Storfågelkunskap: Sädgås

Senast ändrad: 04 februari 2022
Sädgås, huvud

Sädgås Anser fabilis

Fältkännetecken

Sädgåsen är en relativt stor och mörk gås (uppfattas normalt något mindre än grågåsen). Sädgåsens huvud och hals är något mörkare jämfört med grågåsens. Näbben är orange med svart teckning och mindre än hos grågås. Benen är orangefärgade. Sädgåsen har längre och smalare hals och ett mindre framträdande (mera avlångt) huvud jämfört med grågåsens. I flykten ter sig sädgåsen mörkare och har inte alls lika framträdande kontrast mellan fram- och bakvinge som grågåsen.

Sädgås, sittande

Foto: Per Wedholm

Biologi

Det finns två raser av sädgås: Taigasädgås (Anser fabalis fabalis) och Tundrasädgås (Anser fabalis rossicus). Båda förekommer i Sverige. Taigasädgässen kallas vanligen för ”skogssädgäss” och utgör den absolut största andelen av de sädgäss som uppehåller sig i Sverige.

Sädgäss som uppehåller sig i Sverige häckar vid sjöar, älvar och mindre vattensamlingar i Skandinaviska fjällkedjan österut till Uralbergen (Taigasädgäss) och på arktisk tundra i norra Ryssland (tundrasädgäss).

Under häckningen äter de framför allt gräs, starr och örter och under flytten och vintern dessutom odlade grödor.

Sädgässen lägger vanligtvis 4-6 ägg som ruvas ca 28 dagar. Ungarna är flygfärdiga efter ca 40 dagar och familjen flyttar sedan söderut tillsammans. Sädgässen häckar för första gången när de är 2–3 år.

Sädgässen övervintrar i våtmarker och jordbruksområden i västra och centrala Europa, men även i Sverige under framförallt milda vintrar. Flyttande sädgäss rastar talrikt i Sverige, främst i mars–april och oktober–november.

Under hösten befinner sig större delen av världens skogssädgäss i våra jordbruksområden och därför bedöms det som mycket viktigt att de skyddas.

Populationsutveckling

Antalet skogssädgäss har minskat under de senaste 30 åren och man bedömer att den europeiska populationen har minskat från 100 000 i mitten av 1990-talet till endast
63 000 st (2009). Under åren 2015–2017 räknades mellan 40 000–55 000 sädgäss (huvuddelen skogssädgäss) under den svenska gåsräkningen i oktober.

Inventeringsmetoden har stor betydelse för möjligheterna att skilja ut tundrasädgäss och tajgasädgäss från varandra. Detta är inte möjligt i flockar av flygande gäss. Under januariinventeringen räknas flertalet gäss när de söker föda på fälten, vilket gör denna inventering särskilt betydelsefull i detta sammanhang. Sedan hösten 2017 har riktade insatser gjorts i oktober för att göra räkningar som särskiljer de båda underarterna.

Sädgås index 1975–2020

Oktoberindex för sädgås i Sverige 1975–2020. Källa: Svensk Fågeltaxering, Lunds Universitet

Sadgas-utbredning-2019–2020-787px.png

Sädgässens utbredning i Sverige enligt inventeringarna i september 2019 och januari 2020. Källa: Svensk Fågeltaxering, Lunds Universitet

Skador

Sädgässen orsakar skador på framförallt på vall, korn höstvete och morötter. Tillsammans utgjorde dessa grödor 67 % av besiktigade skador åren 1995–2013.

Cirkeldiagram-grodoskador-sadgas

Fördelning av antal skadebesiktningar på olika grödor där sädgäss observerats som skadegörare (både artrena och blandade flockar). Besiktningarna är utförda 1995–2013. Källa: Rovdjursforum