Vallfoder

Senast ändrad: 11 december 2018
Käringtand05.gif

Tanniner för ökad kväveeffektivitet i ekologisk mjölkproduktion

Projektansvarig: Torsten Eriksson, Institutionen för Husdjurens utfodring och vård, SLU

Krav på 100% ekologiskt foder innebär en stor utmaning för den ekologiska mjölkproduktionen. Det gäller speciellt proteinförsörjningen, eftersom klimatet gör att proteingrödor som t.ex. sojabönor eller solrosor inte kan odlas med framgång hos oss. En långsiktig ekologisk produktion måste innebära att foderförsörjningen till övervägande del ska vara baserad på fodermedel från närområdet. Import av ekologiska proteinfodermedel är inte långsiktigt försvarbar. En avgörande faktor kommer här att vara möjligheterna att utnyttja näringsrikt, hemmaodlat vallfoder.

Vallfoder med stort inslag av baljväxter, röd- och vitklöver samt lusern, är basen i de flesta foderstater på ekologiska mjölkgårdar idag. Baljväxternas luftkvävefixering gör att skördarna blir goda utan hjälp av mineralgödsel. De har också ett högt råproteininnehåll som borde kunna stå för det mesta av kornas proteinbehov.

Målsättningen med projektet är att undersöka om en foderstat med ensilage av svenskodlad käringtand kan förbättra mjölkkors proteinförsörjning och kväveeffektivitet.

Blandvall med käringtand och rajgräs respektive vitklöver och rajgräs ensileras och används i ett utfodringsförsök med mjölkkor i tidig laktation.

  • Förutom mjölkproduktionen kommer kvävemängder avgivna med träck och urin att mätas.
  • Mikrobproteinproduktionen uppskattas genom analys av allantoin i urinen och totala puriner i våminnehåll.
  • Andra kväveföreningar som peptider, aminosyror och ammoniak mäts också i våmmen för kartlägga graden av proteinnedbrytning.

Detta upplägg ger möjlighet till en detaljerad studie av kvävets fördelning på mjölk, gödsel och urin samt skattning av skillnader i mikrobproteinproduktion, trots ett begränsat djurantal.

Fakta:

Det är svårt att få ett bra utnyttjande av baljväxters råprotein hos idisslare, eftersom det i regel bryts ned mycket snabbt till ammoniak i våmmen för att tas upp i blodet och utsöndras med urinen. En långsammare nedbrytning skulle göra att våmnedbrutet protein till större del skulle hinna byggas in i mikrobprotein och en större del onedbrutet foderprotein skulle lämna våmmen och tas upp i tunntarmen. Vissa baljväxter, som käringtand och esparsett, innehåller kondenserade tanniner som binder till proteiner och minskar proteinnedbrytningen i våmmen. Protein-tannin-komplexet löses upp i det lägre pH som finns i löpmagen och proteinet kan absorberas i tunntarmen. Tanninhalten i svenskodlad käringtand är relativt låg, men tidigare försök har visat att den är tillräcklig för att minska proteinnedbrytningen in vitro.

Sidansvarig: Ullalena.Bostrom@slu.se