Hur mycket fisk finns det?

Senast ändrad: 16 maj 2016
fångstmini.jpg

Antalet fiskar som kan fiskas upp begränsas av skillnaden mellan hur många fiskar som föds och hur många som dör av naturliga orsaker. Mängden fisk, räknat i vikt, beror också på hur mycket varje fisk växer. Om fångsten är större än skillnaden mellan tillskottet av ungfisk och naturlig dödlighet minskar beståndet, och fisket kan då inte bedrivas varaktigt.

Skattningarna av hur stort ett bestånd är och hur stor dödlighet som fisket orsakar ("fiskeridödlighet") görs ofta med hjälp av så kallade kohortmodeller. Dessa modeller utgår från fångstmängd av olika årsklasser ("kohorter") under det gångna året, samt en skattning av hur stor fiskeridödligheten då var, och beräknar hur stora årsklasserna var föregående år. Därefter dras det årets fångstmängder ifrån årsklasserna, och man får en skattning av hur stora årsklasserna var året dessförinnan. På detta vis beräknas årsklassernas storlek bakåt i tiden, och man får en skattning av hur stort beståndet är och har varit.

Olika typer av information

Till dessa skattningar behövs uppgifter om det totala antalet fångade fiskar per åldersgrupp, medelvikt per ålder, samt grad av könsmognad per åldersgrupp. Det behövs också ytterligare information för att beräkna fiskeridödligheten för det senaste år för vilket fångstdata finns.


Sådana kalibreringsdata utgörs av mängdindex från olika typer av fiskerioberoende undersökningar, som till exempel trålningar eller ekolodningar med forskningsfartyg, eller andra standardiserade provfisken. När datakvaliteten är tillräckligt god så kan uppgifter om fångst per åldersgrupp och fiskeansträngning från det kommersiella fisket användas. Kohortmodellerna kräver också uppgifter om den dödlighet som fisken utsätts för av andra orsaker än fisket. Omfattande analyser av maginnehållet i rovfiskar i Östersjön och Nordsjön har gett uppskattningar om dödlighet orsakad av rovfisk i dessa vatten.

Kohortmodeller

Kohortmodeller utgår ifrån att den huvudsakliga orsaken till dödlighet i det skattade beståndet orsakas av det fiske som man har fångstdata ifrån. Så är inte fallet för en del av de arter som fångas i mindre mängd i yrkesfisket. För arter där den naturliga dödligheten är stor (och variabel) jämfört med fiskeridödligheten, eller där tillförlitliga uppgifter om fiskeridödligheten saknas, som till exempel för arter som tas i stor utsträckning inom fritidsfisket, kan inte traditionella kohortmodeller användas för att skatta beståndens storlek.

Förändringar

Istället beräknas olika typer av index av beståndets tillstånd och hur hårt exploaterat det är, såsom mängdindex från till exempel standardiserade provfisken längs kusten eller trålningar i de stora sjöarna, och andra mått såsom andel ungfisk, ålder-, köns- och storlekssammansättning. Indikatorerna beräknas för en följd av år, och eventuella trender i dem kan visa på förändringar i till exempel rekryteringsförmåga och om beståndet är känsligt för exploatering.


Kontaktinformation

Ann-Britt Florin, forskare
Institutionen för akvatiska resurser, Kustlaboratoriet, SLU
ann-britt.florin@slu.se, 010-478 41 22

Sidansvarig: anna.lingman@slu.se