Kvävestrategier

Senast ändrad: 09 mars 2021

För produktion av höstvete med hög proteinhalt

Projektansvarig: Lena Engström, institutionen för mark och miljö, SLU Skara.

Projektgrupp: Sofia Delin, institutionen för mark och miljö, SLU; Ann‐Charlotte Wallenhammar och Per Ståhl, Hushållningssällskapet HS Konsult AB, Örebro.

I referensgrupp: Henrik Nätterlund, Hushållningssällskapet Örebro.

Målet med studien är att ta fram gödslingsstrategier för olika organiska gödselmedel så att proteinhalten kan höjas i ekologiskt kvalitetsvete utan ökade kväveförluster.

Låga proteinhalter i ekologiskt vete har länge varit ett faktum, och halter så låga som 8% är inte ovanligt. Detta är ett problem för ekoodlare med spannmålsodling, som ofta är beroende av att köpa in dyr ekologisk gödsel som köttmjölspellets. En högre proteinhalt, helst 12%, kräver att kväve finns tillgängligt i senare utvecklingsstadier (GS37-50) t.ex genom en delad giva och därmed senare spridning av gödseln med en andra giva. Risken finns att om kvävet inte blir tillgängligt i tid före avslutat kväveupptag att proteinet blir lågt och man får kväveförluster till miljön.

I ett trefaktoriellt försök (i 2x2 m stora försöksrutor) per år under tre år undersöks optimal tidpunkt för en kompletteringsgiva med sex olika gödselmedel:

  • rötrest,
  • vinass,
  • rötrest-hönsgödselblandning,
  • hönsgödsel,
  • köttmjölspellets och
  • mineralgödsel,

vid fyra spridningstidpunkter samt med och utan bevattning. År 2-3 utförs kompletterande fältförsök med större rutor för att studera utvalda strategier med riktiga maskiner på platser som är representativa för ekologisk spannmålsodling.

Fakta:

En ökad merbetalning för proteinhalter över 10,5% i ekologiskt höstvete (2019 var det ca 50 öre/kg i skillnad mot fodervete) gör att det blir mer intressant att anpassa kvävegödsling och val av förfrukter så att kväve räcker både till skörd och högre proteinhalt. 

Sidansvarig: Ullalena.Bostrom@slu.se