Provfiske i sjöar - resultat och publikationer

Senast ändrad: 18 maj 2016
184449 provfiske Pahajärvi_ Anders Kinnerbäck.jpg

Här kan du hitta mer information om provfisken i sjöar uppdelat på år, vattendistrikt eller sjö.

sjoprovfiske_AllaV_216px.gif

Resultat från provfisken i olika vattendistrikt

För resultat från specifika sjöar väljer du det vattendistrikt du är intresserad av.

Provfiske och hydroakustik i Vänern

Vänern är med sina 5 620 kvadratkilometer Sveriges och EU:s största sjö. Medeldjupet är 27 meter och sjöns största djup är 106 meter. Tillrinningsområdet utgör 10 % av Sveriges yta.

Vänern avvattnas i Vänersborgsviken via Göta älv som mynnar i Kattegatt. Medelvattenflödet till havet är cirka 570 m³/s eller 18 000 miljoner m³/år.

I Vänern fiskas bland annat lax, öring, gös, siklöja och signalkräfta kommersiellt. Så kallad ”land-locked” lax som leker i Gullspångsälven och insjööring är viktiga arter i fritidsfisket i Vänern.

För att få en bild av fisksamhället i den fria vattenmassan och de pelagiska arterna bedriver institutionen för akvatiska resurser årligen hydroakustik i sjön. Även traditionella metoder som nätprovfiske används för att bedöma fisksamhället i Vänern.

SLU Aqua bidrar årligen till Vänerns Vattenvårdsförbunds årsrapport.

Kontaktperson: Sara Bergek, Sötvattenslaboratoriet.

Provfiske och hydroakustik i Vättern

Vättern är Europas femte och Sveriges näst största sjö. Vätterns yta är 1 886 km². Sjön innehåller ett stort antal av så kallade glacialrelikter, olika arktiska arter som koloniserade Vätternsänkan när inlandsisen lämnade området.

Under 2000-talet ökade beståndet av signalkräfta kraftigt. För närvarande är signalkräftan den viktigaste arten i det kommersiella fisket. Även storröding, öring, sik, lake och abborre fiskas i Vättern.

Vätterns ekosystem förändras

Vättern rinner ut genom Motala Ström som så småningom mynnar i Bråviken i Östersjön. Utbyggnaden av Motala Ström utrotade den mycket storvuxna stam av nedströmslekande öring som tidigare funnits i Vättern, och även det lokala harrbeståndet i Motala Ström utplånades. Inplanteringar av två främmande arter – Gullspångslax och signalkräfta kan förändra förutsättningarna för Vätterns ekosystem, med konsekvenser för ursprunglig fisk och traditionellt fiske. Läs mer i Finfo 2011:7.

För att få en bild av fisksamhället i den fria vattenmassan och de pelagiska arterna bedrivs varje år hydroakustik. Även traditionella metoder som nätprovfiske används för att bedöma fisksamhället.

SLU Aqua bidrar årligen till Vätternvårdsförbundets årsskrift.

Fredningsområden i Vättern

Sommaren 2005 införde dåvarande Fiskeriverket totalfredning av tre större områden i Vättern motsvarande ca 15 % av sjöns totala yta. Effekterna av fredningsområden för röding och sik studeras i projektet ”Fredningsområden”.

Kontaktperson: Sara Bergek, Sötvattenslaboratoriet.

Provfiske och hydroakustik i Mälaren

Mälaren är den tredje största av Sveriges sjöar och uppdelad på ett större antal skilda huvudbassänger med sinsemellan olika förhållanden och förutsättningar för fisk. Mälarens totala sjöyta är 1 090 kvadratkilometer.

De östra delarna av sjön har långsträckta fjärdar med djup överstigande 40 meter medan de västra delarna är grundare och mer näringsrika. Mälaren är relativt grund med ett medeldjup på 12,8 meter. Drygt en femtedel av sjön är mindre än tre meter djup. Sjön mynnar i Norrström som har en medelvattenföring på drygt 160 kubikmeter per sekund.

Tillrinningsområdet tillhör de mest tätt bebodda i Sverige och är följaktligen starkt påverkat av närheten till städer och människor. I framtiden ska vattenregleringen för Mälaren ändras, med målet att undvika översvämningar till följd av klimatförändringar samt att åstadkomma en mer naturlig vattenföring i och med högre vattenstånd på våren än i nuläget.

För att följa fisksamhällena i Mälaren används både hydroakustik och nätprovfiske. SLU Aqua har bidragit till rapporten om Mälarens tillståndsutveckling utgiven av Mälarens Vattenvårdsförbund. Gösen är den största ekonomiska och ekologiska viktiga resursen. I projektet ”Bestånds- och ekosystemanalys” utvecklas arbetssätt och metoder för att bedriva uppföljning och analys av kommersiellt utnyttjade fiskebestånd.

Kontaktperson: Ulrika Beier, Sötvattenslaboratoriet

Provfiske i Hjälmaren

Hjälmaren är Sveriges fjärde största sjö med en storlek på 484 kvadratkilometer och ett medeldjup på sex meter. I kombination med relativt höga halter av närsalter (fosfor och kväve) och att sjöns grunda vattenmassor värms relativt snabbt har Hjälmaren en hög fiskproduktion. Fiskfaunans sammansättning domineras av gers, mört, björkna, braxen, gös, abborre och ett rikt bestånd av nors. De viktigaste arterna för fisket i Hjälmaren är för närvarande gös och signalkräfta.

Signalkräfta Foto: eva Kylberg

Signalkräfta. Foto: Eva Kylberg.
2001 infördes ändrat minimimått på gös och redskapsregler i Hjälmaren vilket studeras i projektet ”Bestånds- och ekosystemanalys”. Nätprovfiske är den dominerande provfiskemetoden i sjön.
Kontaktperson: Ulrika Beier, Sötvattenslaboratoriet.

Provfiske i Storsjön

Storsjön är med sina 464 kvadratkilometer Sveriges femte största sjö med ett medeldjup på 17 m. Sjön är en del av Indalsälvens vattensystem och Sveriges fjärde största regleringsmagasin.

Effekterna av regleringen uppmärksammades tidigt och man har försökt stärka produktionen i det pelagiska systemet genom utsättningar av olika fiskar och näringsdjur. Även kanadaröding har satts ut (1962) som kompensation för det minskande beståndet av inhemsk röding.

Storsjön är näringsfattig med ganska lite fisk och relativt få fiskarter (ca 15 st). De vanligaste av sjöns ursprungliga arter är sik, abborre, öring, harr, lake och gädda. Den införda norsen (1977) är idag en av sjöns vanligaste fiskar.

Storsjön

Storsjön. Foto: Thomas Axenrot.

För att få en aktuell bild av Storsjöns fiskfauna och följa sjöns utveckling genomförde Sötvattenslaboratoriet år 2011 nätprovfisken och hydroakustiska undersökningar med trålning. Läs mer i Aqua reports 2013:6.

Kontaktperson: Thomas Axenrot, Sötvattenslaboratoriet.

Hydroakustik

De pelagiska fiskbestånden i de stora sjöarna övervakas med hjälp av hydroakustik och trålning. Datainsamling sker årligen i Vänern, Vättern och Mälaren, emedan Hjälmaren och Storsjön besöks med några års mellanrum.

Hydroakustisk teknik ger möjlighet att undersöka stora vattenvolymer med jämförelsevis liten mängd provtagen fisk. Ekolodning lämpar sig därför särskilt för marina miljöer, kustvatten och stora sjöar.

Simblåsan reflekterar ljud från ekolodet

Det är huvudsakligen simblåsan på en fisk som reflekterar ljud från ekolodet. Simblåsans storlek och form skiljer sig mellan arter och med individuell storlek vilket leder till att ljud reflekteras på olika sätt. Fisk utan simblåsa ger svaga ekon. Av dessa anledningar behöver hydroakustiska data kompletteras med information om artsammansättning och storleksfördelning hos det fisksamhälle som studeras för att beräkna fisktäthet och biomassa.

Datainsamling med hjälp av hydroakustik omfattar vattenvolymen från några meter under ytan till ett par decimeter över botten. Den ”blinda zonen” omedelbart under ytan kan övervakas med alternativ hydroakustisk teknik, som till exempel horisontell ekolodning. Man kan också placera utrustningen djupare och ”titta uppåt” mot ytan.

I sjöar, under viss tid på året, uppehåller sig en betydande andel av fisken i det varmare vattnet nära ytan. I djupa sjöar kan bottenområdet studeras med högre upplösning om ekolodssvängaren placeras djupare, närmare botten. Sötvattenslaboratoriet (SLU) genomför ca 40 tråldrag à 20 minuter per år för att täcka behovet av  biologisk information för 230-250 km3, beroende på hur många sjöar som besöks ett visst år.

Europeisk standard på gång

En europeisk standard för beståndsskattning av fisk med hjälp av hydroakustik i sötvatten utarbetas inom CEN. I Nordamerika finns motsvarande i bruk sedan 2009.

Kontaktperson: Thomas Axenrot, Sötvattenslaboratoriet


Kontaktinformation

Malin Hällbom, fiskeriassistent, 
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, Enheten för stora sjöar, SLU
malin.hallbom@slu.se, 010-478 42 51

Thomas Axenrot, forskare,
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, Enheten för stora sjöar, SLU
thomas.axenrot@slu.se, 010-478 42 13

Sara Bergek, avdelningschef
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, SLU
sara.bergek@slu.se, 010- 478 41 14

Magnus Dahlberg, forskningsassistent
Institutionen för akvatiska resurser, Sötvattenslaboratoriet, Enheten för stora sjöar, SLU
magnus.dahlberg@slu.se, 010-478 42 22

Sidansvarig: anders.i.jonsson@slu.se