Dive in! Protecting our ocean –  klimatutställning med ambition att påverka

S:t Andrews universitet vid den skotska östkusten har anor från 1400-talet och ett eget museum. Utställningen Dive in! invigdes i samband med klimat-toppmötet COP-26 i Glasgow hösten 2021 och pågick under vintern. Med utställningen försökte museet påverka besökarnas attityder och beteenden. Det var ovant men de ville göra något de inte gjort förut. Att röra sig från undervisning till aktivism. Och de ville göra det med stöd av grundlig planering och utvärdering. Teamet bakom projektet har nyligen publicerat en rapport där de berättar hur det gick.

Balansgång mellan obehag och hopp

Ambitionen med Dive in! var att hitta en fin balans mellan obehagliga fakta och hoppingivande möjligheter till förändring. Att bara berätta rakt upp och ner om det potentiellt ångestskapande tillståndet för världen och havet var inte rätt väg. Utställningsteamet ville både att besökarna skulle förstå hur deras egen livsstil påverkar livet i havet, och att de verkligen skulle ges tillfälle att relatera till alla de organismer som lever i och av havets mångfald. Inte bara utgå från hur det påverkar människan.

Men hur skulle utställningen designas? Och hur skulle uppföljningen gå till? Är det möjligt att ta reda på om beteenden ändras genom upplevelser av en utställning?

Klassiska frågor och flera former av utvärdering

Planeringen av utställningen utgick från de klassiska frågorna Vad? Vem? Var? Och Hur? Teamet utgick också från de generiska lärandemålen (GLO) - kunskap, uppskattning, reflektion, kreativitet och engagemang. Själva utställningen byggdes som en upplevelse av havet där att besökarna rörde sig från djupare delar av havet med bottnar och fri vattenmassa, närmare och närmare land med livet på grundare bottnar och i den rika miljön vid strandzonen. Utställningen innehöll föremål från samlingar, bilder, text, ljud och digitala inslag. Den som ville kunde slå följe med en marin organism som representerade besökaren själv och graden av ambition att bidra – genom till exempel att återvinna elektronik eller att försöka påverka sina vänner att agera mot klimatförändringar via sociala medier. Vid olika stationer fick de råd och tips av sin organism om vad de kunde göra.

Utställningen följdes upp med flera former av utvärdering. Dels observerades besökarna diskret när de interagerade med utställningen. Var stannade de? Vad tycktes engagera dem? Vad gick de förbi? När besökarna lämnade utställningen ombads de att svara på frågor i en enkät. Slutligen intervjuades besökare några veckor efter besöket.

Projektets slutsatser

De slutsatser som projektet drog var att många besökare missade eller valde bort möjligheten att slå följe med en säl eller en räka. Men att utställningen ändå uppskattades av besökarna och att två av de byggstenar som behövs för beteendeförändring fanns på plats, besökarna hade fått ny kunskap och de hade intentionen att agera på olika sätt. Utställningen hade också bidragit till samtal. En intressant slutsats var att många redan hade mycket kunskap om hållbarhet och att de gärna blivit MER provocerade eller utmanade till handling. Museiutställningen uppfattades som en plats där det var helt ok att provocera på detta tema! Utställningsteamet reflekterade både personligen, som grupp och institution över resultatet av utvärderingen och insåg att de kanske varit för försiktiga när det gällde att kommunicera ”provocerande” frågor.

Läs mer

Följ länken nedan så hittar du två rapporter om utställningen Dive in, med alltifrån ambitioner, utförande, uppföljning av besökares upplevelser och vad de gjorde och tänkte efter utställningen, till projektets egna reflektioner och vilka frågor som kvarstår: https://divein.wp.st-andrews.ac.uk/resources/. Bilderna nedan handlar om utställningens olika ”personas” och kommer från Case Study-rapporten.

Text: Eva Sandberg, CNV