Catherine Munsterhjelm skapar relationer till närnaturen

Catherine Munsterhjelm är utbildad i hydrobiologi på Helsingfors universitet. Hennes specialområden är vattenväxter och flador, det vill säga tidigare vikar som på grund av landhöjningen blir allt mer isolerade från havet. Hon har ingen formell pedagogisk utbildning men har länge ägnat sig åt undervisning. Först i form av fältkurser kring Östersjöekologi och vattenväxter för allt från skolelever och universitetsstuderande till miljötjänstemän.

Nu är Catherine vikarie som projektledare för finska naturföreningen Natur och Miljös del i projektet Freshabit LIFE IP. Det är ett EU-projekt med målet att förbättra livsmiljön för vattenlevande arter på olika håll i Finland. Särskild vikt läggs vid den akut hotade flodpärlmusslan och vid att förbättra vandringsmöjligheterna för fiskar. Dessutom vill projektet erbjuda personer som bor i närheten kännedom om sin lokala å eller sjö.

Tillsammans med sina barn arrangerar hon också naturutflykter för andra.
– När mitt äldsta barn började skolan och det inte ordnades någon eftermiddagsverksamhet där efter skoldagen höll jag det privat för några barn i första och andra klass. Då var vi mest utomhus. Jag har även ett eget företag via vilket jag bland annat ordnar vandringar där jag presenterar vilda ätliga växter och tillsammans med mina barn också småkrypssafari.

Catherine berättar att hon uppskattar att få ta ut barnen i naturen och se hur ivriga de blir av att upptäcka vad som finns.
– Det känns meningsfullt att försöka ge barnen en fin relation till naturen. Att jag sett vilken glädje mina egna barn har av att upptäcka naturen har gjort att jag vill bjuda också andra barn, som kanske annars inte kommer så mycket i kontakt med naturen, på den upplevelsen.

Catherine Munsterhjelm bland träden. Foto: Riggert Munsterhjelm.

Inom projektet Freshabit LIFE IP har Natur och Miljö bland annat tagit fram det omfattande handledningsmaterialet “En djupdykning i sötvatten", broschyren ”Redo att blöta ner dig?” och en filmserie på Youtube med till exempel tips på hur småkryp känns igen och hur du gör egna redskap, där Catherine är programledare tillsammans med sin dotter Emelie. Filmerna och handledningsmaterialet ger en bra grund både till lärare och föräldrar som vill visa barn vilket liv som gömmer sig under ytan och hur det kan upplevas.

– Naturskoldagarna med sötvattenstema ordnar vi vid stränder. Då undersöker vi vattenmiljön: vattnets färg, strömningshastighet, pH, temperatur, kikar på vattenväxter med vattenkikare, fångar småkryp med cylinderprovtagare och håvar. Vi har också pedagogiska lekar med vattentema och diskuterar kring vattenmiljöns betydelse, till exempel vad som påverkar vattenkvaliteten.

Kan du ge något exempel på en specifik aktivitet som brukar uppskattas?

– Att få gå i vattnet med vadarbyxor på är det som i alla grupper rapporterats som det roligaste. Samt att håva småkryp, titta närmare på dem och höra roliga fakta om dem. Eleverna uppskattar också att få göra egna undersökningar.

Vad är det för undersökningar?

– Det kan vara att själva gå ut i vattnet, ta vattenprover, kika med vattenkikare, titta vilka vattenväxtarter där växer, ta bottenprover, håva småkryp och artbestämma dem med hjälp av en artbestämningsduk. Jag berättar för dem varför man gör de här undersökningarna och vad resultaten kan visa och vad de kan användas till. Eleverna verkar tycka om att få göra saker på riktigt, med ordentlig utrustning och inte bara via lekar.

Hur mycket brukar eleverna känna till innan de kommer till er?

– Vi ger dem arbetsuppgifter att göra i förväg i skolan. En del grupper förbereder sig mer, andra mindre, men eftersom de elever jag undervisat bor på landsbygden har de antagligen mer praktiska kunskaper än elever som bor i storstäder. De flesta har rört sig vid vatten och kan berätta om vad de sett och upplevt. De känner ofta till artnamnen på en hel del småkryp och vattenväxter och har sett dem förut. De känner till ytspänning och vattnets bärkraft, hur många ben insekter och spindeldjur har, samt vad metamorfos är. Det är också sådant som behandlas i skolornas läroböcker. Däremot har de inte så mycket kunskaper om ekologiska sammanhang och människans inverkan på vattenmiljön.

Har du några tips till andra som jobbar med vattenpedagogik?

– Lekar behövs. Gärna sådana där man får springa av sig lite. Att håva småkryp tycker de flesta om och det kan vara bra att ge dem tid till det eftersom de gärna vill hålla på länge. Sist, men inte minst, är det också viktigt att tänka på säkerheten när man har en grupp barn vid vattnet.

Intervjuer och text: Erik Hansson