Många bryr sig om allemansrätten

Senast ändrad: 14 augusti 2017
dsc_0071.jpg

Många organisationer är mer eller mindre beroende av allemansrätten för att kunna bedriva sin verksamhet. Här nedan presenteras hur några av dem arbetar med att sprida kunskap om den.

Orienteringsförbundet (SOFT) har under lång tid haft olika grupper som arbetat med att höja kunskapsnivån om allemansrätten och sett till att innebörden har bakats in i tävlingsreglerna.De har tagit fram en specifik och gedigen policy om orientering och allemansrätt som också har översatts till engelska. Policyn är en del i arbetet att behålla förbundets goda rykte hos politiker, myndigheter, intresseorganisationer och allmänhet.

– Vi ville tydliggöra vår syn på det här och hur vi rent konkret ska hantera allemansrätten i förhållande till exempelvis markägare och jägare. Policyn har mötts med stor respekt och vi har verkligen haft nytta av den, berättar Eje Andersson på Orienteringsförbundet.

Policyn har tre delar. Den första handlar om övergripande frågor kring orientering och allemansrätt. Den andra ger konkreta råd till arrangörer och den tredje delen handlar om hur orienterare ska tillämpa allemansrätten. Utöver policyn har förbundet även en checklista för klubbarnas arbete med natur- och miljöfrågor där allemansrätten ingår. De håller också på att utreda olika möjligheter att använda en app för att sprida lättillgänglig information om allemansrätten.

Ladda ner Svenska Orienteringsförbundets policy om allemansrätten

Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund tar också upp allemansrätten som en viktig fråga. De har tagit fram skriften ”Följ med på fiske” som handlar om naturen, kretslopp, näringskedjor och hur man ska bete sig i naturen. Hans Lindqwist är ungdomskonsulent på förbundet. Varje sommar ordnar de en sommarfiskeskola i Göteborg, där ett av momenten är en diskussion om allemansrätten.

– Vi ser tydligt att barn som får följa med oss ut snappar upp information och börjar tänka själva. Man kan fråga dem varför vi inte ska lämna linan på stranden eller springa fram till bryggan och de brukar ha bra svar, säger Hans Lindqwist. 

Stina Lindblad, ordförande på Naturskoleföreningen, upplever att de flesta elever hon möter har baskunskaperna när det gäller allemansrätten. 

– Den kommer in som en viktig del i alla teman vi arbetar med. Med de yngre pratar vi mycket om hur man ska bete sig, ofta kopplat till eld. Då täcker man in många olika aspekter och det blir en naturlig grundkurs. Med de äldre eleverna har vi olika övningar som leder in på mer komplexa diskussioner. Hela tiden försöker vi anknyta till platsen vi är på och den aktivitet vi gör just för dagen, berättar Stina Lindblad.

De jobbar mycket med drama. En populär övning är ”allemansteater”, som finns beskriven i boken Att lära in svenska ute. I korthet går den ut på att några elever får ett kort med ett påstående, till exempel att man får gå igenom en hage om man stänger grinden efter sig eller att man får tälta en natt på samma ställe. Gruppen får dramatisera påståendet, och de andra ska gissa vilken regel eller vilket förbud det handlar om. 

– De är otroligt påhittiga och det brukar bli många skratt och bra diskussioner. De tänker inte ens på att de lär sig regler, säger Stina Lindblad. 

En snabbare variant av övning är att läsa upp ett påstående kopplat till allemansrätten som går att svara ja eller nej på. Eleverna får springa antingen till ja- eller nejsidan och motivera varför de ställde sig där.

Eva Kätting på Linköpings universitet är ansvarig för det internationella masterprogrammet i utomhuspedagogik. De inleder alltid med att ägna en halvdag åt allemansrätten när de har sitt första undervisningstillfälle utomhus. Liksom Naturskolorna använder de sig mycket av drama. 

– Jag utgår från Naturvårdsverkets information och sedan får studenterna dramatisera. Vad är det som gäller i olika situationer, till exempel om man ska elda eller sätta upp ett tält? Det finns alltid någon som tycker att drama är otäckt, men i grupp brukar det funka, säger Eva Kätting. 

Det finns också ett svenskt masterprogram som vänder sig till yrkesverksamma lärare. Där fokuserar de på hur man ska lära ut allemansrätten till eleverna. 

– Ibland blir diskussionerna komplicerade, då brukar jag kontakta Naturvårdsverket för att reda ut vad som gäller, säger Eva Kätting.   

Hon tycker det är viktigt att visa på hur allemansrätten ska tillämpas i praktiken och att levandegöra reglerna. 

– Med en dramaövning blir det väldigt tydligt. Då känner man till exempel hur nära man kan gå utan att den som äger tomten blir arg, säger Eva Kätting. 

Hälsofrämjandet har tagit fram ett material för skolan, Må bra med allemansrätten, som blivit väldigt populärt. Det distribueras med hjälp av ”Utbudet”. Här kan företag, organisationer och myndigheter få hjälp att sprida sitt informationsmaterial till skolor, så länge det går att koppla till läroplanen. 

– Under 2012 nådde vi ungefär 18 000 elever på det här sättet och har sedan behövt trycka upp fler exemplar. Jag tror att det blivit så populärt eftersom vi lyckats få ihop en bra helhet. Vi varvar ”hårda fakta” om allemansrätten med lite mjukare uppgifter om ätbara växter och annat. Att koppla till tallriken eller något annat konkret tror jag är bra, säger Kurt Svedros på Hälsofrämjandet. 

Han menar också att det är viktigt att först hitta ett sätt att engagera den grupp man vill nå och få ut dem i naturen. Väl där faller det sig ofta naturligt att informera om allemansrätten, och det blir lättare för dem att ta till sig informationen. Till exempel har Hälsofrämjandet ordnat stavgångsträffar för invandrarkvinnor.

– Det första steget är att få dem att se det positiva och inte var rädda för naturen. Då vill man värna om den, säger Kurt Svedros. 

Ladda ner Hälsofrämjandets skrift "Må bra med allemansrätten".

Artikeln publicerades ursprungligen i Naturvägledaren nr 3, November2013: Att kommunicera allemansrätten. Läs hela numret här.  


Kontaktinformation
Sidansvarig: cnv@slu.se