Kontaktinformation
SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv
Guidning
Senast ändrad: 02 mars 2023
När man säger naturvägledning är det säkert många som direkt tänker på guidning. Det är också en av de vanligaste metoderna inom naturvägledning.
"Uppgiften är inte att direkt förmedla kunskap, utan snarare väcka en känsla och nyfikenhet för naturen. Kunskap om naturen bör bygga på en upplevelse."
Med dessa ord fångade filosofen Friedrich Fröbel kärnan i guidning/naturvägledning. För att uppnå detta krävs både ämnesspecifika kunskaper och förmågan att skapa förutsättningar för deltagaren att få en minnesvärd upplevelse i naturen. Dessutom att kunna göra en bra historia och krydda den med intresseväckande kunskap, snarare än att bara lägga fram fakta. Guiden bör ha en förmåga att visa på detaljer eller företeelser som deltagarna kanske inte annars uppfattar.
Att se och tillägna sig kunskap om deltagarna, deras behov och förväntningar är en förutsättning för en framgångsrik guidning. Val av plats och tema är betydelsefullt för att sätta in budskapet i ett sammanhang samt för att tillsammans med deltagarna bygga kunskap och upplevelser som deltagarna kommer ihåg och stimulerar deras tankar.
Guidens roll kan variera mellan olika situationer. En roll som guiden kan ha är att få deltagarna att tänka efter och reflektera. Målet med det kan vara att få deltagarna delaktiga i bevarande av natur och kulturmiljö eller att agera i miljöfrågor. Du kan läsa mer om guiders olika roller i kapitel 3 i boken Naturvägledning i Norden.
Många guideegenskaper är personlighetskaraktärer medan andra är professionella verktyg för att kunna leverera kvalitativa upplevelser till deltagarna. Både personliga egenskaper och professionella verktyg är viktiga vid iscensättande av kvalitativa upplevelser till deltagarna och kan utvecklas via utbildning och praktisk erfarenhet. Båda bör därför ingå i guidekompetensen. Guiden ska kunna kommunicera och levandegöra komplexa system så de blir begripliga och leda till ett lärande hos deltagarna.
Standarder för naturguidekompetens
Det finns flera standarder att luta sig mot för att få en bild av vad en duktig naturguide bör kunna.
Certified Interpretive Guide
Den europeiska organisationen Interpret Europe har tagit fram en kurs för guider inom interpretation och naturvägledning. Guider som godkänt genomgått kursen blir Certified Interpretive Guide. Läs mer om kursen här. Kursbokenen Praktisk interpretation beskriver kompetenskraven för guiden. Den innehåller även praktiska verktyg för att planera och bedöma guidningar.
Utbildningsnorm för naturguider och Certifierad Naturguide
CNV har tillsammans med andra aktörer tagit fram en nationell norm för utbildning av naturguider samt det nationella certifieringssystemet Certifierad Naturguide. Läs mer om normen och certifieringen här samt om arbetet bakom dem. I dessa två kvalitetsäkringssystem är guidens kommunikationsförmåga en del av kompetenskraven för guiden.
Utbildning för att bli naturguide
CNV har ambitionen att bibehålla en översikt över utbildningar inom naturvägledning. Utbildningar för naturguider ingår där. Här är CNV:s översikt över svenska utbildningar med anknytning till naturvägledning.
Planera och utvärdera guidningar
Planering och utvärderingar av guidning kan med fördel ske enligt liknande principer för annan naturvägledning.
Två viktiga delar i planeringen är att 1) tänka över vad man vill att deltagarna på guidningen ska få med sig för tankar från guidningen och 2) skapa sig en så tydlig bild som möjligt av vilka deltagarna på guidningen är. Fördelen med guidning som metod gentemot naturvägledning där man per automatik inte möter en guide, som till exempel skyltar och utställningar, är att guiden kan anpassa guideupplägget allteftersom. Genom guidens kommunikation med deltagarna kan hen få en tydligare bild av deras förväntningar, kunskap och intressen. Reviewing är uppsättning metoder som kan underlätta både den löpande kommunikationen med deltagarna och att få en tydligare bild i slutet av guidningen om vad deltagarna tyckte om den. Läs mer om reviewing här.
Praktisk interpretation finns det formulär som kan användas i planering av en guidning.
Utvärdering av en guidning kan göras på flera olika sätt. En del av utvärderingen kan vara guidens egna reflektion efter guidningen. En kompletterande del kan vara att en guidekollega deltar i guidningen, stämmer av utifrån en mall (som checklistan PARADIS UTE eller utvärderingsbladet på sidan 36 i Praktisk interpretation) och delger respons efter guidningen. Genom kommunikation med deltagarna kan guiden stämma av hur guidningen upplevts, under och efter guidningen. Reviewing kan användas för den typen av uppföljning.
Verktyg för planering och utvärdering av en guidning
- CNV:s webbsidor om planering.
- CNV:s webbsidor om utvärdering
- Boken Praktisk interpretation
- Boken Guiden för naturguiden Beställs via Studiefrämjandet
- Checklistan PARADIS UTE med tio tips för att skapa aktiviteter ute, och i många fall innebär det guidning.
- Boken Besökarnas röster
Läs mer
Tidsresor och kostymerad guidning
Tidsresor
Tidsresor är en naturvägledningsmetod som framförallt används inom kulturmiljöområdet är kostymerade guider och andra dramatiserande metoder för att levandegöra historiska händelser och miljöer.
I Sverige har Kalmar länsmuseum och Jämtlands länsmuseum med Jamtli historieland haft nationellt uppdrag att sprida metoden med dramatiserade tidsresor. På Kalmar länsmuseum finns tips om. På Kalmar länsmuseum finns tips om tidresemetodik.
Jamtli erbjuder kurser och föreläsningar i tidsresans metod (pdf) riktade till pedagoger.
Bridging Ages är en internationell organisation som fokuserar på lokal historia, berättelser och att återskapa det förflutna i en lärande form. Organisationen arbetar bland annat med tidsresor. Medlemmar består av personer på skolor, i samhällen, museer och universitet och i mer än tjugo länder. Det kan vara utställningar, skyltade stigar guidade vandringar, foldrar med mera. En metod som man använder i större utsträckning inom kulturområdet är kostymerade guider och andra dramatiserande metoder för att levandegöra historiska händelser och miljöer. Ett mellanting är berättandet (storytelling).
Kostymerad guidning
I kostymerad guidning har guiden på sig kläder som en del av kommunikationen och rekvisitan. Det rör sig oftast om historiska kläder. Man skiljer ofta på:
- Första-persons kostymerad guidning, där guiden går in i rollen av den karaktär som hen är utklädd till.
- Tredje-persons kostymerad guidning, där guiden inte går in i en roll som kläder representerar utan istället använder dem rekvisita och visar till exempel hur man var klädd förr.
Jamtli Historieland använder framgångsrikt första-persons kostymerad guidning i stor omfattning. De har under ett par decennier utvecklad konceptet och besökare får varje sommar involveras i nya berättelser genom alla statisterna på friluftsmuseet.
På engelska används begreppet live interpretation, för kostymerad guidning. Läs mer om kostymerad guidning i Martine Theunissens artikel "Living History in Europe: International examples of live interpretation".
Inom den europeiska organisation Interpret Europe finns en del guider som håller på med kostymerad guidning. Här är en artikel om en kurs inom det området.
Boktips om kostymerad guidning: A Practical Guide to Costumed Interpretation. Författaren är Jackie Lee. 2023.
Numen-Seekers
En studie från 2004 visade att en del av besökare på historiska besökmål vill konsumera historia på ett djupare, personligare och mer affektivt sätt för att kunna gå tillbaka i tiden och föreställa sig hur det kändes att leva då. Forskarna kallade denna impuls för numen seeking.
Guidehandledningar
Närnaturguiderna inom Naturskyddsföreningen har tagit fram två guidehandledningar kring det svenska landskapet. De har även tagit fram en guidehandledning för att guida i odlingslandskapet.
Del ett ger en orientering till de krafter som format skogs- och jordbrukslandskapet under de senaste hundra åren. Handledningen kan användas som en bas för guidningar som utformas efter lokala förutsättningar. Den innehåller tips på pedagogiska grepp och förslag till stopp som kan göras nästan på vilken plats som helst. Det finns också en ”tidsresa” med viktiga händelser som har inträffat för varje decennium sedan förra sekelskiftet.
Ladda ner Guidehandledning 100 år i det svenska landskapet - Handledning för jubileumsguidningar 2009 (pdf).
I del två vill man istället uppmuntra till diskussion och visionerande om framtidens hållbara landskap. Den kan användas i många sammanhang, som del av guidningar, möten och utbildningar. I inledningen skriver man: ”Förhoppningsvis förmedlar handledningen känslan av att framtidens landskap är någonting som skapas här och nu. Ingenting är förutbestämt. Vi kan alla påverka vårt framtidslandskap och för att göra det behöver vi först skapa en bild av det önskvärda landskapet.
Ladda ner Framtidens landskap - Handledning för jubileumsguidningar 2009 (pdf).
I guidehandledningen om odlingslandskapet får guiden en ökad förståelse för både dagens odlingslandskapet och hur vi har nått dit genom historien. Löpande finns det även guidetips. Det finns även ett avsnitt med konkreta tips på guidestopp, som kan relatera till odlingslandskapets karaktär och problemställningar. Några typguidningar för olika målgrupper beskrivs också.
Utomhuspedagogik
Utomhuspedagogik är ett komplement till den traditionella pedagogiken och betonar att upplevelser i den miljö som omger oss ska utgöra en bas för inlärning. Utemiljö och upplevelse är centralt och lärandet förläggs i hög grad till utomhusmiljön. Att synliggöra människan/samhället i de lokala och globala kretsloppen är en viktig aspekt.
Vid Linköpings universitet finns Nationellt centrum för utomhuspedagogik (NCU) med fristående kurser inom detta forsknings- och utbildningsområde, samt världens idag enda masterprogram i utomhuspedagogik – Outdoor Education. Här erbjuds också utbildningar i kultur- och naturturism samt Outdoor Management och utomhuskonferenser.
Utenavet är ett nationellt nätverk för främjande av utomhusbaserat lärande. CNV är med i Utenavet. Utomhusmiljön är en arena för undervisning och lärande bland barn och vuxna. Utenavet arbetar för att sprida kunskap om utomhuspedagogik och naturvägledning bland beslutsfattare, opinionsbildare i samhället och inom skolvärlden. Utenavet arrangerar konferensen Ute är inne. Läs mer på Utenavets hemsida.
Samordning av guider
Sveriges guideförbund (SweGuide) samlar och auktoriserar turistguider inom natur- och kulturområdet.
Naturturismföretagen administrerar certifieringssystemet Certifierad Naturguide. Organisationen samordnar då även de certifierade guiderna.
I Facebook-gruppen Naturvägledare i Sverige är många guider medlemmar.
Interpret Sweden Network är ett informellt nätverk för de med intresse för interpretation. Fler guider är med i nätverket.
Det finns ingen renodlad förening för samtliga naturvägledare och naturguider i Sverige.
Interpret Europe är en europeisk medlemsorganisation för naturvägledare. Många guider är medlem i den organisationen.
Möt erfarna naturguider
På CNV:s sidor Möt en naturvägledare finns flera intervjuer med erfarna guider. Här är några av dem: Catherine Munsterhjelm, Hala Buraq, Henrik Hallgren, Jenny Carlsson, Kajsa Grebäck, Martina Kiibus, Michael Palmgren, Pia Larsson, Sebastian Kirppu, Stefan von Bothmer, Susanne Ekman, Zahra Bayati, Åsa Wistrand.
Guidning som del av Årets naturvägledning
Årets naturvägledning är en utmärkelse som CNV delar ut. Guidning är ett vanligt inslag bland de nomineringar som lyfts fram genom utmärkelsen. i
Årets naturvägledning 2021 var finalisterna i kategorin Naturvägledning med guide: Blå lådan, Hopajola, Sebastian Kirppu, Naturvägledare på flerspråk och Äventyrsgruppen.
För Sveriges mest inspirerande naturvägledning 2018 finns alla nomineringarna presenterade på denna sida.
Om guidning i CNV:s nyhetsbrev Naturvägledaren
I de flesta av CNV:s tematiska nyhetsbrev Naturvägledaren finns det artiklar som handlar om guidning och ger tips. Några exempel är 3/2022 (klimat), 5/2021 (hälsa), 4/2021 (tillgänglighet), 2/2021 (brukad skog), 1/2021 (allemansrätten), 2/2017 (kommunikation för förändring).