Platsens röster

Skylttexter och ljudspår blir alltmer berättande med ett personligt tilltal. Det är fortfarande oftast en allvetande informatör som berättar. Men det finns också exempel där man överlåter berättandet till en annan röst. Då handlar det ofta om stigar som riktar sig till barn.

Hej! Jag heter Kurrekott och är en ekorre. 
Jag bor här i Brunnsskogen. 
Följ med mig in i skogen så ska jag visa dig några fina platser.

I Blekinges uppdaterade naturstig är det Kurrekott som för ordet och berättar om ”sin” skog för besökaren. Texten är lekfull och uppmanar besökaren att lyssna, lukta, känna och smaka.

Genom att scanna en QR-kod kan man få höra hur de olika djuren längst stigen låter och det finns också möjlighet att få skylttexterna upplästa på flera språk.

Även i stigar för alla åldrar provas nya perspektiv. I Fulufjällets nationalpark har Njupeskärsleden gjorts om. Biologispråket har bytts ut mot ett mer berättande språk som uppmanar besökaren att lyssna till fler röster. 

Tänk om...
stenarna kunde sjunga 
och vattnet viska 
träden kunde tala
och mossorna mumla

Tänk om...
de kunde berätta för oss
historien om Fulufjället
Kanske gör de redan det?
Kanske måste vi bara lyssna bättre? 

Utmed stigen låter man träden berätta på några av skyltarna. En stor tall får komma till tals:

Här har jag stått i 600 år. Utsikten är fin!
En del av mitt liv var jag tydligen norsk, men nu är jag svensk. 

Skylttexten berättar sedan om historiska händelser som passerat medan tallen grodde på norsk mark ungefär samtidigt som Columbus steg iland i Amerika. Vid Fulufjället finns också Old Tjicko, värdens äldsta gran, som själv får själv framföra en uppmaning till besökare om att använda träspängerna istället för att trampa ner lavar och mossor kring trädets rötter.

Det är lätt att föreställa sig hur ett gammalt träd sett landskapet och världen förändrats under lång tid. Att vi har en särskild relation till träd visade sig tydligt när 70 000 träd i Melbourne försågs med egna e-postadresser där folk uppmanades att rapportera in skador. Istället för rapporter om nedfallna grenar fick träden ta emot tusentals kärleksförklaringar, frågor och tankar.

Platsens berättelser

Att lyssna till platsens unika berättelser blir viktigt när naturstigen ska förmedla en engagerande upplevelse. Tekniken gör det möjligt att presentera olika röster kring samma plats. Berättelsen om natur och kultur kan kompletteras med folktro, sånger och personliga erfarenheter.

Sydvästra Småland är känt för sin berättartradition. Här fanns många sagoberättare som också skrev ner och samlade berättelser. Den traditionen förs vidare och utvecklas i verksamheten Sagobygden som drivs av Berättarnätverket Kronoberg.

Sägner är platsens egna berättelser och kan vara spännande att ta del av när man upplever naturen. I Sagobygden finns ett antal Sägenplatser där besökaren möter ett landskap med ”trollberg och jättekast, offerkällor och näckens vattenhål, drakskatter och trollträd, platser för ond bråd död och herrgårdar med spöken”. I Stavsjö har Sagobygden skapat ett ljudspår som följer ”trollstigen” kring sjöarna Klockesjö och Skinnesjö. Platsen är känd för berättelser om märkliga händelser. På ljudspåret finns röst, musik och ljud som levandegör berättelser om tomtar och troll, näcken och jättar. Stigen är tre kilometer lång och lättframkomlig.

Naturstigar kan rymma många olika berättelser och ha en mångfald av röster som vägledning. Vi kan få lyssna till sagofigurer, träd, djur, boende och experter. Tillsammans skapar vi framtidens sägner och formar framtidens platser.

Text: Åse Ahlstrand. Artikeln har publicerats i CNV:s nyhetsbrev Naturvägledaren 2/2019 TEMA Natur- och kulturstigar.

Läs mer

• Thomas Öberg är författare till boken boken Att skriva om natur och håller kurser i hur man skriver naturtexter som fångar och väcker. Läs mer om Thomas på CNV:s webbplats.
• Sagobygden som drivs av Berättarnätverket Kronoberg, en ideell förening som vill sprida kunskap om äldre sagor och sägner och lyfta fram människors egna berättelser i dag. Sagobygden i Lundby togs år 2018 upp på Unescos register över goda exempel på hur immateriellt kulturarv kan bevaras. Läs mer om Sagobygden.
• City of Melbourne twittrar om trädens e-postadresser 27 juli 2019.
• Old Tjikko upptäcktes 2008 av forskarna Leif Kullman och Lisa Öberg. Med hjälp av kol 14-datering kunde forskare konstatera att träbitarna från Old Tjikko var upp till 9 550 år gamla och att alla bitar kom från samma träd. Lisas hund Tjikko, som också var med på turen, gav inspiration till trädets namn. (Ur skylttext på Njupeskärsleden.)
• Läs mer om självguidande stigar på CNV:s webbplats.