Skorpbrytning

Projektansvarig: Tomas Rydberg, Inst för mark och miljö, SLU
Kontakt: Åsa Myrbeck, Inst för mark och miljö, SLU

I den ekologiska odlingen är man till stor del beroende av mekanisk ogräsbekämpning. Samtidigt är en central fråga på ekologiska gårdar hur kvävebehovet ska täckas.

Vid skorpbrytning åstadkoms en ytlig bearbetning (ca 2-3 cm djup) som troligen orsakar en betydande kvävemineralisering. Ytlaget innehåller vanligen en högre andel organiskt material än den övriga markprofilen och detta skikt har därför en stor mineraliseringspotential. Ytterligare en faktor som styrker teorin att mineraliseringen efter en bearbetning under växtsäsongen är betydande är den höga medeltemperatur som hör försommaren till. Att en bearbetning utförs då grödan är i ett snabbt växande stadie medför att det mineraliserade kvävet kan utnyttjas optimalt till skillnad från det kväve som mineraliseras under höst och vinter. Man kan också vänta sig att få en positiv effekt av skorpbrytningen på bestockningen.

Målet med detta projekt är att undersöka vilken effekt en skorpbrytning på våren i höstsäd kan ha på ogräs, kvävemineralisering och bestockning. Projektet startade 2003.