SLU-nyhet

EU-expertgrupp om proteingrödor

Publicerad: 04 juni 2014

EU:s avdelning för jordbruk och landsbygdsutveckling (AGRI) har samlat ett antal expertgrupper vars uppgift är att komma med inriktningsdokument för relevant forskning och innovation. Fokusgruppen om proteingrödor har nyss lämnat ifrån sig sin slutrapport.

Faktaruta EIP-AGRI

EIP-AGRI eller the European Innovation Partnership for Agricultural Productivity and Sustainability är ett nytt policy-instrument för en mer aktörsdriven och efterfrågestyrd forskning och innovation inom lantbruket. Den innehåller flera element som stödjer ekologiskt lantbruk och agroekologiska innovationer.

Fokusgrupper
Inom EIP-AGRI har ett flertal så kallade fokusgrupper arbetat inom olika teman det senaste året. Det är tillfälliga grupper med experter från både forskning och praktik som utforskar praktiska innovativa lösningar på problem och nya möjligheter inom olika ämnesområden.

Tjugo experter från elva länder (Ungern, Italien, Holland, Belgien, Frankrike, Spanien, Tyskland, Irland, Finland, Österrike, Storbritannien) bildade en fokusgrupp som hade som syfte att hitta möjligheter för ökad lönsamhet för proteingrödor i Europa och därmed göra odlingen mer attraktiv för lantbrukare. I dag importeras cirka 70 procent av proteinfodret till Europa. Gruppen fokuserade framförallt på att kunna tillfredsställa behovet av djurfoder, samt att främja ett mer uthålligt jordbruk i Europa.

Med tanke på Europas varierande klimat pekade gruppen på de mest lovande proteingrödorna för ökad odling; fröbaljväxter (åkerböna, ärt, lupin och några mindre grödor), vallbaljväxter (framförallt lucern), solros och raps, tillsammans med europeiskt odlad sojaböna.

Idag är proteingrödor en nischgröda
Gruppen anser att proteringrödorna idag endast är nischgrödor och infrastrukturen för att processa och marknadsföra dessa grödor är dåligt utvecklad inom EU. Det finns samtidigt möjlighet för en ökad användning av proteingrödor genom lokal produktion och regional handel eller produktion för hela den ekologiska marknaden. Man gör skillnad mellan intensiva och låg-intensiva (inklusive ekologiska) odlingssystem, där den förra riktar sig mot foderindustrin och den senare mer mot lokal odling med foderodling där djuren finns. Med ökad användning av dessa grödor i växtföljden finns stora möjligheter till ökad resurseffektivitet och miljömässiga fördelar som förbättrad jordkvalitet och hälsa, kvävehantering, biodiversitet samt minskat utsläpp av växthusgaser.

Beräkningar av lönsamhetsgap
Gruppen gjorde även generella beräkningar av det lönsamhetgap som finns mellan att odla vete eller majs med en högre lönsamhet, jämfört med odling av proteingrödorna med en lägre lönsamhet. I Sverige blev rapsodlingen mer fördelaktig än exempelvis ärt och åkerböna – dock finns ett gap som måste fyllas för alla proteingrödor, även raps. I vissa regioner inom EU finns det proteingrödor som redan har liknande lönsamhet som vete och majs, men generellt är konkurrenskraften för proteingrödor låg.

För att fylla detta gap och få igång en betydande ökad odling, måste ett samarbete ske mellan växtodlingsföretag (såsom växtförädling för nya sorter och ökad avkastning), forskningsinstitutioner, rådgivare och lantbrukare. Dessutom behövs politiskt stöd. För att inte misslyckas med att öka produktionen av proteingrödor i EU anser gruppen att det krävs nytänkande.

Kontaktinformation