Biologisk mångfald bidrar till hållbar utveckling

Mångfalden bidrar till att producera naturnyttor, ekosystemtjänster, med en rad funktioner som har stor betydelse för vår livsmedelsförsörjning, vår hälsa, och vårt välbefinnande [Ref 1][Ref 2][Ref 3]. Samtidigt är den mänskliga påverkan naturligtvis stor i livsmedelsproduktionen, som i sig räknas som en naturnytta, och utformning av produktionssystemen och insatser i form av till exempel gödsling påverkar skördarnas storlek. Den mänskliga påverkan samverkar med naturnyttor, exempelvis biologisk kontroll av skadeinsekter och ekosystemprocesser som jordmånsbildning och inlagring av kol i marken. I ett hållbart lantbruk behövs en balans mellan den mänskliga påverkan och insatser i produktionen för att höja skördarna och att upprätthålla viktiga naturnyttor [Ref 4][Ref 2].

Den biologiska mångfalden spelar stor roll för hur ekosystemen fungerar. Storleken på ekosystemtjänsterna är beroende av att det finns en mångfald av arter i ekosystemen. Det räcker inte att enbart ett fåtal arter har många individer. En rik biologisk mångfald bidrar bland annat till bättre pollinering och biologisk bekämpning av skadegörare.

Värdet av biologisk mångfald

En rik biologisk mångfald har under lång tid ansetts vara viktig som en biologisk resurs för att upprätthålla olika naturnyttor och för att behålla motståndskraften, resiliensen, i våra ekosystem, på land och i hav, och för att säkerställa en handlingsfrihet inför framtida förändringar [Ref 1][Ref 2]. Biologisk mångfald är således en försäkran inför kommande miljöförändringar för att bevara ekosystems stabilitet och att upprätthålla naturnyttor [Ref 5]. Kopplingen mellan biologisk mångfald och naturnyttor har till exempel tydligt visats genom att man kan uppnå fler naturnyttor i skog med många olika trädslag än med ett fåtal, inklusive en större produktion av träråvara [Ref 6]. Naturnyttor uppnås oftast genom mångfalden av de arter som är vanliga i jordbruks- och skogslandskapet. Det är således inte de ovanliga och rödlistade arterna som har störst betydelse för de naturnyttor som en rik biologisk mångfald ger [Ref 6][Ref 2].

I litteraturstudie från 2019 var slutsatsen att pollinering och biologisk bekämpning påverkas av såväl antalet arter som antalet individer av olika arter. Både stor artrikedom och många individer av pollinerande insekter gav enligt studien bättre frö- och fruktsättning. På samma sätt var den biologiska bekämpningen av skadegörare större där det fanns många arter av naturliga fiender [Ref 7].

Ett ensartat och storskaligt jordbrukslandskap har en stor del åkermark och det saknas variation i form av mer naturliga miljöer som skogsbryn, diken, lähäckar och åkerholmar. I studien från 2019 [Ref 7] visades att ju mer homogent landskapet var desto sämre blev pollineringen. En tredjedel av den minskade pollineringen berodde på att det blev färre arter av pollinerande insekter, medan resten orsakades av färre individer. För biologisk kontroll var artrikedomen ännu viktigare, 50 procent av den minskade biologiska kontrollen i ensartade landskap orsakades av en minskad mångfald. Studien visade också att även mer ovanliga arter, som fanns i ett litet antal, var viktiga för pollineringen av odlade grödor.

Hot mot den biologiska mångfalden

Enligt den internationella panelen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster minskar antalet arter på jorden i allt snabbare takt [Ref 2]. De största hoten mot den biologisk mångfalden är:

• Förändrad markanvändning som gör att arternas livsmiljöer försvinner eller förändras kraftigt

• Föroreningar, till exempel kemiska bekämpningsmedel och andra kemikalier samt övergödning

• Klimatförändringar

• Överexploatering genom jakt, fångst och insamling

• Införsel av invasiva främmande arter eller främmande gener.

Den förändrade markanvändning som är den främsta orsaken till att arternas livsmiljöer försvinner, handlar globalt om skogsavverkning, uppodling och ökad användning av intensiva jordbruksmetoder (ökad gödsling och användning av kemiska bekämpningsmedel, mindre variation av odlade grödor), industrialisering, ökad handel och urbanisering.

I Sverige och andra områden i främst Europa där jordbruk har bedrivits under lång tid är många arter knutna till jordbrukslandskapet. Här är igenväxning, särskilt av naturbeten och andra gräsmarker, ett stort hot mot den biologiska mångfalden.

Globalt tas naturmark i anspråk för odling, medan i Sverige är igenväxning den näst största orsaken till att arter försvinner. Igenväxningen har stor negativ påverkan på 1 300 rödlistade arter [Ref 8]. Bara avverkning av skog har större negativ påverkan. I odlingslandskapet beror igenväxningen på att bete eller slåtter upphör. Även kvävenedfall och aktiv gödsling orsakar igenväxning. Det är framförallt igenväxning av naturbeten och andra gräsmarker samt bryn och våtmarker som påverkar den biologiska mångfalden negativt [Ref 8]. Förändrad markanvändning och intensifiering av jordbruket är också den största orsaken till att insektsarter minskar, tillsammans med föroreningar, till exempel av kemiska bekämpningsmedel [Ref 11].