Naturvägledning i LONA-satsningar

Senast ändrad: 16 september 2020
Logga LONA.

Den lokala naturvårdsatsningen LONA är statens satsning för att stimulera kommunerna att utveckla lokala naturvårdsprojekt i samverkan med lokala aktörer. Naturvårdsverket fördelar bidraget till länen och samordnar satsningen.

Planera för naturvägledning i LONA-projekt

CNV har Naturvårdsverkets uppdrag att stödja kommunernas, inklusive samarbetspartners, planering av naturvägledning som ett verktyg i naturvårds-, tillgänglighets- och friluftslivsarbetet. Om ni planerar LONA-projekt som har fokus på naturvägledning kan CNV vara ert bollplank i arbetet med att ta fram ansökan. CNV kan svara på frågor kring naturvägledning i alla dess former (naturstigar, guidning, utställningar med mera). Välkommen att höra av dig!

Bästa sättet att nå CNV är att skicka e-post till CNV (cnv@slu.se) med en beskrivning av projektet och era frågor.

LONA-projekt viktigt för tätortsnära satsningar

I en undersökning som CNV gjorde 2018 på uppdrag av Naturvårdsverket, framkom det att det lokala naturvårdsstödet är avgörande för flera kommuner att genomföra naturvägledning i tätortsnära natur. 

Samarbeten har kunnat starta tack vare projekten. Både internt mellan avdelningar på en kommun och externt med andra lokala och regionala organisationer. 

Flera kommuner har sökt LONA-bidrag för att ta fram lokala natur- och friluftsprogram.  

Goda exempel

Det finns många goda exempel på naturvägledning i LONA-projekt. Här har vi samlat några. Låt dig inspireras!

Elias Fries naturarv i Hylte – Vad hände sedan?

”Ikväll ska jag slå ängen vid Hembygdsgården – den är en av mina personliga guldkorn i naturen i Hylte” säger Bo Tengnäs. Bo var en av de drivande krafterna i det LONA-projekt som kom till för att tillgängliggöra naturen och berättelserna om botanisten Elias Fries i Hylte. CNV skrev om projektet för 10 år sedan. Nu har vi återvänt och ställt frågan. Vad hände sedan?

Målen för projektet var att med hjälp av LONA och annan finansiering ordna ett besökscentrum med information om socknens historia och natur, och att lyfta fram och skylta upp andra små sevärdheter i byn. Man ville också uppgradera vandringsleden Gula Spåret med bättre och fler skyltar och lägga spänger över blöta partier. Dessutom ville projektgruppen ta fram ett självstudiematerial om Femsjös flora på temat "Bli botanist" där man kunde hitta växtplatser för olika växter med hjälp av GPS. En hemsida skulle också riggas - fast detta låg utanför projektfinansieringen

- Vi lyckades genomföra vad vi hade tänkt! säger Bo.

Flaggskeppet blev den åttakantiga informationsbyggnaden i byns centrum med 14 stora skyltar om natur, historia, nutid och Elias Fries, botanisten som beskrev bygdens växt- och djurliv på 1700-talet. I mitten av byggnaden placerades strategiskt en grillplats.

Åttkantig informationsbyggnad Hylte_Bo Tengnäs.JPG

Bilden visar besökscentrumet med information om Hylte och dess sevärdheter. Foto: Bo Tengnäs

- Det är roligt att kunna berätta att allt vi gjorde då lever än och utnyttjas väl.

Alla skyltar finns kvar och är efter tolv år fortfarande i gott skick. De gjordes tekniskt väl från början berättar Bo. Med armerad plast av en firma i Blekinge som i många år gjorde reservatsskyltar. Informationsplatsen och Gula Spåret lever också. Efter alla år i regn och rusk började spängerna ge vika, men nya spänger har just lagts ut med stöd från från Stiftets skogsförvaltning och från Länsstyrelsens bygdemedel.

Hemsidan tog lång tid att utveckla men finns nu med mycket material, inklusive de 14 stora skyltarna (på svenska, tyska och engelska) och det digitalt baserade materialet ”Bli Botanist” som inte fanns från början men som nu anpassats för att funka både på smartphone och dator.

- Successivt har vi kunnat lägga ut mer där på hemsidan, som till exempel en torpinventering från 1950-talet med senare uppdateringar. Släktforskare och andra hittar till den.

Hur viktig var LONA-finansieringen för att allt detta hände?

LONA-finansieringen var avgörande, säger Bo. De egna resurserna i bygden var magra, men då projektet kunde drivas parallellt med ett EU-projekt som handlade om utveckling av småskalig turism fanns plötsligt möjligheterna. Hylte kommun var en av fyra partners tillsammans med bland annat Norge och England vilket också gav möjlighet till utbyte av idéer, språkgranskning av texter på engelska med mera.

- Utöver det fick vi små bidrag från lokala aktörer i näringslivet och kyrkan. Utan dessa hade vi inte kunnat bygga och greja för det kostade ju långt mer än vad vi hade själva. Egen insats var ideellt arbete och lite finanser. Alla de finansiella delarna var nödvändiga, säger Bo.

För bygden betyder det att det nu finns en slags hembygdsbok om socknen fast den presenteras utomhus och på nätet. Den är tillgänglig för alla och alltid, på tre språk. Det är förstås också en attraktion för turistföretagare i bygden. Av dessa är det ganska få som driver större verksamhet, men många som hyr ut stugor som komplement till annan verksamhet, ofta i de gröna näringarna. De och deras besökare uppskattar utställningen. Det löste också problemet i kyrkbyn med att folk kom och sökte information om Elias Fries utan att hitta någon som kunde hjälpa till.

Getrams2.JPG

På bilden syns getrams. När Elias Fries som 16-åring 1810 inventerade Femsjös flora noterade han getrams på två platser. En av platserna var ängen vid nuvarande hembygdsstugan. 210 år senare växer getrams fortfarande på dessa två ställen, och enbart på dessa ställen i socknen.

Hur tror du att det går i framtiden?

- Den lokala stiftelsen "Femsjö Skola" ger viss finansiell struktur och Hembygdsföreningen samlar ett antal intresserade sockenbor. Kanske finns därför inga omedelbara hot mot verksamheten även om avfolkning och minskande engagemang för kollektiva arv ligger i tidens trend. En naturskola drivs ibland i kyrkbyn men skolorna har svårt att finansiera resan dit. Men vi får väl säga "so far so good" och förhoppningsvis finns kraften kvar även om 10, 20- och 30 år. Ni är välkomna tillbaks igen om 10 år!, avslutar Bo.

Text: Eva Sandberg, CNV.

Vad hände sen? Skolskogar i Göteborg blev stor satsning på utomhusbaserat lärande

För femton år sedan sökte Göteborgs stad LONA-medel och påbörjade ett arbete för att tillgängliggöra Göteborgs natur för skolan. Idag finns tematiska utomhusklassrum, skolskogar, utställningar och en kunskapsbank med övningar på webben till stöd för skolans arbete. Anette Wigeborn Bergström anställdes som naturpedagog och har sedan dess genom strategiska samarbeten byggt en infrastruktur för utomhusbaserat lärande i Göteborgs grönområden och ett stort nätverk av pedagoger.

- LONA-bidragen har oerhört stor betydelse för att kunna utveckla naturvägledning och utomhuspedagogik, säger Anette Wigeborn Bergström.

LONA-projektet om skolskogar i Göteborg som CNV tidigare skrivit om blev början på en lång satsning på pedagogik och tillgängliggörande av stadens natur.

- Idag har vi ungefär 60 uteklassrum spridda över hela Göteborg. Där finns fem sittstockar och ibland en eldplats. Uteklassrummen är ett komplement till det vanliga klassrummet, berättar Anette.

 Uteklassrum vid Askimbadet

Uteklassrum vid Askimbadet. Foto Anette Wigeborn Bergstsröm

Varje uteklassrum delas av flera skolor och förskolor i närområdet. Alla anställda i Göteborgs stad kan hitta information om var de finns på den interna webben. Uteklassrummen, som har skogen, havet, sjön och parken som teman, är mycket uppskattade och viktiga för skolorna och förskolorna.

En större satsning har gjorts på marin pedagogik. Staden har startat och byggt ett pedagogiskt center på Askimsbadet. Skolor, förskolor och föreningar kan boka in sig och får då tillgång till lektionssal, kök, toalett och material att använda för att undersöka och jobba med havet som tema. Pedagogerna jobbar självständigt med sina klasser men staden ordnar kontinuerligt marinpedagogiska utbildningsdagar. I anslutning till det marina centret finns ett utställningsrum med information om livet i havet på västkusten - om alger, snäckor, musslor, ålgräsängar, skräp i havet och invasiva arter. Nytt för i år är en utställning om hajar på västkusten.

 – Vi har också 30 skolskogar där man ska kunna fördjupa sig mer i olika ämnen. Här får eleverna också lära sig om allemansrätten och vad man får och inte får göra i naturen.

 Väg in till en magisk skog.

En grusväg leder in till en magisk skog. Foto: Anette Wigeborn Bergström

Anette arrangerar regelbundet tematiska utbildningsdagar för lärare och pedagoger. Här samarbetar hon med ett brett nätverk av pedagoger från museer och andra institutioner. Teman som undervisning om fjärilar, pollinerande insekter och att använda alla sinnen i naturen har delvis finansierats genom nya LONA-projekt.

Planerna på att skapa en webbsida för anställda i Göteborgs stad med utomhuspedagogiska lektionstips har också förverkligats och är gemensam för alla förvaltningar som jobbar med miljöpedagogik. Vissa samarbetsparter som Botaniska trädgården i Göteborg har lagt ut övningar på sina sidor som kan nås av alla intresserade.

Göteborgs stad jobbar också med information om de naturområden och parker som staden förvaltar. För några av områdena har särskilda pedagogiska broschyrer tagits fram. De ger förslag på en tur längs en naturslinga eller vandringsled och pedagogiska tips att arbeta med längs vägen. I vissa områden har man också satsat på skyltning och naturstigar. Till exempel när man vill förklara hur och varför ett område sköts. Kommunen ordnar också utbildningstillfällen för nyanlända om allemansrätten, vad som är speciellt för Sveriges natur, farliga djur och växter och annat som är viktigt att känna till.

- Jag har jobbat med så mycket under alla de här åren men det som har varit viktigast är samarbeten och att bygga upp ett nätverk av goda pedagoger från museer, institutioner, parker med mera. Jag själv har fungerat som koordinator - försökt söka pengar för projekt och hålla mig ajour med vad som händer. De nationella nätverk inom marin och limnisk pedagogik som bildats är ett bra forum för kunskapsutbyten där det också ordnas seminarier, säger Anette.

En svårighet i skolans värld är att personalen byts ut så ofta – nätverksbyggande är ett arbete som måste pågå kontinuerligt. Bra ingångar förutom rektorerna är kulturombud i skolorna samt hälsosamordnare och utvecklingsledare i de olika stadsdelarna.

- En viktig del i mitt arbete är också att få in det pedagogiska tänket i park- och naturförvaltningen, säger Anette.

Ett gott samarbete med förvaltare och landskapsarkitekter gör att man till exempel vid nybyggnation lekplatser kan bidra till lärande både hos barn och vuxna samtidigt som barnen leker. Vi har lekparker med till exempel forntids- respektive insektstema. Dit har vi bjudit en arkeologpedagog och en dramapedagog som tagit emot grupper. För att kunna utveckla ett natur- och parkområde för lärande är förutsättningen att ha ett bra samarbete med förvaltarna. Den kunskap de har om området och min pedagogiska kunskap kan tillsammans lyfta ett område och göra det ännu mer intressant att besöka.

- Men det är också viktigt att lämna besökarna i fred ute i naturen för att själv få insupa naturens krafter. Hälsoperspektivet är viktigt idag och naturens läkande krafter har det ju skrivits mycket om. Barnen måste också få leka fritt i naturen utan att vi vuxna styr deras lek och fantasi, säger Anette.

Text: Eva Sandberg, CNV.

Naturskola i Ljusdals kommun

Knappt hundra kommuner i landet har tillgång till naturskolor. Naturskolorna och de pedagoger som finns där är ofta en viktig resurs och en avgörande faktor för att lärare ska ge sig ut i naturen med sina elever. I Ljusdals finns ingen naturskola och Rovdjurscentret De 5 Stora i Järvsö satte därför med hjälp av LONA-medel igång naturskoleverksamhet för att stötta kommunens skolor att jobba mer med utomhuspedagogik.

”Ni lurade oss! Nu höll vi ju på med matte.” säger en elev från Ljusdal som just deltagit i leken mattehöken hos Rovdjurscentret. Barnen befinner sig i det utomhuspedagogiska klassrum som färdigställts vid Badtjärn i Järvsö. Alla har tidigare fått varsin siffra och ställt upp på en linje för att snart ska försöka ta sig förbi ”höken”. Linda som leder leken ropar ”14” och nu gäller det att så snabbt som möjligt hitta andra som har siffror som kan adderas till just 14 så att man får fri passage.

Övningen är del i LONA-projektet Naturskola i Ljusdals kommun som pågick mellan 2017 och 2019. Rovdjurscentret De 5 Stora arbetar med allsidig rovdjursinformation - bland annat för skolklasser. Genom projektet ville centret bredda perspektiven och stötta skolorna i Ljusdals kommun, där en naturskola saknas, att komma igång med naturskoleverksamhet och visa att alla skolans ämnen kan läras in utomhus. Ambitionen var att visa på fördelarna och att inspirera lärare, särskilt de som inte provat själva, att arbeta mer med utomhuspedagogik.

Utomhuspedagogiska övningar Ljusdals naturskola.

Alla skolans ämnen kan läras in utomhus. Foto Linda Thelin.

”Viktigast av allt var att stötta lärare och elever i att hitta glädjen i att vara ute mer” säger Linda Thelin på Rovdjurscentret.

Projektet inleddes med kontakt med rektorer och pedagoger på fem olika skolor som fick tala om vad de behövde stöd med för att jobba mer i naturen med barnen.

”Färdigt inspirerande övningsmaterial och praktisk erfarenhet av hur man jobbar ute med eleverna var önskemål som kom fram direkt” säger Linda.

Ett uppskattat inslag i projektet blev att pedagogerna från Rovdjurscentret åkte ut till skolan och jobbade där på de utomhusplatser som skolorna redan använde i sin egen verksamhet. Övningar fick lärarna önska utifrån de behov de såg fanns i just deras klass. Ibland handlade det om rena samarbetsövningar för att svetsa samman gruppen. Andra fokuserade på natur- och artkunskap - där man genom att upptäcka tillsammans och beskriva vad man hittar i naturen kan konkretisera begrepp som ekologi, näringsvävar och biologisk mångfald. Man ville också visa hur naturen kan vara ett fantastiskt läranderum för många andra ämnen – som matte, historia eller svenska. För att svara upp mot behovet av färdiga övningar byggde Rovsdjurscentret en digital samling med övningar som de hämtat bland annat från Naturskoleföreningen och Skogen i skolan.

”Vi försökte hitta övningar och ingångar som skulle passa alltifrån nybörjare till mer vana utomhuspedagoger. Det är roligt att jobba med lärarna då de ofta är väldigt tacksamma för alla konkreta tips på övningar! ”

Det utomhuspedagogiska naturområdet i Järvsö var en viktig resurs för inspiration. Där deltog totalt ett fyrtiotal lärare i olika utbildningsdagar där teori varvades med praktik. Man ordnade också temadagar om skog för klasserna i området. Man utvecklade också skolornas egna skolskogar utifrån lärarnas önskemål så de blev mer tillgängliga och lätta att använda. Till exempel ordnades fler sittplatser, vindskydd och viss röjning för att öppna upp för mer ljus och rymd.

Ryggsäck och pärm med pedagogiska övningar ligger på marken.

Inom projektet tog man fram inspirerande övningsmaterial. Foto: Linda Thelin.

2019 var projektet slut och den halverade naturvårdsbudgeten det året gjorde att verksamheten vid Rovdjurscentret fick gå på halvfart och utan muskler att själva driva ett fortsättningsprojekt vidare. Flera av lärarna som deltog har dock enligt en enkät utökat sin egen uteverksamhet. Linda säger att kontakten med rektorerna och att de stöttar och ser till att lärarna kan delta aktivt är centralt för ett projekt som dessa. Lång framförhållning är också viktigt för att skolan ska kunna planera och delta kontinuerligt. Hon hoppas och tror att det nätverk som byggdes och de erfarenheter som delades genom projektet ska leda fram till mer utomhusbaserad undervisning i Ljusdals kommun i framtiden.

Text: Eva Sandberg, CNV.

Nu finns landets första kommunala naturvägledningsplan i Örnsköldsvik

Örnsköldsviks kommun har prisats flera gånger för sitt strategiska arbete med friluftsliv. Med stöd från LONA-har kommunen nu tagit fram en plan för naturvägledning. Den första i en kommun! Syftet är att ta ett samlat grepp om kommunikation genom skyltar och annan information som underlättar för kommunens invånare att hitta ut i och uppleva kommunens natur och kulturarvsområden.

”Informationen i våra natur- och kulturarvsområden spretar – både i innehåll och form!”

Det var utgångspunkten för en ansökan om LONA-medel från Örnsköldsviks kommun. Kommunen ville samordna arbetet och komma till rätta med det spretiga genom att producera en plan för arbetet med naturvägledning – ”Vägledningsplan för natur och kulturarv”. Planen har tagits fram i brett samråd över förvaltningsgränserna och i samråd med många andra aktörer för att skapa samsyn om hur arbetet med information och naturvägledning ska bedrivas. Naturgruppen med representanter från flera förvaltningar, Länsstyrelsen Västernorrland, kommunens natur- och friluftsråd med representanter från föreningar, grupper med ungdomar och andra berörda konsulterades också i framtagandet av planen.

workshop övik 20200113_140224 (003) Tina Ottosson.jpg

På bilden syns medlemmar ur projektgruppen, de diskuterar form och innehåll i skyltar och informationsmaterial. Foto: Johanna Martinell.

- Förankringen har varit viktig och det har varit otroligt lärorikt att träffa olika målgrupper och få ta del av deras synpunkter och tankar kring naturvägledning”, säger Tina Ottosson som varit projektledare i arbete med att ta fram planen.

- Bland det roligaste var när jag fick hjälp av kommunens Unga mentorer för att fundera över hur vi kan skapa ett material för att tilltala just unga. Vilket tilltal ska vi ha? Bildspråk? Vilka kanaler ska vi använda? ”Ingen använder facebook! I alla fall ingen under 25…” ”

Vägledningsplanen ska fungera som underlag vid produktion av både form och innehåll i skyltar och informationsmaterial. Den innehåller både praktiska manualer för skyltning, hänvisning, ledmarkering och framtagande av trycksaker och en strategi för det övergripande arbetet med naturvägledning. Särskilda strategier har också tagits fram för vägledning via webb, sociala medier, ny teknik, foto, film, information om allemansrätten med mera som hjälper kommuninvånarna att ”hitta ut och hitta i” naturen.

Med ett strukturerat arbetssätt och enhetlig form hoppas man få fler att hitta ut till och i Örnsköldsviks kommuns natur- och kulturlandskap.

-Igenkänning är viktigt! Det leder till ökad trygghet, inte minst hos dem som inte är så vana att vistas i skog och mark, säger Tina.

Tanken är också att öka medvetenheten hos invånare generellt om vilket utbud som finns och stimulera fler att ta vara på möjligheterna att vistas i naturen och kulturlandskapet. Särskilt viktigt är att med stöd av planen nå människor med funktionsnedsättning och äldre och uppmärksamma dem på det tillgänglighetsanpassade utbud som finns, men också att locka ut nya grupper.

Ett tredje mål handlar om naturvägledningens kärna; att bidra till att öka kunskap och förståelse för ekologiska och kulturella samband. Eller som det står i planen ”när besökaren lägger märke till och förstår vad hen ser ute i naturen och hur det kommer sig att det finns där läggs en grund för att långsiktigt säkerställa ekologiska och kulturella värden för kommande generationer.

- Att se natur och kultur som en helhet gör bilden så mycket mer mångfacetterad. En stor fördel är att friluftsliv, kulturarv och konst arbetar tillsammans rent organisatoriskt här i Örnsköldsvik. Planen är skriven utifrån natur och kulturarv, men den offentliga konsten utomhus ska alltid finnas med i vägledningsarbetet, säger Tina Ottosson.

Projektet har haft en arbetsgrupp bestående av friluftsstrateg, biolog, enhetschef, kulturarvspedagog och Tina som projektledare. Under ett antal månader hade gruppen kontinuerliga möten varje vecka där de vände och vred på allt inom ett förutbestämt område, exempelvis ledmarkering eller hur en karta ska se ut. De bjöd också in andra delaktiga beroende på vad som skulle diskuteras. Målet var en manual för varje enskild del och där det handlar om layout även en grafisk mall. Parallellt jobbade Tina med att ta fram material enligt de nya manualerna för att se om det fungerar som tänkt.

- Det har tagit mycket tid, men resultatet kommer göra arbetet mycket enklare och effektivare i framtiden, avslutar Tina.

Nu går kommunen vidare med ett nytt projekt där målet är att skapa fristående natur- och kulturwebb för att lyfta informationen ytterligare ett snäpp. Som ett första steg startades i våras Örnsköldsviks kommun Facebooksidan Örnsköldsviks kommun - Naturguiden - din guide till natur och kultur i landskapet.

Text: Eva Sandberg, CNV

Såhär ser ett av informationsbladen ut

Hamnkranarna.jpg

Naturvårdsverket har gett ut en handbok för planering av naturvägledning i natur och kulturområden i samarbete med CNV. Handboken har delvis legat till grund för Örnsköldsviks arbete med framtagandet av naturvägledningsplanen.

Utbildning av fritidspersonal i Vallentuna

Vallentuna kommun gav sina fritids i uppdrag att satsa på naturpedagogik. Det ledde till ett LONA-projekt där alla pedagoger nu utbildas för ge fritidsbarnen både en känsla för naturen och äventyrliga aktiviteter som gör fritidsverksamheten attraktiv.

- För oss är det ett strategiskt val att med ett fokus på naturvägledning få ut barnen i naturen för att skapa en hållbar planet, säger Mir Grebäck von Melen, Utvecklingsledare i Vallentuna kommun.

LONA-projektet” Naturpedagogik på Vallentunas fritids” är en del i kommunens miljöuppdrag för fritids och samtidigt en satsning på fysisk aktivitet i skolan. Genom utbildning i natur- och utomhuspedagogik ska fritidshemmens personal bli bättre på att använda närnaturens möjligheter, uppmuntra till friluftsliv och ge kunskap om naturen.

Utbildningen är upplagd med fyra utbildningstillfällen, två digitala pass online, och två tretimmars fysiska utbildningar i skogen i Vallentuna.

- Vi trodde det kanske skulle vara svårt att få till så att all fritidspersonal kunde delta, men det gick, alla pedagogerna har anmält sig, 117 personer! När vi skapade projektet var det viktigt för oss att nå ut brett bland personalen så att alla skulle få ta del av det och skapa ett slags hållbart kollegialt ägande av frågan, säger Mir Grebäck von Melen.

Genom bland annat deltagande i Generetion pep, korsades Vallentuna kommuns och Friluftsfrämjandets vägar. I Friluftsfrämjandet finns konceptet ”Skogshjältarna”, vilket är en utbildning som vänder sig till enskilda skolor och pedagoger. I dialog utvecklades Skogshjältarna vidare och för första gången ska nu konceptet nå ut till alla fritidspedagoger i en hel kommun, istället för som tidigare där enskilda skolor och pedagoger varit målgruppen. Dessutom är också lite högre åldrar inkluderade.

En viktig ingrediens för Vallentuna kommun var att även lokalavdelningen i Friluftsfrämjandet skulle vara involverad i utbildningen när den genomförs på plats i Vallentuna.
- Vi tror att det är en bra cocktail att lokalt föreningsliv och kommun samarbetar. Det är något speciellt som händer när de som bor på en plats också förmedlar värdet av den, säger Mir Grebäck von Melen.

Projektet ska också öka attraktiviteten att gå på fritids. Fokus kommer att vara friluftsliv och äventyr, exempelvis att tälja med kniv, använda yxa, göra upp eld och göra vindskydd.

Barn lär sig bygga vindskydd i Vallentuna_Friluftsfrämjandet.jpg

Barnen lär sig bygga vindskydd. Foto: Friluftsfrämjandet.

Hur leder projektet till hållbar utveckling?

- Forskning och vår erfarenhet visar att vistelse i naturen också skapar förståelse för den. Exempelvis är vår förhoppning att en starkare relation till elden och matlagning i naturen kan visa på hur mat tillagas och var den kommer ifrån vilket kanske kan öka respekten för produktionen. Förhoppningsvis minskar då också matsvinnet. Allemansrätten är också en viktig del i detta. Kunskapen om allemansrätten minskar vilket är allvarligt. Allemansrätt handlar också om demokrati, alla har rätt att vara i naturen, säger Mir Grebäck von Melen.

Vad är svårigheterna med projektet?

- Ekonomin är en utmaning. Vi har lagt pengarna på utbildning. Nästa steg är att bekosta murikkor, grillplatser etc. Svårigheten är också att få arbetet långsiktigt hållbart och förnya det även när projektmedlen är slut. Sen är också fritidspersonalens tid en utmaning, att detta inte ska läggas på allt annat de gör utan snarare vara en metod för det som redan görs. Men av de projekt jag arbetat med senaste året har detta varit det roligaste. Äntligen, har många sagt! säger Mir Grebäck von Melen.

Barn under vindskydd i Vallentuna_Friluftsfrämjandet.jpg

Nöjda barn under vindskyddet. Foto: Friluftsfrämjandet.

Text: Per Bengtson, CNV.

Vägledning till naturen i Dalsland

I Dalsland som är Sveriges minsta landskap kan man uppleva både tjäderskogar och strandklippor vid milsvida vatten, nästan sida vid sida. Kommunerna och andra aktörer skapade tillsammans ett LONA-projekt som resulterade i en guidebok och en webbplats med beskrivning av 68 utflyktsmål som ska inspirera turister och kommuninvånare att upptäcka pärlor i Dalslands natur.

Katrin McCann är miljöstrateg i Dalslandskommunerna Mellerud, Bengtsfors, Dals-Ed och Färgelanda och håller ihop projektet. Utöver de fyra kommunerna ingår även Åmål och Vänersborg, Dalslands Turist AB och Västkuststiftelsen.

- Vi sökte medel för att göra en lättsmält guide som inte bara är för artnördar, för att få ut folk i Dalslands fantastiska natur. Det är många statliga och kommunala naturreservat som ingår, men också andra besöksvärda områden, säger Katrin McCann.

Det är både en bok och en webbplats. Behövs en fysisk guidebok idag?

– Ja. Boken är också en webbplats, naturidalsland.se, men en del vill ha med boken som en fysisk produkt. Vi gjorde boken mjuk, för att få plats i bilen, ha enkla beskrivningar och hur man kan ta sig fram, med barnvagn till exempel och med ett poetiskt språk av Roger Olsson på Naturinformation som skrivit många av texterna, som ger en fin känsla även om man inte är ute i områdena, säger Katrin McCann.

Har du något eget favoritområde du vill tipsa om?

Yttre Bodane på Vänernkusten är fantastiskt. Där ser man renspolade granithällar och en fin utsikt över hela Vänern och samtidigt ett landskap med små laguner och det är lätt att ta sig fram. 

I närheten ligger också Ryrs naturreservat som är välhävdat av en jätteduktig lantbrukare. Dalformationen gillar jag väldigt mycket, som med sin kalklerskiffer har en otrolig blomning på våren.

Sen är det fint i Tresticklans nationalpark med orörda skogar, Färgelandas fina betade naturreservat och kulturmiljöer, och Kroppefjäll med sina fina omgivningar. Det är ett stort utmarksområde med många gamla små torpställen.

Yttre Bodane_Mosaik av land och vatten_Kent-Åke Gustawsson.jpg

Bilden visar Yttre Bodane, ett av Katrin McCanns favoritområden i Dalsland. Foto: Kent-Åke Gustawsson.

Hur gick det med boken, har den lästs, och besöker folk webbplatsen?

Boken kom ut 2017 och har tryckts i ytterligare en till upplaga, sammanlagt 3000 ex. På webbsidan är det tusentals besök årligen. Vi uppdaterar webbsidan och får in synpunkter och vill trycka små upplagor av boken. Vi fyller på med nya naturområden och andra tas bort, om de avverkats eller att markägare inte vill ha trafik. Vi kommer också utveckla den med tips om tältplatser. Människor har ringt och varit bekymrade över att det inte varit så lätt att hitta plana ytor, eftersom det lutar nästan överallt, säger Katrin McCann.

Hur har markägarna ställt sig till att deras områden är med i boken?

- Det har varit lätt att få med markägarna eftersom vi lyfter Dalsland. Många är företagare och hoppas att det kan ge business på olika vis. En del av turisterna som besöker området vill ha mat och övernattning. Viktigt när man gör detta är att man pratar med markägare som ofta känner stolthet över platsen. Allemansrätten gäller för alla, men det är viktigt att förankra.

Hur skulle ni gjort idag om ni gjorde om projektet?

- Vi skulle gjort en engelsk version med en gång. Vi har mer utländska turister än inhemska. Amerikaner som söker sina rötter vill ha mycket information. Vi pratade om det från början men det blev lite övermäktigt. Nu söker vi medel för att översätta boken. En bra produkt för att komma ut i Tyskland och Holland. Vi hoppas det blir klart under hösten. Vi skulle nog satsa på mer reklam också.

Du verkar nöjd med projektet. Vad har varit viktigast tycker du?

- Ett toppenprojekt. Man blir hemmablind, jag har inte besökt alla 68 områden, det finns så mycket att uppleva. Vi kan bli ambassadörer för vårt landskap, och det är viktigt att detta också kommer ut i skolorna. Det är stor utflyttning från Dalsland. Ökar stoltheten i tidig ålder om var man kommer ifrån så kanske man flyttar tillbaka som vuxen. Detta projekt handlar både om biologi och sociala frågor.

Omslag_Natur i Dalsland_liten.jpg

Text: Per Bengtson, CNV.

Tinnerö eklandskap – från militärt övningsfält till Linköpings lustgård

När Linköpings regemente lades ner 1998 blev det en strid om området skulle exploateras eller skyddas. Det forna övningsområdet där två miljoner skott avlossades varje år på 80-talet ligger bara två kilometer från centrala Linköping och är eftertraktad mark för byggnation. Samtidigt har området en av Nordeuropas största koncentrationer av gamla ekar.

Resultatet av striden om hur området skulle användas efter regementets nedläggning blev en mix av att skydda och exploatera, enligt Anders Jörneskog, kommunekolog i Linköping.
– Området har utvecklats från en vit fläck på kartan till ett område som många vill besöka, från ett militärt övningsområde till ett av de värdefullaste naturområdena. Efter fem års översiktsplanerande kunde vi inviga ett kommunalt naturreservat på nästan 7 kvadratkilometer. Nu betar här 250 kor och 300 tackor. Det finns tretton infartsentréer och 60 km stängsel, berättar Anders Jörneskog med stolthet i rösten.

Tinnerö_Frökärrsbacken_Göran-Billeson.jpg

Frökärrsbacken i Tinnerö eklandskap. Foto: Göran Billeson

Att delar av området hade lägre naturvärden gav nya möjligheter. Istället för att enbart bevara naturen har man aktivt utvecklat besöksvärdena och den biologiska mångfalden.

– Vi gör successiva förändringar och utvecklar områden som saknar naturvärden genom att exempelvis anlägga ängsmarker och sandiga ytor för vilda bin. Vi har kört ut mer än 1000 ton natursand eftersom det saknades i området. Det går över förväntan och vi ser att flera arter av vildbin trivs bättre. Nu har vi hittat 130 arter av vilda bin i området.

Hur kommer allmänheten ut i området?
– Vi har gjort triljoner tillgänglighetsåtgärder. När vi gör naturvårdsåtgärder ska det vara tillgänglighet och information samtidigt. Så funkar kommunal naturvård, människan och naturen ska funka tillsammans. Vi arbetar med appen Naturkartan och tidningen Corren skriver ofta om vad som händer. Det sker ett 30-tal guidningar i området varje år av Linköpings ekoparksförening och andra föreningar som också arbetar med kulturhistoria och slåtteraktiviteter.

Hur har ni finansierat utvecklingen av Tinnerö?
– Vi har en driftsbudget på två miljoner per år och en kommunal stiftelse som finansierar en del. De projekt vi satsat på själva har vi kunnat fördubbla genom olika projektstöd genom LONA (Lokala Naturvårdssatsningen), men också genom finansiering av LIP (lokala investeringsprogram), LIFE (EU:s ekonomiska verktyg för miljön) och LOVA (lokala vattenvårdsprojekt).

Hur arbetar ni med naturvägledning i området?
Vi arbetar på många sätt med breda målgrupper, från det att man kan börja gå tills man inte kan gå längre. Det personliga mötet är viktigt, fina entréer och omsorgsfull skötsel. Vi har naturskolan Naturcentrum med fina lokaler som miljöföreningar kan nyttja gratis om de bidrar med aktiviteter till vårt gemensamma program som alla är välkomna till.

kulturhistorisk vandring Tinnerö Anders Jörneskog .jpg

Kulturhistorisk vandring Tinnerö eklandskap. Foto: Anders Jörneskog

Finns det några fallgropar i arbetet du kan tipsa om?
– Om man vill locka nya grupper att upptäcka naturområdet ska man inte tro att folk dyker upp bara för att man gör ett guideprogram med flerspråkiga guider. För att nå människor i utsatta områden, måste man arbeta långsiktigt och tillsammans med personer i områdena. Där har vi inte lyckats ännu, berättar Anders Jörneskog.

Text: Per Bengtson, CNV.

Läs mer om Tinnerö eklandskap

Sök information om LONA-projekt i Tinnerö genom att söka på "Tinnerö" på Naturvårdsverkets sidor om LONA.

Nätverkande för mer naturvägledning genom LONA-satsningar

Under våren träffade vi på CNV många som är engagerade i LONA-projekt. Tillsammans med Naturvårdsverket ordnade vi två webbinarier. Ett med fokus på naturvägledning i LONA generellt och ett som inspiration inför LONA-dagarna som äger rum varje år den sista helgen i augusti. LONA- och friluftssamordnare och andra intresserade från länsstyrelser och kommuner deltog.

Veronica Axelsson är LONA-samordnare på Naturvårdsverket

Berätta om syftet med att ordna webbinarierna?

Webbinariet för friluftslivs- och LONA-samordnare på länsstyrelserna hade flera syften – dels att tillsammans samla och utveckla idéer gällande behov och möjligheter kopplade till naturvägledning inom LONA-projekt, men också att skapa nätverk för kommande samarbeten. Samordnarna jobbar med liknande frågor och har kommunerna som gemensam målgrupp och kan därför dra nytta av varandras arbete och nätverk, förutsatt att de får kännedom om varandra. LONA-bidrag är en viktig del i många kommuners arbete med olika typer av friluftslivsprojekt och är det är därför viktigt att öka kännedomen om möjligheterna att söka medel.

Webbmöte LONA- och friluftssamordnare 1 april.jpg

Att arrangera en Inspirationsdag inför Lokala naturvårdens dagar (LONA-dagarna) känns angeläget! Vi vill att kommuner och deras samarbetspartners ska ta tillfället i akt och visa upp det värdefulla, lokala naturvårdsarbete som pågår – gärna i samband med LONA-dagarna. En viktig roll för oss är bland annat att skapa inspiration genom goda exempel på olika typer av naturvägledning, men även praktiska exempel och konkreta tips och idéer från kommuner som genomfört lyckade arrangemang. Det är även viktigt med möjlighet till erfarenhetsutbyte och nätverksskapande mellan kommunerna för framtida samarbeten.

Lokala naturvårdens dag_info 5 maj 2020_Östh kn.jpg


Anders Arnell, projektledare på CNV

Vad gjorde ni och vad var det viktigaste som kom fram under webbinarierna? 

På webbinariet för samordnarna den 1 april diskuterades framförallt vilken kunskap länsstyrelserna har om kommunernas aktivitet med naturvägledning, om LONA-dagar genomförts och vad CNV kan bidra med i form av råd och stöd. Deltagarna konstaterade att frilufts- och LONA-samordnare har stor behållning av att träffas tillsammans på detta sätt, och för CNV är det också viktigt att hålla kontakt med samordnarna. Några slutsatser som kom fram var att variationen är stor mellan kommunerna, men att det finns goda exempel både i större och mindre kommuner, att det finns många LONA-projekt med inriktning på naturvägledning, särskilt obemannad sådan, samt att det vore bra om LONA-dagen kunde genomföras med viss variation i tiden.

Presentation på Inspirationsdagar LONA 20200505_arboretet.jpg

Inspirationsdagen den 5 maj lockade ett 60-tal deltagare – en fördel med digitala seminarier oavsett corona är att fler kan delta. Dagen bestod av tre delar: om naturvägledning och om LONA inklusive LONA-dagarna, något om hur en anpassning till corona kan ske, exempel på genomförda LONA-aktiviteter med naturvägledning samt diskussion i grupper om hur man väljer bra platser för LONA-dagar, om lockande och givande aktiviteter och om tips på bra marknadsföring. De uppskattade exemplen kom från Arboretum Norr i Umeå (Johnny Schimmel) och från olika LONA-projekt och aktiviteter i Östhammars kommun (Camilla Andersson). Från diskussionerna kan nämnas att det generellt är bra att: Rikta sig till breda grupper. Att ha så bred samverkan som möjligt både inom kommunen och med andra organisationer. Att aktiviteterna är engagerande, konkreta och gärna interaktiva. Att man bör marknadsföra i flera kanaler som når olika målgrupper och samverka med andra aktörer i marknadsföringen. Många praktiska tips och idéer utbyttes.

Katrin Jones Hammarlund projektledare på CNV

Du berättade om hur CNV kan hjälpa de som vill söka medel. Hur då?

CNV kan fungera som bollplank för er som planerar att söka LONA-projekt i år, så länge naturvägledning är i fokus förstås. Så har ni frågor kring naturvägledning i alla dess former (naturstigar, guidning, utställningar med mera) – välkomna att höra av er så bollar vi tillsammans! Bästa sättet att nå CNV är att skicka e-post till cnv@slu.se med en beskrivning av projektet eller projektidén och vilka frågor ni har. Vi ser fram emot att höra från många av er.

Rådgivning LONA 5 maj 2020_1.jpg

Text: Eva Sandberg CNV.

Du som vill se inspirationsseminariet i sin helhet hittar det på Naturvårdsverkets webbplats

Här hittar du fler LONA-projekt

Här hittar du fler LONA-projekt. CNV skrev om dem 2010 och några har vi följt upp 10 år senare. Dem kan du läsa om här ovanför. Vi ger en kort beskrivning av projekten, om du vill läsa mer om dem kan du klicka på länken.

I Elias Fries fotspår

LONA-projektet "I Elias Fries fotspår" kännetecknas av en stark lokal förankring.
Initiativet kommer från människor i Femsjö som är stolta över sin bygd, och många föreningar har varit med och bidragit. Ett syfte har varit att utveckla en fungerande ”lärande turism” riktad till skolklasser, tillresande turister och närboende. I Femsjö, Hylte kommun i Halland, arbetar man med att sprida kunskap om Elias Fries och hans verk. 

Läs hela artikeln: I Elias Fries fotspår

Läs mer ovan om hur det gick, 10 år senare.

Natur för nyanlända

I Olofströms kommun drevs projektet ”Natur för nyanlända invandrare” under åren 2005-2008. Projektet ordnade en utflykt varje fredag under tre år, totalt 96 utflykter. Grupperna på ungefär 10 personer kom via SFI, svenska för invandrare. Projektet inleddes med fortbildning i naturkunskap för SFI-lärarna på plats i naturen. Fortbildningen var mycket uppskattad och viktig som avstamp och inspiration.

Läs hela artikeln: Natur för nyanlända invandrare

Natur- och kulturguide i Uddevalla

I Uddevalla har man med hjälp av LONA-bidrag tagit fram en natur- och kulturguide för kommunen som finns i både i bokform och på webben. Projektet har använt en dialogprocess med markägare och föreningar, som bjöds in till möten för att delta i arbetet med guiden. Det var en tidskrävande och stundtals jobbig process, men den har gett mycket tillbaka - framförallt i form av förtroende och kommunikation mellan kommunen, föreningslivet och markägare.

Läs hela artikeln: Natur och kulturguide i Uddevalla

Naturguide Göteborg

I Göteborg hade projektet Naturpedagogik som syfte att anställa en person för att ta fram naturpedagogiskt material och fungera som naturskolelärare. Tanken var att undervisa lärare om hur man kan använda naturen i lärandet, så att de vågar ta med barnen ut i naturen.

- Det finns politiska mål om att öka antalet besökare i naturområden, som ett sätt att uppfylla de lokala miljömålen, säger Ingela Gustafsson. Projektet har skapat verktyg att uppnå dem, genom att anlägga naturstigar med skyltning, etablera uteklassrum och skolskogar. 

Läs hela artikeln: Naturguide i Göteborg

Läs mer ovan om hur det gick, 10 år senare.

Naturguider Nordanstig

I Nordanstigs kommun tog Naturskyddsföreningen initiativet till en utbildning för naturguider.

- Broschyren har rönt mycket stor uppskattning och vi har fått många positiva reaktioner och exempel på att folk har besökt platser de inte tidigare känt till och fått naturupplevelser de annars inte skulle ha upptäckt. LONA-bidraget var oerhört bra, vi fick något genomfört som vi inte hade fått annars. Nu finns det verktyg för att hitta ut i naturen i kommunen, det har aldrig funnits något tidigare, avslutar Sven Norman.

Läs hela artikeln: Naturguider i Nordanstig

Närnaturguide i Nässjö

I Nässjö har kommunen gjort en närnaturguide för att visa upp de grönområden och skogspartier som finns i direkt anslutning till tätorten. Närnaturguiden består av sex beskrivna turer i och kring Nässjö, mellan knappa 5 och 7,5 km långa. Varje tur har en egen liten folder med karta, beskrivning och exempel på sevärdheter - såväl slåttergubbar som stadspark finns med. I foldern beskrivs också vilket underlag och terräng man kan vänta sig: mestadels asfalt som passar för barnvagnar och rullstolar, eller snirklande skogsvägar och stigar.

Läs hela artikeln: Naturguider i Nässjö

Upptäck gammelskogen

Tornedalens folkhögskola tillsammans med Naturskyddsföreningen i Norrbotten arrangerat helgkurser om gammelskogens värden. I 12 av länets 14 kommuner har kurser hållits och sammanlagt 164 deltagare har fått se och uppleva några av Europas finaste gammelskogar. Tanken bakom projektet var att ökad kunskap ökar stoltheten över det fina som finns i den egna kommunen. Kurserna har tagit upp det som gör gammelskogarna i Norrbotten så speciella; skogarnas ekologi, fauna och flora. Begrepp som mark-, träd- och lågakontinuitet har blivit bekanta för deltagarna.

Läs hela artikeln: Upptäck gammelskogen


Kontaktinformation

SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv

Sidansvarig: cnv@slu.se