Naturskolan i Umeå – till lärarnas tjänst i över 30 år

Den som startade verksamheten var Erika Åberg. Hon är utbildad biolog och jobbade ett tag på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, men kände att hon ville arbeta mer med didaktiska frågor. 1991 startade hon därför Naturskolan i Umeå. Idag är hon enhetschef.

– Men ibland åker stövlarna på nu också, berättar hon.

Naturskolan i Umeås verksamheten är inriktad på att kompetensutveckla lärare inom lärande för hållbar utveckling och De globala målen, gärna genom utomhusdidaktik.

– Vi vet att fortbildningen ofta gör sig bäst tillsammans med eleverna, förklarar Erika.

Har du märkt någon förändring av kunskapsläget för lärare eller elever under de här 30 åren?

– Det är lite svårt, säger Erika och dröjer med svaret. Jag tror att det finns ett större intresse och bättre kunskap om mervärden med utomhuspedagogik nu. Dels ren kunskap om naturen, men också om andra mervärden som har med hälsa och hållbar utveckling att göra. Det upplever jag och det märks också i forskningen. Det kommer mer och mer studier om utomhusdidaktik och vilka fördelar det ger.

Hon fortsätter:
– Jag upplever att många lärare har större kunskaper idag, men många elever vistas aldrig ute i naturen. Ibland är de uppenbart rädda för naturen och den är inte en del av deras liv.

Om ni på Naturskolan varit aktiva i 30 år och utbildat så pass många lärare är det kanske inte så konstigt att ni märker en skillnad i deras kunskap?

– Jag hoppas att vi bidragit. Vi har ju varit aktiva så länge och vi jobbar med många lärare. De flesta känner till oss eller har jobbat med oss. De vet att vi finns som ett stöd och en resurs. Jag tror att vi har kunnat bidra och visa att utomhusbaserat lärande kan utveckla lärandet i många ämnen.

Lennart Wendel, lärare och biolog som jobbat på Naturskolan sedan 2005, håller med:
– Kunskapsläget är bättre. Många elever har koll på saker som energi och fotosyntes och när vi håvar med dem så berättar de att de gjort det förr. Jag tror lärarna jobbar lite mer ute nu än förr.

När det gäller limnisk pedagogik så är det en viktig del i Naturskolans grundverksamhet. Det är valbart som ett av fyra teman som de går igenom och det är ett av de populäraste. Det kan vara allt från att håva efter vattenlevande insekter till att mäta vattenkvalitet. De har också bland annat jobbat med biosfärområdet Vindelälven och specifikt med laxar och Umeås bottenfauna.

Lennart berättar att det är väldigt populärt bland barnen med håvning och “allt som rör på sig". De brukar hjälpas åt att se vad eleverna fått upp under håvningen.
– Vi försöker placera dem i rätt grupp åtminstone, men går inte ned på artnivå. Det är lite för svårt. Vi brukar berätta om vilka olika krav krypen har på sin vattenmiljö. Till exempel att dagsländor kräver vatten med bra syresättning. Hittar man dagsländor så vet man att vattnet håller bra kvalitet.

Barn är ute och håvar efter vattenlevande kryp. Foto: Lennart Wendel.

Naturskolan lånar även ut utrustning till skolor. För vattenpedagogik rör det sig om håvar, hinkar, luppar, bestämningsduk och småkrypshäften för enkel artbestämning.
– Det är fascinerande med bestämningsduk, säger Erika Åberg. Det kan uppfattas som kaotiskt med alla småkryp och vad som är vad, men när de går därifrån kan de systematisera lite grand och har lärt känna krypen lite bättre. De har fått upp ögonen för ekosystemet och hur det hänger ihop.

Hon berättar att hon älskar att förklara om trollsländor och hur det som vi oftast bara ser flyga runt i sin slutgiltiga form innan dess levt flera år i vattnet där de ser ut som små monster. Det är en ögonöppnare för många.
– Barnen får ofta en insikt om att det finns liv i vatten som de inte hade en aning om. De får en fördjupad känsla för de där krypen och lär sig att det är något att vara rädda om. En annan viktig kunskap som de får med sig är varifrån dricksvattnet kommer ifrån och en förståelse för att även utsläpp i avrinningsområden påverkar.

– Det vi gör ger ringar på vattnet, fyller Lennart i. Efter att de träffat oss kan barnen gå vidare och till exempel hitta småkryp under stenar på skolgården. Intresset väcks.

Naturskolan har också gjort faktisk skillnad i Umeå. De har länge jobbat med så kallade skolskogar där skolelever och lärare kan ha undervisning ute. Nu är det inskrivet i Umeås miljömål att skolor ska ha tillgång till både odlingsytor och skolskogar. Det skrivs ett kontrakt med markägare eller kommunen, beroende på vem som äger skogen.

Hur kommer ni i kontakt med skolorna?

– Naturskolan har ju varit aktiv i 30 år och har lagt ned ett idogt arbete med att synliggöra vår verksamhet och nå ut till pedagoger, skolledare och även aktörer utanför skolan, berättar Erika Åberg. Vi har också sedan många år en stödjande struktur och en handlingsplan för arbetet med lärande för hållbar utveckling, bland annat ett nätverk med pedagoger från alla förskolor och skolor i kommunen, en referensgrupp med rektorer från alla skolområden och en kartläggning som genomförs årligen där behov av kompetensutveckling kan ringas in.

Naturskolan försöker också marknadsföra sina utbildningsinsatser i allt från intranät och rektorer i kommunen till Facebook och sin websida. De letar också aktivt efter samverkanspartner både lokalt och globalt och är noga med att utvärdera all utbildning och genomför regelbundet förbätringar i verksamheten. I slutet av varje termin går de också ut med erbjudande för att nå nya skolor, pedagoger och klasser att samarbeta med under kommande termin.
– Varje år ger vi dessutom ut en verksamhetsrapport där vi inspirerar fler att delta i våra utbildningar, till exempel nya pedagoger och rektorer, säger Erika. Den är lättillgänglig med fina bilder tack vare Naturskolans fotograf och kommunikatör, resurser som nog inte alla Naturskolor har tillgång till.

Kan ni berätta om någon minnesvärd upplevelse från er verksamhet?

– En sak som jag kommer att tänka på är när man håvar med elever för första gången. De har hämtat sina hinkar och håvar och går ut i vattnet med ganska låg entusiasm. Plötsligt hörs ett glädjeskrik inifrån vassen när den första hittat och fångat ett första kryp. Då inspireras omedelbart även de andra att leta aktivt. Den där upptäckarglädjen är oslagbar och det är väldigt häftigt med det första glädjetjutet och vad det får för effekter, säger Lennart.

Vad fick vi i håven? Foto: Hans Lindborg.

Har ni några tips till andra som jobbar med vattenpedagogik?

– Ta med en stereolupp. Mikrovärlden är så fascinerande och det väcker ofta en förundran att få komma så nära. Även de vanliga lupparna märker man ger en extra dimension åt det hela som uppskattas av barnen, säger Lennart.

Han berättar också att många lärare inser att de kan göra det själv med barnen. De slipper tänka att det är ett hinder att de inte kan så mycket om krypen.
– De kan låna material och får hjälp att ta några enkla steg för att hitta rätt grupp, som att räkna antalet ben och jämföra med bilder. Enkelheten är viktig – det måste inte vara så avancerat.

Intervju och text: Erik Hansson