Känsla för natur - går det att mäta?

Senast ändrad: 04 oktober 2022

Aktiviteter för att elever ska få vara i, uppleva och skapa en relation till naturen planeras ofta i skolor och förskolor. En grupp amerikanska forskare inom miljöundervisning har gett ut en guide om hur man kan utvärdera hur sådana aktiviteter bidrar till naturkontakt - The Practitioners Guide to Assessing Connection to Nature. Guiden innehåller metoder som kan användas för att försöka ta reda på hur sådana aktiviteter kan stärka barn och ungas känslomässiga band till naturen.

Thomas Beery är forskare och lärare i pedagogik vid Högskolan i Kristianstad och en av de forskare som tagit fram guiden. Den riktar sig framförallt till lärare, fritidspersonal och andra med en tydlig ambition att använda utomhuspedagogik i undervisning och aktiviteter.

Går det verkligen mäta graden av naturrelation, hur vi relaterar till och upplever natur, undrar vi på CNV.

- Jag vet. Det kan låta konstigt - men om vi ser det som ett verktyg och inte ett test kan vi se värdet. Lärare behöver kunna ta reda på om arbetet de gör med utomhusbaserade aktiviteter för sina elever leder till önskade resultat. En skala för att mäta naturrelation kan vara användbar när man jämför aktiviteter och metoder. Men resultatet ska användas på gruppnivå och inte för att jämföra individer, svarar Thomas.

Guiden som publicerades 2020 innehåller en genomgång av metoder där resultaten bland annat kan presenteras i skalor och ger ett ”tillförlitlig mått”. Men, säger Thomas, det gäller att komma ihåg att det handlar om hur väl en given aktivitet fungerar. Det är en komplex process vi försöker ringa in och därför behöver vi väga in så många variabler som möjligt för att resultatet ska vara användbart.

I guiden finns en ”nyckel” som hjälper läraren att välja den lämpligaste metoden utifrån situation. Du kan välja antingen att göra en utvärdering genom att titta både på aktiveten i sig och hur den planeras och hur de som deltar reagerar. Eller att utvärdera upplägget av den planerade aktiviteten separat för att göra en bedömning av hur den kommer att fungera. Vilka metoder som passar har också att göra med andra faktorer som ålder på deltagarna, vad som är huvudsyftet och om det är en aktivitet som upprepas eller ett enstaka tillfälle.

Genom att använda sig av till exempel intervjuer och formulär, att låta barnen göra teckningar eller genom observationer i fält kan man närma sig svar på frågan om vilka aktiviteter som fungerar bäst. Guiden innehåller också resonemang om attityder, beteendeförändringar och hur långvarig ”effekt” aktiviteten kan ha på de som deltar.

Vad vill du särskilt lyfta fram från guiden? 

- Den viktigaste slutsatsen jag vill lyfta från ”practitioners guide” är att den har fokus på lärarens behov och roll! Guiden är designad för lärare i skola och förskola som vill göra sina egna bedömningar. I syfte att hjälpa dem att få tillgång till genomtänkta och användbara verktyg som baseras på forskning.

 

Why consider nature connectedness? ‘Nature connectedness’ refers to the way we relate to and experience nature. A strong connection with nature means feeling a close relationship or an emotional attachment to our natural surroundings.

*Salazar, G., Kunkle, K. & Monroe, M. C. (2020). Practitioner guide to assessing connection to nature. Washington, DC: North American Association for Environmental Education

 

Text: Eva Sandberg, CNV


Kontaktinformation

SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv