Kontaktinformation
SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv
This page is not available in the requested language. Please click to close this dialogue box.
Denna sida finns inte på det önskade språket. Klicka för att stänga denna ruta.
Naturvägledning handlar om att bidra till att besökaren utvecklar sin egen relation till naturen och kulturlandskapet. Naturvägledningens mål kännetecknas av en kombination av lärande och positiva upplevelser hos deltagaren samt stimulans av besökarens tänkande. Naturvägledning har ett budskap och syftar alltid till att i viss mån påverka deltagarens attityder och/eller beteenden. Naturvägledning är mer kommunikation än information.
Naturvägledare underlättar för människor att uppleva och utveckla sin känsla för och kunskap om naturen och kulturlandskapet. De kan kommunicera med besökare direkt, t ex genom guidning. Naturvägledare kan också kommunicera med besökare genom obemannad naturvägledning som skyltar, mobilappar eller audioguider. En naturvägledare kan dela med sig av sin kunskap om platsen men även underlätta kommunikationen mellan besökare om platsen.
Anmäl dig till CNV:s nätverk genom att skicka ett epostmeddelande till cnv@slu.se.
Gå med i CNV:s nätverk och få vårt nyhetsmail och nyhetsbrev Naturvägledaren genom att skicka e-post till cnv@slu.se.
Teman på senaste numren av Naturvägledaren:
CNV:s kunskapsbank för naturvägledare - öppen dygnet runt
Erfarenhetsutbyte Sverige-Minnesota
SLU Centrum för naturvägledning, CNV
Besök: Ulls väg 27, 756 51 UPPSALA
Post: SLU Centrum för naturvägledning CNV, Box 7012, 750 07 UPPSALA
Fakturor: SLU Fakturamottagning, Box 7090, 750 07 UPPSALA Obs! Ange beställarreferens (595 + 3 bokstäver).
E-post: cnv@slu.se
Telefon: vxl: 018 - 67 10 00 Fax: 018 - 67 35 12
"Tänk dig att du är bortadopterad från Afrika som barn, du har bott i Sverige sedan dess. Nu ska din bror äntligen komma och hälsa på från Afrika, och du vill förstås berätta om allt vackert i Sverige, visa upp det finaste som finns. Utgå ifrån att du har en hedersgäst, inte att du ska lära någon något. Om du har den känslan när du bjuder in till en aktivitet i naturen, då blir det bra", säger Zahra Bayati från Friluftsfrämjandet.
- Tänk dig att du är bortadopterad från Afrika som barn, du har bott i Sverige sedan dess. Du kan mycket om Sverige och om naturen här. Nu ska din bror äntligen komma och hälsa på från Afrika, och du vill förstås berätta om allt vackert i Sverige, visa upp det finaste som finns. Utgå ifrån att du har en hedersgäst, inte att du ska lära någon något. Om du har den känslan när du bjuder in till en aktivitet i naturen, då blir det bra, säger Zahra Bayati.
Zahra är verksam i invandrartäta områden i Göteborg. Hon har bott i Sverige i 22 år, varit ledare i Friluftsfrämjandet i 17 år och ledamot av Friluftsrådet. Under den första tiden i Sverige, när hon inte fick något jobb var det tufft. Det var svårt att känna sig delaktig och behövd i det svenska samhället trots all utbildning och brinnande vilja. Friluftsledarskapet blev en fristad för att utveckla en social identitet.
- Om inget annat är jag mulleledare åtminstone– ingen kan ta det ifrån mig!
Zahra har fortfarande mycket nytta av sitt arbete som friluftsledare i sin utveckling. Hon vill inte använda ordet naturvägledare, det ger associationer till att deltagarna är okunniga och inte vet något alls om naturen och dess skönhet eller värde. Och sådana har hon aldrig stött på - alla har något att bidra med.
- Tillsammans utvecklar vi ny kunskap. Jag har utvecklats mycket av att vara friluftsledare, jag växer med de människomöten jag har. Jag har nog själv haft mer nytta än vad deltagarna har haft faktiskt. Andra har väglett mig! säger Zahra.
Det återstår mycket arbete för ett inkluderande friluftsliv, tycker Zahra. Det finns mycket goda intentioner, men det mesta är väldigt missionerande. Det handlar fortfarande om postkoloniala strukturer: man tror att man vet saker om naturen som man måste berätta för de ovetande.
- Helvetets väg asfalteras av välvilja. Men det finns mycket mer än den smala väg vi i Sverige har slagit in på.
Det gäller att kliva ner från de höga hästarna, menar hon. Att propagera för hur bra naturen är kan vara mycket nedvärderande. Istället kan man använda de berättelser, erfarenheter och minnen som finns i gruppen.
- Det mest spännande är att vi har olika upplevelser, om vi hade gått i samma natur allihop hade det inte varit så intressant. Som ledare vet du något om naturen, den är något bekant för dig men kanske något nytt för den andre. Om du ger utrymme för den andres berättelser får du också lära dig något, det blir mycket dynamiskt och deltagarna känner sig hemma och kommer tillbaka.
Det är inte alltid lätt och man gör sina misstag, Zahra kan bli arg på sig själv ibland för att hon hamnar i samma fälla som hon varnar för. Men det är bara att öva sig, säger hon. Att göra fel och göra det bättre nästa gång. En drivkraft är att man har roligare när man lyckas ge utrymme för olika perspektiv.
SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv