Med näsan i blåstången

Senast ändrad: 22 januari 2024
En grupp människor. Foto.

Tillsammans med ungdomar från skolor i socioekonomiskt utsatta områden utvecklade Skärgårdsstiftelsen ambitiösa utbildningsplatser på fyra olika platser i skärgården. Några av ungdomarna anställdes för att hjälpa till i olika sammanhang.

– Vi har verkligen ansträngt oss för att lyssna på vad målgruppen tycker. Ibland har det varit tufft för mig som projektledare, men otroligt roligt och lärorikt. Hur utformar man till exempel en skylt där budskapet framförallt ska förmedlas genom bilder? säger projektledaren Sandra Löfgren.

De fyra platserna är Riddersholm (vid Kappelskär), Björnö (Ingarö), Hjälmö (Värmdö) och Gålö (Haninge). Några pilotskolor fick anmäla sig till att vara med i projektet, bland annat Rodengymnasiet i Norrtälje och de nyanlända elever som läser språkintroduktion där. Projektet ”Utbildningsplats Skärgården”, som även kallas ”Med näsan i blåstången” finansieras via Allmänna Arvsfonden och pågår i tre år från 2015.

– Först har pedagogerna fått vara ute tillsammans med eleverna för att lära känna platserna. Med sig hade de ett kit med luppar, håvar och lärarhandledning. Sedan har vi haft en konferens där vi diskuterat hur de här utbildningsplatserna kan utvecklas vidare på ett sätt som målgruppen gillar, berättar Sandra.

De hade massor av idéer och ett tag hade hon lite panik som projektledare. Hur skulle allting knytas ihop?

– Vår andra träff var en arbetsworkshop, då hade vi hyrt in ett filmteam och en ”pysseltjej” som är känd från TV. På filmstationen fick eleverna spela in filmklipp på sina språk, utifrån ett manus som vi förberett. På pysselstationen fick de tillverka väsen, troll, ormar och liknande som vi sedan dekorerat våra områden med. De fick också göra illustrationer som ska klippas ihop av en professionell layoutare och användas på skyltar, berättar Sandra.

Eleverna hade inte mycket till övers för mycket text. Istället ville de ha många bilder, bilder som talar för sig själva. På skyltarna finns också QR-koder som leder vidare till filmklipp där man får veta mer om platsen. Det finns också olika uppdrag att lösa, enligt önskemål från eleverna.

– Pedagogerna var tydliga med att de inte ville att skolmaterialet skulle översättas till andra språk. Däremot ville vi använda oss av elevernas egna språk för att hälsa alla besökare välkomna till skärgården och berätta vad som gäller när man är där, säger Sandra.

Vilka lärdomar har ni dragit från projektet?

– Det har funkat väldigt bra att vända sig direkt till den målgrupp vi velat nå, sedan sprider de själva kunskap via sina egna nätverk. Det har varit nyttigt för mig att verkligen förklara innebörden av olika begrepp. Man tror så lätt att allemansrätten är självklar, men det finns ju inte ens som ord på andra språk. Vad är egentligen ett svenskt naturreservat och vad menar vi med biologisk mångfald? Att ställa sig sådana frågor är bra även för att nå ut bättre till de som har svenska som modersmål, menar Sandra.

Tillsammans med Värmdö kommun arrangerade stiftelsen också en särskild träff i skärgården för nyanlända, då anlitades några av eleverna som språkvärdar. Under en period hade Sandra även hjälp av Mowlid Halene från Somalia som sommarjobbade hos henne.

– Det var jätteroligt att se, de suger verkligen åt sig kunskap snabbt och vill ta del av allt som vi räknar som typiskt svenskt. De får brottas hårt med att ta sig in i samhället och behöver verkligen erfarenheter för att kunna söka andra jobb sedan. Det är kul att vi kan bidra lite där, säger Sandra.

En av språkvärdarna var Samira Khawari. Hon är 20 år och kommer ursprungligen från Afghanistan. Nu har hon varit nästan tre år i Sverige och ska börja läsa teknik på Komvux.

– Det var en härlig känsla när man stod där på Grinda och se folk komma med båten. Alla var jätteglada. Jag fick informera deltagarna om vad man får göra och inte göra och visa dem runt. Sedan gick vi ner till havet och jag visade upp några insekter. Det gick bra, trots att allt är helt nytt för mig, säger Samira.

Hon berättar också att när hon kom till Grinda för första gången trodde hon inte att det fanns en sådan plats, att man får komma dit helt gratis. I Afghanistan är en stor del av naturen väldigt torr. Om man är ute så vistas man oftast i särskilda parker.

– Jag vet att många från till exempel Afghanistan och Somalia tänker som jag. Det är viktigt att vi berättar vilka regler som gäller, många vet inte det. Om man till exempel har varit ute och grillat i Afghanistan så lämnar man allting. Folk tror att det finns någon annan som har till uppgift att städa. Det är bra att vi kan sprida kunskap bland våra vänner, säger Samira.

Du har varit med och spelat in filmerna också, hur var det?

– Det var roligt, men lite svårt. Först ska man höra en text på svenska och sedan översätta den direkt framför en kamera. Jag var på Riddersholm efteråt med skolan, då såg jag våra bilder på en skylt och de hänvisade till hemsidan där man kan se våra filmer. Det är kul att de används, säger Samira.

Flera av hennes kompisar har också blivit intresserade när hon berättat om platserna i Skärgården. De behöver bara få veta att platserna finns och hur man tar sig dit.

Se några av filmklippen

Läs mer


Kontaktinformation

SLU Centrum för naturvägledning (CNV)
Institutionen för stad och land, SLU
cnv@slu.se
slu.se/cnv