Hej naturvägledare!

Senast ändrad: 05 september 2017

Under den här rubriken lyfter vi fram naturvägledare ur vårt nätverk. Personer som inspirerar och exempel på hur man kan arbeta med naturvägledning.

Ladda gärna ner intervjuboken "Tio tänker om naturvägledning" där tio personer utvecklar sina tankar om naturvägledningens möjligheter och utmaningar.

 

Anette Almlöf, Länsstyrelsen i Stockholm

Anette Almlöf

 

 

 

 

 

 

 

 

Under Naturens år 2009 placerade Länsstyrelsen ut tio "cacher" (geocaching = en slags skattjakt med GPS) i tio naturreservat i Stockholms län. De ligger i varierande terräng och är därigenom olika svåra att nå. En av de drivande var Anette Almlöf.

{Accordion} 

Thomas Öberg, Natur i Norr

Thomas Öberg

 

 

 

 

 

 

 

Thomas har en bakgrund som utställningschef på Ajtte fjäll- och samemuseum. Idag jobbar han med det egna företaget Natur i Norr och håller bland annat kurser i hur man skriver naturtexter som "fångar och väcker".
{Accordion} 

 

Henrik Hallgren, Museipedagog

Henrik Hallgren

Henrik är arkeolog, museipedagog och kringresande sagoberättarre. Henrik vill "återföra berättelserna till landskapet. Idag har vi lagt våra berättelser i lådor: i bibliotek, tv-apparater och datorer. Det har lett till att vi fjärmat oss från landskapet…”
{Accordion}

Kim Dulk, Husky Holiday

Kim Dulk

 

 

 

 

 

 

 

"Det börjar med tystnaden, de flesta av mina gäster kommer från stora städer i England och Tyskland. När de kommer hit blir de helt ställda - här finns ingen trafik, man kan släppa sina barn lösa utan uppsikt!" Kim arbetar med slädhundsturism i Jämtland.
{Accordion} 

 

Michael Palmgren, SEA-U

Michael Palmgren


Företaget SEA-U jobbar med att ”bryta ytan”. "Det finns många fördomar om havet. Tång exempelvis är äckligt och farligt och många har hört talas om mördaralger. Vi vill bryta motståndet mot att närma sig havet, öppna ögonen för hur fascinerande det är." Michael Palmgren är pedagogog och VD för SEA-U.
{Accordion} 

Stefan von Bothmer, Kosters trädgårdar

Stefan von Bothmer

 

 

 

 

 

 

 

"Känslan är viktigast. Om jag inte får kontakt med gruppen så har de inget förtroende för mig. En av mina förebilder, Joseph Cornell, har sagt att: People are more interesting than ideas. Att förmedla känsla är nyckeln till framgång – men du måste ha något att komma med också.” säger Stefan.
{Accordion}

  

Susanne Ekman, Naturskolan

Susanne Ekman (foto Vivian Sjöö)

”Naturskolornas viktigaste uppdrag är att skapa en lust och en vana hos varje elev att vara ute och få en känsla för att naturen är viktig.” säger Susanne Ekman från Naturskolan vid Sörmlandskusten.
{Accordion} 

 

Zahra Bayati, Friluftsfrämjandet

Zahra Bayati

 

 

 

 

 

 

 

 

"Tänk dig att du är bortadopterad från Afrika som barn, du har bott i Sverige sedan dess. Nu ska din bror äntligen komma och hälsa på från Afrika, och du vill förstås berätta om allt vackert i Sverige, visa upp det finaste som finns. Utgå ifrån att du har en hedersgäst, inte att du ska lära någon något. Om du har den känslan när du bjuder in till en aktivitet i naturen, då blir det bra", säger Zahra Bayati från Friluftsfrämjandet.
{Accordion} 

 

Göran Gennvi, Naturakademin

Göran Gennvi

"Så här borde man må när man fattar viktiga beslut!" Orden kom från en känd företagsledare under en fjällvandring med den tonårige Göran Gennvi som färdledare. Göran beslöt sig då för att med naturens hjälp bidra till att världens ledare fattar bättre beslut – något som har format hans yrkesliv.
 {Accordion} 

Åsa Wistrand, Örebro naturguider

Åsa Wistrand

 

 

 

 

 

 

 

 

"Det är viktigt att jobba med naturguidning för att förmedla kärlek till naturen. Utan den går det inte att skapa förståelse för att det är viktigt att skydda naturområden." säger Åsa från Örebro naturguider.
{Accordion} 

Anna Carleman, Naturum Höga Kusten

Anna Carlemalm, föreståndare Naturum Höga Kusten Foto CNV

Anna Carleman arbetar på Naturum Höga Kusten. Här berättar hon om vad hon fick ut av att delta på
Interpret Europes konferens i Krakow, 6-9 juni 2015. 

{Accordion} 

Anette Almlöf – Länsstyrelsen i Stockholm

Skattjakt i Stockholms naturreservat

Under 2009 firades Naturens år över hela landet för att uppmärksamma att det är 100 år sedan Sveriges – och Europas – första nationalparker inrättades och den första naturskydds-lagen antogs. En av satsningarna som Länsstyrelsen i Stockholms län valde för att fira är geocaching, en sorts skattjakt med GPS. Skatterna, som kallas cacher, består av lådor med små presenter i som lagts ut i tio naturreservat i länet. Koordinaterna får du genom att gå in på www.geocaching.com (sök under keyword på ”naturens år”) tillsammans med beskrivningar av reservaten.

- Vi har valt reservat för att sprida ut cacherna geografiskt och med varierad tillgänglighet och svårighetsgrad, berättar Anette Almlöf, ansvarig för projektet. En del av cacherna kan man hitta med barnvagn, andra kräver klättring.

En av grundtankarna med geocaching är att man ska dela med sig av vackra platser. Skatterna finns där områdena är som finast. När man har hittat en skatt får man ta med sig en sak och byta den mot något annat, och skriva i loggboken som också finns i lådan. Förutom de 10 skatterna finns också en elfte ”Mystery cache” som man inte kan ladda ned koordinaterna till. Istället får man ledtrådar genom att hitta minst 8 av de andra skatterna. Det kan handla om gåtfulla meningar, fotografier eller rebusar.

- Det är speciellt ärofyllt att hitta ”the Mystery cache”, säger Anette. Det är också ärofyllt att vara den första att hitta en cache, folk är verkligen på när vi lägger ut nya! För människor som inte är så intresserade av arter eller att bara vistas i naturen måste det till något mer. Vi vill locka ut nya grupper i naturen: ungdomar och teknikintresserade som annars sitter framför datorn. Det har visat sig att allt från barnfamiljer till pensionärer geocachar.

Länsstyrelsen jobbar på fler sätt med naturvägledning; med skyltar och foldrar förstås men också med guidningar genom ett samarbete med Naturskyddsföreningen i Stockholms län och Storstockholms naturguider. På www.NaturensArStockholm.sepresenteras Månadens reservat, två reservat som är extra fina att besöka just den tiden på året. Även 10 reservat som är särskilt lämpade för barn och 10 som är lättillgängliga för funktionshindrade presenteras. Men inget har fått lika mycket uppmärksamhet som geocachingen.

- Naturens år har öppnat ögonen på oss som jobbar med natur för hur viktigt det är med marknadsföring. Naturen är till för alla, den är gratis och dessutom tillgänglig dygnet runt, men om vi ska få fler att upptäcka det så måste vi locka med roliga aktiviteter. Geocachingen har varit väldigt bra reklam för reservaten och har också fått genomslag i media - tänk, mina gula gummistövlar har varit med på DN:s framsida, myser Anette.

- Efter avslutad skattjakt går en hängiven cachare hem och loggar sitt fynd på hemsidan och skriver några rader om upplevelsen. Det ger en fin respons! säger Anette.

Här är några av kommentarerna från de som hittat en cach och skrivit i loggboken:

”Fin plats! Hit hade jag aldrig kommit om det inte varit för en liten plastlåda med koordinater!”

”Härligt ställe! Lunchpaus med fin utsikt! Hit kommer man gärna igen!”

”Det här är rätt i tiden och visar att en myndighet hänger med. Både barn, ungdomar och äldre är mer målinriktade idag än tidigare. ... och tänk vilken förebyggande hälsovård det här är.”

Mer information om geocaching (på engelska)

Intervju med Thomas Öberg – Natur i Norr

Texter som "fångar och väcker".

När Thomas Öberg arbetade som utställningschef på Ajtte fjäll- och samemuseum i Jokkmokk utvecklade och förnyade han språket till utställningstexterna. Idag jobbar han med det egna företaget Natur i Norr och håller bland annat kurser i hur man skriver naturtexter "som fångar och väcker". Det är viktigt att använda ett berättande språk på skyltar och i utställningar, menar Thomas, att våga berätta historier och ta ut svängarna lite! Det är förvånansvärt ovanligt.  Han är allergisk mot texter där man använde facktermer som ekologi eller biologisk mångfald. Det skapar bara avstånd till läsaren.

 - Det är också fullständigt tröttsamt med all substantivering som folk ägnar sig åt – man skriver ”utför kalkningsåtgärder” istället för ”kalkar” eller ”upprättar åtgärdsprogram” istället för ”hjälper”. Det gör texten tung och svårläst. Men de flesta är inte medvetna om att deras språk är väldigt teoretiskt. Många biologer talar till och med "skriftspråk".

Naturvägledning i textform innebär särskilda utmaningar: folk har bråttom och är på väg någonstans, dessutom står de upp. Få skyltproducenter tar detta på allvar.

- De flesta nya skyltar är bara en fortsättning på samma gamla trista akademiska tradition. Man skriver mer för sina kolleger än för vanligt folk, säger Thomas.

Erfarenheterna av radioarbete, framförallt för Naturmorgon, har fått honom att fundera kring talspråkets kvaliteter jämfört med skriftspråket. När han skriver försöker han närma sig det vårdade talspråket så mycket som möjligt. För att kunna göra det måste man veta vad som är typiskt för talspråk, Thomas bjuder på ett knep:

- Använd ett frasriktigt radfall – bryt rader vid naturliga pauser i språket. Läs texten högt, så upptäcker du var du gör paus för att exempelvis dra efter andan.

Ofta lyser forskaren eller länsstyrelsetjänstemannen igenom som berättare i skyltarnas texter. För att levandegöra texten kan man låta en annan aktör tala. En myr är svår för en människa att överblicka, men en fiskljuse kan berätta om strängarna, de gamla ladorna och de häckande sångsvanarna. En gång skrev Thomas en skylt för länsstyrelsen i Norrbotten om sina egna upplevelser i ett reservat en vårmorgon.

- Jag hade väntat mig att gamla länsstyrelsebyråkrater skulle gå i taket, men fick bara ryggdunkar och muntra tillrop: ”oj, kan man skriva så här?”, sa folk. Men man får akta sig så att det inte blir för smetigt, fortsätter han. Det värsta som finns är naturromantiska texter utan innehåll.

Thomas har också gjort en ljudguide för Tyresta nationalpark, ”Ring naturen”. Längs en lättillgänglig slinga finns åtta skyltar med telefonnummer. Här kan man ringa upp med sin mobil och få en berättelse på någon minut till varje plats. (Numret är 08-50 10 01 69 och skyltarnas nummer är 01, 02 osv. till 08). Om man tar en naturguide som berättar om ett område och sen överför talet i text, blir resultatet många gånger bättre än om samma guide hade skrivit en skylt, säger Thomas. En bra naturguide som kan berätta, visa och levandegöra naturen är bättre än aldrig så fina skyltar.


http://www.naturinorr.nu/

 

Henrik Hallgren - arkeolog, museipedagog och sagoberättare

Myter och sagor förklarar världen.

- Jag vill återföra berättelserna till landskapet, säger Henrik Hallgren. Idag har vi lagt våra berättelser i lådor: i bibliotek, tv-apparater och datorer. Det har lett till att vi fjärmat oss från landskapet.

Henrik är arkeolog och har ett förflutet som museipedagog och kringresande sagoberättare. Ett stort intresse är relationen mellan människor och natur, att utforska alternativa förhållningssätt till naturen. Det gör han i egna företaget Lodyn, som ordnar kurser och utbildningar.

- Myter och sagor är ett bra sätt att förstå världen. I alla kulturer är sagor och myter en grundläggande del, och speciellt i muntliga kulturer har de en bas i landskapet. Det finns ingen helig bok, istället är landskapet en bok av berättelser, säger Henrik.

Landskapet kan då vara en ständig påminnelse om berättelserna. När man ser Den Stora Stenen associerar man till ett visst budskap från en saga eller en myt. Henrik berättar om aboriginernas sånglinjer, ett sätt att beskriva landskapet som både innehåller topografiska och andliga element. Sånglinjerna kunde vara hundratals kilmeter långa och med hjälp av dem kunde aboriginerna hitta över stora områden utan kartor. Samma teknik går att använda i naturvägledning, tipsar Henrik. Man kan skapa en berättelse med hjälp av riktmärken i landskapet. ”Under den här stora stenen bodde ett troll. En dag hörde han en knarrig röst, den kom från den knotiga tallen därborta...” Genom att koppla landskapet och berättelsen är det lättare både att hitta vägen och att komma ihåg berättelsen.

Henrik vill utforska hur naturen vägleder och väcker saker inom oss. Att ha en relation med naturen är viktigt av två skäl, menar han. Det första är psykologiskt: Vi är utvecklade i nära relation till naturen, inte bara fysiskt utan också psykiskt och existentiellt. När naturrelationen klipps av leder det till en känsla av hemlöshet. De sociala relationerna till våra medmänniskor, utsätts för en enorm press när de ska kompensera för den förlorade naturrelationen. Det andra skälet är att relationen med naturen, känslan av intimitet, är en förutsättning för att vi ska ta ansvar för jorden.

En övning Henrik brukar använda heter Alla Varelsers Rådslag. Från kulturer över hela världen hittar vi sagor om hur djuren samlas och rådslår med varandra. Deltagarna får i övningen identifiera sig med och representera en varelse – det kan vara ett djur eller en växt, men också en flod eller en skog. Varelserna samlas runt elden och berättar för varandra om sin situation. Ofta kommer berättelserna att handla om människans påverkan och vad naturen har att lära människorna.

- Det här kan ge en jättestark effekt, säger Henrik. Det är ett förunderligt sätt att väcka intimitet, berättelserna är ett tacksamt sätt att nå människor och skapa en varm stämning.

Henriks tips för att börja använda berättande i naturvägledning är att läsa sagor och myter och hitta några som har naturanknytning. Sägner brukar vara tacksamma, de är ofta kopplade till landskapet. Sedan gäller det att göra berättelsen till sin egen.

- Var inte trofast, våga hitta på lite! Det viktiga är att åhörarnas ögon vidgas, då vet man att man har träffat rätt.

www.lodyn.se

Intervju med Kim Dulk - Husky Holiday

Det börjar med tystnaden.

Det börjar med tystnaden, säger Kim Dulk. De flesta av mina gäster kommer från stora städer i England och Tyskland. När de kommer hit blir de helt ställda - här finns ingen trafik, man kan släppa sina barn lösa utan uppsikt! Kim kommer själv från Hamburg och jobbar med slädhundsturism i Jämtland i företaget Husky Holiday.

– Jag använder djur som är en del av naturen för att ge människor en chans att komma närmare, både hundarna och naturen; känna att det inte är farligt. En viktig del är att skapa förståelse för att hundarna inte är människor, att visa hur de fungerar och kommunicerar. Det liv som mina hundar lever är naturligt för en hund.

Kim brukar visa en film om livet i en vargflock och jämföra med hur det går till i hundflocken. Nästa steg är att komma ut i naturen med hjälp av hundarna. Med dem kan man transportera sig i landskapet, och det är en väldigt ekonomisk transport – det behövs ingen bensin, bara hundmat!

– Vi är ute så mycket som möjligt varje dag och det väcker många frågor om hur livet fungerade förr. Man blir medveten om vilka rutiner det moderna livet för med sig. Det blir ett fönster till en livsstil som är väldigt naturnära.

Kunskapen som Kim förmedlar handlar oftast om enkla saker: att ta på sig ordentligt med kläder, att äta bra, att inte tvätta sig så mycket. Kunskaperna blir direkt kopplade till upplevelser. Att hämta vatten ur en bäck till hundarna – och sen själv dricka vatten från samma bäck. Att lära sig göra upp eld och laga mat över elden. Kim berättar hur samtalen ofta kommer att handla om det liv hennes gäster lever hemma, med nio-till-fem-jobb som de ofta beskriver som pressande. Naturen ger en avslappning som påverkar människor djupt.

– När vi är ute finns ingenting som stressar: du ska köpa det här, du ska köpa det där... man kan sitta och bara stirra in i elden och inte säga någonting. Jag vet att människor tar med sig en bit härifrån, säger Kim och berättar om en man från London som åkte hem och bröt med sitt gamla liv. Han kommer tillbaka en gång om året för att ladda energi och känna lugnet, nästan som en terapi för sinnena.

Kim tror att det finns en stor potential för ekoturismföretagare att satsa på naturvägledning.

– Vi använder naturen och det som finns här för att leva. Ju mer man vet och kan förmedla desto bättre kan vi presentera oss själva och den natur vi jobbar med.

Husky holiday 

Intervju med Michael Palmgren - SEA-U

Att bryta ytan.

En botanisk undervattensträdgård och världens första marinarkeologiska undervattenslinga. Där man får uppleva en spännande historia om skeppet ”Glada gåsen” som försvann i en storm. Det är delar av SEA-U Vattenverkstad, en pedagogisk året-runt-verksamhet för skolklasser och  allmänhet i Malmö. Sedan starten 2005 har SEA-U haft över 100 000 besökare (varav 25 000 skolelever) som genom aktiva upplevelser har fått kunskap om havet och dess förutsättningar.

- Vi jobbar med att ”bryta ytan”- det finns många fördomar om havet. Tång exempelvis är äckligt och farligt och många har hört talas om mördaralger. Vi vill bryta motståndet mot att närma sig havet, öppna ögonen för hur fascinerande det är, säger Michael Palmgren, pedagog och VD för SEA-U.

Väldigt få jobbar under ytan, främst av bekvämlighets- och säkerhetsskäl, menar Michael.

SEA-U har tillgång till flera klassuppsättningar av vadarstövlar och våtdräkter för både sommar- och vinterbruk. Det är lite krångligt med all utrustning, men utan den är havet en miljö som är svår att komma åt.

- Säkerhetstänkandet är viktigt och utrustningen ger också möjligheter att förmedla känsla och engagemang. Bara känslan av trycket från vadarstövlarna när du går ut i vattnet är en upplevelse för många! Eller kylan när du dyker med våtdräkt i november – gymnasieelever kan vara väldigt svårövertalade och skriker som grisar när de kommer ner i vattnet, men sen blir det tyst och du får inte upp dem igen. Mascaran rinner på tjejerna, men ingen bryr sig om det.

I Malmö finns 125 nationaliteter, det är spännande men ställer också stora krav på bemötande. Ett projekt som visade sig vara kontroversiellt var när SEA-U utvecklade ”burkinis”, heltäckande baddräkter för muslimska kvinnor.

- Vi hittade en designer i Australien som gjorde dem och muslimska kvinnor i Rosengård sydde upp dem. För oss är det bara ett redskap – det viktiga är att alla har en möjlighet att få möta havet. Då måste vi fixa förutsättningar för det.

Skolan är bra på att proppa i eleverna kunskap, säger Michael. På SEA-U försöker man gå andra vägen, att skapa ett intresse först.

- Det är vår viktigaste roll som naturvägledare, att få upp intresset för naturen och miljön. Om man vet namnet på 40 arter eller inte har ingen betydelse – det viktiga är att få känslan för växter och djur. När den finns kommer intresset att veta mer, få kunskap. Man kan inte göra tvärtom, faktiskt!

SEA-U har stora planer för framtiden. Närmast ligger utvecklingen av en vattentemapark, en pedagogisk lekplats med tema Öresund. 2012 planeras ett stort marinekologiskt kunskapscentrum stå färdigt. Då hoppas Michael att alla som vill ska kunna uppleva havet.

- Vi har 2000 barn som står på kö för att komma hit varje termin. Vi vill gärna träffa dem också.

www.sea-u.se

 

Intervju med Stefan von Bothmer från Kosters trädgårdar

Känsla för platsen.

När man stiger in i Kosters trädgårdar under den blå portalen fångas man genast av Platsen. Det gjorde Stefan och Helena von Bothmer också när de kom hit från Uppsala 1993. Förutsättningarna fanns där: söderläget, det gamla huset och mycket mark att arbeta med. Även om alla skiften har försvårat - de åtta hektaren sträcker sig en och en halv kilometer i en 50 meter bred remsa... Här tycks allting verka i harmoni.

Trädgården brukas med permakulturmetoder och avgränsas i norr av en damm som används för bevattning under de torra somrarna. I öster ligger restaurangen och det stora växthuset som också fungerar som utställnings- och festlokal. I väster finns hönsen och kaninerna. Många verksamheter ryms här: guidningar, rehabilitering för sjukskrivna, utställningar och kurser. Både kurser som Stefan och Helena själva håller i, exempelvis kursen i utomhuspedagogik som ges från SLU i Uppsala och kurser som arrangeras av andra.

- Vi står för platsen, den ska vara så intressant att den lockar folk utifrån, säger Stefan. Ett mål är att få folk att landa i platsen. Min ambition är att man ska lämna Koster med en annan bild än man hade när man kom.

Stefan guidar både i trädgården och ute i landskapet på Koster, till fots eller på cykel. Han ser ingen motsättning mellan att guida i det odlade och det vilda. Med en så mångskiftande verksamhet kan man inte låta bli att undra: vad är roligast?

- Det är kombinationen av att få gå ensam och pilla, gräva och snickra och att bjuda på sig själv under guidningar och kurser, säger Stefan. Och när man är ute med en grupp och märker att man har dem i sin hand. Det är viktigt att våga ta plats och inte be om ursäkt för sin existens. Att lägga beslag på gruppen. Jag vill rumstera om i deras sätt att vara - tända en gnista hos dem. Det är inte mycket som behövs för att en grupp ska bli nöjd, men man måste beröra dem på något sätt. Det är viktigt att guiden kan bjuda på sig själv!

Han menar att många som guidar glömmer bort formen – det är lätt hänt att fakta staplas på varandra. Sådant engagerar ett fåtal. På frågan om vilket som är viktigast – att förmedla kunskap om eller väcka känsla för naturen, svarar han:

- Känslan är viktigast. Om jag inte får kontakt med gruppen så har de inget förtroende för mig. En av mina förebilder, Joseph Cornell, har sagt att: People are more interesting than ideas. Att förmedla känsla är nyckeln till framgång – men du måste ha något att komma med också.

Jag träffar Stefan dagarna innan nationalparken Kosterhavet invigs. Stefan vill jobba med utbildning och fortbildning för nationalparkens guider. I media förs en debatt om resurserna för det planerade Naturumet. Stefan menar att man kan se naturvägledning som en investering i naturvård. Han jämför med Cocacola, där en tredjedel av budgeten går till marknadsföring och den betraktas som en del av verksamheten. Om vi inte kan visa upp vad det är vi skyddar i nationalparken, varför ska folk då vilja ha den?

Kosters trädgårdar  

Susanne Ekman – Naturskolan vid Sörmlandskusten

Naturskolan möter sina elever.

Naturskolan vid Sörmlandskusten har funnits i snart tio år. Susanne Ekman har en bakgrund som lärare och har jobbat vid naturskolan sedan den startade. Ungefär hälften av naturskolepedagogerna i Sverige är lärare, och den andra hälften består framförallt av biologer.

Det är en bra mix menar Susanne: lärarna har den pedagogiska kompetensen och vet hur det fungerar i skolan, medan biologerna har djupa sakkunskaper och ett intresse för forskning.

Naturskolan möter sina elever på lägerskola eller i deras skolskogar. Varje skola i Nyköping har en egen skolskog, där det finns en stockring att samlas vid. Ibland finns också mer avancerade anläggningar, vindskydd och liknande som eleverna har hjälp till att bygga.

 - Jag har en känsla av att det har blivit mer utbrett att vara ute i skolskogarna som en följd av att naturskolan finns. Rutinen att gå ut en gång i veckan har spritt sig högre upp i åldrarna. Att det finns en stockring är också viktigt – någonstans att samla klassen.

Att laga mat utomhus är det absolut roligaste, tycker Susanne. Samarbetet som uppstår, upplevelsen som eleverna får är otroligt givande. Vi lagar kycklingwok, morotssoppa eller bakar bröd - allt som är mer avancerat än att grilla korv fungerar!

Susanne tycker att naturskolornas viktigaste uppdrag är att skapa en lust och en vana hos varje elev att vara ute och få en känsla för att naturen är viktig. Det kan de sedan föra vidare till sin familj och sina barn. För lärarna kan man visa att många av läroplanens mål nås genom att vara ute. Lärarna får också möjlighet att se förmågor hos eleverna som inte syns i klassrummet, som ledarskap, förmåga att samarbeta och ta initiativ. Ofta bildas nya grupperingar - elever som inte är ledare i klassrummet blir det utomhus.

- Naturen är en källa till kontemplation, att hämta kraft. Var och en ska få ha en bra hälsa och ett bra liv. Det är också så att barnen blir vårt samhälles beslutsfattare. Om vi inte kan skapa naturkänsla hos barnen när de är små, kommer det inte att vara tillräckligt många som förstår betydelsen av att exempelvis spara natur när man bygger nya områden. I och med naturskolornas existens och arbete kan vi få en ny grön våg!

Alla kommuner borde ha sin egen naturskola, tycker Susanne - det är varje barns rättighet att ha kontakt med naturen, och naturskolan är ett bra redskap. Hon vill att utomhuspedagogiken kommer in i skolans styrdokument.

- Om vi tittar på styrdokumenten med utomhuspedagogiska glasögon så är det ju många av målen som lika gärna kan nås utomhus som inne, i många fall bättre. Utomhus befäster man kunskap som man får inne, och får ny kunskap som inte går att lära sig i klassrummet. Men om det skulle stå uttalat att utomhuspedagogik är viktigt för att exempelvis nå målen om hållbar utveckling, då skulle det vara lättare att få och behålla politikernas stöd för att driva naturskolor.

Naturskoleföreningen 

 

Intervju med Zahra Bayati - Friluftsfrämjandet

Hedersgäst i naturen.

- Tänk dig att du är bortadopterad från Afrika som barn, du har bott i Sverige sedan dess. Du kan mycket om Sverige och om naturen här. Nu ska din bror äntligen komma och hälsa på från Afrika, och du vill förstås berätta om allt vackert i Sverige, visa upp det finaste som finns. Utgå ifrån att du har en hedersgäst, inte att du ska lära någon något. Om du har den känslan när du bjuder in till en aktivitet i naturen, då blir det bra, säger Zahra Bayati.

Zahra är verksam i invandrartäta områden i Göteborg. Hon har bott i Sverige i 22 år, varit ledare i Friluftsfrämjandet i 17 år och ledamot av Friluftsrådet.  Under den första tiden i Sverige, när hon inte fick något jobb var det tufft. Det var svårt att känna sig delaktig och behövd i det svenska samhället trots all utbildning och brinnande vilja. Friluftsledarskapet blev en fristad för att utveckla en social identitet.

- Om inget annat är jag mulleledare åtminstone– ingen kan ta det ifrån mig!

Zahra har fortfarande mycket nytta av sitt arbete som friluftsledare i sin utveckling. Hon vill inte använda ordet naturvägledare, det ger associationer till att deltagarna är okunniga och inte vet något alls om naturen och dess skönhet eller värde. Och sådana har hon aldrig stött på - alla har något att bidra med.

- Tillsammans utvecklar vi ny kunskap. Jag har utvecklats mycket av att vara  friluftsledare, jag växer med de människomöten jag har. Jag har nog själv haft mer nytta än vad deltagarna har haft faktiskt. Andra har väglett mig! säger Zahra.

Det återstår mycket arbete för ett inkluderande friluftsliv, tycker Zahra. Det finns mycket goda intentioner, men det mesta är väldigt missionerande. Det handlar fortfarande om postkoloniala strukturer: man tror att man vet saker om naturen som man måste berätta för de ovetande.

- Helvetets väg asfalteras av välvilja. Men det finns mycket mer än den smala väg vi i Sverige har slagit in på. 

Det gäller att kliva ner från de höga hästarna, menar hon. Att propagera för hur bra naturen är kan vara mycket nedvärderande. Istället kan man använda de berättelser, erfarenheter och minnen som finns i gruppen.

- Det mest spännande är att vi har olika upplevelser, om vi hade gått i samma natur allihop hade det inte varit så intressant. Som ledare vet du något om naturen, den är något bekant för dig men kanske något nytt för den andre. Om du ger utrymme för den andres berättelser får du också lära dig något, det blir mycket dynamiskt och deltagarna känner sig hemma och kommer tillbaka.

Det är inte alltid lätt och man gör sina misstag, Zahra kan bli arg på sig själv ibland för att hon hamnar i samma fälla som hon varnar för. Men det är bara att öva sig, säger hon. Att göra fel och göra det bättre nästa gång. En drivkraft är att man har roligare när man lyckas ge utrymme för olika perspektiv.

Göran Gennvi - företaget Naturakademin Learning Lab AB

Vägledning för känsla av sammanhang.

Så här borde man må när man fattar viktiga beslut!

Orden kom från en känd företagsledare under en fjällvandring med den tonårige Göran Gennvi som färdledare. Göran beslöt sig då för att med naturens hjälp bidra till att världens ledare fattar bättre beslut – något som har format hans yrkesliv. Genom företaget Naturakademin Learning Lab AB ordnar Göran möten mellan människor och natur. Nyss var han ute i skärgården med koncernledningen för ett av Europas största reseföretag. De fick varsitt tält och varsin ö, där de tillbringade 24 timmar med att hitta till sig själva, sin inneboende kunskap och intuition genom att vara i naturen .

– Sensorerna för att uppleva världen är otränade bland många av oss, särskilt människor som använder sitt intellekt mycket är ofta omedvetna om de sinnesintryck de får, säger Göran. Deras hjärnor är proppfulla med tankar och inre dialoger. Vägledningen består därför av att öppna deltagarnas sinnen.  Att återknyta deltagaren till den ursprungliga känslan av sammanhang genom att steg för steg, med sinne efter sinne fokusera på det som sker runt och inom individen. En viktig del av vägledningen är att be deltagarna sätta ord på upplevelsen, att dela med sig av den. Det ger legitimitet åt processen, deltagarnas känslor och upplevelser bekräftas av de andra.

Ett reseföretag har naturligtvis anledning att fundera över sin verksamhet i en tid där vårt resande har blivit ett hot mot världens klimat. För många verksamheter innebär dagens föränderliga samhälle stora utmaningar, menar Göran. I en tid av snabba förändringar hamnar företagsledningar ofta i okänd terräng där de som brukar ha lösningarna nu är svarslösa. Klimatfrågan är ett bra exempel där det finns många uppfattningar och orsakssambanden är komplexa och svåra att följa och förutse.

Naturen är då en bra arena för att vidga perspektiven och söka svar tillsammans. Många möten om hållbarhet misslyckas för att tillit mellan människor saknas, man kommer aldrig till det stadium där verklig dialog och gemensamt skapande blir möjligt. I naturen får människor snabbt kontakt med sina innersta värderingar, med vad de egentligen vill och tror på. Naturen gör en stor del av jobbet och skapar ett klimat av tillit mellan människor.
Att kunna förmedla kunskap är nödvändigt för att både skapa och stilla nyfikenhet.

– Det är viktigt att göra naturen sexig för människor som inte har någon relation till den, säger Göran och förtydligar: att väcka en fascination och förundran över de ekologiska relationerna och sammanhangen. Men kunskapen får inte bli ett filter för den djupare existentiella upplevelsen av naturen. Det kan vara fallet, menar Göran, både på det individuella och på det samhälleliga planet. Vetenskapen kan bli en barriär mellan samhället och naturen om vi inte ser upp, något som hindrar oss från att se oss själva som en del av en större helhet.

Naturen finns överallt och vi kan alla använda den som ett redskap för att hitta tillbaka till oss själva. Göran vill motivera människor att hitta sin egen plats i naturen som de ständigt kan återkomma till i sin vardag. En plats lätt att nå som man kan besöka vid olika tider på dygnet och under olika årstider för att fördjupa relationen med naturen och lära sig läsa Naturens bok med alla sina sinnen.

Naturakademin learing lab AB 

Intervju med Åsa Wistrand – Örebro naturguider

Klimat och kemikalieguidningar i Örebro

I Örebro finns en av Närnaturguidernas åtta guidenoder - Örebro läns guidenod. Åsa Wistrand, verksamhetsledare för Naturskyddsföreningen i Örebro län och länets naturvårdsorganisation  Hopajola, samordnar arbetet tillsammans med Studiefrämjandet. Det är viktigt att jobba med naturguidning för att förmedla kärlek till naturen, menar hon. Utan den går det inte att skapa förståelse för att det är viktigt att skydda naturområden. En viktig grupp att nå är förstås människor som inte redan är ute i skog och mark.  

- Vi har märkt att vissa guidningar lockar väldigt mycket folk - det ska gärna vara lite spännande, lite spektakulärt. I somras hade vi en rekordguidning till Skärmarbodabergen och de nyupptäckta grottorna där, det kom över 200 personer! Andra välbesökta guidningar är när vi hälsar på snokarna som vaknar på våren, det är populärt.

Örebro läns guidenod har ett 60-tal guider varav ungefär hälften är aktiva. I snitt görs en guidning i veckan. Noden får stöd från Naturskyddsföreningen, Länsstyrelsen, Landstinget och Regionförbundet. Åsa är inte orolig för framtiden: i takt med att guideverksamheten har vuxit och syns allt mer i media blir den mer intressant för finansiärerna.

- Drömmen är att gå runt på egna intäkter,  men det är nog ett tag kvar. Turistbyråerna är helt övertygade om att om vi bara blir lite mer affärsmässiga är detta en lysande affärsidé. Men då skulle vi behöva paketera guidningarna mer, med mat, transporter och så. Jag är inte säker på att det är vi som ska göra det.

Åsa har nyligen genmfört klimatguidningar, dels under en miljöinspirationsdag för Örebro läns idrottsförbund och dels för Klimatpiloterna, ett projekt där ett antal familjer får stöd att minska sin klimatpåverkan. Då följde även miljöcheferna i Askersund och Laxå kommuner med.

- Jag tycker att guidningar är ett superbra sätt att förmedla en svår fråga, både att göra den mer lättförståelig och att lätta upp stämningen lite. När jag själv sitter och lyssnar på föredrag om klimatfrågan kan jag känna att ”hjälp, jag vill inte veta mer!”, den känslan tror jag vi undviker i guidningarna.

Örebro naturguider har också haft kemikalieguidningar. Åsa tror att guidningarna kan bli ett sätt att jobba med alla miljöfrågor länskansliet driver, på samma sätt som naturguidningarna är navet i naturvårdsarbetet.

-Vi har fått otroligt bra respons på klimatguidningarna, jag tror det här är något vi kan sälja till företag. När företagen miljödiplomerar sig är ett krav att hela personalen går en halvdags-utbildning, en sådan skulle mycket väl kunna utgå från en guidning.

Man kan profilera sig genom att ha ett bra pedagogiskt upplägg som blir efterfrågat, menar Åsa. I guidingarna får man ju så mycket med på köpet, både teambuildning och friskvård förutom kunskapen. Dessutom är det effektivt - den friska luften gör att man är klar i skallen!

Anna Carlemalm - föreståndare för naturum Höga Kusten.

 

Anna Carlemalm, föreståndare för naturum Höga Kusten, berätta vad hon som naturumföreståndare fått ut av Interpret Europes konferens i Krakow, 6-9 juni 2015.

Anna Carlemalm, föreståndare Naturum Höga Kusten Foto CNV
Anna Carlemalm, föreståndare naturum Höga Kusten. Foto: CNV

Anna:  - Interpret Europe erbjuder gedigna program på sina årliga konferenser. Det löper olika parallella föreläsningar och workshops över dagen varvat med platsbesök. Detta ger mig möjligheten att välja vad jag är mest intresserad av. Årets tema var Sensitive Heritage – Sensitive Interpretation.

Vidgade perspektiv
För mig är det givande att få blicka ut och få ett internationellt perspektiv på naturvägledning. Hur tänker andra människor kring förmedling och tolkning av ämnen? På naturumen har vi ju inte bara svenskar som målgrupp utan även olika internationella besökare.

 En konferens av detta slag ger mig en bra möjlighet att få stanna upp och reflektera över ämnet naturvägledning. Dels att få in nya tankar och dels att reflektera tillsammans med andra ytterst kunniga människor på området. Detta gör att jag, och därmed naturums verksamhet, har möjlighet att utvecklas.

Årets tema Sensitive Heritage – Sensitive Interpretation  gav extra mycket då det gällde att reflektera kring känsliga ämnen. Vad är känsligt? För vem är det känsligt? Vilken uppgift har vi som natur- och kulturvägledare i detta?

Vikten av att berätta
Känsliga ämnen kan vara uppenbara, som att berätta om Auschwitz, kriget på Balkan eller vargen i Sverige. Men även mindre uppenbara, som är viktiga för den enskilde. Det finns inga klara svar på om man kan berätta om alla ämnen eller om det är för tidigt att berätta om vissa saker. Men en slutsats som jag tog med mig är att det är viktigt att berätta. Det är viktigt att berätta olika sidor av historien, olika sidor av en företeelse, ett ämne. Det är viktigt att alla berättar för annars kommer delar av historien eller vissa vinklar att glömmas bort och saken/ händelsen förlorar sin komplexitet.

Ojców Nationalpark, Polen. Foto: Anna Carlemalm
Ojców Nationalpark, Polen. Foto: Anna Carlemalm

Vår roll som naturvägledare kan vara att uppmuntra de som bär på berättelser att dela med sig av dem. Vår roll kan vara att förvalta dessa berättelser och sprida dem vidare så att olika åsikter kan mötas. Naturum, med flera verksamheter, kan vara den neutrala arena där dessa känsliga ämnen kan tas upp och bemötas. Vi naturvägledare bör vara de neutrala budbärarna, som kan väcka tankar och reflektioner, samt vara en diskussionspartner för att reflektera tillsammans med besökare kring olika konfliktfyllda och känsliga ämnen. Kanske kan detta lösa vissa knutar och föra oss framåt i större samförstånd. Detta skulle skapa bättre förståelse människor emellan och bättre förståelse för det sammanhang vi befinnser oss i, ekosystemen. Målet är inte att alla kommer överens och tycker lika, utan att vi respekterar varandras upplevelser av händelser och fenomen och att vi får en förståelse för sakens komplexitet och därmed en mer nyanserad bild.

Plattformar för internationellt erfarenhetsutbyte
En annan viktig del på denna typ av konferens är naturligtvis nätverkandet och att det ger möjlighet till att knyta kontakter. De informella diskussionerna under kafferasten och under platsbesöken är ovärderliga. Här passar man på att reflektera kring den senaste föreläsningen eller utställningen man just varit och tagit del av.

För naturumen tycker jag att det är självklart att vara med i Interpret Europedärför att det ger ett nätverk med uppdaterade nyhetsbrev. Organisationen är fortfarande i sin linda och därmed finns det möjlighet att vara med och påverka. Denna organisation arbetar för att lyfta ämnet på europeisk nivå. De arbetar också med olika projekt, bland annat InHerit, som det har skrivits om i tidigare nyhetsbrev från CNV. Naturumen är en av Sveriges ledande verksamheter gällande interpretation och som sådan tycker jag att det är självklart att vi tar plats på den internationella arenan. Dels har vi mycket att lära av andra och dels har vi mycket att bidra med till andra!

Läs mer om naturum Höga Kusten Öppnas i nytt fönster.

 

 


Kontaktinformation
Sidansvarig: per.sonnvik@slu.se