Möten mellan markägare och allmänhet - skogsägarföreningarna tror på att lyfta berättelserna om skogen

Senast ändrad: 26 april 2024
Skogsdag för allmänheten LRF och Mellanskog

Det finns väldigt många skogsägare i Sverige, som är engagerade i att sprida kunskap om och berätta om sina skogar. Naturvägledaren tog kontakt för ett samtal med företrädare för de tre stora skogsägarföreningarna för att diskutera hur naturvägledning kan berika mötet mellan markägare och allmänhet. De är samstämmiga om att det finns många berättelser och historier i skogen, som skulle kunna lyftas fram mer, och att det finns stor potential att utveckla dialogen med allmänheten.

Hur skulle naturvägledning kunna berika mötet mellan markägare och allmänhet ute i den brukade skogen?

Det var temat för ett samtal med tre företrädare för landets skogsägarföreningar; Jonas Eriksson, medlemschef på Norra Skog, Marie Wickberg, chef för kommunikation och näringspolitik på Mellanskog och Malin Pettersson, ansvarig för samhällskontakter på Södra.

– Naturvägledarnas verktyg skulle verkligen tjäna på att föras ut till våra förtroendevalda skogsägare. Det finns så många berättelser om en skogsfastighet, så mycket som berör känslomässigt och som skulle kunna bidra till ett intressant möte mellan markägare och människor som rör sig på deras fastigheter, säger Jonas Eriksson.

Hälften av skogsmarken i Sverige ägs av cirka 300 000 privata markägare. Landets skogsägarföreningar organiserar ungefär en tredjedel av dessa markägare i ekonomiska föreningar som Norra Skog, Mellanskog och Södra.

Marie Wickberg tycker att skogsbruket behöver möta allmänheten ute i skogen och reflekterar över hur Mellanskogs medlemmar kan få stöd i detta.

– I ekoparker, naturreservat och nationalparker finns det ofta möjlighet att sätta upp skyltar och göra vandringsleder, men vi har ju inte sådana områden utan behöver tänka på något annat sätt. Kanske kan ny teknik göra det lättare för oss att berätta historierna om vad det är man ser i skogen – till exempel att högstubben på hygget är ett insektshotell eller att de där ensamma träden är sparade av en anledning, säger Marie Wickberg.

Vattnet i skogen en utgångspunkt

Malin Pettersson lyfter fram EU-projektet ”Grip on Life” som ett gott exempel på kommunikation i det brukade landskapet. Där jobbar myndigheter, skogsägarföreningar och intresseföreningar tillsammans för att kombinera modernt skogsbruk och hänsyn till skogens värdefulla vattendrag och våtmarker. Demonstrationsytor i skogen är en viktig del av projektets pedagogik.

– Vi har tagit fram vattenslingor i den brukade skogen med fokus på vatten. Tanken med dem är att stimulera olika aktörer att träffas och lära mer om vatten i skogen, säger Malin Pettersson.

Hon tror att infrastrukturen med vattenslingorna skulle kunna hjälpa skogsägare att välkomna allmänheten ut i det brukade landskapet.

– Markägare som har sådana slingor på sina fastigheter skulle, om de vill, kunna bjuda in människor och finnas till hands för dialog. Det kan vara en utgångspunkt för fler berättelser om skogen och familjeskogsbruket.

Förstå sambanden

Marie Wickberg påminner om att tre fjärdedelar av den svenska skogen brukas och fyller en viktig funktion för det svenska samhället. Hon hoppas att fler naturvägledare kommer att vilja vara verksamma i det brukade skogslandskapet i framtiden.

– Skogen säger mycket om samhället och politiken och om olika värderingar knutna till brukande och bevarande. Det finns också mycket intressant historia i skogen som berättar om mer än själva ekosystemet. Vi borde uppmuntra naturvägledare att berätta dessa historier.

Alla tre verkar vara överens om att skogsägarföreningarna också behöver utveckla sin egen dialog med allmänheten.

– Vi är inte så duktiga på det. Vi behöver jobba med att skapa förståelse för sambanden mellan skogen och bioekonomin, säger Malin Pettersson.

– Ja, och att det finns en skogsägare bakom varje fastighet som tänker över flera generationer, säger Jonas Eriksson.

– Vi måste bygga på att vi har många, många medlemmar med engagemang för skogen. Våra arenor är deras fastigheter, deras livsverk och deras inkomstkällor, säger Marie Wickberg.

Jonas Eriksson, Marie Wickberg, Malin Pettersson
Jonas Eriksson (Norra Skog), Marie Wickberg (Mellanskog) och Malin Pettersson (Södra). 


Text: Malin von Essen.
Artikeln är publicerad som en del av Naturvägledaren nr 2, mars 2021. 


Kontaktinformation

SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv