekt samt var ekonomiskt optimum finns, endast kemisk bekämpning, endast mekanisk bekämpning eller en kombination?

Framtagning av bladmögelresistenta matpotatissorter för hela Sverige

Projektledare: Ulrika Carlson-Nilsson [ulrika.carlson@slu.se]
Finansiär: Stiftelsen Lantbruksforskning

Målsättningen är att projektet, genom komplettering av det redan befintliga förädlingsprogrammet för potatis vid SLU Alnarp, skall ta fram kommersiellt intressanta och uthålligt bladmögel/brunröta-resistenta sorter för såväl konventionell som ekologisk odling. Sorterna skall vidare vara anpassade för olika specifika odlingsförhållanden som råder i Sverige, något som i dag saknas i det till största del utländska sortutbud som erbjuds odlarna. Arbetet kommer att utföras genom traditionell korsningsmetodik följt av selektioner i fältförsök vid försökslokaler i södra, mellersta och norra Sverige. I en mindre del av projektet planerar vi även att 1) hitta nya kombinationer av bladmögelresistens i vårt korsningsmaterial med hjälp av molekylära markörer för att åstadkomma uthållig resistens samt 2) försöka utveckla ett mindre antal andra markörer (för andra egenskaper än bladmögelresistens) värdefulla att i ett senare skede implementera i förädlingsprogrammet.

Framtagning av bladmögelresistenta matpotatissorter för stora delar av Sverige

Projektledare: Erik Andreasson [erik.andreasson@slu.se]
Finansiär: Stiftelsen Lantbruksforskning

Syftet med projektet är att genom att vidmakthålla "lägsta rimliga nivå" samt implementera storskalig marköranvändning vid det befintliga växtförädlingsprogrammet för potatis vid SLU Alnarp förbättra möjligheterna att ta fram nya matpotatissorter med uthållig resistens mot bladmögel/brunröta och därmed bidra till möjligheterna att minska användningen av fungicider alternativt kunna odla sorterna ekologiskt. Programmet har getts möjlighet att utformas till sin nuvarande nivå tack vare medel från SLF 2013–2014. Potatisodlare kan då erbjudas ett svenskt alternativ till det sortutbud som, med till största del utländsk förädlarbakgrund, i dag finns på marknaden. Nuvarande odlingssäsong sätts nära 10 000 knölar från korsningsfröplantor ut i fält, programmet har tillgång till molekylära markörer för flera bladmögelresistensgener, och flera lovande kloner efter upp till 6 års selektioner utvärderas i fält på tre försökslokaler.

Ekologisk sortprovning

http://www.slu.se/ekologisksortprovning

Vi har utfört ekologisk sortprovning sedan 1987. Den konventionella provningen av sorter kan inte ersätta den ekologiska. Det finns viktiga skillnader. Till exempel är kortvuxna sorter, som ger ett bra resultat vid hög kvävegödsling på de bästa odlingsjordarna, inte fullt lika bra i ekologisk odling, där långa sorter verkar gå bättre. På hemsidan finns resultat från ekologisk sortprovning för åkerböna, ärter, havre, höstråg, rågvete, potatis, höstvete, vårkorn och vårvete.

Kvävegödslingens inverkan på rotutvecklingen hos olika potatissorter

Projektledare: Jannie Hagman [Jannie.Hagman@slu.se]
Finansiär: Stiftelsen Lantbruksforskning

Syftet med projektet var att undersöka inverkan av kvävetillgång på avkastning, växtnäringsupptag och rotutveckling. Rotprovtagningarna gjordes i ett fältförsök med sorter, skördetidpunkt och kvävegödsling som försöksfaktorer. Rotprover från fem sorter och två kvävenivå analyserades. Resultaten visar att en högre kvävegiva, 100 kg N i jämförelse med 75 kg N, gav sämre rotutveckling, mer blast och högre kvävehalter i blasten, men inte högre skörd. Projektet visade på två samverkande faktorer som kan vara negativa för miljön. En sämre rotutveckling försämrar grödans möjlighet att ta upp växtnäring i markprofilen och en uppbyggnad av stora blastmängder med stort kväveinnehåll, som blir kvar på fältet vid skörd, ökar riskerna för växtnäringsläckage. Detta innebär att det är viktigt att ha en välanpassad gödsling till en färskpotatisgröda både ur en ekonomisk och miljömässig synpunkt, att välja en kvävenivå där grödans naturliga mognad sammanfaller med den planerade skördetidpunkten.

Använd fånggrödor som mellangrödor för ökad produktivitet och minskade förluster av N och P

Projektledare: Linda Tufvesson [linda.tufvesson@slu.se]
Finansiär: Stiftelsen Lantbruksforskning

Hög växtnäringseffektivitet är viktigt för god konkurrenskraft i växtodlingen. I detta projekt undersöks mellangrödor för skörd och rötning, för att öka produktiviteten och kväveeffektiveten och samtidigt minimera miljöbelastningen. Tidigt skördade grödor t.ex. konservärter eller färskpotatis följs ofta av ett stort läckage, som kan bromsas av en mellangröda. En mellangröda kan växa bra vid tidig sådd, men det finns en risk att kväve som tagits upp ändå förloras genom läckage och gasformiga förluster under vintern, där lustgas är en särskilt potent växthusgas. I stället för att nedbruka mellangrödan, undersöker vi här ett system där gödslade mellangrödor skördas till biogas, och där växtnäringen återförs genom rötresten till en ny huvudgröda våren därpå. Hypotesen är att detta system ger mindre växtnäringsförluster än system med nedmyllning av mellangrödor. Försöken genomförs på försöksfält med uppsamling av dräneringsvatten och kombineras med lustgasmätning samt utvärderas ekonomiskt.

Växtföljd och jordbearbetnings inverkan på knäpparlarvers förekomst

Projektledare: Anna-Karin Krijger, HS Skaraborg [anna-karin.krijger@hush.se]
Finansiär: Stiftelsen Lantbruksforskning

Resultaten i projektet visade på mindre andel angripen potatis i leden där det genomförts jordbearbetning tillsammans med sådd av vårspannmål, bara sådd av vårspannmål, träda eller en växtföljd med ärtor och våroljeväxter kombinerat med flera jordbearbetningstillfällen. Ledet med fånggröda skiljde sig signifikant från övriga led med högre mängd larvskador. Sammanslaget tyder det på att fånggröda har gjort att larverna har överlevt vilket stämmer med tidigare erfarenhet. En växtföljd med fånggröda kan alltså leda till mer larvskador i potatis. Metoderna med att gräva efter larver eller att placera ut spannmål som lockbete fungerade inte i detta projekt. Den bästa metoden som nu finns för att bestämma arten i Sverige är att arbeta med feromonfällor, som också har prövats på flera platser i Sverige. Feromonfällor svarar på vilken art av knäppare som finns samt mängden skalbaggar men den metoden går ej att relatera till mängden larver eller mängden skador i potatisen.