Christer Borg: ”Min drivkraft är ilska"

I början av 2000-talet jobbade han i telemarketingbranschen och bodde i Stockholm. Men han och hans dåvarande fru drömde om att lämna storstaden och bosätta sig på landet. 2004 gick flyttlasset till Näsåker i Sollefteå kommun, intill Ångermanälven.

– Jag kunde ingenting om vatten på den tiden, berättar Christer Borg.

Men 2006 fick han höra att Vattenfall ville sänka nivån för det vatten de släpper igenom i Nämforsen, känt för sina över 2 000 hällristningar från Stenåldern. Bolaget hade tidigare förbundit sig att släppa igenom 125 kubikmeter vatten under sommaren för att inte turister i området skulle mötas av en helt torrlagd älv. Nu ville de minska mängden till någonstans mellan 50-100 kubikmeter av ekonomiska skäl.

– Turistspillet som det kallas är det folk kommer hit för, men Vattenfall förlorade massor av pengar på det. Jag satte mig in i frågan och tillsammans med andra engagerade beslöt vi oss för att protestera. De hade väntat sig att det skulle bli fem stycken från inbjudna myndigheter, men det kom 150 personer och vi hade med oss P1, SVT och tidningar. Vattenfall gav sig direkt.

Efter den här segern började Christer Borg engagera sig allt mer i frågan. Ju mer han läste på om gamla miljödomar, politik, elsystem, biologi och hur förhållandevis enkelt det är att lösa många av problemen med de utbyggda forsarna, desto argare blev han. Han läste om hur strömmande vatten blivit en av världens mest hotade biotoper, hur färre än 3 procent av Sveriges över 2 000 vattenkraftverk har fiskvägar som gör att fiskarna kan ta sig upp i vattendragen och om hur de 1 000 minsta kraftverken bara står för 0,5 procent av elproduktionen. Det gjorde honom arg.

– Min drivkraft är ilska, konstaterar Christer Borg. Jag är förbannad. Det är en sak att göra fel om man inte har rätt information, men här är det en hel bransch som har färdig teknik som inte används, eftersom de inte behöver det och för att de ska tjäna 3-10 procent mer. De försöker också motverka politiska beslut för att miljöanpassa vattenkraften. Om man tror att det går att få en bransch miljövänlig med frivilliga åtaganden så är man otroligt naiv. Företag vill skapa mer pengar till aktieägare. Det är vad det handlar om.

2008 började Christer Borg på organisationen Älvräddarna som bland annat kämpar för att befintlig vattenkraft ska miljöanpassas och för att “onödig” vattenkraft, till exempel den som producerar väldigt lite el men förstör viktiga vattendrag, ska rivas. 2009 blev han ordförande och 2018 gjordes en omorganisation som ledde till att han nu har titeln generalsekreterare.

Ni verkar jobba väldigt brett med att nå ut med era frågor. Kan du berätta lite om hur ni arbetar?

– Vi jobbar mycket politiskt. Vi har antagligen suttit med i varenda statlig utredning sedan 70-talet som handlar om älvar. Det är genom politiken som de stora ändringarna kan ske och det är lagändringar som behövs. Det skapar också normering.

Hur menar du med normering?

– Innan lagen om barnaga kom på 70-talet tyckte många att det var okej att slå sina barn. Tio år senare var det nästan ingen som ansåg det. På samma sätt skulle det ske med hårdare miljölagar.

Christer Borg berättar att många andra länder har betydligt striktare regler för vattenkraft än Sverige. Även länder som Frankrike, där vattenkraften är en viktig del av deras elsystem.
– Där måste alla vattenkraftverk ha fiskvägar, annars får de inte byggas. Vattenkraften är så omhuldad i Sverige. Det är ingen som vill röra den.

Älvräddarna försöker också skriva en hel del debattartiklar och under normala år är Christer Borg ute på föreläsningsturnéer för att förklara situationen i landets älvar. De har också två anställda miljörättsjurister som deltar i mål i domstolar och så samarbetar de en hel del med Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen och Sportfiskarna, som också har ett “brett och välgrundat miljöintresse för vatten”.

Förutom föreläsningarna – jobbar ni något med naturvägledning och att visa upp älvarnas ekosystem för allmänheten?

– Några av våra lokalgrupper gör det. I Robertsfors anordnas till exempel ett fiskeläger som är ett av Sveriges största barnläger. Där pratar vi mycket om ekologi och ekosystem i strömmande vatten. Vi har funderat på att ha fler sådana arrangemang för barn och unga. De brukar verkligen uppskatta att gå med en vattenkikare i en å och se allt som händer under ytan.

Vad tror du att det beror på att ni fortfarande behöver ta den här kampen efter så många år? Varför har inte Sverige infört hårdare regler för att skydda våra vattendrag?

– Jag tror att ett av skälen är att vi människor inte har gälar. Vi kan inte andas under vatten och det har fått människor i alla tider att anse att vatten är farligt. Vattnen var lika omhuldade av myter som skogarna. Det är också ett problem att det är svårt för folk att greppa hela ekosystemet under ytan. Den biologiska mångfalden är extremt hög i strömmande vatten. Det är som Nordens korallrev, men de flesta ser det aldrig.

Hur gör ni för att försöka synas i nyhetsflödet?

– Vi syns mycket idag eftersom jag tidigt upptäckte att goda nyheter och konfrontation ger stöd och skrammel. Det är så vi skapar uppmärksamhet för våra frågor.

Christer Borg minns ett tillfälle när en vattenkraftägare torrlade hela Gavleån så att mängder av fiskar dog. Sådant händer på olika håll i landet varje år, men den här gången gjorde Älvräddarna direkt en polisanmälan, skickade ut ett pressmeddelande och åkte till platsen. TV4 följde med och det blev förstanyheten på kvällen. Programledarna uppmanade till och med tittarna att höra av sig om de upptäckte andra miljöbrott i samband med vattenkraft.

– Vi fick 500 nya medlemmar av den uppmärksamheten.

Ett stort antal för en ganska liten förening som bara har ungefär 3 000 stödmedlemmar. En siffra som Christer Borg tycker borde minst tredubblas enbart från de 50 000 flugfiskare som varje år tar ut semesterdagar för att fiska. Enligt honom är flugfiskare väl insatta i problematiken i Sveriges rinnande vattendrag.

Du verkar inte vara så rädd för konfrontationer.

– Jag är egentligen en jävligt snäll människa, men vi svenskar är rädda för konflikter. Det märks tydligt, även hos myndigheter som tycker det är jobbigt att ge sig på företagare som gjort fel.

En av metoderna som Christer Borg använder för att engagera andra är väl valda ord. I dubbel bemärkelse. Att inte hålla igen med sina åsikter och använda en del hårda och genomtänkta liknelser gör att de han föreläser inför eller pratar med kommer ihåg budskapet. Han drar sig inte för att kalla bolag för “oetiska och obehagliga” och politiker som medvetet beslutar i fel riktning trots att de känner till konsekvenserna stämplar han, med en nypa humor, som "onda". Att avveckla småskalig vattenkraft med de stöd som finns kallar han för en "no-brainer, om man har två fungerande hjärnceller och dessa dessutom kan samarbeta".

– Regeringens beslut att inte miljöanpassa storskalig vattenkraft brukar jag jämföra med att de skulle komma på att de skulle lätta på alla miljöåtaganden för pappersmassebranschen. “Från och med nu får de släppa ut orenat vatten och behöver inte ha några filter på utgående luft". Det skulle inte en enda människa acceptera och de allra flesta skulle bli riktigt förbannade på ett sånt beslut. Men vattenkraften kommer undan med såna dumheter, förklarar Christer Borg.

Fungerar det att ha den här tonen?

– Så sent som igår var jag på ett möte med ett företag som var med på senaste live-föreläsningen. De är nu intresserade av att avveckla sina kraftverk på fabriksområdet. Vi försöker väcka känslor helt enkelt. Det är ett gammalt "säljknep" – om du kan väcka känslor och inte bara prata kalla fakta så säljer du bättre. Men fakta måste vara med förstås.

Vad skulle du önska att fler förstod om svenska vattendrag?

– Att det är hela universum under ytan. Fiskar är kanske de som får mest uppmärksamhet, men det finns så mycket annat. Man måste också förstå att vi måste dela med oss. Miljön måste få sin del. Det måste totalsäkras att inte vattenkraftverk kan torrlägga vattendrag så att mängder av fiskar dör och många hundra timmars ideellt arbete av sportfiskare förstörs. Det händer varje år. Tänk om vi skulle ha samma säkerhetstänk kring hissar. Då skulle vi ha folk som dog i hisschakt i Sverige varje vecka. Det handlar om vad vi accepterar.

– Allt måste miljöanpassas och vi behöver miljöprövningar. Det gäller även gröna alternativ som vattenkraften och vindkraften.

Intervju och text: Erik Hansson