Dialogmöten bryter isen

Senast ändrad: 14 augusti 2017
naturvardsverket_per_nilsson-2.jpg

Naturvårdsverket är den myndighet som har övergripande ansvar för allemansrätten i Sverige. De har lång erfarenhet av att kommunicera kring de här frågorna. Per Nilsson är ansvarig handläggare och den som förväntas ha svar på alla komplicerade frågor.

När en fråga blivit konfliktladdad gäller det att skapa förutsättningar för konstruktiva samtal. Därför sjösatte Naturvårdsverket under 2012 och 2013 projektet ”Dialog om allemansrätten”. 

Verket tog hjälp av Avdelningen för miljökommunikation vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, som även varit med och arrangerat andra dialogmöten för Naturvårdsverkets räkning. 25 personer deltog; företrädare för myndigheter, markägarorganisationer, friluftsorganisationer och företag (till exempel turist- och bärplockningsföretag). De fick välja ut ett antal frågor som de ville diskutera. 

– Vi anordnade totalt sex möten. Syftet var att öka förståelsen bland de här ibland polariserade grupperna och att de skulle lära sig mer om allemansrätten. Resultatet blev en ökad förståelse för varandras perspektiv, säger Per Nilsson som är ansvarig handläggare på Naturvårdsverket.

En annan effekt av dialogmötet var att det blev tydligt att allemansrätten ofta får skulden för problem som egentligen inte har något med den att göra, till exempel nedskräpning, skadegörelse och brott mot terrängkörningslagen. Sådant ska egentligen polisen hantera, men det är brott som sällan uppmärksammas eller straffas. 

– Det kommer aldrig att kunna stå en polis bakom varje tall i skogen och se efter så att vi inte kastar glasspapper, och det kanske vi inte vill heller. Det som krävs är en attitydförändring, säger Per Nilsson.

För att försöka få till stånd en sådan har Naturvårdsverket anlitat Håll Sverige Rent. Bland annat har de beställt en SIFO-undersökningen som visade att 99 procent av befolkningen vet att det är förbjudet att kasta skräp i naturen. Samtidigt tycker 13 procent av markägarna att det största problemet som de kopplar till allemansrätten är just nedskräpning.

– Det går inte ihop. Det är samma sak med att använda säkerhetsbälte, rattfylla och fortkörning. Alla vet vad som gäller men vi gör ändå inte rätt, säger Per Nilsson.

Naturvårdsverket har lång erfarenhet av att sprida information om allemansrätten och de har mycket information om den på sin webbplats. I samband med dialogprojektet framkom önskemål att Naturvårdsverket skulle ha monopol på informationsmaterial, för att den skulle vara saklig och objektiv.

– Det kan vi naturligtvis inte ha, men det visar att folk anser att vi är hyfsat neutrala och trovärdiga. Jag tror det finns en viktig poäng med att olika intressegrupper anpassar informationen till sina medlemmar. De träffar mer rätt, säger Per Nilsson.

Om dygnet hade haft fler timmar skulle Per Nilsson jobba annorlunda. Idag handlar hans arbete i praktiken till stor del om att hantera inkomna frågor och ärenden.

– Jag vill jobba mer långsiktigt och strategiskt, driva frågor och ha mer framförhållning. Exempelvis har vi pratat om att initiera ett samarbete med LRF och företrädare för ridsporten eftersom det är ett problemområde, säger Per Nilsson.

I samband med dialogprojektet ägnades mycket tid åt att diskutera användning av någons mark för organiserade aktiviteter. Gruppen kom inte fram till några rekommendationer, men de samlade ihop flera exempel på både arbetssätt och checklistor på Naturvårdsverkets webbplats. Här finns en sammanfattning av dialogmötena, där det sista handlade just om information kring allemansrätten.

Artikeln publicerades ursprungligen i Naturvägledaren nr 3, November2013: Att kommunicera allemansrätten. Läs hela numret här.  


Kontaktinformation
Sidansvarig: cnv@slu.se