Foderåtgången har stor betydelse för nötköttets klimatpåverkan

Forskarna beräknade växthusgasutsläpp (emission) och tog förutom foderåtgång även hänsyn till markanvändning och kolinlagring. Tre av systemen baserades på köttraser, varav ett extensivt system (DK) och två intensiva system (SE, DK). Fyra system med mjölkraser slaktade vid olika åldrar: 9, (SE mellankalv)  9,4 (DK), 11,5 (DK), och 19 månader (SE mjölkrastjur), samt två system med mjölkrasstutar slaktade vid 25 månaders ålder (SE, DK).

Kött från mjölkraser som slaktades vid 9 till 19 månaders ålder hade det minsta klimatavtrycket (carbon footprint) och den minsta foderåtgången per kg slaktkropp. Systemet med extensiv produktion baserat på köttraser hade det största klimatavtrycket och den största foderåtgången per kg slaktkropp. Forskarna drog därför slutsatsen att foderåtgången per kg slaktkropp har den största betydelsen för variationer i växthusgasutsläpp mellan olika sätt att producera nötkött.

Den minsta kolinlagringen kom från mjölkraser slaktade mellan 9 och 19 månader, medan den högsta kom från systemen med köttraser. Den höga inlagringen från köttrassystemen kom från stor användning av gräsbaserat foder och från stor andel djupströbädd. En hög användning av odlingsbar mark ökade emissionen från markanvändningen. Intensiva system med köttraser, tjurarna som slaktades vid 19 månader samt ett av systemen med stutar var de system som använde mest sådan mark. Klimatpåverkan från markanvändningen var minst från mjölkrastjurkalvarna. Permanenta beten räknades inte med i klimatbelastningen från markanvändningen.

Även i en nyligen publicerad review-artikel från 14 studier fann forskarna ett lägre klimatavtryck (här räknat som ”Global Warming Potential”) från system med mjölkraser än från system med köttraser/dikor. Ekologisk nötköttsproduktion hade ett något lägre klimatavtryck (7 procent) jämfört med konventionell produktion. Det ekologiska köttet hade dessutom lägre energiförbrukning men högre övergödnings- och försurningspotential och större markanvändning än konventionell produktion. Dessa resultat är dock baserade på få studier. Koncentratbaserade system (> 50 procent) hade lägre klimatavtryck, energiförbrukning och markanvändning jämfört med grovfoderbaserade system. Dock tog man inte hänsyn till konkurrens om mark mellan mat till människor och foder till djur. Författarna påpekar att marker mindre lämpade för att odla mat är att föredra som foderareal i framtida beräkningar. Studierna inkluderade inte biodiversitet eller vattenförbrukning.

Birgitta Johansson