För produktion av höstvete med hög proteinhalt
Projektansvarig: Lena Engström, institutionen för mark och miljö, SLU Skara.
Projektgrupp: Sofia Delin, institutionen för mark och miljö, SLU; Ann‐Charlotte Wallenhammar och Per Ståhl, Hushållningssällskapet HS Konsult AB, Örebro.
I referensgrupp: Henrik Nätterlund, Hushållningssällskapet Örebro.
Målet med studien är att ta fram gödslingsstrategier för olika organiska gödselmedel så att proteinhalten kan höjas i ekologiskt kvalitetsvete utan ökade kväveförluster.
Låga proteinhalter i ekologiskt vete har länge varit ett faktum, och halter så låga som 8% är inte ovanligt. Detta är ett problem för ekoodlare med spannmålsodling, som ofta är beroende av att köpa in dyr ekologisk gödsel som köttmjölspellets. En högre proteinhalt, helst 12%, kräver att kväve finns tillgängligt i senare utvecklingsstadier (GS37-50) t.ex genom en delad giva och därmed senare spridning av gödseln med en andra giva. Risken finns att om kvävet inte blir tillgängligt i tid före avslutat kväveupptag att proteinet blir lågt och man får kväveförluster till miljön.
I ett trefaktoriellt försök (i 2x2 m stora försöksrutor) per år under tre år undersöks optimal tidpunkt för en kompletteringsgiva med sex olika gödselmedel:
vid fyra spridningstidpunkter samt med och utan bevattning. År 2-3 utförs kompletterande fältförsök med större rutor för att studera utvalda strategier med riktiga maskiner på platser som är representativa för ekologisk spannmålsodling.
En ökad merbetalning för proteinhalter över 10,5% i ekologiskt höstvete (2019 var det ca 50 öre/kg i skillnad mot fodervete) gör att det blir mer intressant att anpassa kvävegödsling och val av förfrukter så att kväve räcker både till skörd och högre proteinhalt.