Bättre näringsvärde av vallfoder till mjölk- och köttproduktion

Senast ändrad: 11 december 2018
Spörndly förtorkning 2008_s.JPG

Hur protein- och fettsyrafraktionerna förändras under förtorkning av vallfoder och beskrivning av olika kvaliteter

Projektansvarig: Rolf Spörndly, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU

Projektgrupp: Torsten Eriksson och Martin Knícky, Institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU.

Vallfoder är den gröda som odlas till den största arealen i Sverige. Av jordbruksmarken är 49 % vallfoder (16 % bete och 33 % slåttervall). Det är det största fodermedlet i foderstaten till djur i mjölk-, nötkötts-, får- och getproduktionen samt till hästar.

Vid ensilering slår man först grödan och låter den torka (förtorkning) från ca 20 % ts till 30-60 % ts. Därefter bärgas grödan och packas i lufttäta silor som kan vara av olika utförande. Ensilage i tornsilo, plansilo, rundbalar eller slang förekommer i Sverige.

Förtorkningen kan ta allt ifrån några timmar till flera dagar beroende på vädret och vilken metod man använt vid slåttern. Olika metoder att behandla den nyslagna grödan kan skynda på förtorkningsförloppet. Själva den mekaniska bearbetningen kan också antas ha effekt på vilken grad av nedbrytning som sker i grödan på slag och under ensileringsprocessen.

Denna studie syftar till att på ett systematiskt sätt kartlägga hur protein- och fettsyrafraktionerna förändras under förtorkningen och att kunna beskriva olika kvaliteter. Detta är en förutsättning för den fortsatta tekniska utvecklingen av skördesystem som bevarar kvaliteten under konserveringen av vallfoder.

Det första året ska effekten av förtorkningstiden och ts-halten studeras i rena rödklöver- och timotejbestånd efter schemat nedan.

Det andra året fortsätter studien med färre variabler men där växtmaterialet utökas med:

  • vitklöver
  • käringtand
  • esparsett
  • ängssvingel
  • rajgräs
Fakta:

Vid ensilering utsätts näringsämnen som protein- och fettsyrafraktionerna för förändringar som till viss del sätter ned dess kvalitet. Proteinfraktionen utsätts för enzymatisk nedbrytning som resulterar i att den omvandlas till enklare kväveföreningar. Fettsyrafraktionen förändras på ett sätt som återverkar på köttet. Man har visat att kött från djur som betat håller en för människor mer positiv fettsyrasammansättning än djur som utfodrats på stall.

Sidansvarig: Ullalena.Bostrom@slu.se