Barn blir naturvårdare i Skolbäcken

Det är den ideella organisationen Sportfiskarna som dragit igång lärokonceptet Skolbäcken. Det startade 2016 och går ut på att bjuda ut skolklasser till olika typer av vattendrag. Det kan vara en smal bäck, en vidsträckt kustlinje, en sjö eller en våtmark. På plats får eleverna uppleva en levande vattenmiljö samtidigt som de undervisas i biologi, ekologi, allemansrätt och friluftsliv. Det diskuteras vad fiskar äter, vad de behöver för att trivas och jämförs med hur det faktiskt ser ut och om man då kan göra något för att förbättra livsmiljön för fiskarna.

Dessutom får de hjälpa till med praktisk natur- och fiskevård som gör skillnad. Kanske behöver fiskarna mer grus och sten på botten för att underlätta sin lek? Eller kan de kanske hjälpas om det läggs ris och grenar i vattnet som fiskynglen kan gömma sig i?

Skolbäcken finns på många håll i landet – från Luleå i norr till Malmö i söder – och varje år tar Sportfiskarna ut flera tusen skolbarn i naturen. I Jämtland är det Eva Nordin Svedlund som sedan mars 2020 leder skolelevernas utflykter tillsammans med sin kollega Andreas Karlberg. Eva har tidigare arbetat som lärare och fritidsledare och kan nu kombinera sitt yrke med sitt intresse för natur och friluftsliv.

Biolog och pedagog i samarbete

De är alltid två som leder aktiviteterna ute i fält under Skolbäcken och det är ett upplägg som Eva uppskattar.
– Arbetet blir mer glädjefyllt och det blir så mycket bättre bara av att vi är olika som människor. Vi har samma mål, men fokuserar på olika saker. Jag är pedagog, min kollega är biolog och vi lär oss av varandra. Man behöver också ha någon att bolla tankar och idéer samt reflektera tillsammans med. Jag tycker att det är viktigt att inte sitta själv på sin kammare. Det har också med säkerhet att göra. Man har ansvar för många människor ute i fält.

Två sportfiskare vid en bäck. Foto: Anders Lundin.

I skolornas närområden har Eva och hennes kollega letat upp mindre bäckar. Helst på gångavstånd, men det har hänt att de behövt åka buss och då har ofta lokala bussbolag ställt upp för en billig peng. Själva arbetet i fält är oftast en heldag. På förmiddagen har de undersökt livet under vattenytan, håvat insekter och fiskar. Barnen har fått studera olika arter och kartlägga vilka insekter de hittat. Eva och hennes kollega har berättat om näringskedjan och eleverna har studerat miljön, vattenflödet och vattenhastighetens betydelse för livet under ytan.

– Livet under ytan fascinerar både barn och vuxna. Innan jag började jobba med Skolbäcken, tänkte jag själv inte särskilt mycket på livet i bäcken. Jag är jättefascinerad över vilket myller av liv som finns. När jag i April 2020 för första gången fick följa med min kollega Andreas ut till en blivande skolbäck, trodde jag inte att vi skulle hitta ett enda kryp, men jag hade jättefel.

Lunchen tillagar skolorna ute i fält på en stor grill som Sportfiskarna har med sig, innan det är tid för lek och praktisk fiskevård. Fiskevården består i att fylla på med grus för att förbättra lekbäddar åt fiskarna eller flytta ut stenar från kanten och placera ut död ved så att bäckarna blir mer lik sitt naturliga ursprung med varierande slingrande strömmar.

– Vi människor vill gärna rensa upp och städa vattendrag, men det är bra att det är lite stökigt med stenar, stockar och löv. Det blir livsmiljöer åt insekter och fiskar. Barnen får vara med och göra betydelsefulla insatser och det är otroligt populärt, från förskola till årskurs 9. Vi är noga med att berätta för eleverna att de gjort en jätteviktig insats för att fiskar och insekter ska trivas i deras adopterade skolbäck. Vid varje skolbesök får eleverna även värna om naturen genom att plocka skräp som de hittar.

Vid varje skolbäcksbesök leker de Öringsleken. Då delas klassen upp i två lag där det ena laget är öringar och det andra mörtar. Med hjälp av bollar som romkorn och några koner som symboliserar lekområdet så visar leken antalet romkorn/bollar som klarar sig varje år. Det blir sedan underlag till ett samtal om hur få romkorn som klarar sig i verkligheten och hinner utvecklas till fiskyngel.

Barnen håvar i Skolbäcken. Foto: Magnus Grimstedt.

Hur beroende är projektet av engagerade lärare?

– Jag upplever att ett positivt gensvar från skolorna beror mycket på att vi får kontakt med eldsjälar som säljer in konceptet och får med sig sina kollegor. När personalen är natur- och friluftsintresserade så förbereder de också eleverna inför Skolbäcksbesöket. Här i Jämtland är folk vana vid att ha rejäla kläder och är kanske inte så brydda över väder och vind. Vi har genomfört Skolbäcken i regn, storm och snö med minusgrader, men vi har inte hört ett enda klagomål. Eleverna har trots allt tyckt det varit rolig och lärorik dag.

Hur var det i början av projektet – hade ni svårt att nå ut?

– Helt klart var jag orolig i början. Det kan vara svårt att starta upp något nytt och speciellt i samband med att Coronan slog till. Jag känner lite folk inom skolan och fick med en rektor som är naturintresserad. Hen fick med sin personal och sedan gick det som en djungeltrumma. Ju fler skolor som deltog i Skolbäcken desto fler referensskolor fanns det att hänvisa till och snart hade vi fullt schema.

Eva berättar också att det är viktigt att bygga nätverk och etablera kontakt med kommunerna och sälja in konceptet så att många får kunskap om vår verksamhet.

– Media är också viktigt. Vi har haft lokalmedia på plats – både radio Jämtland och Länstidningen. Det kanske också är lite mer vedertaget när Göteborgs universitet gjort en studie om Skolbäcken. Det är klart att vår verksamhet får mer status när vi kan hänvisa till den. Det är förstås en viktig framgångsfaktor att det är naturvårdsinriktat. Det planterar en positiv känsla hos eleverna att göra något betydelsefullt och väcker ett tidigt naturintresse och miljöengagemang.

Har ni märkt om naturvårdsarbetet gör skillnad på riktigt?

– I våras gjorde vi efter några veckor ett återbesök vid en skolbäck som vi tidigare gjort insatser i. Då upptäckte eleverna romkorn från vårens lekande harrar. Det kändes häftigt att berätta för barnen att deras insats hade förbättrat miljön och skapat goda förutsättningar för harren att leka i deras skolbäck.

Den naturvårdsinriktade utomhuspedagogiska verksamheten är utformad efter skolans läroplan och fungerar som komplement till skolans undervisning och som också passar för elever med funktionsvariationer. Eva minns en fysiskt aktiv elev med koncentrationssvårigheter som kom till Skolbäcken tillsammans med sin klass och en egen pedagogisk resurs. Personalen berättade att de var lite oroliga över hur dagen skulle fungera. Efter en kort samling och genomgång av skolbäcksdagen ute i fält greppade eleven en vattenkikare och var sedan helt uppslukad av att studera livet under vattenytan hela den dagen.

– När vi sa hejdå sa eleven ”Det här var den bästa dagen”. Det värmde gott i mitt lärarhjärta att se hen så glad och nöjd. Skolan skulle i större utsträckning ha möjlighet och förutsättningar att använda naturen som klassrum. Då tror jag att vi skulle tända fler stjärnögon!

Har du några tips till andra naturvägledare?

– Jag tror att en viktig del är att brinna för det själv. Det försöker jag visa varje gång jag tar emot en klass. Elever och pedagoger ska känna det som att de är den enda klassen jag tar emot. Med rätt engagemang och ett fint bemötande blir man en viktig inspiratör både praktiskt och i samtal. En annan viktig lärdom är att man med enkla medel kan göra väldigt mycket bra insatser i naturen. Att förmedla att dessa insatser är betydelsefulla kan inspirera andra. Mötet och samtalen om att vi alla jobbar mot ett gemensamt mål, att rädda och vårda naturen är jätteviktiga.

Det är inte bara barnen som blir inspirerade och får ändrade perspektiv på naturen runt omkring. Det har även Eva fått.
– Jag tittar på en bäck nu med helt andra ögon. Jag kan komma på mig själv med att tänka att “där måste jag gå ut och flytta på en sten", säger hon och fortsätter:
– När jag jobbade som lärare skulle jag ha velat jobba mer så här. Det är så fint att se hur elevers styrkor och kvaliteter kommer fram när man stegar ut från klassrummet. Många elever blommar ut på något vis och att få uppleva det som lärare gör avtryck.

Intervjuer och text: Erik Hansson